måndag = Paus

God måndag på er kära läsare. Det känns som att hela livet blir lättare nu när vi går mot ljusare tider. Vi var på landet i helgen och det var så härligt. Jag yogade, badade bastu i min härliga IRbastu och så doppade jag mig havet. Det var så kallt att det kändes som köldchock i benen. Men efteråt så härlig känsla i kroppen. Det blev som en påminnelse om vad jag älskar. Visst jag älskar sol och värme, men som jag älskar det friska. Jag älskar faktiskt att vi har årstider. Jag älskar framförallt den här känslan man får på våren när man vet att sommaren lurar runt hörnet. Det är som att allt är möjligt. Jag blir gladare. Min person blir varmare på alla plan. Någon som känner igen sig? Idag är det måndag. Ny vecka. Nystart. Jag tycker att alla starter borde börja med en PAUS. I avsnittet som släpps idag guidar jag dig Inför ett viktigt möte. Lyssna här:https://play.acast.com/s/paus/15.inforettviktigtmote

In och lyssna på avsnittet. Puss och paus på er.

7

ANNONS:

vilken färg är du

om jag var en färg, vilken färg skulle jag vara? Och vad tänker du att du är för färg? Min systerdotter ”färgsatte” mig för en tid sedan, hon tyckte jag var gul och nu har jag tänkt på människor i färg. Googlade runt lite på nätet. Men nu undrar jag vilken färg är du?

Jag gillar tydligen gult. Så min systerdotter har kanske rätt. Min bok ETT stressfritt liv där har jag en gul klänning och gula blommor i håret. Boken kom ut 2016 och nu läser jag att gult är sommarens färg. Jag hade en gul polotröja på omslagsbilden till min podd Kvinnoliv

Vilken färg har din personlighet – röd, gul, grön eller blå?

6

stopp min kropp

ibland kan jag känna att vi som genomgått cancerbehandling är en alldeles särskild grupp. Vi är kroppskänsliga på samma sätt som en del människor är ljuskänsliga. Jag ska försöka förklara. Det första är så klart att bara att få beskedet att man bär på cancer i sin kropp gör något med en. Man måste deala med sorg och besvikelse över kroppen som sviker en, samtidigt som man vet att man måste förlita sig på kroppen för att bli frisk. Man måste liksom återälska kroppen. Hitta tillbaka till känslan för sin kropp. Jag la all krut jag kunde på att älska min kropp samtidigt som det inte alltid var eller är särskilt enkelt. Alla dessa ärr som skapar så mycket kaos i kroppen, som dålig lymfcirkulation och för att inte tala om känselbortfallet. Men också minnen över hur kroppen blivit behandlad. För kroppen har utsatts för trauman. Kroppen minns allt. Kroppen minns varenda behandling. Varenda hand och den har memorerat de här känslorna och jag kämpar som ett djur för att göra mig fri.

Men också alla behandlingar. Alla händer som vänt och vridit på mig. Hårt och ibland stressat. Jag har sagt det förut jag kommer ihåg varenda hand och hur den tog i mig. Hårdhänta blodprovstagningar. Kanyler som inte hittar rätt blodkärl. Undersökningar som är obehagliga, känns utsatta och så oron och rädslan för att behandlingen inte ska funka. Och den svåraste resan har varit att komma tillbaka till känslan av att min kropp är privat. Att jag inte längre behöver visa upp min ärrade kropp för okända. För människor som ska känna på ärret eller undersöka det friska bröstet. Jag behöver inte längre ta på mig den där känslan av att det inte spelar någon roll, en sorts distansering till min egen kropp inför någon annans hand. Jag behöver inte lämna över min kropp till vem som helst som om jag inte har någon relation till min kropp. Upptäcker att det är svårt att förklara det här, men jag hoppas ni förstår. Hur som helst jag försöker hitta tillbaka till den där intima känslan jag hade för min kropp innan jag blev sjuk.

För mig är yogan en fristad. Min plats där jag söker känslan från förr. En känsla av att överlämna min kropp till kärleksfulla händer. Empatiska händer. Där min kropp inte har några begränsningar. Där min kropp ska få vara precis som den är utan att bli värderad. Utan krav, eftersom jag inte ställer några krav på min kropp. Jag har inga behov av att bli mer avancerad i yogan, eller att jag ska bemästra någon ställning. Min kropp fick begränsningar och jag trodde länge att jag inte skulle kunna göra mer än första serien, men kroppen öppnade upp sig och tillät andra serien igen. Fast i den takt och på det sätt som min kropp med sina begränsningar klarar av. Varenda dag som jag kan yoga är min oas, min kärleksfulla handling till min kropp. Kan vi prata lite om händer? Om yogalärares händer och intentioner i en yogasal. Jag vill inte gå in i en yogastudio och bli bedömd av en yogalärare. Jag vill inte höra att jag är si eller så. Eller bli jämförd med någon annan yogaelev, som inte gjort samma resa som jag. Jag vill överhuvudtaget inte bli jämförd. Jag har aldrig bett om det. Jag är en mästare på att känna av stämningar. Sätt mig i ett rum så kan jag läsa av alla känslor som finns i det rummet. Det är både en tillgång och jobbig vad ska jag säga kunskap. Men jag kan känna om en människa rör vid mig med rätt intentioner. Jag har lämnat workshops för i yogavärlden stora lärare om jag känt att det här är inte bra. Så mycket skitsnack jag hört från yogalärare. Om att möta sina rädslor, om sina rädslor för döden och yadayada. Som om jag inte mött döden, tampats med dödsskräck. Jag är så trött på att höra yogalärare psykologisera yogan, utan att kanske ens gått i terapi. Jag är också trött på yogalärare som bara ser yogan som ett gympapass. Men jag har lämnat olika yogarum för att jag känt att den här yogaläraren inte har empatin, magin i händerna. Jag har slutat att gå till studios om jag känner att den här människan retar sig på mig, vill inte mig väl men vet kanske inte ens om det. Det finns så många obearbetade människor därute. Människor som inte tagit hand om sin inre skit. De förstår inte att det där pyser ut. Det där känns i handen. Det där känner yogaeleven. Många som är passivt aggressiva utan att själva ens veta om det. Rätt och slätt, du ska aldrig gå från en yogalektion och känna dig ledsen, överkörd, utsatt, mobbad, förnedrad. Punkt. Och jag pekar inte ut en särskild lärare här. Men jag tycker det här är så viktigt, särskilt när yogan vuxit sig så stor och det finns en yogastudio i varje hörn. Jag får också många mejl från tjejer som berättar om yogaupplevelser som de undrar över. De vill veta vad jag tänker, om det var okej och så vidare. Yogamänniskor är inte finare människor än andra. I yogan finns det riktiga skitskallar, översittare, mobbare. Ja, faktiskt precis som det är därute i vanliga världen. Men som yogalärare jobbar du med människor i deras utsatthet, eftersom man lämnar över sin kropp som av yogan också är känsligare om du inte är bearbetad, eller tar hand om de känslor som vi alla har som avundsjuka, missunsamhet, frustration, stress osv så kommer de att pysa ut på dina yogaelever. Därför är det från och med nu STOPP min kropp. Känns det inte bra, gå på den känslan. Det lärde mig cancern, att lyssna på min kropps signaler och vad den försökt säga mig i alla år. Och som den där populära polisserien jag tittade på som tonåring: be careful out there.

37

salongen

Mår du bra i din kropp? Vill du lära dig mer om kvinnohälsa?
När jag drabbades av cancer sommaren 2012 ändrades mycket i mitt liv och jag maximerade min hälsa. För det är precis som man säger den friska har många önskningar, men den sjuka har bara en – att bli frisk. Under de här sju åren som gått har jag skrivit böcker och poddat mycket om kvinnohälsa. Och jag vill fortsätta med det. I min lokal på Hornsgatan kommer du framöver ha möjlighet att delta i Salongen där vi har spännande samtal om just kvinnohälsa, ur olika aspekter.

För vad är hälsa?

Här kommer du ha möjlighet att lyssna på intressanta föreläsare i ett intimt sammanhang, vi är max 20 personer. Ämnena som tas upp är allt från klimakteriet, till att förstå sin egen menscykel, ekologisk hudvård, häxans roll genom tiderna, hur funkar lymfsystemet osv. I den här salongen kommer att du att få höra både personliga berättelser till föreläsningar av experter alla med en sak gemensamt ett engagemang för kvinnohälsa. Jag kommer att lägga upp om varje föreläsning/workshop här och det är verkligen först till kvarn som gäller då. Ansök om medlemskap i gruppen Salongen på Facebook HÄR HITTAR DU SALONGEN.

 

Söndag 5 maj mellan kl 13-15.30 har du möjlighet att lyssna på Jenny Koos som är sexualhälsorådgivare (Justisse Holistic Reproductive Health Practitioner) i en föreläsning om Sköldkörtelns roll i kvinnohälsa, och hur olika problem med sköldkörteln påverkar menscykeln, PMS, infertilitet och klimakteriebesvär. Här har du också möjlighet att få dina sköldkörtelprov tolkade och diskuterade i gruppen.”
Pris: 450 kr Eftersom det bara finns 20 platser så boka snabbt och det gör du genom att mejla mig: karin.bjorkegren@telia.com Då kommer jag att skicka dig bg och adress/portkod till lokalen.

Välkommen!

7

jag vill fan leva

ibland är Facebook lite härligt. Hon påminner mig om saker som hänt. Idag för fem år sedan hade vi möte på Pocketförlaget. Min blogg, min cancerresa skulle bli pocketbok. Tänk att nåt så jävligt, en riktig livsresa ändå kunde vändas till något gott. För mig var bloggen ett verktyg, ett terapeutiskt verktyg som jag kunde använda mig av. Jag bestämde mig för att vara så sann jag orkade. Jag vet att några tyckte att jag var privat. Men jag vet var min privata sfär finns någonstans. Och jag är så väldigt trött på låtsasvärldar. Det här är jag med allt det dåliga och allt det goda. Jag tror inte det finns någon annan väg och jag är så säker på att vi måste prata om det som skaver. Det som gör ont. Det som inte är lätt. Inte för att att använda andra människor som käppar, utan för att livet inte är en enkel resa. När boken skulle skrivas var det oerhört smärtsamt att gå tillbaka och läsa alla blogginlägg, trots att det bara var ett år senare. Jag förflyttades ofta till känslan, hur det kändes. Mina tankar. Jag är väldigt stolt över den här boken. Den är bra. Den handlar om en sjukdom som många drabbas av, men den är också fylld av mina tankar om fåfänga, om utseende som ett feministisk manifest. Den handlar om vänskap om vad man behöver som cancersjuk. Om kärlek, den är också tillägnad min man Ray, som stod vid min sida. Häll min hand när allt rasade. Den handlar om sjukvården och om alternativa behandlingar. Om mat., ja om livet rätt och slätt. Om man vill lära känna mig Köp JAG vill fan leva HÄR

5

Inte utan min kompressionsstrumpa

Ja, så är det. Idag när jag vet lite mer om strumpbyxor, dess stöd och hållbarhet så känns bra strumpbyxor som håller länge viktigt för mig. Men jag vill börja med att säga att det här är ett samarbete med Medi som är ledande på kompressionsstrumpor Jag tycker deras strumpbyxor är fantastiska. De flesta företag som, säljer strumpbyxor delar upp sina strumpbyxor på small, medium, large och i bästa fall x-tra large. Men om du väljer kompressionsstrumpbyxor från Medi slipper du både dålig passform och dålig kvalitet.

För hur många strumpbyxor har du inte slängt efter ett användande? För att de halkade ner i grenen, eller för att de gick sönder? Strumpbyxorna från medi finns i 14 olika storlekar, och skulle inte nån av dem passa dig, så kan man skräddarsy. För ett par år sedan kom min bok Omstart för en starkare, renare och friskare kropp om det superviktiga lymfsystemet och dess roll i kroppen. Jag skrev boken då jag upptäckte att jag fått lymfödem i min högerarm på grund av alla tuffa cancerbehandlingar jag utsatts för. Vad jag inte hade förstått är att lymfödem är en vanlig bieffekt om man opererat bort lymfnoder och blivit strålad. Jag förstod också att sjukvården inte var så insatt i hur lymfsystemet fungerar trots att det är ett så viktigt system. Jag tyckte inte att jag fick några bra svar på de frågor jag ställde. Så jag var helt enkelt tvungen att ta reda på mer. Jag utbildade mig till lymfmassör på Axelsons gymnastiska institut och jag tog reda på så mycket jag kunde. Så växte min bok fram.

HÄR hittar du strumpbyxan jag har på mig och missa inte att du får 20 procents rabatt på Medis sortiment. Det enda du behöver göra är att fylla i KARIN20 i kampanjrutan innan du ska betala. Bra va?!

Jag förstod att lymfcirkulationen är ett system som hela tiden måste underhållas och stöttas och jag såg att om jag hade lättare kompressionsstrumpor och kompressionsstrumpbyxor så avlastades mitt utsatta lymfsystem, trots att jag inte diagnosticerats med lymfödem i mina ben. Med rätt sorts kompression. Jag väljer alltid lättare kompression då slipper jag trötta ben samtidigt som jag hjälper lymfsystemet att pressa lymfan uppåt i kroppen. Vilket man vill. Man vill att lymfan ska tömma sig i håligheten uppe vid nyckelbenen för att sedan renad försvinna ut i blodet. Kompressionsstrumpor hjälper dina fötter och ben när du sitter stilla. Trycket från strumpan lyfter vätskan uppåt i kroppen. Om du också kombinera det med att göra lite fotövningar så motverkar du att du svullnar och hjälper kroppen genom att skapa en fotpump som pumpar vätskan uppåt i kroppen. Så att den inte stannar nere i fötterna och benen.

Ibland vill man bara ha strumpor på sig HÄR hittar du direktlänk till de kortare strumporna Du får 20 procents rabatt på Medis sortiment. Det enda du behöver göra är att fylla i KARIN20 i kampanjrutan innan du ska betala. Bra va?!

Fakta: Jag använder stödstrumpor som går under beteckningen kompressionsstrumpbyxor, för att de faktiskt är bäst. Alla kompressionsstrumpor finns i olika kompressionsklasser. Kompressionsklass 1 kan användas fritt av alla i förebyggande syfte. Även av friska personer, dvs av oss som inte har ödem i benen. Så varför slänga ut pengar på stödstrumpbyxor som det inte finns några medicinska bevis på att det hjälper och som ofta alldeles för lätt går sönder. Hellre satsa på kvalitet på strumpbyxor som har längre liv, vilket också är mer miljövänligt än att du köper flera strumpbyxor som går sönder. Bara min tanke. Kompressionsklass 2 och högre används i princip endast av personer med medicinska problem. Söker man hjälp så får man kompressionsstrumpor i kompressionsklass 2 eller högre av sitt landsting.

Bilderna är tagna av fotograf Anneli Hildonen

11

få bättre tarmkunskap

in och lyssna på podden KVINNOLIV. Idag vill jag tipsa om de braiga avsnitten om tarmen.

Avsnitt 15 Tarmdetox:  Vad finns och lever egentligen i våra tarmar? Påverkar tarmens kondition hur vi mår? Ann-Christine Söderberg är undersköterska med intensivvårdsutbildning som skolade om sig och jobbar nu som hälsocoach. Karin och Ann-Christine pratar om vikten med en tarm som mår bra och vad som kan leva i din tarm om den inte mår så bra.

Avsnitt 16 Tarmen och inflammation: Hur mycket styr tarmen våra liv, eller kanske snar vårt mående. Ralf Sundberg är läkare, docent i kirurgi och författare till boken Forsknigsfusket och är nu aktuell med boken Inflammation. Karin och Ralf pratar om inflammation i tarmen och vad som kan orsaka dessa inflammationer.

Avsnitt 17 Tarmen och sockret: Lite socker skadar väl inte? Man måste unna sig. Vi får se vad vi tänker om det efter det här avsnittet. Ann Fernholm är forskaren som utbildade sig till journalist eftersom hon tycker att forskningsvärlden behöver granskas. Karin och Ann pratar om sockret vi får i oss både medvetet och omedvetet och vad det har för påverkan på vår kvinnohälsa.

Avsnitt 18 Tarmen och maten: 5:2 dieten, stenåldersdieten, blodgruppsdieten, lchf, vegan, vegeterian, antiinflammatoriskt, flexerian, rawfood. Så lätt att gå vilse i dietdjungeln. Men behöver man följa en särskild matdiet för att tarmen ska må bra? Erika Palmcrantz är författare till flera kokböcker och föreläser och undervisar om mat och är en stor hälsoinspiratör. Karin och Erika fortsätter att prata om tarmen och vilken mat som passar allra bäst. Vad mår vi bra av att äta?

4

saknar en svensk mataktivist

Vet att det är old news Snabbmatsreklam förbjuds i Londons tunnelbana från 25 februari. Företag som gör reklam för onyttiga produkter i stadens tunnelbana, på busshållplatser och på bussen måste nu byta ut affischerna mot nyttiga alternativ. Alltså hur coolt är inte det? Men här i Sverige är det väl som med allting annat ” Forskning på det…?” Denna ständiga mening så fort man öppnar munnen om nåt som kan anses alternativt. Om man gillar alternativt så tvingas man ha en massa studier i skjortärmen att ta till för att få en schysst nivå på samtal om hälsa. Samtidigt som de största motståndarna verkar glömma bort statistik på felmedicineringar, köpta forskningsresultat, dåliga beslut i sjukvården, forskningsfusk, neurosedynskandal, läkemedelsfusk osv Hur kan man slå sig för bröstet och säga att svensk sjukvård är så bra, när den haltar? Borde vi inte slå ihop oss och se till att göra som Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern skrota BNP och istället ta tempen på hälsan i landet. Med en önskan att om 20 år få se skillnaden. Vi har den möjligheten också. Tänk om svenska politiker kunde följa efter och inspireras.

Jag tänker att det egentligen pågår en empirisk studie hela tiden. Hela vår svenska livsstil är en empirisk studie på hur all den skit vi får i oss både medvetet och omedvetet faktiskt visar sig i sjukskrivningar, sjukdomar och dåligmående överhuvudtaget. För hur var det nu, om 84 procent av alla sjukdomar vi har är livsstilsrelaterade och det läggs 86 procent av skattemedlen på sjukvård och 3 procent på preventiv vård. Ni ser ju det går inte ihop. (Är inte helt hundra på siffrorna, men det är nånstans där) Kanske dags att vi börjar prata om vad som är livsstil. Kosten till exempel är livsstil. Så om 84 procent av alla sjukdomar är livsstilsrelaterade så måste det ju bero på hur vi balanserar de fyra grundpelarna i livet: kost, sömn, träning och vila. Eller man kanske snarare ska skriva det vi inte balanserar i livet. Om den här balansen gör oss sjuka är det inte där vi måste börja förändra? Lär människor om hur man får balans i livet  så slipper vi kanske en dyr sjukvård, sjukskrivningar och diagnoser. Och vi kan ju börja med maten. Tänker att Jamie Oliver gjort ett riktigt stort jobb med att försöka lära ut om hur man äter bra mat. Hur man kan tänka kring mat. Han har varit aktiv och gått ut i skolor, sjukvård. Skulle önska att vi hade den typen av matmänniskor här i Sverige också. Lite mer mataktivister. Jag vill att Renee Voltaire gör menyn för Sveriges skolor, Green Kitchen Stories sätta menyn för Sveriges förskolor, Erika Palmkrantz Aziz göra en kollektiv meny för Sveriges ålderdomshem och Ann Fernholm tillsammans med någon matmänniska (ge mig förslag) sätta menyn för alla Sveriges sjukhus. Vore inte det ett bra alternativ?

8

saker jag inte förstår

som många av er vet är jag för komplementärvård. En vård där det finns möjlighet till andra alternativ än den som vården kan erbjuda och främst att man kan komplettera det bästa av två världar och allra helst göra den till en vård. En vård som bygger på hälsa. Jag förstår att om man inte varit i vårdens händer kanske tänker, men det vill inte jag att mina skattepengar ska gå till. Så hamnar du där, eller någon du tycker om hamnar där och du förstår att den traditionella vården räcker inte till. Visst vill du göra allt du kan för att må bra, slippa vara sjukskriven och minimera eller kanske ta bort medicineringen som kanske ger dig bieffekter. Du kanske till och med känner att du hamnat i ett moment 22 och med alla bieffekter av medicinering och/eller sjukvård glömt bort vad det började med. Du börjar gå ut på nätet och du ser att i många andra länder har man komplementärvård, där kanske man också ligger längre fram vad gäller sjukvård. Det som kallas spetspatienter, dvs vi patienter som läst på och kanske till och med har kontakt med sjukvård utomlands kommer med mer information till den svenska läkaren. Vi utmanar sjukvården som förlåt att jag säger det, eller What the f…. vi har en otroligt konventionell sjukvård i Sverige där jag inte upplever att läkarna hela tiden uppdaterar sig för nya rön, för ny vetenskap, för vad som händer runt om i världen. Utan de verkar tro att den vita rocken ska vara gott nog. Och att de kan hänvisa till vetenskap. Men det räcker inte. Och om sjukvården hade varit låt säga som datavärlden, då hade läkarna varit tvungna att vara uppdaterade. Att ta reda på mer och inte vara förlita sig till gammal fakta. Dessutom är jag ingen maskin. Alla patienter är unika och jag tror inte att det finns en medicin som ”fits all” . Det är för mig en uråldrad syn på människan. Jag har betalat skatt ända sedan jag var mycket ung. Jag fyller 55 år i år. Det är mina skattepengar också. Jag vill att överläkaren på kardiologen ska veta att Q10 hjälper mot hjärtsvikt. Jag vill att läkaren på vårdcentralen ska ta blodprov på mig innan han skriver ut antidepp, för att utesluta att jag har hypotyreos eller någon annan sjukdom. Jag vill att läkaren på akuten ska veta att jag har lymfödem när jag kommer akut för att armen svullnat markant så att jag tror att jag fått en propp. Jag vill att läkaren ska veta att blindtarmen är viktig för mitt immunförsvar och inte operera bort den i förebyggande syfte. Jag har fått kämpa hårt i mitt liv för att slippa bieffekterna efter en vård som farit fram hårdhänt med min kropp. Och ibland tänker jag att det är ett mirakel att jag klarade alla cancerbehandlingar, men gjorde jag det? Jag kämpar ju fortfarande med bieffekterna. De som den traditionella vården har tagit sin hand i ifrån. Det är då man riktar sig utåt. Man uppsöker homeopater, ayurvediska kliniker, akupunktörer, näringsterapeuter och så till slut hamnar man hos antropsoferna i Järna. Man ger hela sin kropp, lämnar in sig för man orkar inte längre. Jag har sagt det så många gånger men jag var en liten rädd, ledsen och alldeles slutkörd fågelunge som ramlat ur sitt bo när jag checkade in på Vidarkliniken i februari 2013. Och när jag tre veckor senare checkade ut var jag starkare, gladare med rosor på kinderna och solsken i blick. Jag älskade varje sekund av min vistelse där och jag läkte. Som jag läkte. Sånt önskar jag alla andra i samma sits som jag. Men det som kallas mjuka värden har inget värde i Sverige. Inte i vårdSverige.

Jag vill att vi ska ha valfri vård i Sverige på riktigt. Så att vi kan läka och om människor blir friska och kommer tillbaka snabbare efter rehab på Vidarkliniken, varför då ta bort en vård som funkar. Idag till exempel är 458 000 diagnosticerade och får en medicin för sköldkörtelproblem. Problemet är att det är allt för många som fortsätter att må dåligt trots medicinering och många så dåligt att de är sjukskrivna. Det för att det finns bara ett läkemedel som skrivs ut och det räcker inte. Det andra som finns är läkarna för oinsatta i. Trots att så många i Sverige mår dåligt, och då vet vi inte hur stort mörkertalet, så haltar sjukvården då det finns för få läkare som kan nåt om sköldkörteln. Det är också skattepengar tänker jag, att allt fler äter mediciner och är sjukskrivna kostar pengar.

så jag var med och skrev under ena viktig debattartikel i Aftonbladet som publicerades i helgen LÄS HÄR och ombud tycker att det är viktigt så vill jag uppmana dig att gå med i facebookgruppen #valfrivård HÄR GÖR DU DET

Och hörna. Det är måndag idag. HÄR HITTAR DU senaste avsnittet av PAUS

4