Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Bildtext: Yogans sk urfader Patanjali, vakar över mina böcker och läsglasögon – styrka 2, medan morgonsolen värmer honom.

Det har väl inte undgått någon att jag just nu går en utbildning med Alexander Medin, certifierad av Pathabhi Jois på den fina yogashalan på Odenplan, som drivs av Viveka Blom Nygren – Atmajyoti..?

Så nu är tankarna hundra procent JÅGA – yoga.

Jag har så svårt att lära mig uttal på sanskrit dock – och DET är en stor del av kursen. Det är som om min snart 45-åriga hjärna inte räcker till, till att mata in orden och hitta rytmen på uttalandet. Jag känner mig jättedålig, ungefär som när man rabblade glosor i skolan. När det inte fastnade.

Ibland undrar jag över mitt sätt att lära. I höstas fick jag ju reda på att jag knappt hade någon syn på vänster öga. Att jag liksom gått genom livet och bara sett allt på min högra sida. Nu förstår jag ju varför jag alltid börjar gäspa och blir sååå trött när jag öppnar en bok. Det tröttar ju ut det högra ögat, att allt bara hänger på det. Medans det vänstra får larva sig och vila – och vara i en ständig savasana… 😉 (för de oinvigda är det ordet/ställningen för vila efter yogapasset.)

Vi hade ju också MA Jayashree & MA Narasimhan som lärare på kursen i Sanskrit Chanting och Indian Philosophy. De var helt underbara. De undervisar i Mysore, och har haft tusentals av studenter genom åren – och ändå fortsätter de med glimten i ögat att undervisa oss.

De sa något intressant. Den indiska traditionen är ju inlärandet, att lyssna, ta in och uttala om och om igen.

Om och om igen, tills det sitter. repeat, repeat, repeat…

Så har yogans filosofi förts vidare i generationer från guru till elev. Men vi västerlänningar, var inte alls så bra (hon använde så klart inte det ordet. Hon var mycket ödmjukare) på att verkligen lyssna och sen uttala. Att vi på något sätt är fast i ett sätt att lära oss, vi måste se – läsa – för att kunna uttala. Det där är intressant. Vi har liksom tappat den muntliga traditionen. Men vi har haft den, då när vi var lite mer religiösa.

Men jag hänger också upp mig på min röst, jag snubblar på att när jag sjunger låter det falskt. Och det som händer är att jag låter som värsta fulsångaren. Hemskt, hemskt, hemskt. Och jag som egentligen inte bryr mig så där jättemycket om att göra bort mig. Men man vill ju inte sjunga falskt och man vill inte känna sig som ett pucko, som har svårt att lära sig. Vilket dilemma.

Men det var ju inte det, det här inlägget skulle handla om utan:

Patanjalis Yogasutra 1:33.

Utan hur man ska förhålla sig i relationer till andra. Här låter ju SKA lite tråkigt, läs KAN istället. Det handlar om förhållningssättet- som man alltså kan välja, som i slutändan gör det enklare att leva. Att inte hänga upp sig på andra. Utan bara vara i någots sorts friläge – neutralitet. Fast ändå inte riktigt det. För kappvändare är bland det värsta jag vet, folk som inte har en åsikt eller låta mobbing etc bara passera för att de är så rädda för att tycka till, säga ifrån.

Utan, det här är svårt att förklara, för det handlar inte om att man ska bli spak och lam i sitt förhållningssätt, utan kanske kan man se det som riktlinjer att leva efter, som gör livet lite enklare och framför allt mer positivt.

Man ska helt enkelt försöka vara vänlig mot de glada. Inte blir sur och tänka – varför är hon så glad, utan just frånkoppla det från en själv. Att inte jämföra sig, kanske. Att tillåta andra att vara glada och euforiska och inte se det som ett hot mot sig själv.

Känna lycka för de duktiga. Att inte tävla och tänka negativt när andra människor lyckas.

Känna empati för de som tvivlar och känner sig dåliga. Inte tänka, vad har hon att vara ledsen, låg, deprimerad för.

Och för dem som är elaka och som man kanske har svårt med, bör man inta en neutral inställning. Jag brukar tänka bubbla, ibland funkar det. Jag tänker att jag är där i min såpbubbla och de där elaka kommentarerna kommer inte åt mig, eller energitjuven kan inte sno min energi, för jag har mitt tunna osynliga skydd.

De där meningarna, tog jag till mig direkt. De är jätte bra.

Det är sådan ynnest att få gå den här kursen med Alexander, att få grotta/gotta in sig i yogans oändliga filosofi med en person som lagt ner så många år, så mycket möda på att lära sig sanskrit och just förstå. Jag hoppas att han snart skriver en bok på svenska.

Så här ser det ut framför mig, en stor del av dagen. Vi chantar (och för mig går det inte bra, chanting är inte min grej… fast så ska man inte säga. det lär väl sluta med att chanting verkligen är min grej) och vi filosoferar en stor del av dagen, och pratar om hatha yoga pradipika och yogasutras. Och så meningen med yoga, så klart. Åsså, antecknar jag i min lilla bok – må den inte tappas bort!

Det är så härligt att bara få gotta sig i ett ämne som ligger en så nära hjärtat och som det känns som man aldrig kan veta för mycket om.

Yoga är som en outsinnlig källa – det finns inget slut – inget stopp.

Yogans väg tar aldrig slut, bakom varje hörn, varje sväng finns nåt nytt att upptäcka.

Idag lärde jag mig nåt fint.

När man vaknar på morgonen, kan man gnida handflatorna mot varandra och sen sätta händerna mot ögonen för att liksom väcka ansiktet. Och kroppen. Ge sig av sin egen energi.

Sen innan man sätter sina fötter på golvet, ber man moder jord om lov och förlåtelse för att man trampar på henne.

Så kanske man alltid ska tänka, inta en sorts tacksamhet för att mitt golv, är någon annans tak, men framför allt är det moder jords. Plötsligt får ett steg i taget en ny innebörd

Om shanti shanti shanti – en del översätter det gå i frid

I dagens Aftonbladet!!!!

Yogainstruktör Bette Calman var en av de första som började med yoga på 50-talet.
Foto: BARCROFT MEDIA
Bette, 83, är vigare än barnbarnen

Har 11 yogaklasser – i veckan
LONDON. Yogainstruktören Bette Calman är 83 år.
Det hindrar inte henne från att vara vigare än sina barnbarn.
Iklädd en rosa overall och med perfekt fönat hår visar Bette upp vad hon kan. På 50-talet var hon en av de första i Australien som började med yoga.
Kroppen brukar väl bli stelare med åren, eller?
– Jag kan göra mer nu än jag kunde för femtio år sedan, säger hon enligt Daily Mail.
När andra i hennes ålder klagar över krämpor koncentrerar hon sig på svåra balanspositioner.
Hon sätter händerna på marken och lyfter hela sin kropp horisontellt under perfekt kontroll. Bette Calman visar upp avancerade övningar som visar prov på hennes fantastiska form.
Hon är fortfarande instruktör och har runt elva klasser – i veckan. Den smidiga stålmormorn har inga planer på att sluta med yoga.
– Jag blir aldrig för gammal. Kroppen är ett fantastiskt instrument.
Yoga håller mig ung, säger hon.

Källa: Ovan är en artikel från Aftonbladet som publicerades idag.

Det är det jag säger, Yoga ÄR din bästa pensionsförsäkring. Jag vill träffa Bette. Jag vill bli som Bette. Fy fabian vad det är härligt att åldras när man ser såna här kruttanter.

Bildtext: Några av de fina tjejerna i Jakobstad.

Jag är glad. Mycket glad. G L A A A D!
Jag är precis hemkommen efter en mycket härligt och givande yogahelg i Finland. Var på två jätte fina yogastudios, en i Vasa och en i Jakobstad och höll kurs i kvinnoyoga.
Vilka härliga kvinnor.
Vilket gensvar. Oftast är det härligt att vara lärare.
Man åker hem och hoppas på att man kanske förhoppningsvis inspirerat någon.
och man åker hem glad.

När jag började med yogan tyckte jag att den var så militärisk och jag hade svårt att hitta mig själv i den. Även om jag blev huvudlösa kär i yogan direkt.
Men det vet vi ju, det finns ju nåt som heter omöjlig kärlek också… ;))
Min drivkraft har nog varit att hitta mitt eget förhållningssätt till yogan och inte blint följa vad andra säger att yoga är.
Vad tycker jag själv. Vad är yoga för mig?
Jag blev intervjuad av radion i Vasa. Ska bli kul att höra det. I alla fall fick jag frågan varför yoga måste vara så strängt och disciplinerat.
Hm, tänkte jag.
– Näe, det behöver det ju inte vara.
Jag kan tycka det är tråkigt. Men många människor anser ju tyvärr att glada människor är lite korkade, medan tystlåtna är smarta. Ja, jag vet att jag slänger mig med fördomar. Folk kanske inte alls anser att det är så. Förhoppningsvis inte.

Yoga är vad du gör det till, så länge du är en god människa och så länge du kämpar med dig själv och att ta av dig dina fördomsfulla glasögon så är du på rätt väg.

Men jag tror på mer på glädje OCH disciplin i yogan.
Disciplin är viktigt, för att hitta fokus. Men vi är ju människor och vi lever i relationer. Och livet blir lättare om man ser på det med lite humor och om man vågar skratta då och då åt sin tillkortakommande. Och yogan blir lättare de där dagarna det känns motigt, om man ser på det med just humor. Bra mycket lättare än om man strängt säger till sig själv: Upp och yoga! Med en förmanande och sträng röst. Då blir yogan snarare en bestraffning, och då är mna nog inne i en farlig snurr.

Och att man vågar öppna sitt hjärta.
Att våga yoga med öppet hjärta.

Och det finns inget strängt i ögonen på vare sig sharath eller guruji, när de säger ”You do”. Snarare en uppmuntran och ett litet leende där bakom.
Och jag tycker det är trist att så många uppfattar just ashtangayogan som sträng och disciplinär och jag hoppas det luckras upp.

Jag tycker det är smart att vara glad. Att våga hitta glädjen. Att våga skratta åt sig själv och sin tillkortakommande, kanske bjussa på dem inför andra. jag menar livet i sig är så strängt. Varför göra yogan till något strängt, när den rymmer så mycket glädje?

Bara mina tankar en måndag, när dagen mest gått i ett.

Bildtext: On top of the world. Snart kommer han hit, vår yogaguru för att drilla oss i yogans magiska och ibland lite för disciplinerade värld. Men han är så efterlängtad.

Hm, snart börjar det, the yogacamp med Alexander Medin. 3 maj för att vara exakt. Jag började min teachertraining i höstas. Tänkte ett tag att alla mina utbildningar inom yogan, alla teachertrainings jag gått – ja, det kanske inte finns papper och betyg på det, borde väl räcka?! Men folk frågar efter ”bevis” på att man är certifierad enligt yogaalliance. Så nu snart, i maj börjar utbildningen igen.

Två veckor då jag går upp kl fem. Vi chantar, har tuffa pranayamaövningar innan vår egen practice börjar, sen är det sanskrit, yogafilosofi och ren praktisk lärarträning. Man är helt slut när dagen gått. Jag tror vi börjar halv sex och slutar kl 16, sex dagar i veckan. Och vi måste lämna in egna arbeten, våra tankar om hathayoga pradipika, Bhagvad Ghita och all annan yogalitteratur. Det är både jobbigt och härligt på samma gång. Man är helt mörbultad och somnar som en klubbad säl på kvällarna. Man äter, lever, tränar och tänker yoga 24/7. My god, men vad man utvecklas.

Alexander Medin, en av de få som är certifierade av Pathabi Jois. Det finns många auktoriserade, men att vara certifierad direkt av Guruji – det är som att vara V.I.P i Ashtangayogavärlden. det kräver total dedikation. Alexander som är under 40 år, har en bakgrund som både boxare och dansare. Han gick balettakademien med Mads Mikkelsen! Bara det.. Sen pratar han sanskrit, herregud – det är sant. Alexander kommer från Norge, men har bott många år i Mysore och studerat för Patabhi Jois. Han var också den person som fick Mr Iyengar och Mr Jois att träffas igen efter typ 40 år på en yogakonferans i Hongkong, där Alexander för tillfället bor. Om någon är yoga, så är det Alexander.

Alexander kommer säkert tycka att jag är en latmask, vilket jag faktiskt varit de senaste månaderna. Men jag skyller allt på kärleken. Min stora kärlek här i livet kom tillbaka in i mitt livet efter 14 år förra våren. Jag älskar att vara med honom. Jag yogar inte sex dagar i veckan längre, utan fem. Men måste göra mig redo för sex dagar i veckan igen, nu när Alexander kommer hit. Do your practice and all is coming… ja, ja kärleken kom till slut.

Gå in på http://www.atmajyoti.se/ och läs om kursen. Där finns för övrigt andra skojiga saker man kan gå. Viveka Blom som driver atmajyoti, låter många spännande lärare komma och undervisa på hennes skola.

Länge leve mångfalden.

Ganska snart när man börjar yoga är det som om kroppen och magen och tarmarna talar till dig ; Snälla, stoppa inte i dig vad som helst.

Det finns egentligen inga regler, eller förbud inom yogan, så se upp för de som ska tala om för dig hur du ska leva ditt liv. Jag tror att man måste låta var och en i sin egen takt bestämma hur man vill leva. Och så länge det inte skadar någon annan, så varför lyssna på något annat än vad din egen kropp säger dig?

Det som hände mig efter ett tag när jag yogat mer regelbundet, var att jag inte kunde dricka vin, eller alkohol. Att det var som om kroppen verkligen sa nej. Jag slutade äta kött, men fortsatte med fisk eftersom jag känner att min kropp behöver det fettet. Och jag är en gottegris och jag behöver mitt kaffe på morgonen – min synd… Jag tycker ju det finns värre saker man kan göra mot sig själv och andra i livet än att dricka kaffe ;). Dessutom tror jag att jag med mitt låga blodtryck, behöver en stärkande kopp kaffe på morgonen för att vakna till liv.

Det finns som sagt inga regler inom yoga om vad som är rätt eller fel. Det är bara du som kan bestämma. Men det finns rekommendationer inom yogan, som beror lite på vem du är, hur och var du lever och hur mycket och intensivt du utövar din yoga. Yogans filosofi handlar om att hitta det naturliga läget i sin kropp och sina matintag och efter en tids regelbunden träning så börjar det där att stabiliseras. Suget att stilla sorg, ledsenhet, ilska, vanmakt eller vad det nu kan vara med mat, lugnas ner.

När sinnet och kroppen är i harmoni och man är i fokus med sig själv, vill man behålla en hälsosam livsstil. Det kommer att visa sig på många olika positiva sätt.
Du kanske äter bättre, blir mer fokuserad, mindre stressad och framför allt du sover bättre. Ditt imunförsvar stärks och dina hormoner lever inte sitt vilda liv, på samma sätt som tidigare. Hm, känns det igen?

Mycket av den yogisk kosthållningen kommer irån det Ayurvediska medicinska systemet, som innehåller flera olika metoder för att upprätta balans både i och utanför varje person.
Ayur betyder liv och Veda betyder kunskap på sanskrit.

Varje människa är en unik individ och allt ifrån kost, motion och övriga livsstilsfaktorer ska anpassas till just den personen. Det som passar en människa kan vara farligt för en annan.

Västerländsk medicin och kosthållningsinställning är mer symptominriktad eftersom man utgår ifrån ett besvär eller ett problem som man sedan försöker få att försvinna med hjälp av olika mediciner och dieter bland annat.

I Ayurveda och yoga handlar allt om att balansera utifrån och in, och inifrån och ut, för att komma till bukt med orsaken till problemet.

På min första Indien resa ”la jag in mig” på ett ayurvediskt retreat i Kerala. Då var jag en ganska utskiten och på gränsen till utbränd person. Jag hade ingen aning om vad ayurveda egentligen gick ut på. Men det var fantastiskt med alla behandlingar och min personliga meny – min kosthållningsplan som jag fick utställd på mig. Jepp, jag gick till retreatets restaurang och beställde mat efter MIN meny. Underbart. Och jag mådde verkligen mycket bättre efter mina fem veckor i Indien.

Inom ayurvedan utgår man man från tre olika element av energi som påverkar oss på olika sätt. De är mer eller mindre styrande hos oss och man delar upp energierna i olika kropps- och sinnestyper; Kapha, Vata och Pitta.

Vissa individer kan vara dominerande av någon typ, medan andra är en blandning; typ Kapha-Vata.

Så här läser jag i webb-tidningen Om yoga, http://www.omyoga.se/:

”Kapha sägs ha sitt energisäte i halsområdet och kontrollerar bland annat lymfkörtlar, leder, avfallsmembran, sköldkörteln, bihålor, näsa, hals, lungor och saliv. Här hägrar centrum för vårt mentala och sinnliga jag. Individer med Kaphadominans har ofta kraftig benstomme och är lite satta som kroppstyp. Andra generella kännetecken är långsamhet, lathet, gillar inte snabba förändringar, god sömn på gränsen till att sova för mycket, inaktiva, generösa, förlåtande, kärleksfulla. Vanliga ”Kapha-problem”: Övervikt, fungerar sämre under stress, hjärtproblem, ämnesomsättningsproblem och depression.

Vata har sitt säte i magområdet runt solar plexus och kontrollerar bland annat levern, mjälten, gallblåsan, magen, svettkörtlar, röda blodkroppar, ögon, fettvävnad, huden, bukspottkörteln, matsmältning och håret på huvudet. Även vår fysikalitet. Individer med Vatadominans är ofta tunna, smala och har svårt att gå upp i vikt. Kvicka, ibland oroliga, den mest påverkbara av doshorna, aktiva människor på språng. Frihetsbehov, kreativ, rastlös, energisk, originell. Vanliga ”Vata- problem”: Torr hud, sömnproblem och dålig blodcirkulation.

Pitta dominerar buk och höftområdet och kontrollerar tarmarna, bäckenbotten, ben, öron, skelettet, huden, matspjälkning, rygghälsan, ledhälsan, blodcirkulation och vår emotionalitet.
Individer med Pittadominans är ”mittemellan” och har en normal kropp med lätthet att erhålla tydliga muskler. Svettas lätt, tunt hår, öppenhet, idérika, ledaregenskaper, skarpsinniga, gillar vackra saker, kreativa och stabila. Lätt till att anpassa sig. Vanliga ”Pitta-problem”: Dålig matsmältning, dålig syn, hudproblem, tjocktarmsbesvär, oro och irritation.

Inom Ayurveda tar man genom olika metoder, reda på vilken doshakombination/dominans man är och utgår ifrån det när man lägger upp en kostplan. Inom dessa system anser man att kropp och själ hör ihop. Vad vi tänker och känner påverkar vår kropp. Men förbindelsen går även omvänt, så att vad och hur vi äter och dricker påverkar våra tankar och känslor.”

Så lagom är egentligen ett ganska passande yogiskt uttryck. Man ska helt enkelt inte späka sig, ingen blir en bättre yogi genom att leva anorextiskt och man ska inte svulla. Om inte annat så blir ju alla vridningarna jobbigare när man ätit lite för mycket. Utan det gäller att hitta den gyllene medelvägen.

Sen vad du väljer att äta eller inte äta, är ditt eget beslut. Så våga lyssna lite på din egen inre röst.

ända från när vi föds är vi på en resa, en yttre resa. Vi lägger så mycket energi och kraft på att förstå andra, undra över andra, oroa oss över andra och också vad de tycker, känner och vill med oss. Vi vill så gärna bli omtyckta av andra. Vi slår nästan knut på oss själva för att bli uppskattade. Eller så är man en globetrott som kastar sig flera varv runt jorden, men ändå kommer tillbaka vilsen i själen. Visst kan man hitta mycket, och vara med om många härliga upplevelser på den där yttre resan.
Många härliga och spännande möten, som får en att växa. Men man kanske ska vara försiktig så att man inte bara jagar kickar – men å andra sidan vill man ju inte bli tråkig och bara sitta hemma och glo in i en ljuslåga…
Men med yoga och framför allt när yogan blir mediativ, så försvinner man i en inre resa, en utforskning av sin inre värld.
Och det är väl när man är lika hemmastadd i sin inre värld, som man är i den yttre, när man kan gå in och ut ur den inre och yttre världen utan att det är en svårighet. Ja, det är väl kanske då man uppnåt det allra högsta syftet med yoga. Så säger Deepak Chopra i Yogans väg. En fin bok att läsa om just yoga. Jag vet i alla fall att jag blir galen i huvudet om jag inte får yoga på några dagar. Yogan har blivit mitt gift. Yogan får tankar att stillas. Stress att lindras. Oro att förvandlas till energi, positiv energi. Å, vad jag önskar att alla hittade det här verktyget. När jag träffade Pathabhi Jois först gången, tackade jag honom för att han hittat på ashtangayoga – för om jag inte hade börjat yoga så hade jag blivit galen.