Meningen med livet – Marika

Namn: Marika Bergström

Ålder: 51

Yrke: Inläsare av talböcker och yogalärare.

Civilstånd/familj: Lever ensam. Runt mig finns en pappa, en bror, en mamma och en bror i himlen, sju brorsbarn, tre brorsbarnbarn och vänner. Just nu kattlös, men förr eller senare flyttar det nog in en eller två igen.

Bor: Hammarbyhöjden.

Vad är meningen med livet?

– Livet är en tidsbegränsad gåva. Rent krasst är väl livets mening att man ska föröka sig så att livets kedja kan gå vidare, men det skulle ju innebära att människor och djur som inte gör det har meningslösa liv och så är det ju inte. När livet varit tungt har det hjälpt mig att tänka: Om jag fick reda på att jag var obotligt sjuk nu, eller om nån satte en revolver mot min tinning, vad skulle jag göra då? Svaret har blivit att jag skulle gå ner på knä och be att få fortsätta mitt liv, precis som det är. Livskraften är väldigt stark, den ligger och glöder i oss. Precis som hoppet.

Och i de två ligger nog meningen för mig, att lita på livskraften och att inget är skrivet i sten.

Så länge det finns liv finns det hopp.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?

– Så här är det. Om jag hade berättat för en ung Marika att vid 51 så kan du se bakåt på ett liv där det funnits mer rädsla än kärlek och därmed mer ensamhet än vad du trodde att du skulle uppleva. Då hade jag nog krupit ner under ett täcke och inte velat komma ut igen! Det är en sorg att det är så och det finns ingen anledning att linda in det i försonande ord.

Det finns en fin dikt om anledningen att humlor kan flyga: ”Modet måste vara något större än rädslan”. Hos mig har rädslan varit större än modet och förut också lett mig in i relationer som inte varit bra för mig. Men nu ser jag i alla fall  att det är just rädsla det har handlat om. Det gör inte sorgen mindre,  men det har gjort att jag har kunnat förlåta mig själv och genom det har en anspänning jag levt i förut börjat släppa sitt grepp. Om jag lämnar det som är sorgen i mitt liv så är jag nöjd med mycket. Jag har följt mitt hjärta i mitt arbetsliv, där har jag varit rätt modig! Jag har vågat hoppa på knasiga teaterprojekt och haft väldigt roligt i dem och jag har också vågat lämna teatervärlden när jag var färdig med den. Genom yogan som har gett mig så mycket, yogan har en stor roll i förlåtelsen jag skriver om här ovanför, som att jag också börjat undervisa och vågat ge mig ut och resa alldeles själv. Det är jag glad för.

– Jag är omgiven av underbara vänner, kollegor, familjen och där finns kärlek. Jag har haft tur att födas i ett välmående land där kvinnor är fria att leva som de vill. Det finns mycket att vara tacksam för och det är jag. Det är intressant att leva. Och ibland kommer lyckan som en present.

Vilken är din livsfilosofi?

– På mitt kylskåp hänger ett motto som jag hittade i en intervju med Jan Malmsjö om livet:

49% Skit

49% Helvete

2% HOPP

Jag älskar det! Tycker inte alls att det är svart och mörkt, det är ju det där sista med stora bokstäver som är det viktiga. Hoppet.

Dessutom är det att vara snäll, ett ord som har en mesig klang, men jag tycker det är allt annat än mesigt.Att stå upp för sig själv och det man tror på. Att åldras utan att hårdna och stelna. Jag försöker bli mjukare och segare istället. Att hjälpa när man kan och att våga be om hjälp när det behövs.

Om du skulle ge en ung tjej ett råd,vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet?

– Älska dig själv så mycket du kan, det är en så bra utgångspunkt för allt. Stå på dig. Det är ett rätt bra råd till 51-åringar också!