Äntligen fick jag se filmen De dansande andarnas skog av Linda Västrik. Här kan ni läsa en bra intervju med Linda i DN. Jag är så imponerad av henne. Hon är så cool, den coolaste jag känner faktiskt och så schysst. En helt fantastisk kombination.
För två år sedan kom Linda ner och yogade i Båstad i ett par veckor. Det var så kul att lära känna henne och hon berättade om sin film. Och varje gång hon pratade om de människor hon skildrade så gjorde hon det med en sån värme, att jag också längtade efter att få träffa dem. Nu har jag gjort det, lite grann. Det tog tolv år för Linda att få klart filmen. Och det är också det som syns och känns. Med respekt har hon hela tiden filmat det vi ser. Och hon har låtit det ta tid. Precis som vänskap växer fram, har hon låtit den här filmen ta sin form. Och man slås av hur ofta och hur vanligt det är att man ser reportage och filmer från länder och kulturer vars livsstil vi inte förstår, som liksom slängts ihop och den som skildrar har inte en sekund ifrågasatt sina egna fördomar.
Men Linda har velat förstå, velat lära känna och det känns. Och jag blev ganska golvad måste jag erkänna och lite ledsen. Att vi i vår värld förlorat något. Och Linda beskrev det så fint efter filmen, att vi i vår värld är antingen uteslutna eller inneslutna i en gemenskap, medans Aka-folket som Linda följer i Kongos regnskog där får alla vara med i den gemenskapen. Och visst det kan tyckas rått vissa saker, som när Akaye för andra gången förlorar det barn hon väntar och hela ”byn” sitter runt henne. Hon är så förtvivlad och undrar varför. Några säger att hon är en häxa. Det är en del råa tongångar. Men alla är tillsammans. Alla sitter runt henne, alla är med. Det som sägs sägs direkt. Det känns som om skitsnack och skvaller inte finns. Och på allvar känner jag att det är vi som är förlorare. Att vi liksom tror att vår livstil är så rätt, att vi är så bra och så låter vi folk förstöra för en befolkning, ett skogsfolk som levt i 60 000 år i regnsskogen i Kongo genom att inte sätta stopp för skogsbolagen som tar ner träden i skogen och förminskar deras område. Jag hoppas att SVT köper in filmen och att den visas i hela världen. För den är så bra och så himla viktig på så många sätt. Dessutom tycker jag att Linda ska skriva en bok, för hon har så mycket att berätta.
Här Lindas film på facebook och här är filmen
Åh, är filmen klar! Har väntat på den länge, läste en intervju om Linda för många år sedan (tror det var i DN). Måste ses.
Hoppas du mår bra i vårsolen!
Kram L