alla kan skina

Fick mejl i morse från Frankrike en tjej som har den här bloggen. Hon har använt bilder från min första yogabok Yoga för kvinnor, som också getts ut i Usa och där heter: Yoga for women

Det är så häftigt med nätet och att vi kan nå varandra så lätt, vi som vill samma sak. Kvinnokraft. Jag drivs av att vilja göra livet lättare för kvinnor, roligare, härligare och bättre. Kanske för att jag själv i så många år ägnade alldeles för mycket tid till att hålla ner mig.
Jag går igång på kvinnor som tar för sig av livet och sig själva, inte minimerar sig och ber om ursäkt. Det är också därför jag älskar att ha Knipworkshops. För det är så himla mycket just ”kvinnokraft” och det är där, mitt i könet som vi måste börja.  Ta för oss. För om vi vågade titta på vilken makt vi har i våra kön, och då menar jag inte bara sexuellt utan i form av just kraft, så skulle vi nog inte gå runt och huka rygg och be om ursäkt för oss själva. För om man kniper, dvs lyfter upp sin bäckenbottenmuskulatur så kan man inte huka rygg. Man är liksom tvungen att visa sig själv i hela sin prakt.
Sångare och skådisar vet det där sen länge att det är från könet man tar kraften, den starka rösten. Dansaren vet att det är kroppens centrum.
Men det är också en punkt, mula bandha, perineum – huden mellan anus och könsorganet som är ganska magisk. För den punkten hänger väl ihop med vår andning. PÅ 1800-talet upptäckte man att bebisar som hade svårt att få igång sin andning, om man tryckte på just den punkten så började de andas. Summasumarum, om kvinnor riktade mer uppmärksamhet till den punkten och lärde sig att lyfta den en aning, jämt skulle jag vilja säga, så kommer vi också få mer andning i våra liv. Och andningen det vet vi ju, den är magisk. Riktig fittrevolution helt enkelt.

Här har jag Knipworkshops i vår:
Stockholm, på Atmajyoti fredag 28 mars kl 17.30-19.30 Info och boka här
Visby, på Lila shala, söndag 13 april kl 9-12 Mer info och boka här
Sundbyberg. på Mias yogastudio Onsdag 21 maj kl 18.30-20.30 Mer info kommer

Sedan jag blev sjuk har jag bestämt mig för att maximera livet. Ta för mig. Inte be om ursäkt. Eller låta någon jante, eller vad det nu är som gör att folk, inklusive jag själv inte gör det man vill av rädsla för att andra ska tycka att man tror att man är någon. Men alla är någon. Alla kan skina. Och efter den här jävla cancerbehandlingen så tar jag mig rätten att njuta till fullo av vad livet kan erbjuda. Jag tar för mig för fullt. Igår blev det klart med att så fort jag lämnat in min bloggbok för redigering till Pocketförlaget, så gör jag och Anneli Hildonen en ny bok för Semic. Så kul. Igår gjorde jag en promoinspelning för tv. På onsdag får vi svar om det blir av. Håll tummarna. Och även om det inte blir av, så kände jag att just nu är det så kul att leva. Jag känner mig så levande, som att varenda por är glad, förväntansfull. Livet känns så kul och jag är så glad att saker och ting kan förändras, bli till det bättre. För jag är så medveten om att mattan kan ryckas bort precis när som helst. Det är ju just därför det är så viktigt att försöka njuta och älska livet. Inte bara när det är lust och kul, utan också i nöden. Att det faktiskt finns nåt i nöden, som hjälper oss att se glädjen i det lilla. Liksom skalar av alla lager av onödigheter och gör att vi tvingas komma till kärnan.