Själv har jag alltid haft en kamp. Varit arg för att killar i samma ålder som jag gått in och fått mer betalt för samma jobb, bara för att de är killar.
Skulle kunna rabbla upp hur mycket olika orättvisegrejer som helst egentligen. Och nu när jag varit inne i vårdsvängen på grund av min bröstcancer, ja, nog har jag på nära håll sett hur ojämlik också vården är.
Jag har alltid kallat mig feminist.
Faktiskt ända sedan jag i trean åkte in till grupp 8, som då låg på Drottninggatan, från förorten Norrviken där jag då bodde. Jag ansökte om att få gå med, de sa nej. Vilket jag fortfarande tycker var dumt, för nog ska man stödja de yngre tjejerna, de unga kvinnorna. De som ser att det inte är rättvist. Ojämlikt.
Jag kallar mig fortfarande feminist, för så länge som det är just ojämlikt för oss kvinnor, så tänker jag göra det. Jag kallar mig humanist också, eftersom att kämpa för människors lika rättighet i alla avseende är självklart. För så länge som sånt här fortgår förföljda, förtryckta kvinnor går det att vara nåt annat än feminist.
Maria Svelands svar hela Olsson-debatten Hon säger det så bra.
Var på middag i går hos min kompis Hella. Hon är en av gudmödrarna till min dotter Mira. Och jag är gudmor till hennes son Sam. Vi brukar fira våra gudbarn tillsammans. Sam fyller år i januari och Mira i februari och varje år, äter vi middag. Ibland ute på lokal, men ofta hemma hos Hella. Hon är så bra på att laga mat. Har alltid varit. dessutom har hon en skojig blogg tillsammans med sin dotter Susanna Bloggen Grovsoprummet, eller grovis som den också kallas
Med på middagen var också Hellas döttrar Sonia och Mimi. Vi kom in på Belindas program och jag kände sån glädje i hela kroppen när jag hörde våra barn prata om feminismen. Dessa begåvade fantastiska, coola ungdomar/unga vuxna som det var så självklart att vara feminist och att ifrågasätta både politik, rasism och orättvisor. Kände mig så stolt. Förra året läste min dotter Genusvetenskap på universitetet. Det är ett ämne som tydligen är jättepopulärt . Det kan jag inte säga att det var när jag pluggade. Då skulle man plugga film och teater. Och filmen, ja det vet vi ju, måste vara en extrem ojämlik kulturform. Alldeles särskilt när vi nu också måste rättvisemärka filmer. För tydligen är det inte alldeles självklart att en film borde ha åtminstone minst två kvinnliga skådespelare…
Hellas femtonåriga dotter Sonia är med i styrelsen i Unga feminister. Och snart om ett par månader ska Sam praktisera på Etc.
Och så systrarna Minna och Electra. Framförallt Minna som är en av Miras bästa kompisar.
De är det framgångsrika bandet, eller säger man duon, Say Lou Lou. De vann pris på den prestigefyllda Ellegalan för sin coola klädstil. När de tog emot priset så innehöll Minnas tacktal: Krossa patriarkatet!
Jag säger bara hejaheja alla unga tjejer som visst vet, som visst kämpar. För de finns många olika sätt. Jag hejar på de unga. De är så coola. Som ung cancer, eller alla unga som nu startar motrörelser mot rasism, och olika orättvisor.
De unga är bra mycket coolare än vi var. Förhoppningsvis tar det ett steg längre än vi.
men kanske kanske så fick de rättvisefrågorna med modersmjölken, eller mjölkersättningen…
Obs, sjukvården kommer att bli en stor valfråga kolla det här
Jag säger bara heja Lina Baldenäs, vilket klok, fantastiskt kvinna som jag skrivit om förut. HOn som startat Svarta bandet, ett så jävla bra initiativ. Så klart en kvinna!!!
Här kan man stödja Svarta bandet