hem

En gång såg jag ett fotoreportage i Dn. Det var en svensk fotograf/konstnär som la sig själv i hemlösas ”rum”. Det kändes så där långt in i hjärteroten. Vi behövde inte se de hemlösa för att förstå (även om det är svårt) känslan. Deras utsatthet. Jag skriver rum eftersom det kunde vara en del av en tunnel, ett skjul inne i skogen. Ja, platser som den hemlösa gjort om till sitt hem. det var ett så starkt bildreportage.

Hem, är ett så vackert ord. En sån vacker känsla. Här hemma i väst håller vi på med vårt navelskåderi om att hitta vårt hemma i oss själva. Jag vet att jag brukar säga att jag har så lätt att anpassa mig, att mitt hemma blir där jag är. Usch, jag är så trött på mitt ständiga letande efter just ett hemma i mig själv.
Men det är sån skillnad på att resa och att vara på flykt.
Visst ibland kan det kännas som att jag flyr något. En situation, en känsla jag måste bort från. Men det är ändå inte att fly. Inte på riktigt.

Varje gång någon skriver om gypsylife eller liknande och nån sorts romantisering av det livet, så vänder det sig en aning i magen.
Jag vet inte om ni såg dokumentären om romerna i Göteborg, den med Janne Josefsson. När han kallade dem för gypsy, och de bara: Vi är inte gypsy vi är romer. Jag kan fortfarande tycka det är märkligt att han använde det ordet.
Och samtidigt som många använder det som ett skällsord, så är det andra som liksom romantiserar ordet och lite så där säger att de lever gypsylife? Ni har väl sett böckerna gypsylife, gypsyhomes. Fantastiska böcker, men varför valde man den titeln?

För det är sån skillnad på att inte ha möjlighet att rota sig, att vara på flykt och att självvalt resa runt lite som man vill i världen. Sån enorm skillnad.

Vaknade i morse och såg det här i Aftonbladet. Mitt hjärta gick sönder lite.

AMIR1

Amir, 20 månader

ZAHLE FAYDA, LIBANON. Amir, 20 månader, föddes på flykt. Hans mamma säger att hon tror att pojken traumatiserades redan i magen.
– Amir har aldrig sagt ett enda ord, säger Shahana, 32.
Amir har inga leksaker i plasttältet där familjen bor, men vad han än hittar på marken brukar han leka med.
– Han skrattar ofta, även om han inte pratar, säger mamman.

Där barnen sover

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *