Ingen bra dag idag. Faktiskt om man får skriva det en riktig jävla skitdag. Soligt där utanför, man pratar om medelhavsvärme och jag som inte får sola, helst inte vara i solen. Måste vara min första sommar jag inte är på stranden och njuter av sandkorn mellan tårna och solens strålar mot min hud. Men nu är huden för tunn, om jag sitter i solen blir jag röd. Jag är skyddslös. Borde väl ha 50 i solskydd. Men håller mig borta istället. Sitter i skuggan och ser alla glada. Inte just nu kanske, nu ligger jag inne, med fönstrena öppna, ledsen och med ångest. Jag är helt enkelt ljusskygg, som en vampyr. Men tyvärr blodet rinner ur mig. Har nu haft mens, riklig mens i en och en halv vecka. Känner mig svag orkar inte yoga och på det cellgifter och de jävla kortisontabletterna som skapar sån ångest i mig.
Känns som om jag tappat lusten. Tappar lusten.
Tvivlar på en massa saker.
Har en massa att göra framför mig.
Imorgon ska jag och Tintin åka till Båstad för att hålla koll på flyttpackning av studion och vår lägenhet.
Känns också sorgligt på nåt sätt. Nionde sommaren som jag har verksamhet i Båstad. Varje sommar som jag stått där och haft lektion. Byggt upp en verksamhet. Stått där i ur och skur. Ibland med en elev. Ibland kom ingen, men ändå måste man gå dit, för det är så man bygger upp en yogastudio. En elev är alltid en elev. Man måste börja nånstans. Att många kanske tror att det är enkelt, att bygga upp nåt. Skapa en stämning, bjuda in lärare från andra ställen.
Det verkar lätt, men det är ett jobb.
Och när jag nu släpper det, vill alla så klart, vilket jag kan förstå att allt ska vara som vanligt.
Känner mig lite bitter. Och jag som hatar bitterhet, eftersom det aldrig leder någonstans.
Eller snarare ledsen.
Men vet att jag måste släppa den känslan, liksom klippa. Att det kommer att komma andra saker, andra tillfällen, andra platser och annat för mig. För jag har också valt det här, men mycket för att jag faktiskt inte har råd att ha en lägenhet och en studio i en by som det är så dyrt och svårt att hitta nånstans att bo, bara på sommaren.
Men ibland kan man bli ledsen på människor. Att man liksom inte ens hinner avsluta något, föränns man blir påmind om att man är utbytbar.
Jag vet jag låter bitter, men det går över.
Idag känns inte som en dag som jag orkar ta en endaste motgång.
Känner mig bara låg och ledsen.
Men jag kommer igen.
Känns som om jag tappat lusten. Tappar lusten.
Tvivlar på en massa saker.
Har en massa att göra framför mig.
Imorgon ska jag och Tintin åka till Båstad för att hålla koll på flyttpackning av studion och vår lägenhet.
Känns också sorgligt på nåt sätt. Nionde sommaren som jag har verksamhet i Båstad. Varje sommar som jag stått där och haft lektion. Byggt upp en verksamhet. Stått där i ur och skur. Ibland med en elev. Ibland kom ingen, men ändå måste man gå dit, för det är så man bygger upp en yogastudio. En elev är alltid en elev. Man måste börja nånstans. Att många kanske tror att det är enkelt, att bygga upp nåt. Skapa en stämning, bjuda in lärare från andra ställen.
Det verkar lätt, men det är ett jobb.
Och när jag nu släpper det, vill alla så klart, vilket jag kan förstå att allt ska vara som vanligt.
Känner mig lite bitter. Och jag som hatar bitterhet, eftersom det aldrig leder någonstans.
Eller snarare ledsen.
Men vet att jag måste släppa den känslan, liksom klippa. Att det kommer att komma andra saker, andra tillfällen, andra platser och annat för mig. För jag har också valt det här, men mycket för att jag faktiskt inte har råd att ha en lägenhet och en studio i en by som det är så dyrt och svårt att hitta nånstans att bo, bara på sommaren.
Men ibland kan man bli ledsen på människor. Att man liksom inte ens hinner avsluta något, föränns man blir påmind om att man är utbytbar.
Jag vet jag låter bitter, men det går över.
Idag känns inte som en dag som jag orkar ta en endaste motgång.
Känner mig bara låg och ledsen.
Men jag kommer igen.
När det gäller att bygga upp en yogastudio förstår jag dig väl, det är ett slitsamt jobb många gånger. Tror inte att människor riktigt förstår det. När det gäller din skitdag så är det väl en sån dag, låt det vara. Ibland behöver man få ur sig skräpet för att rensa systemet tänker jag. Och när man inte är på topp då är det tuffare. Styrkan i dig som jag ser det är att du är både ock. Du är stark och svag – så mänskligt, stort och vackert. Kramar!
Jag tror inte alls att du är utbytbar. Men kanske så hinner inte människor stanna upp och reflektera över vad som är värdefullt i deras liv. De hinner inte med, de tar din studio för givet, att den och du finns där, och de trivs med den vetskapen, men de reflekterar inte över den.
Jag tror att det finns en massa kärlek hos alla dem som ibland gör en ledsen, men kanske borde vi istället vara ledsna över att det inte hinns med att visa kärlek i en värld där allt ska gå så fort och allt ska presteras och vägas och mätas.
Om shanti <3
Usch vad jag blev ledsen då jar läste dina rader!! Karin..-. Det är alltid de med vassa armbågar som tar för sig.. Och — så känns det för mig om Palma!! Men du skall se att imorgon så kommer du att må mycket bättre då cellgifterna tagit strid med de helvetiska cancer cellerna!! De skalll bara bort bort!!
Kram
"Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing there is a field. I will meet you there." Rumi
Följer din blogg i upp och nedgångar. Har aldrig levt nära någon med cancer och får tack vare dig en liten aning om vad så många går igenom. Inte vet jag vad du gillar för musik men igår lyssnade jag på "Vårens första dag" med Laleh och texten i den låten fick mig att tänka på dig. Dessutom är det så mycket energi i musiken.
Stor kram till dig!
"Det finns ingen genväg,
man uppnår styrka endast genom svaghet."
Tommy Hellsten