Jag har tänkt så det knakar.
Var hittar jag kraften?
Så kom jag på, jag har en tendens att gilla läget. Att tänka, jaha, är det så här nu, okej, hur gör jag det bästa möjliga av den här situationen. I nummer 21 av Amelia, med vackra Tilde på omslaget, har min gamla barndomskamrat och tillika Amelias chefredaktör skrivit om mig i sin krönika. Jag har känt Åsa sedan jag var fyra år, hela mitt liv har jag känt den häringa underbara människan och jag vet hur ont det gör i henne att se sin gamla barndomskompis sjuk, för det gör liksom också ont i mig när jag ser att hon är ledsen för min skull. Så där som jag vet att det skulle göra ont i mig om hennes liv gick åt fanders. Man vill inte att livet ska göra ont, man vill att livet ska vara snällt mot dem man älskar. När man varit vänner länge, ja, så länge som vi behöver man inte ses ofta. Det kan ta lång tid mellan träffarna. Men man vet var man har varandra. Det är en sån trygghet i det. Men Åsa skrev så fint i sin krönika, bland annat det vår lågstadiefröken sagt om oss:
”Karin och Åsa skulle kunna ta sig från en öde ö helt utan hjälp. Åsa skulle klura ut hur och Karin skulle se till att de hade roligt under tiden.”
Och kanske är det så.
Kanske har det alltid varit så med mig.
Lusten att ha skoj har hjälpt mig genom så mycket sorgligheter.
Som ett litet recept att tackla livet.
1 del GRÅT
1 del SKRATT
Sätt in i normalvarm ugn i en livstid
En gång i tiden var jag chefredaktör på en tidning som hette Voice. Precis i början hade vi världens minsta lokaler. Vårt redaktionsrum var inte särskilt stort. I det rummet skulle vi sitta fyra personer. I rummet bredvid satt en snajdig annonsförsäljningstjej. Hon hade eget rum. Hon hade en soffa där, hon kunde absolut inte ha den i sitt rum, den fick inte plats där sa hon, så hon tvingade in den i vårt lilla rum. Vi häpnade, men skrattade gott åt hennes sätt att se på tillvaron.
Vad vill jag ha sagt med det?
Jo, ibland ser man verkligen inte skogen för alla träden.
Du behöver inte flytta utomlands för att skriva den där romanen du längtat efter att skriva hela livet. Det är inte omständigheterna som måste ändras, inte alltid i alla fall, för att du ska kunna göra dina storverk.
Jag tror livet blir lite enklare om man gillar läget. Med det inte menat att man ska stagnera, stanna kvar i nåt man inte vill vara i, men just gilla läget.
Jag läste nånstans om Lillbabs, som jag aldrig träffat men alltid tyckt verkar så himla gullig. Läste om hur hon alltid har med sig ljus, fina foton, lite myskänsla och när hon kommer till nåt hotellrum, fixar till det och gör det lite hemtrevligt. Ja, gillar läget, men hon sätter lite guldkant på läget.
Förstår ni vad jag menar?
Nu är jag i det här urjävliga läget. Och JA, JA, JA jag bryter ihop och grinar loss. Hatar att vara där jag är just nu, men jag kan inte stanna där i det hata-läget-stället. Jag måste försöka skapa nån sorts guldkant på min tillvaro just nu… också. Att de här dagarna, veckorna och månaderna fram till jag blir friskförklarad också blir värt något. Även om jag känner mig ful, svullen, trött, har ont, deppar ihop, hatarhatar-den-här-jävla-cancern. Men det här, just nu, där jag är, är också ett liv värt att levas.
Och då tänker jag att jag måste ha lite kul också, skratta lite åt eländet. Hitta humorn i läget jag är i.
Det du beskriver är ju Mindfulness…Medveten närvaro…acceptans. Det hjälper en att klara av jobbiga stunder.
Jag praktiserar det för att kunna orka med sorgen efter min son (ett år sen självmordet) och kunna vila ifrån sorgen en liten stund.
Jag skulle inte klara av livet annars.
Peace Love & Understanding
Kram
Lena
Vaknade i morse – förkyld.Och så är det ett födelsekalas ikväll som jag sett fram emot att gå på. Så har jag skrivit ett argt mail till en lärare i franska – ett mail som jag ångrar lite. Och så är det och det och det jag måste göra. Så synd om mig. Så tänker jag: Karin! Ska se om hon skriver några kloka ord på sin blogg som kan muntra upp mig lite. Och se, det har du gjort, fantastiska människa!! Jag vet en kvinna som föreläser och kallar sin blogg och hemsida för Livsklok. Då borde du heta Dubbeltsålivsklok. Och med din härliga humor och värme – det verkligen strålade om dig i morgonsoffan i tv4 – så vet jag att allt kommer att bli bra en dag!
Stor kram från Maj
Hejsan!
Nu har jag läst ikapp dina inlägg igen, så mycket tänkvärt du skriver.
Du fixar det här med all din styrka och humor och alla nära och kära omkring dig:-)
Det är tufft just nu, men du kommer gå ännu starkare igenom detta.
Ta hand om dig, fina Karin!
Kram Susanne
Hej,
äter du 5 mandlar per dag, tar zinktabletter och en dos ricinolja? Om inte – gör det! Detta stärker immunförsvaret dramatiskt. Flera patienter med obotliga cancervarianter har provat detta med stor framgång ( d v s överlevt trots att läkarna sagt motsatsen). För övrigt är det inte fel att dricka Aloe Vera (gärna från Forever Living). Just detta företag ger 90 dagars garanti, d v s du kan testa produkterna i 90 dagar (vilket ofta krävs för att se resultat). Upplever man ingen förbättring, så är det bara att lämna tillbaka de tomma förpackningarna och få pengarna tillbaka. Så vad finns det att förlora på att testa?
För övrigt är det som min systerdotter Katarina Gospic hävdar i sin bok (Välj rätt! En guide till bra beslut) att hjärnan styr allting. Tror du att du ska klara av detta så är sannolikheten stor att det blir som du har tänkt dig. Tror du å andra sidan att allt ska gå käpprätt åt h-e, så blir det så.
Vänliga hälsningar
Clas Engström
Underbart inlägg!
Att gilla läget är, precis som du är inne på, att flyta med lite i tillvaron. Att ta vara på möjligheter som ges. Inte att stagnera
Med många fler som du som Gillar Läget är jag säker på att det skulle vara fred på jorden!
Hej Karin! Såg dig i DN idag. Vad vacker du är! Och vilka vackra bilder. Visste dock inte att du blivit sjuk och blev ledsen. Läste det här inlägget på din blogg och kände verkligen igen dig i hur jag uppfattat dig när jag varit på dina yogaklasser; en glädjespridare med en fantastisk förmåga att se alla och verkligen vara närvarande, här och nu. Du kan inte ana vad du har gett mig styrka, kraft, glädje och livslust. Din kraft har gett mig kraft, och jag skulle vilja ge tillbaka nu när du behöver. Hoppas du känner…
Stor kram/Lotta Hydén
Vill bara återigen tacka dig för dina ord som stärker min tro i vardagen. Läste nyss Peter Lemarcs ord om hur han ser på det han går o gått igenom. Jag tycker likt honom att det positiva tänkandet inte får gå överstyr( som det till viss del gjort..) utan att man måste hitta små stunder att le åt o se realistisk på livet. Gick själv igenom en bröstcancer 09 som jag känslomässigt från o till lever fortfarande med.. kram
p.s. Jag var en av de lyckligt lottade som fått ut massa pengar på chartis bröstcancer försäkring…