Författarnamn: Karin Björkegren Jones

eko är reko

11224061_10153584409526823_8603932419247931800_n
Bildtext: Nästa bok. En yogabok med recept av Curlyfoods kommer ut jan 2016. Såklart blir det gröna recept. Goda, fantastiska rent ut sagt recept gjorda av en av de äldsta i gamet. En doldis men inte för oss som vet. Cissi har inspirerat så många av oss grönisar med sin kunskap. Borde vara huggsexa på att hon ska göra sin egna stora gröna kokbok. Var tror ni allt grönt i boken kommer ifrån? Jo från Stockholms bästa matparadis. Vid namn Paradiset Här hittar du det mesta. Och glöm inte ett besök på hudavdelning. Se till att prata med Marie. Hälsa från mig. Hon är så insatt i vilka krämer och oljor som är bäst på marknaden.

Det HÄR är så smart. Så smart. Känns nästan som ett Ikea och kanske kan det bli som ett matIkea på sikt. Där vi med inte den största plånboken, men med en intention att äta bra mat, från bra råvaror ändå kan handla. Och får Johannes, grundaren av Matparadiset sin önskan igenom, ja då kommer det finnas ekoaffärer, med extra stort sortiment runt om i hela Sverige.
Min önskan är ju att vårt behov av att vilja och kunna välja ekologiskt i alla led. Gärna schyssta produkter också i de andra leden, dvs produktionsmässigt både för de som producerar och för miljön. Att det behovet från oss konsumenter gör att priserna går ner, eftersom efterfrågan blir större på de bra produkterna.
Att vi blir ekoaddicted. Ekoknarkare. För det sätter press på andra livsmedelsaffärer. Men ännu är ju vägen ganska lång. För fortfarande väljer många gurkan för 19.90 på Ica, än den ekologiska för 39.90. Förhoppningsvis gör en stor efterfrågan av ekologiskt att det inte blir så stor prisskillnad, så att flera har möjlighet att välja den ekologiska.
Men hur kan man få ekomaten att inte kosta så mycket? Går det?
Kanske kan man som producent vara tvungen att betala skatt på det som inte går att återvinna. Dvs förpackningen. Och skatt på om man använt farliga ämnen i sin produktion.
Eller nån sorts lurskatt, att typ Nestle och Findus och allt vad de heter. Om deras sylt bara innehåller en jordgubbe. Och ändå kallar de det jordgubbssylt. Är inte det lur? Borde införas nån typ av matagenter, som går runt och ”sätter dit” alla de som tjänat storkovan på att producera skit och som gjort oss beroende av billigt skit.
Haha känns som att jag är nåt på spåret…
Jag tycker ju att man kan införa sockerskatt också gärna retroaktivt…Det vita sockret är ett knark. För ni har väl läst ANN FERNHOLMS Läs det här fantastiska och viktiga böcker? Ett sötare blod, Det sötaste vi har och nu kommer hon med en ny bok för småbarnsföräldrar.

framsida_smakaventyret_RGB

Ann Fernholm är också en av grundarna till Kostfonden Här kan man gå in och titta på vetenskapliga studier om vad Sockret gör med oss.

Bland annat läser jag det här. När jag fick mitt cancerbesked var jag ute och googlade och bland det alternativa fanns redan det här. Men oj, vad slagen jag blivit på fingrarna av människor när jag sagt det. Men nu, kan ske vi kan få det svart på vitt.

”Insulin kan få tumörer att växa snabbare. Bukfetma, prediabetes och typ 2-diabetes ökar risken för cancer. En möjlig förklaring till riskökningen är att en hög insulinnivå i blodet triggar kroppens tillväxtsystem. En kost som sänker insulinnivån skulle rent teoretiskt kunna hjälpa fler människor att överleva sin cancer. Kostfonden vill undersöka detta genom välgjorda vetenskapliga studier.”

Det här är oerhört viktig forskning. Visst kan man äta nåt sockrigt då och då, men man ska vara uppmärksam på hur mycket man egentligen sätter i sig. Jag upplevde när jag slutade med gluten, så försvann också mitt sockerbehov. De två grejerna verkar ju höra ihop.

your body is tired but your mind is not

När jag var i Indien för lite mer än ett år sedan, så sa den unga massösen med de varma och starka händerna: your body is tired, but your mind is not. Igår hos akupunktören fick jag höra detsamma, fast med andra ord.
Med ett enda ord skulle man kunna sammanfatta det för obalans. Så är det nog.
Min kropp är trött. Och det är väl inte konstigt. Efter alla sjukt jobbiga cancerbehandlingar som vi människor som genomgår cancer ofta får ta oss igenom. Och så biverkningarna på det. Ja, kroppen är trött och det kommer säkert ta tid att komma tillbaka. Hitta den där balansen igen.
Jag går på den ena behandlingen efter den andra. Tar verkligen signalerna på allvar. Kroppen är trött. Men mitt huvud är piggt.
Och sånt kan ju också lura en.
Och säkert sånt som lurar de flesta människor att köra på som om det inte fanns någon morgondag. Kanske är det därför så många blir utbrända?
För att vi inte lyssnar på kroppen.
Men jag har blivit så mycket bättre på att ta det lugnt.
Idag tänkte jag vila innan min knipworkshop på Atmajyoti. Vila och ta det lugnt. Gå en promenad i höstsolen med Pino. Dricka en grön drink. Njuta av stillhet.
PÅ kontoret har vi en övervåning. Där har jag ställt en säng. Så ibland när jag suttit för länge framför datorn. Huvudet och hjärnan gått lite för mycket i spinn, ja, då masar jag mig upp på ovanvåningen och lägger mig en stund. Powernappar. Tupplurar eller Tantar som vi bestämde att det skulle heta.
Att lyssna på din kropp. Känna efter kan mycket möjligt vara det bästa du kan ge dig själv. För vem sjuttsingen tackar dig när du står där helt utsliten?

_MG_9458

Den här bilden tog Anneli Hildonen på mig, en vinterdag för lite mer än tre år sedan. Jag var helt slutkörd i kroppen efter alla behandlingar, som då inte vara klar. Vad jag inte då visste var att jag skulle få både hjärtsvikt och lymfödem. Att vila är att leva kanske borde bli ett nytt mantra?

mammon

Dessa tider. I morse vaknade jag och kände bara Jag vill inte drivas av mammon. Jag vill inte ha en massa utgifter som gör att jag måste jobba jobba jobba. Och sedan vara skiträdd för att försvara det jag äger. Jag är högst delaktig till att världen ser ut som den gör. Mitt ha-behov. Och jag vill inte. Kan ni känna så?

Jag är en sån som ”tror2 på tecken. Så läste jag Astrobloggen och tydligen är det en alldeles särskild dag på torsdag. Den uppmanar till att städa bort, bort våra psykiska sopor och överflöd, men också rent fysiskt. Vad behöver jag? Behöver jag allt det där jag tror att jag behöver?
Jag vill downsiza, för allt det andra känns så vulgärt.

För plötsligt ser man saker som blir helt absurda, som att en sångerska betalade en halv miljon för en bröllopsklänning för att se ut som en 40 årig prinsessa. Och så en riktig prinsessa som vi ”försörjer”, genom våra skattepengar och som mest verkar vara intresserad av vilken väska som är ny på Gucci. Kontrasterna.

jobbar på mina NEJ

ae4f21234c351c76306f8f56d965a014 Hur lätt är de inte att bli indragen i andras drama? Och ofta kanske upptäcka att man själv hade egentligen inget alls med det att göra. Man bara drogs in, användes som en slasktratt. En soppåse som den där vännen, bekantingen, familjemedlemmen, chefen, arbetsgivaren, kafebiträdet, eller vem det nu är man möter som vill avlasta sin ångest, oro eller irritation och använder dig som sitt verktyg. Stoppskylt.

Jag har så lätt att ta åt mig. Vilja fixa det. Känner ofta skuld över att inte räcka till och alldeles för ofta blir det på bekostnad av mig själv. Fastna där, ungefär som att man stod i tjockaste lera upp till knäna. Jag jobbar så med mina JA och med mina NEJ. Idag upptäckte jag till exempel att jag jobbar 14 dagar på raken. Jag säger JA per automatik. Mitt problem är inte JA-et, utan just att säga nej. Att lita på att med ett nej kommer kanske nåt annat. Kanske till och med något ännu skojsigare. Att vara frilansare har sina fördelar men också en del nackdelar. Nu blir det ändring på det. Från och med om 14 dagar, så måste jag ha MINST en ledig dag i veckan.

För precis som man behöver savasana efter yogapass, så behöver du vila efter ett jobbpass.

Det är ju bara det att så mycket som jag gör är så kul, så himla kul.

 

 

sånt som gör en glad

http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/11780715/800/normal/26981bee48295/24s34-yoga2-438.jpg

ganska ofta tröttnar jag på media, och vilka som får utrymme och plats. Jag la ju in Nina Åkestams fenomenala text om ingen vinner på sexualiserad reklam. Det gäller säkert detsamma när vi dag efter dag och år efter år matas av bilder av unga och vita människor. Som att de är norm. Men vad är norm? Jag har inget emot att det är unga i media, verkligen inte. Men vi som blir äldre, alla blir ju det förr eller senare förhoppningsvis, behöver också förebilder. För ni missade väl inte Optimisterna, se dokumentären. 

Se den.

http://www.nyttigt.eu/wp-content/uploads/2011/12/%C3%85ldras-med-v%C3%A4rdighet.jpghttp://www.nyttigt.eu/wp-content/uploads/2012/06/Kvinnlig-bodybuilder.jpg

Jag hoppas att jag har en stark kropp, flexibel och smidig när jag är 70 år. Att jag har ork och kraft och lust. För jag tror allt hänger ihop. Så om jag får ge ett råd till någon som är yngre, så är det att hitta någon träningsform, eller flera. Gå på danskurser, lär dig yoga, lyft lite tyngder, börja jogga. Gör det lagom och glöm inte den superviktiga vilan. Återhämtningen och ät bra mat. ta hand om dig själv.  Låter ju snusförnuftigt, jag vet. I morse läste jag det här i Aftonbladet sånt som gör en glad

För Åhlens har fattat grejen. Om det nu är så att vi blir äldre, lever längre, så måste man ju också rikta annonser och göra reklam som även den köpstarka äldre generationen gillar. För Åhlensreklamen fick mig att vilja snöra på mig springskorna. Eller vad tror du?

från och med NU

FullSizeRender hittar ni mig här, på den här adressen. Jag fortsätter som förut. Ha en fin helg. Själv är jag på landet och njuter av att sommaren är förlängd. Som att den tagit en extra lång sovmorgon.

 

ni är ägda

Har retat upp mig på en krönika av Cissi Wallin Här kan du läsa den

Jag UNNAR mig att dricka gröna juicer. Jag UNNAR mig ett hälsosamt liv. Folk som känner mig vet att jag älskar mat och att jag blir sur om jag äter något som inte är gott. Jag älskar god mat. Och jag VET vad bra mat är. Jag är bortskämd sedan barnsben av att äta lagad mat från grunden och med bra råvaror. Dessutom har jag levt i många år i Italien och italienare vet vad som är bra mat. Jag vågar säga att de flesta svenskar inte vet det. De flesta svenskar nöjer sig med halvfabrikat och helfabrikat och jag vet, man har inte alltid tid att laga mat från grunden. Man har småbarn och man har ett stressigt jobb. Men italienare är bra på mat. Det italienska köket är nog det bästa i världen.
Upptäcker här hur jag förklarar och förklarar.
Men jag är så trött på att alltid behöva svara upp mot ett helt etablissemang som gång på gång säger att vi hälsomänniskor inte unnar oss. Att vi späker oss. Att vi är överdrivna. Att vi är fanatiker, att vi tvingar på våra barn en livsstil som inte är bra. Att barn minsann inte mår dåligt av lite socker hit eller dit.
Jag har sån lust att säga Sköt dig själv och skit i andra så nu gör jag det. Det är ni som är ägda. Ni som inte ifrågasätter var maten kommer ifrån. Ni som styrs av Mcdonalds och Fazer och Nestle och allt vad de stora livmsedelsjättarna heter. Ni pratar om bra mat och kostvanor som Livsmedelsverket stiftat. Men var tror ni Livsmedelsverket får sina råd ifrån?
Jo, EU. och var tror ni de råden kommer ifrån? För stämmer det här, så är ni ägda
Smaka på den istället.
Här kan du också läsa i Svd

Ni borde fassiken vara glada för att det finns människor som aktivt ifrågasätter hur mat produceras och de råd och rön som livsmedelsverket och andra prånglar på oss i tid och otid. Människor som inte tycker att maten i skolorna och på dagis håller måttet, så att din unge förhoppningsvis får växa upp med bra och näringsrik mat i skolan.  Människor som inte vill att sina barn ska äta mat med tillsatser och E-ämnen och allt vad det nu är. Det gynnar bara dig hela den här så kallade hälsotrenden.

Här sitter jag och UNNAR mig en rossojuice från Kallpressen  efter att ha blivit plåtad en hel dag för ett tidningsjobb. den här juicen är gjord på äpple, fänkål. morot, selleri, citron, rödbeta och Himalayasalt. Och vet ni den är så sjukt god OCH ger energi. Precis vad jag behöver.

ingen vinner på sexualiserad reklam

Så väldigt bra av Nina Åkestam
Här kan du gilla hennes fb-sida

God morgon Stockholm, får det vara lite meningslös sexism till kaffet?

Varje gång jag kritiserar den här typen av reklam (som just nu sitter i
tunnelbanan) brukar jag få frågor av typen ”men vaddå, får man inte
visa upp underkläder i reklam eller?”. Och svaret är jo, det får man.
Sverige har ingen lagstiftning mot underklädesreklam. Företag får göra
precis som de vill. Däremot får jag också tycka
vad jag vill, och jag tycker att den här typen av reklam är onödig,
ansvarslös och fel. Jag vill inte förbjuda den, men jag vill förklara,
miljoner gånger om det så behövs, varför människor som jobbar med reklam
bör undvika den här typen av bilder.

Det inte underkläderna
eller nakenheten i sig som är problemet. Det finns tusentals sätt av ta
en bild, och det leder till tusentals olika saker. Problemet med den här
typen av reklam är alltså inte VAD den visar, utan HUR den visar det.
Kvinnornas kroppar, poser och ansiktsuttryck gör att de är
sexualiserade. Och nej, det är inget fel på sex eller sexig, men
sexualiserad är något annat. Det är när personen på en bild inte ses som
en person, utan som ett verktyg som finns till för andra. Bilderna är
också objektifierande (exempelvis genom att de visar liknande bilder av
olika kvinnor på rad, och därmed gör dem till saker snarare än
människor) och stereotypa (eftersom de visar en enda typ av kropp och
uttryck).

Okej, men vad är då problemet med det? Om du är
vuxen man: antagligen inget särskilt. Forskning visar att män som ser
stereotypa kvinnobilder i reklam går vidare med sina liv ungefär som
vanligt. Unga män brukar få en tillfällig dip i självförtroendet och
känna sig missnöjda med sina kroppar. Är du kvinna, däremot, är risken
stor att din hjärna helt omedvetet gör något som kallas
stereotypaktivering: du blir påmind om att du är kvinna, och att som
kvinna förväntas du vara smal, snygg och sexig. Det är idealet. Och även
om du själv egentligen inte håller med om det, riskerar du att reducera
dig själv till en stereotyp. Du blir helt enkelt påmind om vad du, som
kvinna, borde vara bra och dålig på, och börjar agera därefter. Studier
har visat att stereotypaktivering leder till att kvinnor tillfälligt
blir sämre på matte och mindre sugna på ledarskap efter att ha sett
stereotyp reklam. De får också sämre självförtroende, vilket gör att man
blir mindre benägen att köpa något från varumärket som gör reklamen som
får en att må dåligt. Kvinnor som får se det här på vägen till skolan
eller jobbet blir alltså sämre på det de gör OCH mindre sugna på att
köpa underkläder. Alla förlorar.

Alltså: alla får göra som de vill. Men vad man får och vad som är smart är två helt olika saker.

*** Ni som har frågat om referenser till studier, här är ett urval***

Davies, Paul G., et al. ”Consuming images: How television commercials
that elicit stereotype threat can restrain women academically and
professionally.” Personality and Social Psychology Bulletin 28.12
(2002): 1615-1628.

Davies, Paul G., Steven J. Spencer, and
Claude M. Steele. ”Clearing the air: identity safety moderates the
effects of stereotype threat on women’s leadership aspirations.” Journal
of personality and social psychology 88.2 (2005): 276.

Davies,
Paul G., and Steven J. Spencer. The Gender-Gap Artifact: Women’s
Underperformance in Quantitative Domains Through the Lens of Stereotype
Threat. Cambridge University Press, 2005.

Fredrickson, Barbara L., and Tomi‐Ann Roberts. ”Objectification theory.” Psychology of women quarterly 21.2 (1997): 173-206.

Richins, Marsha L. ”Social comparison and the idealized images of advertising.” Journal of consumer research (1991): 71-83.

Och forskning om mansbilder i reklam (tyvärr inte lika vanligt):

Martin, Mary C., and James W. Gentry. ”The role of esteem-relevance and
perceived control in determining the effects of physically attractive
models in advertising on female and male adolescents.” European Advances
in Consumer Research 3 (1997): 82-89.

Rohlinger, Deana A.
”Eroticizing men: Cultural influences on advertising and male
objectification.” Sex roles 46.3-4 (2002): 61-74.