”and I said to my body, softly.
”I want to be your friend”
it took a long breath and replied,
”I have been waiting my whole life for this”
Nayyirah Waheed
De här raderna kom rätt in i mig. För nog sjuttsingen värderar vi huvudet mer. Av den stackars kroppen kräver vi däremot att den ska vara otröttlig, aldrig krångla, köra på i 180 och samtidigt ska den vara vältränad och snygg. Men att lyssna på den, känna efter. Nä, där vill vi inte lägga tid. Eller investera.
Men sanningen är att vi behöver lyssna på våra kroppar.
Låta den vila när den behöver vila.
Vårda och vara snäll mot den.
Vi måste värdera att ta hand om kroppen.
Varje dag efter mitt yogapass tackar jag min kropp och mitt hjärta. Mitt förhållande till min kropp blev mer innerligt efter att jag blev sjuk. Jag vet ju att jag måste ha med min kropp. Det är kroppen som tar mig igenom sjukdomar, sorger och besvär. Det är kroppen jag ska hedra, kanske lite mer än tanken. Jag älskar att ta hand om min kropp. Älskar att smörja, smeka min kropp. Tänja och böja och bygga styrka i min kropp. Mitt tempel.
Och jag är försiktig med vad jag stoppar i min kropp.
Och vet ni man får gilla sig själv. 