Vem är Jesus, har min bonusson frågat mig lite då och då. Och eftersom jag har en fabläss för religion, läste barnens bibel för Mira när hon var liten flicka och lärde henne kvällsbönen tidigt. Vet inte varför jag har det i mig? Men jag pratar gärna om jesus. Min bonusson vet det;)
På jullunchen hos mina föräldrar, frågade han min pappa Vet du vem Jesus är? Och så tittade han på mig och sa, att jag inte fick säga något.
Min bonusson vet redan vem han ska gå till om han vill få svar på mera filosofiska frågor.
Jag tänkte på det då.
Jag tänkte på att jag ändå, trots att jag varit så arg på mina föräldrar, att jag är så evinnerligt glad att just de är mina föräldrar.
De är öppna människor. Det är faktiskt det finaste man kan vara. Öppen i möten med andra människor, att man faktiskt SER andra människor.
Ser förbi titlar.
Ser förbi blingblinget som kan förblinda.
Utan verkligen ser.
De ser min bonusson.
De tar in honom.
Ger honom julklappar och säger att han är deras barnbarn.
Det bor liksom en bit Jesus i dem, och det blir tydligare för varje år som går. Ju äldre de blir.
Och vem var Jesus, om vi verkligen tänker efter.
Han var ett utomäktenskapligt barn.
Han växte upp hos sin bonuspappa.
Han var flykting och hemlös.
Så våga möt det okända. Se förbi det första du ser och våga att möta folk. Vem vet vad som döljer sig bakom det du först såg. En diamant.
Fin beskrivning!
Ja kärnan av budskapen är väl precis det du beskriver. Att Jesus också som vuxen var hos de som fanns längst ner på samhällsstegen. Dina föräldrar låter unga i sinnet!
Vad härligt med öppna människor! Ja diamanter kan nog ofta vara förklädda tror jag. Nu ska jag kika vidare här för jag hittade just hit. Gott Nytt år!
Så fint skrivit… Gott Nytt År! Heléne