Det här är kanske inte en dag jag kommer att minnas. Det här är en dag när inget särskilt hänt. Den här dagen kommer inte att gå till historien. Det är liksom en förflyttardag, en transportdag. En dag mellan vardag och helg. Det blev ingen yoga idag – jag har ladies holiday. Kroppen är lite trött. Och den känns stel. Jag är ingenting idag. Jag är i ett mellanland av känslor.
Och där måste man också få vara.
Jag är där idag.
Försöker beta av det jag måste göra, små kryss på min To do-lista. Det är ungefär det jag gör. Det och att jag går ut med min hund.
Längtar till ikväll. Då ska jag ligga framför teven, kolla på dvd och känna att nu börjar helgen. Men tills dess betar jag av det jag ska i sakta mak.
Men igår, då träffade jag en bebis som var två timmar gammal. Pavlos ska han heta.
Det är fint, det är stort.
Fast vi har såsiga dagar, fast just min dag inte är nåt särskilt med. Så händer särskilda saker. bebisar föds. Nya små mirakel som gör avtryck i vår värld.
Så vad gör det att min dag är såsig, eller inte så mycket att hänga i en julgran. Jag är bara en del av det stora hela. Inte mer än så. Och det räcker.