Följ med till Goa i november

Kvinnoyoga-retreat i norra Goa 17-24/11-2009

Förläng semesterlugnet med en veckas yoga i Indien. Följ med mig på ett härligt kvinnoyogaretreat till norra Goa, Indien 17-24/11 -2009. Under en vecka yogar och mediterar vi, ett par gånger om dagen. På kvällarna samlas gruppen ihop för gemensamma middagar och för att tillsammans upptäcka vad Goa har att erbjuda. Tillsammans med resebyrån Inshapetravel anordnar jag den här resan. Mer info och för bokning gå in på http://www.inshape.se/ eller direkt på länken nedan:
http://www.inshapetravel.se/resmal/indien/indien_karinbjorkegren.asp?menulink=lander

Jag älskar Goa, och har varit där flera gånger.
Yabyum resort där vi bor ligger helt fantastiskt, gå in och titta: http://www.yabyumresorts.com/
Det kommer att bli jättemysigt. Följ med!

MIn bästa tid är nu, NU!


I senaste numret av icaKuriren kan man läsa om hur man behåller semesterlugnet kvar i kroppen. Här är en av ställningarna. Jag som gör ”reklam” för det borde ju vara någon sorts expert, men sedan jag kom hem från Båstad så har det bara rullat på.
Jag har varit en urusel bloggare.
Men nu är jag tillbaka.
Men jag har varit bra på att yoga. DET är bra, för det gör att jag behåller stretchen och lugnet kvar i hjärtat, kroppen och sinnet. Så även när det rusar utanför. Och även om kraven på mig är omåttligt stora, både mina egna och de jag får för mig att andra ställer/sätter på mig, så hjälper verkligen yogan.
Jag drar inte iväg.
Jag blir inte helt tokgalen och sur.
Yogan håller mig intakt.
När jag var i Mysore, för en massa år sedan. Jag är hjärtinnerligt tacksam för att jag fick träffa Guruji. Att jag fick vara ett par månader i en yogakänsla.
Hur som helst.
Ibland vill man säga något. Men man kan tycka att orden känns larviga, sedan vill inte jag i alla fall känna mig pretantiös. Utan att orden verkligen ska komma direkt ur mig och inte vara för uttänkta, så att de på något sätt förlorat sin kraft.
I alla fall, så fick jag tacka honom. Jag fick en liten stund med honom på kontoret. Jag tackade honom för ashtangayogan och för att om jag inte haft den i mitt liv, så hade jag blivit tokig. För så känns det ibland. Yoga har hjälpt mig ur så många situationer. Jobbiga situationer, sorgliga situationer, stressade situationer, you name it…
Jag brukar säga att yogan är min bästa pensionsförsäkring. Men jag måste utöka det.
YOGA ÄR MITT BÄSTA LYCKOPILLER
Så nu var det sagt.
Men med det menar jag inte att målet är att gå omkring och vara konstant lycklig. Nej, nej, nej utan mer att få vara i ett tillstånd där man mår bra, även om det är grått, gult eller rött omkring en. Min bästa tid är nu. NU!

snart dags att säga hejdå

tid flyger så fort.
Jag tror tiden går fortare när man blir äldre. Jag menar, jag tycker det var igår jag fyllde 40, men nu i augusti var det fem år sedan. Det gick så fort.
Men åren mellan 15 och 20, de sniglade sig fram. Ville aldrig ta slut.
Vad är det?
Är det för att man lär sig njuta av fulla drag när man blir äldre och därför går åren så fort?
Eller är det så att åren går fortare när man blir äldre?
I alla fall är min sommar i Båstad snart slut. PÅ söndag 23/8 är det dags att stänga stugan och kanske kommer jag tillbaka nästa sommar.
Jag ska säga hejdå till cykeln, som forslat mig genom byn så många gånger, backen upp och backen ner i ett enda svisch.
Jag ska säga hejdå till de fina rådjuren som springer i skogen ovanför de hyrda torparstugorna, och som ibland genar över tomten, för att de har bråttom.
Jag ska säga hejdå till ett hav och en strand som aldrig tar slut, utan bara fortsätter och fortsätter. Till ett bageri som bakar bröd, så man nästan vill gråta.
Jag ska säga hejdå till en by, som vissa veckor under sommaren väcks till liv så till den grad – att den faktiskt inte går och lägger sig och som de andra veckorna slumrar så där lagom.
Det finns något lugnt här. Något jag inte riktigt kan hitta i Stockholm. Dessutom är luften fuktig och det är så lätt att andas. Det råder mikroklimat i Båstad, det betyder lite snabbt att man året runt kan odla vindruvor här. Så det ÄR verkligen något extra med luften här i Båstad, kanske är det den jag ska säga hejdå till? Jag får val dra ett par extra andetag för stt klara av hösten vid Hornsgatan på söder. En av Europas smutsigaste gator. Där bor jag vintertid.
Men jag ska också säg hejdå till de här stugorna, med knasiga tapeter och knalliga färger.
Två modiga stugor, som inte bryr som om vad som är rätt eller fel.
Två stugor som inte kommer att hamna i sköna hem, men som varit enorm sköna att bo i.

Kom på min yogahelg i Norrköping

Yogahelg i Norrköping 18-20/9

Yogahelg för kvinnor på yogacentret Vayu i Norrköping

Fyll på med lite extra energi och kvinnokraft nu i höst. Yoga är ettkraftfullt verktyg som kan påverka kvinnors välbefinnande i olika stadier avlivet. Yogan kan lindra humörsvängningar i tonåren och vid PMS, minskaproblem under graviditeten och efter förlossningen samt under klimakteriet. Dessutom kan yogan lugna när du behöver det och ge energi när din kropp känns trött och orkeslös. Det här är en helg, där vi i egenskap av att vara kvinna närmar oss yogan.

Fredag 18/9 kl 17-19.30
Lördag 19/9 kl 8-10
Söndag 20/9 kl 8-10Pris: 700 kr

Läs mer på www.vayu.se och och anmäl dig på info@vayu.se eller per telefon 0733-842422.

jag saknar honom heeela tiden

Ibland träffar man någon man känner, med den här hör jag ihop.
Inte ett plus ett är två, utan ett plus ett är – en. Inte symbios i negativ mening, utan någon sorts positiv symbios, som gör en glad, ger en energi.
Jag har träffat honom. Det tog lång tid, och det har varit några omvägar – en del jag kunde vara utan, men också fick jag en repris med min älskling tretton år efter vårt första möte.
Tack gud för att du ger människor en andra chans!
Jag har jobbat så mycket med att hitta mig själv. Vänt ut och in på mig själv och försökt ta reda på vem jag är och vad jag vill. Jag har varit så fruktansvärt nyfiken på mig själv, att jag nog snavat några gånger i min iver att hitta rätt.
Jag har hittat rätt nu.
Men inte på det sätt jag trodde. Jag trodde sökandet skulle handla om bara mig.

Men han, han som HAN är inte här nu. Inte just nu i alla fall. Vi har varit tillsammans varje sekund, nästan i två månader, men just nu är han inte här, men han kommer om någon vecka.
Jag saknar heeela tiden.
Jag vet telefonen finns.
Jag vet man ska klara sånt som att vara ifrån varandra, men jag vet inte om jag vill.
Jag vill vara nära. Jag vill att han ska veta vad som rör sig i mitt huvud.
Jag vill kunna vända mig mot honom och se in i hans ögon.
Jag vill till och med hinna bli irriterad på honom 😉
Nej, jag saknar och jag tänker att all den där egentiden, vad är det?
För att man ska navelskåda en massa ludd i naveln?
Förädla sig själv.
ta reda på vem man är.
men vad spelar all den tiden för någon roll om man inte har någon att vara med, leva med. Det är ju i relationen man växer som människa. Det är i relationen man ser vilket såll man egentligen är, och egentligen först då man kan börja arbeta aktivt på sin självutveckling.
neeej, jag mår bäst när alla är samlade, när min älskling alltid finns på en armlängds avstånd.
Men det häftigaste, det är att han förutom allt det där – att han får mig att må bra.
Så får han mig att tycka om mig själv.
Jag tycker om mig själv när jag är med honom.
Jag har inga skydd. Jag är jag, sårbar, stark, glad, ledsen, liten, stor och allt har en plats och allt får finnas.

min hund

Bildtext: Pino med radband runt halsen. En riktig liten yogi; Yogi Pino

Bildtext: Här sitter Pino i cykelkorgen.

unconditional love.
Jag har världens finaste, snällaste och duktigaste hund. En riktig liten yogi-hund. Jag är så kär i min hund. Varje dag är han med i min yogastudio och ligger och tittar på alla elever när de yogar. Han gör sig nästan osynlig. Han ligger helt tyst och stilla, men han skapar en sån stämning i rummet.

Det är nåt med djur.

Det är nåt med hundar – vissa kanske jag ska säga – som gör att vår puls sjunker och vi blir lugna. Djuren hjälper oss att slappna av, stressa ner och det är som att våra hjärtan blir större.

Pino vet att när eleverna lagt sig i savasana så kan han komma fram till mig. Han vet också; när jag yogar själv, att det är först när jag lagt mig ner i savasana som han kan komma fram. Då lägger han sig mellan min arm och min bröstkorg och så ligger han stilla tills jag är klar.

Han är så kärleksfull.

Vi har verkligen allt att lära oss av våra djur och kanske framför allt av människans bästa vän – hunden. Pino springer fram till alla som öppnar dörren och som gör sig redo för att kliva in i min studio. Han springer fram för att hälsa. Han vill visa att han finns och han välkomnar alla. Tänk om alla människor vågade vara så framåt, mot nya människor. Så öppna, men med det finns alltid en risk – tänk om man blir bortstött. Men Pino verkar nonchalera det, ungefär som att den risken är onödig att ens förvänta sig. Han lever av mottot ”Vad man ger, är vad man får.”

Pino förväntar sig det bästa av alla. Och vem vill inte bli bemött så?

Och tänk om man hade en svans, som man kunde vifta med när man var glad. Eller bara stolt sträcka på när man känner sig lite snygg och mysig och går gatan fram.

Det är inte konstigt att hunden fått ett par ställningar uppkallad efter sig.

Hunden är vår bästa vän.

Hel dag med yoga, frukost och spa-picnic på stranden.

Behåll sommaren i kroppen
– en hel dag med yoga, frukost och spa-picnic på stranden

När: Lördagen 15 augusti mellan kl 7.30 – 14.00

Vi börjar dagen med ett härligt morgonyogapass – hathayoga med inslag av antirynkyoga på
Hel dag med yoga, frukost och spa-picnic på stranden

Vi börjar dagen med ett härligt morgonyogapass – hathayoga med inslag av antirynkyoga på Yogavita med Karin Björkegren, som är diplomerad yogalärare enligt YogaAlliance . Efter vår klass serveras vi en härlig frukost av cafe Lyckligs Lena Mölder. Sen åker vi iväg till stranden med Lyckligs välfyllda picnickorgar för att strandSpa’a med herbalisten Lisen Sundgren, som driver Lisen Organics.

Så här ser dagen ut:

7.30 – 9.00 Hathayoga med inslag av antirynkyoga

9.00-10.00 Härlig frukost uppdukat på Yogavita

10.30 -14.00 Spapicnic

Var: Yogavita, Pomonaallen 3 i Båstad, för att sedan om vädret tillåter tillbringa resten av dagen på en härlig strand där vi spa’ar och tar hand om huden under uppsikt av Lisen. Vi tar självklart med Lena Mölders välfyllda picnickorgar

Pris: 700 kr

Anmäl dig till: yogavita@telia.com

tacksamhet

Ibland stannar man liksom till ett ögonblick, man är med om saker i livet som får en att ändra fokus. Eller så står man bredvid någon nära vän som inte behandlas alltför väl av livet. Man ruskas om och tvingas på något sätt att välja, – gå under eller välj livet.

Jag vet inte vad det är som gör att vissa går under, och andra just väljer att spränga sig upp ur asfalten, som maskrosen på en trafikerad stockholmsgata.
Kanske är det något med tacksamhet. Att känna tacksamhet för det man har oavsett vad som händer eller hänt i ens liv, glädjas över småsaker och inte vara enbart fokuserad på det stora, eller onåbara.

Ungefär som att man inte ska deppa ihop för att alla man bjöd in inte kom på ens fest, istället för att njuta med dom som kom. Jag tänker att också alla ens sorgligheter och svårigheter på något sätt blir medaljer på ens bröst, något man kan bära med stolthet.

Idag är en dag av tacksamhet, varje dag och varje liv som föds och får fortsätta leva är ett mirakel.
Snarts ska vi cykla ner till frikyrkan i byn och handla på deras loppis. Alla pengar går oavkortat till HIV- och aidsdrabbade barn i sex olika länder i Afrika. Jag känner stor tacksamhet för alla de fina människor, som så kärleksfullt kämpar för de svaga och de som behöver hjälp. Tack!

Jag tar en tur förbi frikyrkan varje dag, de har också ett mysigt fik där de serverar nygräddade våfflor. Jag ska ta bilder på kyrkan idag och lägga ut.

Igår köpte jag en broderad tavla med texten :

Var God varje dag, hjärtat har ingen vinter.

Det är fina ord och de tål att tänkas på.

jag vill vara en gypset

Bildtext: Har ni vägarna förbi Båstad, besök cafe Lycklig i Nötte backar. Öppet tisdag till söndag kl 11-17. Kommer att vara öppet året runt.

Läste om en bok som handlar om fenomenet GYpset, dvs att man lever ett sorts blandat liv som gypse och jetset. Man är inte rotad på samma sätt som en heltidanställd. Man tar dagen som den kommer mer, redo för att flytta någon annanstans om andan faller på.
Varför känner jag igen mig? Eller kanske varför vill jag känna igen mig…
Jag har i stort sätt i hela mitt yrkesverksamma liv varit frilansarbetare, det är svårt att leva ett nio till fem liv då. Jag har jobbat när andra är lediga, knappt tagit ut någon semester, men kunnat laborera med min tid på ett helt annat sätt än om jag hade varit anställd. Jag har kunnat gå upp direkt ur sängen, utan att borsta tänderna och sitta hela dagen framör datorn och skrivit iklädd morgonrock. Lyxigt och stressigt på samma gång.
Kanske är det för att jag på något sätt inte känner igen mig, eller kan inruta mig i ett nio till fem liv, som jag lever så här. Jag vet, det låter extremt larvigt. Men med det menar jag inte att jag bara glider runt i någon sorts lyxig tillvaro, nej snarare tvärtom. Till exempel tar jag sällan semester. Nu bor jag i två små hyrda torp i Båstad och jobbar hela sommaren med min lilla shala.
I höst, startar mitt andra jobb, skrivjobbet igen. Det vill säga ingen semester däremellan. Jag lever inte regelrätt, men varje sommar blir jag mer och mer varse att jag vill bo längre perioder här i Båstad. Jag skulle på sikt (en dag blir man kanske lite rik) vilja ha ett litet hus här och en pyttelägenhet i sthlm. Jag vill leva enkelt, så att jag nästan från dag till annan, kan rycka upp mina bopålar och flytta någon annanstans. Helst skulle jag vilja ha en inredd husvagn, då skulle den stå på åsen där min kompis Lena har startat sitt underbara kafe här i Båstad.
Vad det heter?
Jo, det heter Lycklig och det är precis vad man känner sig, när man sitter i hennes trädgård och dricker kaffe. Den här veckan jobbar min dotter Mira där. Det är hennes första sommarjobb.