Efter lämning, vilket inte är så lätt. Det är svårare att lämna Pino, som gnyr så där litet ledset och inte vill att jag ska gå, än det var att lämna Mira på dagis. Hon ville ju typ aldrig gå hem från dagis, tyckte alltid att det var så kul med sina kompisar. Så är det inte med ”mammagrisen” Pino. Han gör sig väldigt ynklig, gråter och darrar.
Sedan fick jag störta iväg till Radiumhemmet för att ta prover inför morgondagen, och så mötte jag upp min kompis Åsa som följde med mig för att träffa min onkolog.
Vi hade frågor att ställa till henne, det är så tryggt att ha en kompis med sig när man har en massa frågor och man är rädd för att man inte får fram vad man vill säga, för att man gärna blir lite för känslosam.
Efter det hade jag ett väldigt mysigt lunchmöte med CarinaNunstedt som är chefredaktör för tidningen Books and dreams som jag frilansar för.
Vi åt lunch på restaurangen högst upp på Pub. Det var supertrevligt att träffa Carina så, vi brukar mest träffas på tidningen, så det var ett väldigt trevligt sätt att prata jobb på. Carina la också ut ett kul jobb på mig. Det tackar vi för, måste ju dryga ut min låga sjukpeng med lite frilanseri.
Hann med ett väldigt kort möte med Anna Fannberg från Yogamarathon innan vi blev avbrutna av ett samtal från vår fastighetsskötare som stod med ett badkar i entren som skulle installeras i vår lägenhet.
Jag har flängt idag kan man lugnt påstå. Men jag har också velat göra grejer innan morgondagen, för jag vet inte hur sista cellgiftet tar på mig.
Ni vet bocka av lite på To-do-listan.
Om jag kommer att bli helt utslagen. Man vet ju inte.
Nu har jag börjat med kortisonet inför behandlingen i morgon, så det lär väl inte bli så mycket sova av idag. Håll tummarna för att jag slipper fler blåa tår, och att de här cellgiftsomgången blir mild.
Jag hann också gå in och boka tid nästa vecka för en behandling här 20 procents rabatt på bästa Moonsun. Gör det du med, du kommer inte att ångra dig. Deras hudvård får mig att må så bra och min hud fullständigt dricker deras insmörjningsprodukter nu när jag tar cellgifter.
Va bra att han fick sitta i frökens knä, lilla hjärtat!
Och håller, håller tummarna!!
Jag kommer att hålla allt jag får plats att hålla för att det ska gå bra för dig i morgon och de kommande dagarna, Karin! Så hårt jag bara kan ska jag hålla. Jag ska kasta i en lyckosten i havet för dig när jag tar båten över till fastlandet 07.58 och sen en till när jag åker tillbaka 10.40. Bara så att du vet. Ifall det plumsar till.
En varm kram/V
(Ja, usch vad det är svårt att lämna sin bästa, lurviga vän på hundpensionat och liknande. Det SKÄR i hjärtat när de står klistrade vid grinden och ser sådär lite bedrövade ut.)