Vem är Jesus, har min bonusson frågat mig lite då och då. Och eftersom jag har en fabläss för religion, läste barnens bibel för Mira när hon var liten flicka och lärde henne kvällsbönen tidigt. Vet inte varför jag har det i mig? Men jag pratar gärna om jesus. Min bonusson vet det;)
På jullunchen hos mina föräldrar, frågade han min pappa Vet du vem Jesus är? Och så tittade han på mig och sa, att jag inte fick säga något.

Min bonusson vet redan vem han ska gå till om han vill få svar på mera filosofiska frågor.
Jag tänkte på det då.
Jag tänkte på att jag ändå, trots att jag varit så arg på mina föräldrar, att jag är så evinnerligt glad att just de är mina föräldrar.
De är öppna människor. Det är faktiskt det finaste man kan vara. Öppen i möten med andra människor, att man faktiskt SER andra människor.
Ser förbi titlar.
Ser förbi blingblinget som kan förblinda.
Utan verkligen ser.
De ser min bonusson.
De tar in honom.
Ger honom julklappar och säger att han är deras barnbarn.
Det bor liksom en bit Jesus i dem, och det blir tydligare för varje år som går. Ju äldre de blir.

Och vem var Jesus, om vi verkligen tänker efter.
Han var ett utomäktenskapligt barn.
Han växte upp hos sin bonuspappa.
Han var flykting och hemlös.

Så våga möt det okända. Se förbi det första du ser och våga att möta folk. Vem vet vad som döljer sig bakom det du först såg. En diamant.

Ibland chockas man över folks fördomar. Men det är lätt att hålla dem borta, inte bli berörd, särskilt om de som har fördomarna är en bit ifrån en. Men när man sitter mitt i en familjemiddag och en ingift i släkten häver ur sig rasistiska åsikter, hjälp. Jag var helt oförberedd.
Och när man konfronterade den personens åsikter, blev åsikterna värre och värre. De växte och bakom fasaden av att vara personen från landet, fanns en nedlåtande människosyn som gjorde mig så ledsen.
Jag är inte dum, jag vet att många har fördomar. Även jag själv. Men jag försöker jobba med dem. Men en sak är säker jag ser mig inte som mer värd på grund av min hudfärg. Och jag använder inte nedlåtande ord för människor från ett annat land, eller infödda svenskar som inte är blonda och blåögda.
Jag trodde att folk som är runtomkring mig var smartare än så.

En dum människa är en dum människa oavsett hur den ser ut.

En snäll människa är en snäll människa oavsett hur den ser ut.

Egentligen är det så enkelt.
Men nu fick verkligen rasismen ett ansikte och det ansiktet var närmre mig än jag trodde. Sånt gör mig rädd.

Ja, Gud är nog en yogi och mina böner har han hört och jag känner mig så evinnerligt tacksam. Tack!
Min dator kraschade. Först fick jag virus i Indien, hem och laga hos min datahjälp, Engbohms på Norrtullsgatan. Säkert dyraste datastället i stan, men de är så trevliga och hjälpsamma. Sånt är mycket viktigt. SEdan åkte jag till Finland och där kraschade min hårddisk. Jag vet jag är en slarvmaja.
Två gånger på typ en vecka kastade jag mig, med andan i halsen, in hos Engbohms och nästan skrek om hjälp. Vilket jag fick, men väääldigt dyrbar hjälp. Hade säkert varit billigare att köpa en ny dator. Men har man ALLT i sin dator, så bara måste man få backup, och leta, leta efter allt i den. Bara några mejl har lyckats gå förlorade, annars tror jag faktiskt att jag har det mesta.Apuh!
Men, det är inte min dator egentligen jag ska skriva om, utan vad den lyckats med.
Jo, för när jag upptäckte att min utgifter under decembermånad skulle bli allt för stora. Slängde jag upp min önskan till de högre makterna.
Han, eller hon hörde min önskan och idag fick jag brev från författarfonden.
Yippie, ett skattefritt arbetsstipendium på en trevlig summa, som räddar julen och mina datautgifter. Tack, för att du också sporrar mig, att fortsätta skriva.

Det här är en chans. Ta den! Alexander Medin är den yogalärare, han är certifierad Ashtangayogalärare (finns många auktoriserade, men FÅ certifierade i världen)och extremt kunnig när det gäller den yogiska filosofin och han PRATAR sanskrit. Nu kommer han till atmajyoti, Viveka Bloms fina yogastudio på Odenplan i februari nästa år.

http://atmajyoti.se/ws_alexandermedin.html

Workshop 19-21 februari with Alexander Medin
– Alla nivåer välkomna/All levels welcome –

This workshop is for all practitioners of Yoga seeking a deeper understanding in how to embody the simple principals of Yoga in a daily life – particularly off the Yoga mat. Very often people who practice Yoga sooner or later experience an incredible sense of Joy and Peace. Unfortunately this experience tend to fade as we encounter various stressful and difficult situations in life – or we may be pushing ourselves to an extreme in our daily practice resulting in nothing but frustration.
This course builds upon the traditonal form of Ashtanga Yoga as developed by Pattabhi Jois, from Mysore, India. The purpose of the workshop is to guide the practitioner into a deeper expereince of yoga through focusing on the main principals of Yoga, namely: Yamas, Niyamas, Asana and Pranayama.

The Classical Yoga philosophy according to Patanjali will be discussed and implemented on a practical level. The course is divided into five segments where each of the four limbs of yoga are treated separately. It is possible to join individual classes, but preference will be given to those that commit to the whole course.

Friday 17.30 – 19.30 Yama.
Here the focus is on Gentle Yoga. Exercises that make you relax, find inner quiteness and strength. The five different Yamas will be discussed, elaborated upon and explained. Why they are necessary and considered the very foundation in yoga and what are the actual fruits that come when they are followed properly.

Saturday 07.00 – 10.00 Niyama.
This is a dynamic class of Yoga focusing on Tapas and the importance of this to gain a greater awakening in Yoga. Each of the five Niyamas will be discussed and the main focus of the class is how to integrate a deeper understanding of yoga through merely physical practice.

Saturday 10.30 – 13.00 Asana.
What does it mean to be steady and comfortable in ones Asana Practice? How is it possible to let go of the constant stream of thoughts, emotions and ideas bombarding us in a steady stream of oppositions. Is it possible to gain greater freedom and inner peace from exercises that are apparently quite strenous?

Sunday 07.00 – 10.00 Pranayama.
This is also a traditional class of Asthanga Vinyasa Yoga, yet here the main focus is on better receptivity of breath. This will be done by implementing a particular way of breathing in various sequences in order to create greater expansion to the life force (Prana) from within. Specific breathing techinques will also be taught for preparation in meditation.

Sunday 12.00-14.00 Integration.
A summary of everything that has been covered so far, but with a focus on breathing techinques and relaxation. All questions will also be welcomed.

Plats: Atmajyoti, Norrtullsgatan 11

Pris: 1600 kr.

Jag är en lycklig kvinna. JA, det är jag. Boken har tagit form. Den kommer ut till våren. Det är så härligt och jag är så glad att jag får använda mitt språk och mina tankar om yoga OCH att de får bli en bok – en bok till. Tack universum, tack.

det är härligt att vara tillbaka efter två härliga veckor i Goa, men jag skulle önska att jag då och då kunde plocka fram ljudet av havet som slår mot stranden och värmen från solen. Men, vi lever i vårt stundvis ganska gråa land.
Men jag tänker behålla värmen i kroppen ett tag till. Det är två år sedan jag var i Indien och jag förstod den här gången att jag behöver Indien. Jag älskar moder India, jag måste dit ibland för att tillvaron ska bli lite enklare. Tanka min kropp med indisk energi helt enkelt.
Retreaten var jättebra. Vi hade fantatiskt kul, men det sätter ju också igång känslor. Många hade barn och familj hemma. Det är lätt att få skuldkänslor för att man reser iväg, unnar sig något. Jag hoppas att alla åkte hem med indiens kärlek i hjärtat och att det nu är lättare att ta itu med vardagen och julen som nalkas.
Nästa gång måste ni följa med. JA, det blir en nästa gång, boka november 2010.
I morgon reser jag till Finland för en workshop. Ska bli kul. Hoppas det är några från förra kursen i våras som kommer.
Jag ska bli bättre på inlägg. Jag lovar.

Det blir kanske ett litet uppehåll på ett par veckor. Det får ni stå ut med. Man vet aldrig med internetcafeerna i Goa. Nu rasar tydligen en cyklon i Goa också och jag reser dit i morgon. Hm, inte direkt vad jag såg fram emot, men det blir regnmassage istället för sol på näsan. Men det kanske är bra.
Men ni vet ju hur jag deppade i somras när halva sommaren regnade bort i Båstad.
Regn, dag efter dag kan göra en helt jäkla galen.
Som tortyr.
Att vara borta från älsklingen är också tortyr.
Jag har separationsångest.
En svår sådan.

Jag älskar att resa, men hatar att lämna. Svår kombination.
Men jag ska ta hand om mig själv i två veckor och boosta med kvinnokraft på kvinnoyogaretreaten.

Jag ska ta med boken Yogans väg av Osho. Den boken kan jag rekommendera. Den berättar ganska lättfattligt om vad yoga är för något.

Jag var på Iyengaryogakurs i helgen med Monica Haar, från www.iyengaryogacenter.se. Det var Naomi Grosin, på www.inbalance.se som bjöd in henne till sin studio på Wollmar Yxkullsgatan i Stockholm. Och jag är supernöjd. Kände att jag lärde mig saker om min kropp, som jag kommer att ha stor användning av i mitt framtida yogande. Visserligen har jag gått för många Iyengaryogainfluerade lärare, och lärare som började som Iyengaryogalärare och sedan hittade sin egna stil, som häftiga Dona Holleman. Men det är hälrigt med bra lärare, och med stor erfarenhet som pratar ens eget språk. 😉 Det sätter sig på något sätt djupare.

Alla yogaformer har verkligen något särskilt och i perioder passar vissa bättre för en, än andra. Man brukar ju säga att Iyengaryogan är precis, man använder redskap och står länge i rörelserna just för att man ska förstå rörelsen.
Ashtangayogan är mer förförisk, man dras liksom in i flödet och i utmaningarna. Jag älskar verkligen ashtangayoga, men det är lätt att tappa huvudet, precis som när man blir förförd. Visst det kanske funkar att köra på när man är ung, men om man vill ha en kropp att åldras i som byggs upp sakta men säkert är det bra att få in den där precisa kunskapen – också.

Jag vill hålla. Jag vill att min kropp ska hålla. Jag vill få in mer intelligens i mitt yogande, att verkligen förstå hur det ska kännas i kroppen när jag står i ställningarna. Så att jag inte bara står, eller bara gör. Även om det är superhärligt och skönt att bara köra.

Verkligen förena kropp, själ och tanke.

Så tipsa mig om bra iyengaryogalärare och om de ska hålla kurs, retreat eller workshop i Sverige.

I dagens svd står det svart på vitt, visst kan man säga att det är bevisat då?
Här är länken:
http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/balansintervjun/artikel_3731647.svd

Det finns dagar man tvivlar. Det finns dagar man helst vill glömma, eller göra om. Men hur många tankar man än hinner tänka, så kommer man alltid till det största av allt – ja, det är kärleken. Kärleken till sig själv, till sina barn, sina föräldrar, sina syskon, sina vänner och sin partner. Det är det största. Det är det viktigaste när dagen tar slut.

Den här texten blev jag påmind av idag, den påminde mig om hur viktigt det är med kärlek i sitt liv. Efter en härlig lunch med min barndomskamrat T – hon som är feng shui-expert, gick vi in i en nyöppnad affär på Skånegatan. Där låg texten.

Såna här texter får mig att bli religiös. Jag är inte troende någon religion. Men jag tror på en sorts gud, eller en godhet. Jag tror den finns i var och en av oss. Vi bär alla på en bit av gud, det är min tro. Ordet Gud, kan få många att rygga tillbaka, men läs texten utan att lägga in någon värdering av religioner. Om du vill det, så välkommen. Men om du inte vill det, läs texten och bara känn hur den känns i dig.

Första Korinthierbrevet – kapitel 13

Kärleken

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara dånande malm eller skrällande cymbal.
Om jag äger profetisk gåva och känner alla hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.
Om jag skänker allt jag äger, och om jag offrar min kropp för egen berömmelse, men saknar kärlek, vinner jag ingenting.

Kärleken är tålmodig och vänlig, kärleken avundas inte, kärleken skryter inte, den är inte högfärdig, den är inte ohövlig, den är inte självisk, den är inte aggressiv, den är inte långsint, den gläds inte över orättfärdigheten, men gläds med sanningen. Kärleken överskyler allt, den tror allt, den hoppas allt, den uthärdar allt.

Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska få ett slut och tungotalen ska tystna
och kunskapen ska få ett slut. För vårt vetande har gränser och profeterandet har gränser. Men när det fullkomliga kommer ska det som har gränser få ett slut. När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Då jag blev man, lade jag bakom mig det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu har mitt vetande gränser, men då ska min kunskap bli fullständig, så som Guds kunskap om mig.

Nu består tro och hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken.