Karin Björkegren Jones – Sida 62 – Karin björkegren jones

tacksamhet & förnöjsamhet

Lämna en kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2016-02-02 2016-02-19

Igår när det regnade snö och det plötsligt blev så där kallt igen, ja då kom längtan efter strandliv. Så i morse hittade jag det här bildreportaget i Expressen med bilder på fantastiska stränder runt om i världen. Jag skulle gärna gå en promenad på den här stranden och låta mina fötter sjunka ner i den rosa stranden.

Jag är så sjukt tacksam att jag ens kan tänka att det kan bli möjligt. Att jag har den möjligheten. Att jag har ett pass. Att jag kan stoppa undan pengar, kanske strunta i vinterskor den här säsongen eller nåt annat för att faktiskt få komma iväg till en sån där strand. Som någon av de här: Världens mest färgstarka badstränder

Igår var jag trött, men jag gick ändå till gymet. Gick en kvart på löpbandet. Jag kan tycka att det är skönt. Att bara gå. Just nu är det lite mycket och stressigt i mitt liv. Så mycket jag måste ha gjort innan operationen, eftersom jag inte vet hur jag kommer må.

Gymets löpband vetter mot Konsums baksida. Då såg jag tre romska kvinnor komma med pappkassar. Någon hade öppnat på baksidan, där Konsum slänger sina sopor. Kvinnorna fyllde sina kassar. Och i mitt huvud som bilder snurrar fort, korsklippte jag mellan bilder på kvinnor som fyndar på Schutermans (affär med utvalda märkeskläder och skor) och de här kvinnorna som stod ute i kylan och försökte samla ihop bra saker, bland soporna. Jag vet att mina tankar att de inte hjälper någon. Och jag är inte ute efter att någon ska tycka att jag är finare eller bättre med mina tankar. Men de här kvinnornas förutsättningar. Det blir ju också så sjukt, men de hjälper mig att känna mig tacksam över allt jag har. Att mina drömmar kan få vara så stora, att jag kan drömma om rosa stränder och barfotaliv. de hjälper mig att få perspektiv. Att känna förnöjsamhet över mitt liv över vad jag själv uppnått. Men jag är så medveten om att jag hade förutsättningarna från födseln.
Världen är så orättvis.

Stöd RÖDA KORSET

hälsoveganen är dum i huvudet ;)

6 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2016-02-01 2016-02-19

Det här med grupperingar. Helgens grupperingar. Dessa människor som sa sig vara på jakt efter marockanska gatubarn och som passade på att slå både kvinnor och andra barn. Ja, det är en gruppering som är fullständigt sjuk. Att ta lagen i egna händer. Det gör mig rädd. Det borde göra varenda människa rädd. Och det jag nu ska skriva hoppas jag ingen ska tro att jag förminskar det som hände i helgen genom att jämföra det. Men jag vill bara berätta om något som jag tycker är lite intressant.

Jag har alltid känt ett obehag för grupperingar. Tycker att stora folksamlingar är obehagliga. Konserter. Jag tycker det är läskigt. Kommer ihåg att en pojke blev klämd till döds ett nyårsfirande på Mosebacketorg. Fruktansvärt sorgligt. Sedan dess är jag hellre ute på landet på nyår, än firar inne i stan. Men även mindre grupperingar är lite läskiga. Kan ju handla om min känsla av att vara utanför. Känna mig utanför. Men jag har aldrig klarat av hierarkier. Kan ju mycket väl vara därför jag är frilans. Jag är min egen chef. Men jag har alltid tyckt att det är något konstigt med den formen, alltså som bygger på att en bestämmer. Eller att man ser upp till en person. En ledare. Om jag ska följa en person vill jag på riktigt känna att den personen är god. Vill väl. Har ett gott hjärta. Sedan gör vi alla fel. Men vad tycker ni om att följa en person?

Grupperingar finns överallt. Också inom yogan. Där är det grupperingar kring vilken yogastudio man går på. Vilken yogaform man följer. Vilken yogalärare man tränar för. Oftast inte uttalat, men ibland så sker det. Då kan man höra folk säga det där var väl inte särskilt yogiskt? Eller den eller den är inte yogi? Jag kan ju tycka att påståendet i sig inte är särskilt yogiskt.

Likadant är det också i hälsosvängen. Där finns det ju verkligen grupperingar i form av vilken diet man väljer. Vem ska man tro på där? Men så var jag ute på en vegansida på facebook. Jag är ju på gång att bli vegan och vill få så mycket inspiration som möjligt. Men då fick jag och några andra stämpeln Hälsoveganer. Så var ja tvungen att googla på det och hittade följande:

http://bittrafunderingar.tumblr.com/post/105854518852/h%C3%A4lsoveganer-%C3%A4r-dumma-i-huvudet

Att vara hälsovegan är alltså ett begrepp och i de ”riktiga” vegankretsarna ses inte de med blida ögon. Snarare tvärtom.

lovebombad

Lämna en kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2016-01-30 2016-01-30

Hemkommen från Åhlens och signeringen. Jag är fullständigt lovebombad. Så gulliga människor som jag träffat idag och som ville ha min bok signerad. Och så snälla saker ni sagt, hjälp jag kan inte riktigt ta in. Tack ni som kom.
Det var inte så läskigt som jag hade trott.

Här får ni några bilder från dagen.

Här är Anne som jobbar på restaurang Sally Voltaire, som kom med en grön juice till mig

Och här är Moa som formgett den fina boken

En mycket nöjd människa left the building

Såg ni förresten det HÄR En intervju med mig i DN

Kreta och Åhlens

5 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2016-01-29 2016-01-29

Oj, igår låg jag hela dagen och kvällen. Det bästa man kan göra när man känner att man håller på att bli sjuk. Det är just att vila. Men det är inte alldeles enkelt. Just nu är jag inne i en väldigt stressig period. Det är mycket som ska vara klart innan min operation. Jag har ju ingen aning om hur jag kommer att må efter den. Så det var tufft att bara ligga och inte jobba. Idag känner jag mig bättre. Men ändå inte hundra. Ska klä mig varmt och göra det där jag måste. Sen får det bli somna tidigt ikväll igen…

Och ni kommer väl till Åhlens imorgon? KOLLA HÄR

Jag signerar min senaste bok kl 13. Kom.

Igår skrev Alexandra Pascalidou det här på sin blogg: Följ med på boostcamp sista veckan i maj Det har ni väl inte missat? Det blir superhärligt. Längtar väldans till sol och värme när det är så här grått och regnigt. Och alla statusuppdateringar från Thailand, Costa rica, Mallorca, herregud jag är så avundsjuk. Men känns så skönt att veta att jag har både Mallis, Aten och Kreta framför mig. Kreta blir kul. Ska bli så kul att vara i Grekland med Alexandra. Det blir en toppenresa. Kom med!!! HÄR BOKAR DU

Förstå vad härligt vi kommer få det och vad många såna här vi kommer att göra. Själv ska jag försöka mig på några här på morgonen och hoppas på att lägga så mycket kraft i mina solhälsningar, att solen kanske visar sig.

Alla fördelar med att göra solhälsningen

krishantering och levertips

4 kommentarer / Av Karin Björkegren Jones / 2016-01-28 2016-01-28

Hur man ska förhålla sig till människor i kris. Som sörjer, är sjuka och eller kanske drabbats av något svårt och tungt. Det är inte lätt alla gånger. Man vet inte hur man ska göra. Vad man ska säga. Ibland säger man ingenting för man är så rädd för att det ska bli fel. Jag fattar verkligen och jag drabbas också ofta av tunghäfta. Men jag tänkte så klart mycket på det när jag var under cancerbehandling. Hur människor hanterade att jag var sjuk. De kunde säga ett par ord som satte hela min värld i gungning. Gjorde mig ledsen. Jag fattar ju nu att det var säkert inte meningen att vara elaka, eller såra men det landade så fel hos mig. Dessutom är man så extrem skör och känslig när man är under behandling.
Ni måste läsa det här. Det är så bra, precis precis så här är det. Silk ring theory För vi behöver lära oss hur vi ska vara och prata med människor i kris. Och det ska och kan inte vara den som är i kris, den personens uppgift att rädda, lindra, stötta och trösta. Men tyvärr var det så det var i bland. Men den här artikeln sa det så bra. Så läs den.

Längtar efter våren. Längtar efter värme. De senaste dagarna har jag inte mått hundra. Jag vaknar med lite lätt huvudvärk. Känns som att jag är täppt fats det inte går att snyta ut något snor. Har också mörka ringar under ögonen. Går för tillfället på behandlingar mot att jag börjat vätska i kroppen. Jag väger mig ju aldrig. Har ingen våg. Så jag vet inte om jag gått upp i vikt. Jag brukar liksom mäta kroppen i huruvida den känns fast eller inte. Och just nu känns den mer vattnig. Jag är som en hök på vad som händer i kroppen, efter att jag fick bröstcancer sommaren 2012. LarsOlof på Aaa-kliniken pratar om levern och cirkulationen i kroppen. Jag herregud, den här sjukdomen som vi är många som haft och har, det är så mycket med rehabiliteringen. Ibland känns det som att hela mitt liv går ut på att ta hand om biverkningarna. Det är ju lite tröttsamt. Någon som känner igen sig? Just nu längtar jag mest efter att åka till något riktigt bra hälsohem. Snälla ni tipsa mig. Det kan vara allt från Ayurveda till rawfood. Men det måste vara lite härligt också. Finnas möjlighet till behandlingar.

Eftersom LarsOlof säger att det kan handla om levern (och njurarna) så har jag de senaste dagarna börjat dricka en liten shot på 1 matsked extra fin olivolja blandat med en citron. Sedan dricker jag flera glas vatten.

vilken dag

1 kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2016-01-27 2016-01-29

Igår plåtades jag för omslag på tidningen Hälsa. Älskar att bli sminkad och fixad. Det är så härligt. Tänk om man alltid hade någon som hjälpte en, men kanske framförallt med håret. Det tycker jag är det svåraste. Jag är så urdålig på att fixa håret. Det är därför det mest blir en slarvig tofs. Jag skulle vilja ha ni vet där ”gammeldagsa” (eller de kanske är superheta) carmen curls. Sådana skulle jag vilja ha. Men har hittills inte hittat.

På eftermiddagen kom dn för att plåta och intervjua mig för sidan I min soffa.
Jag var helt slut i går kväll. Gick hem till min bästis Cissi och åt middag. Hon lärde mig det här med faceswap. Hur kul är inte den appen?

Så laddade vi ner En skön stund för dig från HYPNOS&HÄLSA appen som jag tipsade om för någon vecka sedan. En perfekt avslutning på en bra dag. Någon sa att 20 minuters hypnos motsvarar 2 timmar sömn. Nej, vet inte om det är vetenskapligt bevisat. Men det är så skönt med hypnos för oss som har svårt att varva ned. Som har hundra tankar i huvudet samtidigt. Vi behöver nog knockas ner i lugnet.

Idag är en viktig dag. En dag vi inte får glömma. Låt det aldrig hända igen.

powerdagen och lite annat

Lämna en kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2016-01-26 2016-01-26

Blä, blä, blä för den här läsningen. Obs, de handlar inte om bilden ovan… Men jag är så trött nu på Läkemedelsverket och Livsmedelsverket. Så trött på maktfullkomlighet och lurendrejeri och hemliga agendor.Skärpning för sjutton. Jag har ingen lust att känna mig lurad av såna som man tror ska göra rätt. LÄkemedelsverket betalas till 95 procent av läkemedelsindustrin

Livsmedelsverkets nya expertgrupp

I somras skrev jag det här blogginlägget. Vem kontrollera de som kontrollerar?

Så deppigt.

Men nåt som inte är deppigt. På lördag kl 12.30 kan du träffa mig på Åhlens deras träningsavdelning vid t-baneplanet. Jag ska signera min senaste bok Yoga – fysisk och själslig detox. Kom förbi och säg hej. Lova det! Tänk om ingen kommer. Tänk om ingen bryr sig det minsta och jag sitter där som ett litet fån. Nej, låt mig inte känna så. Kom förbi och krama mig. köp min nya bok, eller ta med dina gamla. Jag kommer att ha pennan i högsta hugg.

Och boka 13/2. Det är värsta bästa powerdagen ute på Lidingö. Jag och en massa andra härliga fantastiska inspirerande människor kommer att finnas där för att boosta och kicka igång dig, så klart lett av powerpinglan numero uno Leila Söderholm. Leila har precis kommit ut med sin första bok. HÄR köper du den
Leila är så inspirerande. Jag lärde känna henne förra året på Amelias träningsresa som jag hade äran att vara med på. Leila är så bra. Så kom för hennes skull om ni tycker yoga är trist 😉

Här hittar du info:

naturen är alltid inne

Lämna en kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2016-01-25 2016-01-25

Så är det ju. Medan vi andra letar klänningar för en fest eller om man är bjuden på en gala, för man vill ju gärna känna sig fin, välklädd och rätt. Så behöver inte skogen, naturen bry sig det minsta. Naturen är alltid rätt. Och ännu mer rätt är den otämjda. Den vilda. Nästa gång ska jag nog klä mig som ett träd. En svart-vit fläckig björk kanske?

I lördags var jag på möhippa. En av mina närmsta kompisar ska gifta sig i mitten av februari. det var så mysigt och absolut ingen förnedring. Fy fabian för sånt skoj. Varför ska man klä ut någon, gärna så den ser knasig ut. Kanske ställa henne på nåt torg och hänga en skylt kring halsen, kyssar 10 kr? Ja, det är väl alla känslor som finns i oss. Har ni sett den här filmen från ett polynesiskt bröllop? LÅt oss börja måndagen med lite kärlek och passion och alla känslor som rasar inom oss när vi älskar någon så mycket.

https://www.facebook.com/IPTBT/videos/1395318357151873/?theater

våren sparkas igång

Lämna en kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2016-01-23 2016-01-23

Har fått flera meddelanden angående de här kläderna från Santanistore. ”sparkdräkten” som är fullständigt underbar och som jag helst vill leva i finns numera i grått och svart. Jackan i grått har utgått, men finns i svart och vitt. Älskar den också.

Idag ska jag slappa.

Men jag vill påminna er om några event där vi kan ses:

Lördag 30/1 kl 12.30 signerar jag min senaste bok på Åhlens, avdelningen vid t-baneplanet där de har en massa sport&yogakläder. Kom. Vill så gärna träffa er.

Powerdagen 13/2 på Lidingö med en massa härliga personer

Knipworkshop hos Mia i Sundbyberg

Jag vet inte hur många gånger jag haft KNIPworkshop hos Mia, men det är alltid lika kul och fint förberett av Mia som driver yogastudion.

(Knipworkshopen på Atmajyoti i Stockholm är fullbokad, så passa på)

Yogahelg på Sans&balans i Viken 22-24/4 Sans och balans är ett så härligt och fint yoga och träningsställe i Skåne som drivs av min vän Carin. Som också är med i min bok Knip för bättre och hälsa. Och så klart flera av mina dvder. Älskar mina helger i Skåne.

Hathayoga & yogapyssel på Mallorca 25-28/5 med mig & SantaniPetra

Härliga Boost & yogaresan till Kreta 29/5 – 5/6 med Alexandra Pascalidou och mig

Komplimangens dag

1 kommentar / Av Karin Björkegren Jones / 2016-01-22 2016-01-22

https://www.facebook.com/ajplusenglish/videos/646032092204968/?pnref=story

Under några år i min ungdom gick jag på gruppterapi. Det var en form som hette OMVÄRDERANDE PARSAMTAL. Det var ganska intensivt. Dels hade man två timmars gruppsamtal, och vi var kanske 10-12 i gruppen. Sedan hade vi två timmars parsamtal varje vecka. Fatta, fyra timmars intensivt pratande och lyssnande i veckan. Och när jag såg det här klippet på Malin Berghagens facebooksida, så kände jag igen mig.

För bland det finaste i den här terapiformen var att vi lärde oss en viktig sak och det var att ge komplimanger. Jag älskar att ge komplimanger. Älskar att få folk att sträcka lite extra på sig, för det är vad som händer när man säger en komplimang som man menar.
Under de här terapitimmarna fick man inte säga något negativt till någon av deltagarna, inte kritisera och ifrågasätta. För det blir vi ändå hela tiden i vårt samhälle. Det var så skönt att komma från den där hårda världen och liksom landa i den snälla gruppen varje vecka. För mg var det ovärderliga timmar som gjorde att jag överlevde en jobbig period i mitt liv.
Men jag har så svårt att ge komplimanger? och måste inte mänskan ha gjort nåt riktigt riktigt bra för att man ska kunna ge komplimanger? Nej, man kan öva sig på att tala om för folk att de är bra och det är en härlig känsla. Och det häftiga är att det finns alltid något positivt att säga om en människa.
Det kan vara allt från vilken fin tröja du har, vilket vackert leende, jag älskar ditt skratt, jag tycker du är söt snäll, fantastisk, rolig. Ibland fick man stå upp inför hela gruppen och bara lovebombas. Och det viktiga och allra svåraste det var att inte säga TACK utan som eleverna i filmen JA. Att ta emot.
Och de olika grupperna jag gick i, jag gick i flera år. Ja, de grupperna blev så oerhört dynamiska. Så mycket kärlek. För det är ju det vi alla önskar och drömmer om och behöver. Att bli sedda och bekräftade av gruppen man tillhör. Jag kommer ihåg en psykolog som jag intervjuade, hon sa: det behövs fyra vuxna för att ett barn ska känna sig älskat och bekräftat fullt ut. Och då tänker jag på de homosexuella familjerna som får det att funka med fyra föräldrar. Men så finns det ett uttryck att det krävs en hel by för att fostra ett barn.
Igår var kramens dag. Låt det vara komplimangens dag i dag.
Eller vad säger ni alla ni underbara, skärpta, kloka, roliga, underfundiga, vackra läsare av den här bloggen? Komplimangens dag.

Författarnamn: Karin Björkegren Jones