Författarnamn: Karin Björkegren Jones

det finns en annan sida av Vidarkliniken än media visar

det är flera som hört av sig angående hälso- och sjulvårdsregionrådet Anna Starbrinks tankar kring Vidarkliniken. Läs här: ANNA STARBRINKS blogginlägg angående vidarkliniken De har velat att jag ska svara upp, men jag har inte riktigt orkat förrän nu.

Tyvärr har det nu länge varit en märkligt aggressiv nedmangling av allt som har med antroposoferna att göra i media. Dokumentären om Solviksskolan och nu dokumentären om mässlingsutbrotten i Järna Vad svarar man på personer som redan vet, som redan tagit ställning till att antroposofin är en sekt och att de är emot vaccinering av barn? det som skrivs är så enahanda och uppenbart skrivet och formulerat av människor som inte behövt den vård som Vidarkliniken faktiskt erbjöd.

Jag har varit två gånger på rehabilitering efter cancerbehandlingarna på Vidarkliniken. Jag är inte antroposof, men jag känner att det behövs en annan bild av hur vård kan se ut och att den som Vidarkliniken erbjöd oss som genomgått cancerbehandlingar, utbrändhet eller led av smärta snarare var ett komplement till den vanliga vården. Den tog över där den vanliga vården inte brydde sig. För på riktigt, vad tycker du Anna Starbrink om alla de biverkningar som vi ofta måste dras med efter genomgången sjukvårdsbehandling som till exempel behandling av cancer?

Anna Starbrink är den som såg till att Vidarkliniken stängde eftersom hon anser: ”antroposofer som bedriver vård utan vetenskaplig grund är exempel på sådant som vi inte ska acceptera i den svenska sjukvården. Det handlar om människors hälsa, om patientsäkerhet och om att hushålla med skattemedel.”

Det är alltid intressant att se var skattemedel tar vägen och används. Hur kunde man till exempel köpa in strumpor till sjukvården för 6000 kr? Man ingick avtal med företaget Omnimed för 500 miljoner, det så kallade strumpgate. Och vad har Nya Karolinska kostat med alla märkliga felköp som konsulter köpt in. Svensk sjukvård är ”untouchable” när det kommer till feldbehandlingar osv Och när det kommer till att behandla och ta ansvar för de biverkningar som deras behandlingar ger, så är den ringa, för att inte säga obetydlig.

Samtidigt som Anna Starbrink gjorde allt hon kunde för att få landsting att avsäga sina avtal med Vidarkliniken drevs framgångsrikt två forskningsprojekt av Torkel Falkenberg i stress- och smärtbehandling. Du hittar studierna här: INTEGRATIVECARE

Båda studierna visade följande att vården för utbrända och personer med smärta var mer framgångsrik på Vidarkliniken än inom den ”vanliga” vården. I båda grupperna som fick antroposofisk hjälp kunde de minska på intagandet av läkemedel och de kom också snabbare tillbaka till jobb, till livet helt enkelt, än gruppen som fick den vård som landstinget vanligtvis erbjuder. Borde inte det rimligen räknas in vart skattemedel tar vägen? Studien visade att Vidarklinikens rehabpatienter behövde kortare sjukskrivning an den andra gruppen. Dessutom finns det här en vetenskaplig grund för den vård Vidarkliniken eller vidarrehab som det kom att heta mot slutet.

Jag gjorde allt sjukvården erbjöd mig för att behandla den hormonella och inflammatoriska bröstcancer jag drabbades av 2012. En behandling som kom att ge mig en massa biverkningar som hjärtsvikt pga av för många herceptinbehandlingar. Jag skulle ta 17 stycken, i Finland ger man max sju. Jag klarade elva, sen kom hjärtsvikten. Jag fick också lymfödem efter borttagandet av höger bröst och 17 lymfnoder i höger armhåla och av strålningen. Ett lymfödem som skapar smärta i axel och arm och också gett mig tre rosfebrar som jag lagts in på sjukhuset för att bota.

Att genomgå en cancerbehandling är förutom den psykiska smärtan som uppkommer av all oro, dödsrädsla en tuff behandling när du tvingas visa upp din kropp för nya människor. Läkare, sköterskor ska ta och klämma på dig. Ta sprutor, prover och ge olika former av cancerbehandlingar. Jag har sagt det så många gånger, men jag kommer ihåg alla händer och hur de tog i mig under de här behandlingarna. Jag kommer ihåg undersökningen där jag stod med naken överkropp och läkaren struntade att stänga dörren till sjukhuskorridoren. Absolut jag har träffat massor med bra och professionell vårdpersonal, men jag har också träffat stressad sjukhuspersonal och några som förlorat respekten för sina patienter. Hade jag haft mer förakt för min kropp än vad de flesta kvinnor redan har, så hade jag nog mått ännu sämre än jag gjorde och jag mådde dåligt av att vara patient i svensk sjukvård.

Det var också den längsta resan att göra min kropp privat igen efter alla behandlingar. 4 februari 2013 åkte jag in till Vidarkliniken för tre veckors rehabilitering. Det var en fågelunge som lades in. En ledsen, liten och väldigt trött människa utan hår och med så många ärr på min kropp som jag då, ännu inte accepterat. Jag hade inte visat ärret efter mitt bröst för min man, fast jag visste att han skulle ta emot det på rätt sätt. Jag var tvungen att hitta kärleken till min kropp igen. Tack för den möjlighet som Vidarkliniken faktiskt gav mig.

När våra kära dör låter vi begrava dem. Vi ger kyrkan rätten att ta hand om vår sorg genom ord om tro, om gud och om själen. Har du haft en dödlig sjukdom i din kropp kan samtal om själen just vara läkande, även om du inte har en guds tro. Det handlar om att det finns möjlighet att prata om sånt som är bortom allt vi kan mäta eller ta på. Kan man ta på kärlek? Ändå tror vi på personen som säger att hen är så kär. Jag tänker att På Vidarkliniken pratade man om själen, samtidigt som man tog hand om mig på enligt Anna Starbrinks helt ovetenskapligt sätt. Man smörjde min kropp med fantastiska oljor och beröringen skapade så mycket fint i mig, att jag sakta började läka från en aggressiv cancerbehandling.

Det ligger ett sånt förakt i att prata nedsättande om vad beröring gör med människor. Och särskilt beröring av människor som är i kris, som genomgått svåra trauman. Antroposoferna bygger mycket av sin behandling på just den här beröringen. Det är mycket tråkigt att Anna Starbrink inte förstår att huden är ett stort organ men också ett känslosäte. Beröring och hur man blir berörd är läkande. LÄS HÄR BERÖRING LIKA VIKTIGT SOM MAT och LÄS HÄR om hur hjärnan skiljer pa egen och andras beroring och här: Beröring som formar vårt nervsystem

Huden och vad beröring gör för vårt nervsystem och vårt välmående har antroposoferna hela tiden sagt. Och antroposofernas oljeblandningar är också enormt välgörande för nervsystemet. Att dofta på en eterisk olja är ett av de snabbaste sätten att förändra en känsla, en sinnesstämning.

Sju läkande effekter av lavendelolja

Det är en skam att Vidarrehab stängdes ner. Det hade kunnat vara ett mycket bra komplement till det som inte svensk sjukvård klarar av/mäktar med, nämligen EFTERVÅRD och REHABILITERING.

Vem forskar på cancerbehandlingarnas biverkningar?

CANCERbehandlingar ger ofta biverkningar. Skulle kännas skönt för oss drabbade om det också är något som man pratar om under oktober månad, som ju är typ rosafärgad av alla band som säljs för att dra in pengar till cancerforskningen. Men vi då, vi som genomgått cancer och nu lider av sviterna av behandlingen. Vi ska inte gnälla, vi ska vara tacksamma för att vi lever men med nedsatt livskvalitet.

För hur är det med forskning kring behandlingarnas biverkningar?

Jag fick både hjärtsvikt, lymfödem och med det rosfebrar. Många som genomgår cancerbehandlingar får tyvärr lymfödem, dvs ben eller arm (mage och hals) svullnar upp. Oftast är de vi som tagit bort lymfnoder och strålats.

Man kan ju tycka att det är fåfängt av oss att bry oss om svullna armar eller ben för vi har ju överlevt. Men i ett lymfödem är immunförsvaret svagare och vi kan få rosfeber.

Jag har hittills drabbats av tre rosfebrar och lagts in lika många gånger för det. Julen 2019 ”firade” jag på Sabbatsbergs sjukhus. Jag fick åka ambulans in och hade 42,5 i feber. Jag trodde jag skulle dö, jag liksom kände hur jag försvann och jag vill verkligen inte vara med om fler.

Många canceröverlevare har hört av sig till mig och berättat att de drabbats av många fler. En vän har på de fem år som gått sen hon fick cancer behandlats för rosfeber nio gånger.

Man får hög feber och oftast måste man läggas in för att få antibiotika intravenöst, eftersom det är stor risk för sepsis, dvs blodförgiftning. Sepsis är en av våra vanligaste dödsorsaker. I Sverige insjuknar årligen 40000 personer, varav mer än 6000 avlider skrev Karolinska universitetssjukhuset i en pressrelease som de skickade ut i september 2019.

Vi pratar livskvalitet efter genomgången cancerbehandling. Och har man drabbats av en rosfeber så klart som korvspad oroar man sig för att få fler.

Så Cancerfonden Bröstcancerforbundet Gyncancer.se och alla de här lymfödemföreningar som finns.

Hur tänker ni jobba för att ta fram mer forskning så att vi som drabbas slipper drabbas av just det här?

Hur tänker ni kring cancerbehandlingarnas biverkningar?

Men tills forskningen finns, vilket jag verkligen hoppas ni lägger pengar på. För jag tänker det måste ju också kosta vården mycket att vi behöver läggas in och få antibiotika. det kostar samhället med våra sjukskrivningar.

Det finns inte tillräckligt med lymfterapeuter, så varför inte kämpa för att ge oss som drabbats botbidrag så att vi själva kan välja vilken form av lymfmassage, lymfbehandling som passar just oss.

Bilderna är från min tredje rosfeber. Den som kom efter genomgången Covid.

Hoppas det var den sista.

#rosfeber #antibiotika #fuckcancer #bröstcancer #gyncancer #forskning #biverkningar #cancerbehandlingarnasefterskalv

Holistisk hudvårdsvecka

du kan höra mig prata om mina tankar om hudvård, om att ta hand om sin hud och att handen är en healer KÖP BILJETT HÄR OCH HITTA MER INFO HÄR

Holistisk hudvårdsvecka är ett online event som går av stapeln 5-12 november. Det tar upp allt från hud, kropp, själ och miljö och du kommer kunna lyssna på Sveriges främsta Hudvårdsexperter. Så kul att få vara med i det här gänget. Jag ser verkligen fram emot att lyssna på flera spännande röster med enorm kunskap och erfarenhet av hud och att ta hand om huden på ett holistiskt sätt.

Min lärare Lena Losciale kan du också lyssna på. Hon är fantastisk och få har den kunskap som hon besitter. Hon är verkligen min förebild på så många sätt. Det är med henne som jag också skrivit boken REN SKÖNHET NATURLIG HUDVÅRD FRÅN VÄXTRIKET och boken bygger så klart på Lenas 30-åriga kunskap om hud.

Mig kan du lyssna på lördag 6/11 kl 17-18.30. Vi ses väl?

Karin Björkegren Jones Sveriges Holistiska Hudvårdsvecka

Karin Björkegren Jones

Var din egna healer: Tankar och kunskap om att åldras, egenvård och handens helande kraft.

Kl. 17-18:30

Samarbete

Jag samarbetar med TRENDREHAB , som har en sån spännande webbshop, vilket ger dig 20 procent på allt i shoppen med koden Karin. Här hittar du så många bra grejer. Älskar alla innovativa hälsogrejer som hjälper mig att må bättre.

Här hittar du massagepistol, tyngdtäcke, vibrationsplattor, cirkulationstrimmer, IRmadrasser och mycket mer. Gå in och kolla genast och glöm inte koden.

Kolla vad härligt man kan ha det med en vibrationsplatta. Man kan stå och skaka till skön musik

vem tar ansvar?

Min kompis Jenny Koos la upp det här som Ekot Sveriges Radio lagt upp på sitt instagramkonto:

”Det verkar inte finnas någon överlevnadsfördel med att operera bort hela bröstet vid bröstcancer, jämfört med om man bara opererar bort en liten del av bröstet, rapporterar Vetenskapsradion. Det visar en studie där nästan 50 000 kvinnor i Sverige undersökts under sex års tid, publicerad i Jama Surgery.  Enligt studien hade de kvinnor där hela bröstet opererats bort, 1,8 gånger högre risk att dö jämfört med de som fick bröstbevarande operation och strålbehandling. Resultaten kvarstod även efter att hänsyn tagits till andra faktorer. Forskarna tror dock inte att det är bröstbevarandet i sig som minskar risken att dö, utan det kan bero på en mekanism som de ännu inte förstått sig på. ”

Det här sätter igång så många känslor i mig. Jävla skit. Jag hade kanske sluppit alla jävla biverkningar som just den operationen gett mig. Hur kan det ha tagit så här lång tid. Hur många kvinnor har inte mist sina bröst?

Men låt mig börja från början.

Du får ett cancerbesked. Du har förmodligen aldrig känt den här rädslan förut. Den biter sig fast. Den förlamar. Den gör dig så rädd. Du går till ditt första möte med vården efter ditt cancerbesked. Du sitter där med dina bästisar och framför dig sitter en kirurg, en onkolog och en sköterska. Du är i chock.

Du är också utsatt för chock. För vad vet du? Finns det några andra alternativ än det de presenterar för dig?

Nej! Det här är vårdplanen.

Du är i chock, hur ska du kunna ifrågasätta. Du gör vad de säger. Dina frågor ”Måste ni ta bröstet” tystas.

Måste ni ta brösten trots att cellgifterna verkar ha gjort jobbet? Ingen cancer syns på biopsin efter cellgiftsbehandlingen.

Ja, vi måste ta bröstet. Varför?

För att det kan finnas cancerceller i huden.

De tar bröstet. De tar 17 lymfnoder också.

Det fanns inga cancerceller i det de tog, säger de.

Men varför behövde ni ta bröstet?

Så jävla mycket pengar som samlas in till cancerfonden och alla andra möjliga fonder. För cancer får människor att öppna plånboken. Men ändå fortsätter man att ta kvinnors bröst och lämnar oss sen med våra biverkningar för de får vi ta hand om själva. Är det konstigt att man känner sig som en försökskanin?

Var ska jag vända mig för att få skadestånd för nåt som kanske inte behövts göra?

Kan jag begära skadestånd för när vården tog min blindtarm i förebyggande syfte?

När ska vården ta ansvar för det de gör? När ska de ta ansvar för felmedicineringar osv. Operationer som inte hade behövts? För i slutändan vem får betala? Alltid patienten.

poddtips

jag intervjuades i podden Både och istället för antingen eller – en podd om integration medicin och hälsa, du kan lyssna här: BÅDE OCH ISTÄLLET FÖR ANTINGEN ELLER

Och så här skriver de om avsnittet med mig Om att läka integrativt:

”Karin Björkegren Jones är journalist, författare, yogalärare samt har en unik kompetens och erfarenhet av att ha läkt från sin bröstcancer genom eget val av integrativ medicin och hälsa.

FIMS ordförande Leena Nygren möter Karin i ett upplyftande och modigt samtal om livet ljuspunkter och svårigheter genom olika livsfaser, sjukdom och hälsa och där även ”pussypower” och knipövningar har sin plats för läkning.

Karin har en patients perspektiv på Integrativ medicin och behandlingar både rehabiliterande som förebyggande. I dagens avsnitt beskriver hon hur hon lever och lär och hur det naturligt blivit så att hon efter att ha erövrat en integrativ förståelse för olika sjukdomstillstånd, och efter att hon återtagit sin hälsa, fortsatt att sprida kunskap om detta genom bland annat sina böcker.

Som en så kallad spetspatient har hon en unik insiktsfull och visionär blick på hur brister i vården skulle kunna utvecklas för att både ge bredare vårdmöjligheter och utvidgad kunskap.

Samtalet blev både djupt som brett och Karin berättar bland annat hur det var att komma som patient till Vidarkliniken efter en genomgången cancerbehandling och hur miljö och omvårdnad blev ett avgörande steg i hennes cancerrehabilitering.”

Long time no see

En evighet sen jag skrev här. Men allt har gått i ett. Jag har haft corona, pluggat stenhårt till körkort och också övningskört, gett ut en bok och skaffat valp. Men allt, utom Corona då, är ju härligt och bra. Men bloggen har tyvärr inte uppdaterats. Men jag lovar att bättra mig. Här kommer ett härligt retreat på Muskö och en yogavecka i Skåne.

18-22/8 PÅ Sans och balans i Viken, Skåne håller jag en yoga och hälsovecka med lite av varje. Man kan gå allt och göra sitt eget retreat, men du kan också plocka ut det du vill gå på. HÄR HITTAR DU INFO OCH ANMÄLER DIG För mig är det lite av tradition att varje år åka till Viken och fantastiska Sans och balans som drivs av min vän Carin Jönsson för att hålla workshops. För dig som inte är boende i närheten så rekommenderar jag dig att göra det till en åka-bort-helg och ta in på nåt B&B eller pensionat och samtidigt passa på att njuta av Skåne i augusti som är en upplevelse vill jag lova.

26-29/8 ARBOTTNA HERRGÅRD PÅ Muskö håller jag och fantastiska Cecilia Davidsson från Curlyfoods i retreatet Boosta lymfsystemet och sköldkörteln se här LYMFSYSTEMET & SKÖLDKÖRTELN Det blir ett perfekt avslut på sommaren. Alla nivåer är välkomna. Ser så fram emot detta. Det blir yoga, fantastisk mat, andning, meditation, egenvård, eteriska oljor och jag lovar att dela med mig av allt jag kan. Du kommer att kunna köpa mina böcker och jag signerar så klart.

ny forskning från cancerfonden

ser inslaget på TV4 NYHETSMORGON

och känner en ilska i magen. Varför känner jag så här? Varför reagerar jag så känslomässigt?

Jag tycker nånstans att det här är intressant. Att Cancerfonden har lagt en massa forskning på sånt vi ju redan vet. Maten vi äter, att vi tränar osv Är det nåt nytt som cancerfonden behöver skicka ut en pressrelease om?

Och vem skrev om sockerskatt för åtta år sedan? Jag!

Nu kommer säkert flera av er skriva, men det är väl bra och så vidare. Men fortfarande, var det inte så att den hormonella cancern ökade??? Varför ökar den hormonella cancern? Om man nu som i den här forskningen lägger över ansvaret på individen. Absolut, det tog åtta år innan Cancerfonden börjar prata om socker och om matens påverkan. Rökning?! Förbjud rökning punkt. Eftersom rökning drabbar även de som inte röker. 60 procent av allt som städas på gator i Stockholm är fimpar. Även här finns pengar att tjäna in. för några år sedan läste jag att Sthlms gator städas för hundra miljoner varje år och just 60 procent är fimpar. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att 60 miljoner kronor av det hade kunnat dras bort…

Förbjud rökning

Lägg sockerskatt på allt

Men, återigen hormonell cancer. Hur får vi i oss hormoner. Plast. Vatten med rester av kemikalier, mediciner osv. Var är forskningen som tittar på just det???

Varje dag smörjer, tvättar vi oss med låt säga fyra produkter. Typ alla eller fler av dessa produkter har olika miljöstörande ämnen i sig. Ämnen som hela tiden byter namn, när det upptäcks att innehållet inte är bra. Så bara kalkylera 4 gånger 10 miljoner människor = 40 000 000 och så det gånger 365 dagar = alltså siffran går ju inte ens att räkna ut. Men det är visserligen små doser i varje produkt. Men när man räknar det så här så blir det rena rama coctaileffekten och vi vet ju att även små tuvor välter stora lass. De här ämnena tar ju vägen någonstans. In i kroppen och ut i det kommunala vattnet. Skönhetsbranschen är en miljöbov som jag önskar att någon tittar på.

Så kan vi låta läkemedelsföretagen ta ansvar för renandet av det kommunala vattnet.

Varför inte införa Plastskatt?

Eller petroleumskatt?

17 böcker senare

min pappa var författare och översättare. Han översatte flera nobelpristagare och många var gångerna när jag förstod att han inte kände sig särskilt bekräftad. När vi ”dödstädade” hans och mammas lägenhet så hittade jag också gamla bokkontrakt och såg att han inte heller hade särskilt bra avtal.

När jag var 15-16 år vaknade jag av höga röster från vardagsrummet. Jag gick upp för att se vad det var. Där stod poeten Bruno K Öijer och reciterade en av sina dikter. Många år senare blir jag presenterad för honom på nån klubb. Jag säger att vi träffats förut genom min pappa. Han säger lite surt ”är du en sån där förläggarunge”. När jag berättade vem min pappa var, var tonläget annorlunda.

Det finns nåt mytomspunnet kring författarskapet. Absolut är det nåt särskilt att få sina ord publicerade och att sen hålla den lilla bokbabyn i handen. Jag är glad och tacksam för att mina böcker läses, lånas på biblan och tipsas om. Jättetacksam. Man skriver ju för att man vill bli läst så klart. Jag är så oerhört glad för alla meddelande och hejarop om att någon av mina böcker hjälpt. Men även om det är författarna som ger bokförlaget jobb så är din roll som författare mer en känsla av ”det finns alltid nån annan som väntar på att bli utgiven”.

Jag har gett ut 17 böcker på traditionella förlag. Jag skulle kunna skriva meterlångt om märkligheter, om känslan av att inte känna sig särskilt bekräftad och när man ”tar ton” anses divig. Jag känner hur avundsjukan i mig stiger när jag läser det här för SÅ HÄR KAN DET OCKSÅ VARA när man ger ut böcker.

På ett traditionellt bokförlag där du ges en dålig royalty förväntas du ändå göra allt gratisarbete och använda dina egna kanaler för att sälja in din bok. Men jag hoppas verkligen att det kommer att ändras. För nog sjutton rör det om i grytan när bokförlag som The book affair utmanar tradbokförlagen (trad= traditionella). Läs bara de här meningarna:

”Den typen av entreprenörsdrivna författare kan ha en starkare marknadskraft än vad en marknadsavdelning på ett större eller traditionellt förlag kan tillhandahålla”, menar Alexandra Lidén.

fortfarande covid-positiv

det här är en uppdatering av läget.

När jag kom in till akuten togs Covidtest, vilket man tydligen alltid tar om patienten har feber. Testet visade positivt?! Läkarna bedömde ändå att eftersom det var en månad sedan jag insjuknade i covid så var jag inte smittobärare. Men det visade ändå positivt. Det är så märkligt. Men så är det ett märkligt virus. Och som någon sjuksköterska skrev till mig ”Rosfeber är en bakterie, inte ett virus”. Jag vet skillnaden på virus och bakterier. Men varför blir jag positiv på Covidtestet en månad efter utbrott? Jag måste vila ut det är min enda förklaring.

Jag fick när jag äntligen kom upp på en avdelning antibiotika mot rosfebern. Men jag tycker inte att rosfebern på min arm ser ut som de andra gångerna jag haft rosfeber. Jag har som blåsor. Det har jag inte haft förut när jag haft rosfeber. Jag är verkligen ingen expert. Jag har bara haft det två gånger tidigare. Men är det kanske rosfeber och nån form av reaktion av Corona. Eller är det bara Corona. Eller kan rosfebern se ut som blåsor? Så många frågor och faktiskt ingen som kan svara. Ingen på sjukhuset som hört talas om de märkliga hudutslagen som de upptäckt både i Spanien och England (länken hittar ni i mitt förra inlägg).

Försöker prata med läkaren. Men det är här jag känner att det brister. Det finns sällan möjlighet till att diskutera. Det är som att läkaren väljer en linje, för att de måste och en patient som ställer en massa frågor är bara jobbig. På de här åtta åren, sedan jag fick en cancerdiagnos har jag lärt mig en sak. Det finns inte bara en väg, en diet, ett sätt. Det finns flera. Det gäller bara att hitta ett sätt som passar just mig. Min kropp och mina förutsättningar. Och på samma sätt som jag tycker att vi alltid ska ifrågasätta en sjukvårdsbehandling, tills vi känner oss trygga med den, ska vi ifrågasätta kulten kring exemplevis Medical medium. Han säger många saker som jag hört och läst förut. Inga nya saker, men förpackade i en form där han får det från ”nån däruppe”…

Jag lever redan hälsosamt, men jag fick faktiskt en insikt på sjukhuset och jag tänker försöka få till den i mitt liv. Ge mer plats för det. Men håller det lite för mig själv. Haha jag fick ett meddelande från ”nån däruppe”

Men åter till det här med kommunikationen på sjukhuset. Jag ger ett exempel. Varje gång jag hamnar i sjukvårdens händer berättar jag att jag är svårstucken. Vid det här laget vet jag ju det. Jag har dessutom bara en arm som man kan ta prover på, så det krävs att man sticker rätt första gången. Men det är som att ingen tar det jag säger på allvar. Jag sticks så många gånger. Min kärl går sönder. Infarten måste bytas för även det kärlet går sönder. De provar foten också. De skickar efter expert från kommer inte ihåg om det var kirurgin eller narkosen. Inte ens hon fixade det. Det är som att hela kroppen strejkar. Det kommer inte ut nåt blod. Jag känner mig rädd. Så svårt har det ju inte varit tidigare.

Till slut kommer läkaren in och säger man kan ta provet i fingret. Just den lilla manicken finns inte på avdelningen och provet måste till labbet inom en minut. Så en gullig sjuksköterska kommer på iden att sätta mig i en rullstol och rulla ned mig till akuten. Där tar hon testet och springer sen in på labbet med provet. Mina prover är bra. Järnvärdena är bra säger de. CPR har sjunkit från 95 till 50, vilket visar att antibiotikan tagit, eller? Syresättningen är 99 procent.

Läkaren har lovat ultraljud på min arm med det blir inte av. Hon vill verkligen inte lyssna när jag säger att armen ser annorlunda ut än förra gångerna. Hon säger att jag får välja om jag vill stanna eller åka hem men det blir på mitt ansvar. Jag väljer att åka hem för jag längtar efter att få sova en hel natt utan att bli störd. Vilket jag gjort i natt. Känns så härligt att få vakna hemma. Men fortfarande undrar jag?

Hur kan jag vara covidpositiv en månad efter utbrott?

Kan rosfeber se ut som blåsor?