Jag drömde om min ryggrad i natt. Jag tror jag vet varför. Jag har inte yogat så bra under julen. Bra, är kanske fel uttryck. Huset har varit fullt av folk, dygnet har vänts och jag som alltid vaknar av mig själv vid halv sex tar allt för sena mornar. Drar mig i sängen. Det är så tyst här i Båstad, inga gatlampor som lyser in i sovrummet. Inga portar som stängs. Knappt några grannar som hörs. Det är liksom ett sjusovarhus… Dessutom har jag haft ladies holiday. Men, oj, vad jag längtar tills när det vänder ; på måndag – helt klart. Men lite måste ändå göras redan nu. Om en stund ska jag yoga, kl 09.00 istället för kl 06.00. Tre timmars skillnad.Jag tror jag drömde om min ryggrad för att jag har dåligt samvete. Dåligt samvete för att min yoga inte blivit så mycket ”full power” som den varit större delen av året. Och det är inte dåligt samvete för att jag måste bevisa något för någon, utan för att en skadeskjuten krake som jag behöver min yoga för att må bra. Yoga är som ett livselixir för mig. Yoga är inte bara min pensionsförsäkring. Yoga är mitt lyckopiller. Yoga gör att jag hålls ihop, inte drar ivag in i deppighet och nedstämdhet. Även om jag älskar de stråken ibland. Men yoga gör att jag kommer upp på morgonen och att dagen börjar bra. Det är viktigt för mig att yoga. Det är liksom livsviktigt.Jag är så glad att jag fick chans, jag möjlighet att säga det till Guruji när jag träffade honom. Jag fick tacka honom för att han hittat på ashtanga vinyasa yoga. Jag berättade också att om jag inte hittat ashtangayogan i den stunden, jag var i då med skilsmässa, arbetslöshet och en stor känsla av deppighet hade jag förmodligen blivit tokig. Och det stämmer.Men hur som, tillbaka till min dröm. Jag drömde att min ryggrad var så flexibel, att den var som en cykelkedja. Att kotorna liksom så där fint hakade i varandra, en efter en. Man var imponerad av hur böjlig min rygg var. Man gjorde tester på min rygg, jag visades till och med upp som ett alldeles ovanligt exemplar av rygg. Haha, sen vaknade jag.Jag tror min rygg längtar efter Natalia. Den längtar efter kapotasana, handstands som blir skorpionen och bakåtböjningar. Bakåtböjningar är så mycket lycka. De öppnar upp en och skapar en mjukhet i en som jag liksom längtat efter. Och uppenbarligen drömmer om.

haha jag skrattar ganska generat. Som en anonym kommentar skrev, så blir så klart inte 2+0+1+1 = 3, utan just 4. Jag kanske inte är min mammas dotter? För det är min mamma som var matte-, fysik- och kemilärare när hon jobbade. Nu är hon en glad pensionär som packar sin kapsäck och åker utomlands med pappa så ofta hon kan. Kanske är det du mamma som skrev kommentaren?
Föööörlåt. Rätt ska vara rätt, så klart.
Jag får skylla på att jag är fröken bråttom, att jag kanske hade förra årets siffra kvar i huvudet krampaktigt.
Tack, för påminnelsen.
Jag tycker dessutom att fyra blir en bättre siffra. Känns som ett positivare år, inte så spretigt utan jämnt liksom.
Så här skriver man om sifran 4 på www.twice.se
” Fyra(4) står för stabilitet. Nu har trean fått stadga och struktur.
Under dagar, år eller månader som vibrerar ”Fyra” är det bra att skriva kontrakter. Om man inte är en person som inte har några problem med auktoriteter, är en sådan dag/år/månad mycket god för att få chefens stöd och uppskattning. Du som har problem med auktoriteter, bör nu söka chefens stöd och göra bra ifrån dig. Under fyra influens kan man också känna att allt står still. Förändringar kan man inte göra eftersom fyran är ganska begränsande. Det handlar därför om att göra rätt ifrån sig och i stället för att försöka undfly situationen i stället försöka etablera sig på ett bra sätt.
Allt som har med kontrakt och förhandlingar att göra kommer att gå bra under dagar/år/månader som påverkas av talet fyra. Under fyrans influens stabiliserar man både relationer, verksamheter, jobbsituationer, m.m. Om man dejtat någon under en viss tid är en dag/månad/år som påverkas av ”fyrans” influens mycket bra att ta reda på om relationen blir varaktig eller ej. Det kan hända att två personer nu ingår äktenskap eller flyttar ihop.
Om du bor i lägenhet nummer 4 eller på en gata med nummer 4 kan du vänta dig stabilitet i det mesta: pengar, vänskapsrelationer, jobbsituation, m.m. För en del personer, i synnerhet för dem som haft det jobbigt under en period kan 4-an ge viss trygghet, liksom lugn och ro. 4-an kräver däremot även ansvar. Se till att behandla alla på ett vänligt sätt. Dina relationer blir inte många och kanske inte ens spännande, men de blir varaktiga och trygga. Det kan också hända att du behöver gå via tester för att få del av den här tryggheten, varför det är viktigt att du gör rätt ifrån dig. Visa respekt för alla!”

Jag tycker det låter som ett bra år. Hoppas ni tycker detsamma.
Kram på er.

Nu är det inte långt kvar tills det nya året börjar. Ett nytt år.
2011 = 2+0+1+1= 3
Hm, tre vad betyder det?
Hursom året är Nytt, nytt. Förväntningar ligger i luften. Ut med det gamla och in med det nya.
Vad vill man ha kvar av det gamla och vad vill man byta ut?
Ett nyår var jag med när en, ganska på just det året ledsen och uttröttad, kompis rev sin kalender i små små bitar och slängde i Humlegården medans raketer och fyrverkerierna ven runt omkring oss – med orden ”Aldrig mer.”
Ett annat nyår, slängde jag och en kompis in våra tråkigheter, det året, nedklottrade på papperslappar in i elden i min vackra kakelugn på Svartensgatan 8 (där jag då bodde), strax innan tolvslaget. Och så kramade vi varandra och tummade på att, det nya året minsann skulle bli så bra som vi ville att det skulle bli.
Sedan när klockan slagit tolv slängde vi lappar med önskningar upp upp i luften på Mosebacketorg. Och skrattade och vi trodde på varenda önskning.
I år vet jag inte vad det blir. Bara att vi ska fira nyår med min kompis, hennes kille och några andra uppe på Lycklig i Båstad. Det bådar gott på något sätt. Lycklig, vem vill inte vara lycklig?
Men jag har inte så mycket förväntningar. Mitt liv är bra. Jag mår bra. Stundvis riktigt lycklig.
Men det här året har varit så konstigt. Mitt i lyckan har jag varit så ledsen. Jag har förlorat en vän. Det var liksom ett halvt år av oro för hur det skulle gå för T. Oro som byttes ut till sorg. Sådan sorg att gå på en ung väninnas begravning. 2010 var året Jag bytte yogastudio. Det var liksom både en sorg och en glädje. Jag ville yoga nära T och jag fick lite nya vänner och en ny lärare, framför allt. och så glädjen de där gångerna T kom in i yogasalen och var lärare. Det var lycka. Lycka mitt i oron. Och jag ville aldrig tro på hur illa det verkligen var. Ville, ville hålla kvar vid hoppet att mirakel skulle ske och T, skulle gå igenom sjukdomen, kanske lite kantstött men frisk. 2010 är också året jag gjort mest framsteg i min yoga, tack vare Natalia.
2010 var också året jag jobbade mer än någonsin. Jag/vi har flyttat till Båstad för att pendla sthlm-båstad. Min dotter har flyttat hemifrån. Så arg som jag varit på min pubbiga dotter och hur det nu känns när hon inte bor med mig. Det är konstigt när ens barn blir stora. Så stora att de flyttar hemifrån. 2010 var året Jag gav ut boken Yoga för livet och spelade in tio dvder med Panvision och min allra bästa producent och numera vän Anna Böhm Engstrand. 2010 är också året när jag gick från särbo till sambo. Jag har flyttat ihop med min man och blivit bonusmamma på riktigt.
Omtumlande år.
Jag har firat nyår på så många olika sätt och i så många olika sinnestämningar, men ända sedan jag var 19 år har jag alltid röda trosor på nyårsafton. Oavsett om jag är singel eller ej.
För enligt nån italiensk sed, så kommer du tilbringa resten av året med den som tar av dig dina trosor den första dagen på det nya året.
Och jag vet att nästa år vill jag tillbringa med min älskling, så bäst att gardera sig. I morgon måste jag gå till Miss Elly här i Båstad och köpa lite röda underkläder.

Namaste och Gott nytt år!
Varför inte börja det nya året med en yogakurs?
Helgen 7-9/1 ger jag helgkurs för nybörjare och en kurs för fortsättare & för dig som vill utveckla din yogaträning till en Mysorepractice i ashtangayoga.
Det finns platser kvar på båda helgkurserna i Ashtangayoga på Yogavita i Båstad.

För nybörjare Ashtangayoga /kurs 1
Fredag 7/1 kl 17.00-18.30
Lördag 8/1 kl 10.30-12.00
Söndag 9/1 kl 10.30-12.00
Pris: 550 kr för hela helgen.

För dig som vill gå vidare i ashtangayogan: Fortsättning & förberedande för Mysoreträning/Kurs 2
Fredag 7/1 kl 19.00-21.00
Lördag 8/1 kl 08.00-10.00
Söndag 9/1 kl 08.00-10.00
Pris: 600 kr för hela helgen.

Drop in 225 kr per klass.
Varmt välkommen. Vill du läsa mer om mig och kurserna, gå in på hemsidan www.yogavita.se
Om shanti Karin BJörkegren Jones

http://mabra.com/sa-yogar-du-bort-dina-rynkor-och-besvar/

Julen är vit i år. I alla fall där jag befinner mig. De är krispigt vitt, kallt men så härligt. Och jag som egentligen inte tycker om vintern. Men här i min lilla alpby, Båstad är det som att jag hittat en annan känsla. Karins känsla för snö… Kanske är det färgen. det där vita som i solsken nästan bländar en. Vit snö som ser ut som bomull som någon stylist, med känsla för inredning lagt dit. det är nästan larvigt vackert här i byn.På julafton gick jag med mina grannar till Mariakyrkan, kyrkan i byn. Det var en andaktstund inför julen, med sång. Så fint, så fint. Kyrkan var fullsatt.Vad vet jag, kanske är kyrkan alltid fullsatt vid jul? Men det är något med närheten, det är bara att gå Köpmansgatan rakt fram, så kommer man till kyrkan. Alla ljus i kyrkan var tända. Tjocka stearinljus med extra lång brinntid. Krubban med jesusbarnet på finaste platsen.Jag älskar kyrkor. Jag har skrivit det här förut. Att min barndomssomrar på Gotland till stor del handlade om att åka runt och kolla in alla de 99 kyrkorna, som finns på Gotland. Jag tror jag besökt varje kyrka på Gotland.Jag har alltid tyckt det varit särskilt med kyrkor som är öppna. Att man kan gå in närsomhelst. Att man är välkommen.Det vi på något sätt alla söker, en känsla av att känna sig välkommen. Inbjuden. En känsla av att få vara med. Förra sommaren gick jag tennisskola här i byn, i år tror jag att jag ska konfirmera mig. Är det någon som vuxenkonfirmerat sig?

God jul till er alla.
Hoppas er jul, var ni än befinner er blir så lugn, så skön som ni vill att den ska vara. Kram

Det är svårt att ta och få kritik. Folk har ju så klart rätt att ha sina åsikter om en, hur man är, vad man gör och hur man framför det. Verkligen.
Kritik ska ju tydligen få en att växa som människa.
Men jag vill nog helst ha konstruktiv kritik. Jag gillar när folk är raka och säger vad de tycker, men ibland känns det som att folk vill tycka illa om en. Vill säga något negativt. Att folk väljer den negativa banan före den positiva.
(Fast det är vetenskapligt bevisat att hon som väljer att tänka positivt lever 7,5 år längre än den som tänker negativt…)

En del skådisar säger att de inte läser recenscioner – just för att de kan skada, hm tänker jag. Så kanske det är för vissa.
Men jag tänker på hur jag förhåller mig.
Jag läser, försöker tänka konstruktivt. Men blir ändå sårad. Eller snarare lite ledsen. Tar åt mig, fast jag vet att jag nästan vänt ut och in på mig själv för att alla ska få valuta för pengarna typ…
Försöker tänka vad kunde jag gjort annorlunda och i flera fall kommer jag på att jag på något sätt får ta smällen av folks förväntningar.
det där med förväntningar, de kan verklige sätta krokben för en.
Alla har ju så klart rätt till sin egen åsikt. Men ibland, hm undrar jag över alla förväntningar som läggs på en.
Och ibland undrar jag vad jag förmedlar, att jag kan bära allas bekymmer på min rygg. LÖsa upp alla knutar. Ge en snabbskjuts in i yogan. Ge ett tålamod som de inte har. Ge dem en positiv syn på sig själva. Vad förväntas av en som lärare?

Förväntas det Att jag som lärare, ett ska läsa tankar? Vill du att vi ska prata om ett ämne, säg det. Ta upp det, sätt igång diskussionen. Som lärare kan man inte läsa av önskningar i en grupp. De önskningarna måste liksom ges vid tillfället. Ibland funkar det inte.
Dina önskningar är kanske inte vad resten av gruppen vill.

Känner du dig inte sedd av mig, ta tag i mig säg att du vill ha min uppmärksamhet. I egenskap av lärare.

Men jag är också en människa.
Jag gör verkligen alltid allt för att se alla i ett rum. Försöker verkligen att ge alla uppmärksamhet. Men ändå, är det alltid de som inte tycker sig bli sedda.

Hur ska man göra? Man räcker liksom aldrig till.
Så därför ger jag mig nu den bästa juklappen.
Jag säger inte att jag är världens bästa lärare, men jag gör så gott jag kan. Alla är inte nöjda med mig, alla älskar inte mig. jag har egenligen inte heller behov av det,så länge som jag älskar mig själv och vet att:
Jag vet att jag gör så gott jag kan. Jag vet att jag vill att männsikor ska växa och ta för sig i livet. Jag är gärna där och uppmuntrar, men jag kan inte göra jobbet.Alltså det jobb som är lagt på var och en av oss, att utvecklas. Att lära oss i vår takt och på vårt sätt.
Jag gör så gott jag kan.
Im good enough. 😉 hoppas jag.

Igår, mitt i julruschen. Jag hade precis lämnat min lilla fina pudelpojke Pino på Kerrys hundvård på Erstagatan. Där skulle de bada, föna, putsa och fräscha till Pino inför julen.
Hm, ja då kom en tanke, en grej jag och Thomasine brukade skoja om. Det blev liksom en reaktion. Jag var redo att ta upp telefonen för att smsa T, när jag kom på att nej, det går inte. Jag måste liksom behålla våra skämt, våra samtal för mig själv.
Vi var ju singlar när vi lärde känna varandra.
Vi brukade skoja om att man borde träffa en hantverkare. Dels för att då skulle man ju få fint hemma förhoppningsvis. Man behöver liksom alltid en hantverkare, alltid är det någon bokhylla som borde komma upp, en regel på en lucka som borde justeras. Ett hem kan lätt förfalla hos en singelkvinna som inte direkt är teknisk och hivar upp borrar och skruvmejslar, när något gör sönder eller måste fixas.
Men också för att hantverkare är morgonpigga, eller i alla fall alltid uppe med tuppen – precis som vi yogisar. En hantverkare skulle förmodligen gå och lägga sig i tid på kvällen, för att komma upp tidigt på morgonen.
Jag måste vara en tråkig fru, som vill gå och lägga mig vid tio och går upp vid fem-sex på morgonen. Haha jag får hoppas att den tid jag är vaken, kompenserar de där extra timmarna på kvällen.
Jag och Thomasine lärde oss av en av mina kompisar, som ägde ett fik där en massa hantverkare brukade äta frukost (eller det var väl lunch för dem ;))
Hur som, hon lärde oss följande att:
* hantverkare med blå byxor – var förmodligen snickare.
* gråbyxa är man förmodligen plattsättare
* svarta byxor, ibland orange – är elektriker.
* vita byxor = målare
Ni får gärna rätta mig om jag har fel. Eller lägga till lite på listan.
Vi brukade skoja om det där.
För någon vecka sedan fick jag reda på att det är vanligt att drogmissbrukare gärna har på sig just en hantverkarmundering för att liksom inte sticka ut och för att vilseleda.
Kolla får ni se. Nu ska man så klart inte skratta åt folks olycka.
det var verkligen inte meningen.
men kanske har Äntligen hemma och alla inredningsprogram skapat ett mode, eller en trygghetskänsla som gör att man inte blir rädd när man ser en hantverkare. Förstå mig rätt.
För där på tunnelbanan kom en högst påtänd ”hantverkare” med blåa fristadsbyxor, med många fickor där man kan stoppa ner hammare och tumstock.
Jag är inte direkt rädd för knarkare, bor granne med Situation Stockholm, men det är klart att det är obehalgigt när de är påtända.
Ja, mitt huvud snurrar runt så där. och just det där snurret, reflektioner skulle Thomasine säga- var det så skoj att prata med Thomasine om. Med henne kunde jag prata om allt, både högt och lågt.
Allt behövde inte vara rätt och vi båda gillar att skratta.
Jag saknar Thomasine.

Nyhetsbrev från Yogavita
Namaste alla yogisar,
I december börjar jag att pendla mellan Båstad och Stockholm, vilket betyder att Yogavita, sommarstudion på Pomonaallen 3 i Båstad, nu också blir en yogastudio året runt. Här kommer årets första helgkurser.

Varför inte börja det nya året med en helgkurs i Ashtangayoga? Eller ge bort ett presentkort på en helgkurs?

Håll också utkik på hemsidan www.yogavita.se. Där ser du om gästlärare är inplanerade eller andra olika aktiviteter.
För du har väl sett att Petri Räisanen, som är en internationellt känd ashtangayogalärare och författare till boken Kraften bakom yoga, kommer till Yogavita i augusti.

Frågor och anmälan sker som vanligt direkt till mig på yogavita@telia.com.

Är du sugen på en yogaresa?
Novemberretreaten till Goa blev fullbokad ganska snabbt. Därför erbjuds nu en resa i mars. Kolla in: http://www.inshapetravel.se/resmal/indien/indien_karinbjorkegren.asp

21-23/1 -2011 Är jag på Torekov Spa Hotell och håller ett miniretreat, totalt 9 timmar yoga. Bokning sker via hotellet. Gå in på deras hemsida www.torekovhotell.se

Vi ses väl i vår!

Om shanti, shanti, shanti Karin

Här kommer information om de första helgkurserna i Ashtangayoga på Yogavita Vårterminen 2011

Januari
Fredag 7/1
kl 17.00-18.30 Nybörjare Ashtangayoga /kurs 1
kl 19.00-21.00 Fortsättning + förberedande för Mysore/kurs 2
Lördag 8/1
kl 08.00-10.00 Fortsättning + förberedande för Mysore/kurs 2
kl 10.30-12.00 Nybörjare Ashtangayoga/kurs 1
Söndag 9/1
kl 08.00-10.00 Fortsättning + förberedande för Mysore/kurs 2
kl 10.30-12.00 Nybörjare Ashtangayoga/ kurs 1
Priser: Kurs 1: 550 kr och kurs 2: 600 kr för hela helgen. Drop in 225 kronor per klass.

februari
Fredag 11/2
kl 17.00-18.30 Nybörjare ashtangayoga /kurs 1
kl 19.00-21.00 Fortsättning + förberedande för Mysore/kurs 2
Lördag 12/2
kl 08.00-10.00 Fortsättning + förberedande för Mysore/kurs 2
kl 10.30-12.00 Nybörjare Ashtangayoga/kurs 1
Söndag 13/2
kl 08.00-10.00 Fortsättning + förberedande för Mysore/kurs 2
kl 10.30-12.00 Nybörjare Ashtangayoga/ kurs 1
Priser: Kurs 1: 550 kr och kurs 2: 600 kr för hela helgen. Drop in 225 kronor per klass.