men vad äter du då?

Mat. Mat. Mat.
Jag älskar mat. Jag älskar god mat och framförallt god och nyttig mat. Men mitt sätt att äta ändrades i och med cancerdiagnosen. Och nu är det länge sedan jag toppade en maträtt med lite grädde för att förhöja smaken.
Ofta får jag frågan vad jag äter. Jag ser mig som vegetarian. Jag äter inte kött. Så sällan jag kan äter jag fisk. Men jag vet att det blir problem för andra, så då får det slinka ner fisk ibland. För det är inte alldeles enkelt, särskilt inte om man blir hembjuden till någon. Eller går iväg på event där det finns en buffe. Även om det sällan är den där italienska buffen längre med skinka och kyckling. Nu dignar borden ofta av en och annan grönsaksrätt. Det gröna smyger sig in.
Men när jag får frågan och berättar vad jag helst inte äter.
Dvs kött, fisk, gluten, mjölkprodukter och socker.
Ja, då får jag alltid motfrågan. MEN vad äter du då?
Ja, vad äter jag då… GRÖNT i alla dess former.
Och nej, det är ingen uppoffring. Eller ett sätt att späka mig.
Att mat är ett hett ämne är väl ingen nyhet. Det är den ena dieten efter den andra som man ska eller kan välja att följa. Så läste jag det här: Maten du väljer talar om hur du är
Det här raderna: Enligt en ny studie uppskattar människor med mörka personligheter nämligen bittra smaker i större utsträckning än andra, rapporterar Daily Mail.
Vänta här nu. De har gjort en studie på 1000 människor. Frågan är VAR har de gjort den studien. Och är det ett sockerbolag som betalat för den studien?
Det är just den här typen av studier som får mig att börja undra. Eller tvivla lite på så kallad vetenskap.
Jag tänker på länder som Korea, Kina och Japan, där just det bittra är en del av en måltid. Som kimchi. Hur hade undersökningen sett ut om man gjort den på 1000 koreaner i Korea?
Och varför gör man en sån studie överhuvudtaget?
och vem är beställaren?
SD?
En annan studie på liknande tema, men som känns lite mer vetenskapliga, kan man läsa om i fenomenala bloggen Food Pharmacy (ni har väl inte missat den bloggen?) är om tarmen och inflammationer och uppkomsten av psykiska problem.
Jag hade ju inflammatorisk cancer.
Jag läste massor om inflammation i kroppen. Hur det skapas. Och det är utifrån den vetskapen som jag försöker att äta så rent som möjligt. Men det är inte alldeles enkelt, så klart. Men när jag får till det. När också övriga livet är bra. Med lagom mycket jobb. Ja, då mår jag också som bäst rent psykiskt. Så på många sätt, eller på flera sätt tror jag ju på att hur vi mår också beror på hur vi äter.

Bildtext: Här är jag och Tintin på tidningen Amelias 20 års kalas som var i förra veckan.

Om ett tag, efter att jag yogat, så ska jag åka med den här bönan, Tintin och Petra till Hasseludden. Det blir mitt första ”offentliga” besök i ett omklädningsrum. Ni vet där man tar av sig behån. Är jag redo? Vet inte, men jag måste undersöka. Det finns lägen när det känns så där att ta av sig behån och armstrumpan. Liksom utsatt.