Fragile
så så vackert
så så vackert
I november åker jag till Indien och då ska jag besöka en fantastisk astrolog. Han vet ingenting om mig, men ändå lyckades han pricka in väldigt mycket om mig och det som är runt omkring mig.
Här är jag aningen omskakad av vårt möte förra året.
Har morgontid i tvättstugan. Har vaknat med lust att fixa.
Inte bara hemma, städa garderober, göra i ordning. Utan i livet. Men allt går ju inte att fixa. En del saker innefattar ju andra människor och då hjälper ju inte bara min lust att vilja fixa.
Jag försöker hejda mig. Vänta in. Ta det långsamt.
I mig rinner blodet och lusten så snabbt, alldeles för snabbt. Ibland så där snabbt att andra människor inte hinner med.
En gång i tiden var jag sån att jag räknade till tio innan jag gick ut från toaletten, eftersom allt skedde så fort, att jag tänkte: Nu tror väl ingen att jag tvättat händerna.
Idag sitter jag längre, jag lovar. Men fortfarande går det fort.
Tidiga mornar går ju ut på nätet och följer bloggar men framförallt instagram. Älskar instagram. Skulle kunna posta tio bilder om dagen, men håller i mig…
Hur gör man om man vill posta instagrambilder så här snyggt som Malin Berghagen gjorde igår i sin blogg. Jag är så oteknisk. Tänkte ni skulle få se vilka jag följer.
Ha en fin fullmånedag.
Igår när jag stod och trampade på min stairmachine på gymet föll jag i gråt över bilderna som visades på tv-monitorerna framför mig. Jag vet inte om ni såg på nyheterna igår och bilderna som organisationen lämnat in till nyheterna om hur fåren behandlas i Argentina tror jag det var. Där mycket av ullen kommer ifrån där bland annat företaget Patagonia köper in sin ull.
Man fick se Hur de skar av fårens svansar, flådde lammen levande utan bedövning och med blodet forsande utmed benen. Så brutalt. Skriv under här
Och hjälp mig. Ge mig tips på vilka företag jag ska bojkotta. För det kan vi göra. Vi kan bojkotta företag som behandlar anställda dåligt och vi kan bojkotta djurplågare. och vi kan skriva under deras vädjan och vi kan stödja med pengar.
Jag får ofta inbjudningar till att ställa upp för olika organisationer. Just nu är ju välgörenhet väldigt populärt. Jag har inte bestämt vad jag tycker om välgörenhet. Fick en förfrågan igår om att göra reklam för en välgörenhetsgala för flyktingar. Jag hörde av mig till mitt moraliska kompass. Min dotter. Hon är den klokaste jag vet. I många år har hon jobbat ideelt för Röda korsets ungdomsförbund och bland annat organiserat sommarkollo för ensamkommande flyktingungdomar. Det baserar sig så klart på bidrag.
Min dotter svarade: ”Jag vet inget om dom. Har dock inte mycket för hjälporganisationer som håller i välgörenhetsgalor etc eftersom deras målgrupp aldrig skulle vara välkommen där.”
Hon gav mig svaret. Är målgruppen välkommen på galan, på festen så JA.
Jag bad henne också lista namn på organisationer man kan stödja. Föreningar och grupper som behöver ekonomiskt stöd där många unga och gamla arbetar ideelt:
Ingen människa är illegal
Asylgruppen
Ensamkommandes förbund
Allt åt alla
Tamam
Interfem
Rkuf
Internationella kvinnoförbundet
Tjejjouren
Bildtext: Jag var tonåring under Hitle-kriget. Ni tycker kanske att det är väldig skillnad mellan nazisternas illdåd och de dumheter som nu pratas här. Men ingenting börjar som något stort. Världens längsta flod Nilen, börjar som små bäckar i bergen. Så började också det som ledde till massmorden i koncentrationslägren. Vi som var med då sa oss efteråt att detta aldrig fick hända igen. Men för att inte rasismen ska bli en flod måste man känna igen den redan som en liten bäck. Rune Andersson, Bamses skapare, 1988
Ja ni ser, min blogg i dag är precis som livet toppar och dalar…
Kolla in min hemsida som du hittar här Där hittar du knipworkshops och retreat och annat smått och gott.
Där hittar du också det här som Petra från Santani arrangerar med mig som yogalärare:
Yoga på Mallorca
Hittade den här på Hillevi Wahls instagramkonto. Tycker att den säger så mycket. Vaknade i morse med huvudet fullt av tankar. Kanske känner jag oro för morgondagen? Imorgon ska jag göra en lymfscint för att se hur och om jag har nåt lymfflöde överhuvdtaget i min högerarm. Eller om det bara är så att det fylls på och fylls på. Och ni vet ju, några milliliter i taget blir deciliter, blir liter. Så vill man ju inte att det ska utveckla sig i armen.
Ingrid Bergman led också av lymfödem efter sin bröstcancer. Hon kallade tydligen sin svullna arm för sin lilla hund. Vi har alla våra knep för att komma över rädslor, det sorgsna i oss, svårigheter och allt vad det nu är. Humor är ett så bra vapen. Att liksom hitta solen i sig själv även fast det ösregnar. Just nu är det soligt ute och lite regnigt inom mig. Men This too shall pass…
Hittade den här filmen hos Malin Berghagen
en annan yogini som också undrar, fnular över sig själv, livet och relationerna.
Ni kanske tycker att jag säljer in mig och mitt alldeles för mycket. Men faktum är att jag har ingen sponsor på den här bloggen. Det finns ingen som betalar för mig att svara på mejl. Därför tar det ofta tid. Jag försöker klämma in att svara på mejl när jag har möjlighet. Jag vill verkligen svara på alla mejl. Ni ska veta att jag läser, men jag kan inte svara på allt. Jag är inte anställd, och jag ligger inte under något blogghus. Jag måste hitta på mina jobb själv. Sälja in ideer och framförallt få er att läsa mina böcker. Det låter kanske lätt och visa dagar är det det. Men andra är det jobbigare. Det finns alltid en oro att jag inte jobbat tillräckligt i ”lön” räknat. Och för mig är det så viktigt, om än ännu viktigare sedan jag blev sjuk att göra saker jag tror på. Något som andra kan må bra av. Nåt som leder någon vart.
Den här bloggen har mellan 1500-3000 unika besökare varje dag. Även de dagar jag inte skriver. Vad jag förstått är det en hög siffra. Jag har inte varit så insatt i det här med klickandet och tjäna pengar på sin blogg. Jag har gjort många misstag. Men ska banne mig lära mig. Jag får många erbjudande om att göra reklam. Men jag vill välja själv. Och framförallt jag vill gå och lägga mig med gott samvete. Det är viktigt för mig.
Nyligen fick jag erbjudande om att göra reklam för ett nytt kosttillskott. Jag skickade förfrågan vidare till någon jag litar på, som var smart nog att mejla företaget och be dem skicka innehållsförteckningen i det där fantastiska kosttillskottet som skulle göra dig friskare yada-yada. Och nej, det var inga bra grejer. Så det blir nej, även om det kanske hade varit en trevlig peng i plånboken.
Så ni får stå ut med att jag gör reklam med mina grejer. Det var kanske det jag ville säga.
Idag träffar ni mig på Formexmässan. Jag ska signera lite böcker i Santanimontern. Kom förbi. Jag är där ett par timmar från elva. Det är Petra som driver Santani som arrangerar de två tre-dagarsretreaten i september på Mallorca. Kom med. Jag är så taggad och det ska bli så kul att träffa er. Här hittar du info om retreaten
Glöm inte att gå in då och då på min hemsida Yogavita. Jag gör nu en ny hemsida och ska bli duktigare på att lägga upp nya grejer. men just nu hittar du om mina knipworkshops och det är länkat till de som arrangerar. Du hittar också om retreatet i Goa.
Det här skrev Sudhir när han var på yogastudion Atmajyoti i Stockholm i helgen. Pranyama basics. Tänk om man kan hitta en andningsövning som är bra mot lymfödem?
Varje gång jag träffar en lymfterapeut eller läkare angående lymfödemet frågar de mig om jag accepterat att det är kroniskt. Men jag kan inte säga Ja. Jag kan inte säga det de vill. Jag tänker att det måste finnas ett sätt. Det måste gå att ordna. Jag vill inte ge upp tron att det går att fixa. Jag är mer rädd vad som händer i mig och med mig den dagen jag gör det. Jag kan skämta om min arm, ta plats med min arm. Men jag är så ledsen över att den svullnar. Att den ger sig till känna. Att jag alltid måste ha en strumpa på den. Täcka den. Hålla in den, som att jag drar ihop byxorna med ett tajt bälte. Suger in. Håller igen. Klär över. Ibland känns det som att jag går runt med en stor termometer som visar hur vädret i mig är; glad, trött, ledsen, arg eller vilken känsla det nu är. Den är som ett ankare som hela tiden tynger ner, håller fast båten som vill flyta vidare. Tuffa vidare och lägga till vid en annan hamn, men ankaret håller igen. De tog 17 lymfkörtlar. En människa har över 800 stycken. Tänk att 17 stycken kan ställa till så mycket problem.
Igår började jag titta på Marigold 2. Hann inte se hela innan jag slocknade straxt efter kl 21. Herregud vad trött jag var igår. Och herregud vad jag längtade till Indien. Vilken himla tur att jag har en resa inbokad. Då kan jag köpa Ghee, Indiens guld. Alldeles särskilt älskar jag den här burken. Den är så väldigt fin. Men nu är mitt ghee snart slut. Här hittar du recept på ghee, eller Ghi
En tesked, eller matsked kan du stoppa i kaffet, i ditt the. I soppan eller grytan. Det blir så gott och så är det nyttigt.
Ha en fin dag.
Det som är obekvämt tystas ner, eller snarare negligeras.
Det gör mig orolig.
Jag vet inte vad det gör med dig.