pranayama

_MG_0998

fri

_MG_9720
_MG_0998

Jag vet inte hur ni känner när ni utsätts för förbud. Men jag får ju inte bära eller träna på tre veckor på grund av operationen. Ibland känns det som att jag håller på att bli galen. Jag gör min pranayama och jag gör grejer som jag får göra. Promenerar på löpband.
Jag längtar till när de här tre veckorna är över och jag får gå upp i brygga, stå på huvudet och träna handstand. Jag längtar efter att använda hela min kropp.
För mig handlar det om frihet.
Samma känsla infinner sig om jag är hänvisad till att äta skitmat. Som typ när jag ska ut och resa. Och man tvingas äta det som flygbolagen eller tågen kan erbjuda.
Ibland hinner jag inte med att göra matsäck, och tänka på vad jag möjligtvis skulle kunna äta. Eller läs hellre vill äta.
Efter mitt första cellgift hamnade jag på infektionsavdelningen på Helsingborgs lasarett eftersom jag var så sjuk och infektionskänslig. Jag ska inte säga att jag var som en intern, men lite faktiskt.
Jag kände mig ofri och inlåst på ett rum.
Jag var också så rädd. Rädd för att dö.
Ibland kommer de där känslorna över mig. Jag är glad att jag har lätt för att gå vidare(det är ju för att jag kan), men ibland kommer som sagt det jag varit med om tillbaka. Minnen.
Men jag är en fri människa. Och jag kanske inte är rik i våra västerländska ögon mätt. Men jag har allt jag behöver. I många människors ögon är jag just det rik och fri. Det är viktigt att påminna sig om det.
För det jag är med om just nu är övergående. Jag klarar mig.
Om ett par veckor är jag fri igen i min kropp. Förhoppningsvis kan operationen jag gjort hjälpa min arm. Avlasta lymfsystemet i min högerarm.
Om en vecka ska jag resa till Mallorca och jag tas emot med öppna armar. Jag behöver bara visa mitt svenska pass.
Jag är fri. Jag kan i stort sätt resa vart jag vill. För att få lite sol på näsan.
Vem äger världen?
Så läser jag det här. Den rikaste procenten äger nästan halva världen

Men fortfarande kvarstår min något barnsliga fråga. Kan man äga världen? så tänker jag på saker jag är rädd för. Jag är rädd för att andra människor tar beslut som jag drabbas av. Jag är rädd för industrier som får för stor makt, som pumpar i människor läkemedel utan att de behöver det. Jag är rädd för människor som bestämmer och gör urkorkade val. Jag är rädd för att drabbas av dem. Jag märker att såna tankar får stort utrymme i mitt huvud när jag inte får yoga. Yoga gör mig fredligare. Kanske lite snällare. Yogan gör mitt liv lättare att leva. Yogan gör mig fri i min egen kropp och det är så skön känsla.

Läste en så bra artikel:
LÄS DET HÄR

Fy, fan för att bli inlåst när allt man vill är att få vara fri.

IMG_4923

jag förbereder mig

Nästa vecka ska jag operera mitt lymfödem. Jag är så klart väldigt nervös. En operation är alltid en operation och idag vet jag ju att det mesta kan ge biverkningar. Jag fick ju hjärtsvikt efter cytostatikan och av herceptinet. Jag lyckades bli av med hjärtsvikten på alternativ väg.
Lymfödem är ju en annan vanlig biverkning av cancerbehandlingarna. För mig har inte det här att bli av med ett bröst varit det största och svåraste, utan just lymfödemet. Det begränsar mig. Det gör mig ständigt påmind av vad jag varit med om. Armen svullnar. Det dunkar i den. Det gör mig ledsen. Så nu hoppas jag så klart på den här operationen. Att den ska gå bra och att operationen ska avlasta armen.

Jag tror ju inte på att vara en passiv patient, om man inte tvingas till det vill säga. Men för mig har det och är det viktigt att ta reda på så mycket om vad jag kan göra själv.
Hur kan jag tänka om maten. LÄS HÄR

Att försöka ta ansvar för mig själv och min situation ger mig en känsla av att också ha kontroll på situationen. Jag vill inte vara ett offer. Och även om jag är ett offer för cancerns och vad behandlingarna gjort, så vill jag utifrån den situationen göra det bästa.

Men vad kan jag göra? Jag har försökt förbereda kroppen så mycket jag kan på den här operationen. Jag gick intensivt på akupunktur. Nu går jag fyra dagar i veckan på lymfmassage för armen och AnnaKarin lindar också min arm. Jag lyssnar på mitt hypnosband för att förbereda kroppen på vad som ska hända. Jag gör andningsövningar och tränar ”lagom”. Eftersom jag äntligen fattat att hård träning, för intensiv träning snarare ger mig mer vätska i kroppen än just lagom.

IMG_7020

Igår var jag så trött, så trött. Det tar väldans på krafterna att också börja lyssna på kroppen. Att på riktigt känna efter hur trött den är. Tänk hur många år av stress som är lagrad. Hur många år som jag jobbat i motsatt riktning mot vad jag egentligen behövde. Att lära om och lära nytt. Nu vet jag att det finns ingen annan riktning. Inget annat håll jag kan gå mot.

Igår skrev jag om pranayama på instagram. Där hittar du mig under karinbjones.
IMG_7011

Trodde länge att pranayama var svårt. Inget för mig. Hade sånt obehag inför varje session. Tänkte att det måste ju vara fel på mig. Det är så lätt att slå på sig själv. Men så vaggades jag in i pranayama alldeles lugnt och i min takt av fantastiska Kia Naddermeier från MysoreYogaParis när hon för ett par år sedan var på Atmajyoti och höll i en pranayamakurs.
Och jag tänkte trots trista erfarenheter. Jag testar igen.
Sedan dess är jag hooked. Varje morgon sitter jag och gör mina olika andningsövningar och sjunger ett mantra med min mala. Yoga är så mycket mycket mer än det vi oftast ser. Alla fantastiska utmanande och inspirerande ställningar som många vill visa på sociala medier.
Men för mig är pranayama den mest utmanande akrobatiska inre kullerbyttan. Andas in Andas ut. jag andas alltså lever jag.
Men hur andas du?
Har du någonsin uppmärksammat dina andetag?
Andas du ens genom näsan?

IMG_4923

Så här skrev Sudhir Tiwari när han undervisade i pranayamans konst på Atmajyoti.

IMG_4908

”Andas bör man, annars dör man”

_MG_9062

andetaget är min bästa vän

Jag gillar Agnes Wold. Hon är på många sätt upplyftande. Men samtidigt kan hon avfärda saker, som om det inte var någonting. Som om det vore humbug. Det kan jag tycka är trist. Media älskar henne och så hakar alla på och tänker och tycker att hon har rätt.

Som det här med andning. Man kan ju vända och vrida på det mesta, men hennes snabba kommentar i Skavlan och lite lätt nedlåtande gentemot andningskurser. Gjorde mig mest trött. Så snälla ni mejla mig all forskning ni vet om just yogaandning. Andningskurser till karin.bjorkegren@telia.com. Tack, tack snälla.

För vad tänker ni? Hur tänker ni om andning? Berätta gärna era andningshistorier. Hur ni andades er igenom en förlossning, smärta, sorg, ångest. Eller när det inte gick att andas. När det var svårt att andas. Hur mådde ni då. Vill veta allt. Och hur tänker ni om yogaandning. Om olika former av andning.

Sedan en längre tid tillbaka gör jag andningsövningar varje morgon ( och lite andra grejer som jag snart kommer att berätta om) så har ett helt hav inom mig öppnat sig. Eller ett fält där vinden/andetaget kan flöda fritt.

_MG_9062

När jag började med yoga var andningen det värsta. Ujjayipranayama gav mig nästan ångest. Jag har skrivit om det i flera böcker om min upplevelse av rebirthing som jag gjorde när jag var 22 år. Och hur faktiskt min födelse på så många sätt präglat mig och framförallt hur jag andas. Och hur jag nu lär om och lär nytt.

När jag var 22 år gjorde jag något som kallas rebirthing, det vill säga jag andades mig tillbaka till min födelse – en av de många alternativa terapiformer jag testat genom åren. Min mamma har alltid sagt att det var så lätt att föda mig. Jag är tredje barnet och därför kände jag mig aldrig rädd när rosenterapeuten och yogaläraren Anna Rinnman förslog att jag skulle göra rebirthing med henne. Vi andades, en sorts hyperventilering och efter ett tag så slutade jag helt att andas. Anna fick väcka mig till liv. Efter några gånger tyckte hon att jag borde skicka efter min födelserapport. Hon sa att mammor ofta glömmer eller förtränger en förlossning. Jag gjorde det och tillbaka fick jag ett svar jag nog inte hade räknat med. Jag höll på att dö när jag föddes. Jag var petidinpåverkad, vilket gjorde att jag inte själv hjälpte till att födas utan var ganska passiv under hela födelseförloppet. Jag hade navelsträngen lindad två varv runt halsen. När jag kom ut var jag cyanidblå och sögs på massa slem. Min mamma hade förträngt förlossningen, kanske för att det var en så obehaglig upplevelse eller för att hon faktiskt själv var påverkad av petidin. Men det viktiga i det här är att hennes berättelse var en helt annan och när jag gjorde rebirthing mindes kroppen, för man kan inte lura kroppen. Jag tror att saker och ting lagrar sig i kroppen – också innan vi erövrat orden för att kunna uttrycka våra känslor. Med andningens hjälp kunde jag komma i kontakt med känslor som jag burit och bär i min kropp, förstå dem och också omfamna det obehagliga.

Och hur rädd jag var för pranayama när jag började med det för en massa år sedan. Och hur jag bara för inte allt för länge sedan förstod att det kan vara på ett annat sätt. Att man skyndar långsamt fram och hur fantastiskt det är att ge sig själv den där stunden på morgonen.

För mig är andningen a och o i allt. För andningen är liv. Mina andetag är bränslet i mitt liv. Ande Tag, bara ordet i sig är vackert. Andningen är också hur jag förhåller mig till ångest och oro. Till glädje och upprymdhet. Den snabba andningen när jag är uppspelt och glad. Till hur jag kunde andas bort mitt illamående när jag gick på cytostatika. Hur andningen är fantastisk vid smärta. Hur man kan hålla andningen i schack och låta mindre rädd, livrädd, nervös och istället andas mig tryggare i en situation. Jag till och med såg hur lymfkärlen sprack fram när de sprutat grönt färgmedel i min hands lymfkärl. Jag såg hur de växte när jag andades långa och djupa andetag. Just det som Agnes Wold avfärdade. Jag såg skillnaden mellan när jag låg där och andades mina vanliga andetag. Och jag såg hur lymfkärlen växte fram när jag förändrade mina andetag. När jag yogaandades.

images

Jag brukar säga att andetaget är min bästa vän. Hon lugnar mig när jag är stressad. Arg. Ledsen. Hon lindrar sorg och oro men hon kan också dra upp tempot i mig. Ge mig mer energi.

Och ni har väl inte missat nästa lördag?

powerday Inbjudan Ny röd the one

Det blir skoj. Kom. Boka.

hur ska jag göra?

IMG_6747

Det är tre månader mellan de här bilderna. Den glossiga bilden när jag har hår togs i samband med omslagsfotograferingen till boken Knip för bättre hälsa Det var i juni 2012. Precis efter den plåtningen, dagen innan midsommarafton samma år skulle jag få beskedet om att jag hade inflammatorisk bröstcancer i mitt högra bröst. Bilden till höger är tagen i augusti, i samband med att Petri Räisanen kom och gästade min yogastudio i Båstad. Tänk vad mycket som kan hända på kort tid? Hur ens liv kan förändras och då menar jag så klart inte bara utseendemässigt. Utan hur ett besked kan störta om ens liv och hur lång tid det kan ta att komma tillbaka. Hur lång en sorgeperiod är. Man kanske inte ens kan komma tillbaka? Jag tror inte det. Förhoppningsvis blir allt bättre, förhoppningsvis hittar man ett nytt stråk. Ett nytt sätt.
Och så är det mycket i mitt liv har blivit bättre. Men verkligen inte allt.

Jag har ett problem, jag skulle vilja ha hjälp med. Vet inte hur jag ska tänka. Upptäcker att det här mer och mer tar över mina tankar. Jag orkar inte oroa mig. Vill inte. Vill bara att någon ska säga vad jag ska göra OCH samtidigt lita på att det blir superbra. Jag vill lägga mitt öde i någon annans händer, precis som jag kände när jag var mitt uppe i cancerbehandlingen. Då när jag la mig i vårdens händer. Men det funkar ju inte så. Jag vet det. Ingen annan kan hjälpa mig med svåra beslut. Ingen annan kan egentligen råda mig. Men ni kan hjälpa mig med information. Så tänker jag. Även om en stor del av mig vill bli en bebis, ni vet som blir ompysslad på ett kärleksfullt sätt.

Förra året skulle jag ha ha rekonstruerat mitt bröst, men jag avbokade. Jag oroade mig så för operationen, om något skulle gå fel.
Om någon månad ska jag få göra supramikrokirurgi för att hjälpa mitt lymfödem. Jag har ju inte riktigt förstått hur det går till men typ, de ska på något sätt leda ett par lymfkärl till blodkärl. Så att det kan tömma sig där så det inte blir stockning i min underarm.
Men så blir jag plötsligt så osäker.
Nu är jag så rädd för komplikationer. Så rädd för biverkningar. Jag har så svårt att vara glad och se fram emot den här operationen.
Vad ska jag göra?
En del av mig och jag vet att det här låter hur konstigt som helst, men en del tror att jag skulle kunna få bort lymfödemet på alternativ väg. Men det är så jävla dyrt.
Jag är redan uppe i summor som jag tagit ur min egen ficka som på något sätt känns ovärdiga. Pengar som jag egentligen skulle velat lägga på andra saker. Som att bygga en bokhylla. Fixa därhemma.
Det är stundvis tröttsamt att en sån stor del av min energi går åt till att må bra, inte ha ont, inte svullna upp i armen, inte må dåligt av sviterna efter cancerbehandlingarna.
Därför känns en operation bra, enkel då slipper jag lägga det lilla extra jag har på alla dessa behandlingar. Men så kommer oron.

Blä för cancer.
Blä för alla jävla biverkningar.
Blä, blä, blä.

IMG_55751

väck kroppen och följ med till Mallis

Ett enkelt och väldigt skönt sätt väcka kroppen är att göra katt och ko-ställningen. Du ställer dig på knäna. Fötter och knäna parallella och i höftbredd. Knäna hamnar också under höfterna och händerna under axlarna, och med axelbrett emellan. Andas in och sträck uppåt, som en ko som råmar. Och på utandning kuta med ryggen som en katt som reser rygg. Jag älskar de här ställningarna. Måste vara den snällaste väckningen av ryggraden.

_MG_9401_MG_9399

Mina fina kläder kommer från Santanistore. Jag är helt kär i Petra Westerlunds fina, mjuka och alldeles snälla kläder. De är som Petra. Snäll och superhärlig att hänga med.

IMG_55751

Jag lärde känna Petra förra våren och i höstas hade vi en yogakurs i hennes fina shala som hon har på Mallorca. Och du har väl inte missat maj månads mysigaste YOGAKURS

12243247_10153723374916823_7770357178053092217_n

Vad sägs om det här upplägget

Hathayoga & yogapyssel på Mallorca

Möt våren och en tidig sommar i Cala Llombards på sydöstra Mallorca. Kom
med på en 4-dagars kurs med workshop i yoga, knip och yogapyssel i maj. Yogaläraren
och författaren Karin Björkegren Jones guidar dig i yogan, knipet,
andningsövningar och japameditation. Petra Westerlund, inredare och designer
håller i det vi kallar för yogapyssel och vår goda vegetariska mat. Den lilla byn Cala
Llombards är en lugn och rofylld plats med ett naturreservat som gjort för vandringar och för att se den vackra solnedgången. Byn har också en underbara badviken där du kan sola & bada din vintertrötta kropp. Vår förhoppning är att skapa en varm och personlig kurs i liten skala då
vi håller till i Petras hem med tillhörande Yogashala. All yoga sker utomhus. Yogaformen är Hathayoga och passar så väl nybörjare som lite mer vana. Kursen arrangeras av Petra och Santa Ni.

Onsdagen den 25 maj startar vi:

15.00-17.00 HathaYOGA

Efteråt dricker vi Cava på takterassen och njuter av utsikten över medelhavet innan vår
gemensamma

18.00 VÄLKOMSTMIDDAG i trädgården

Torsdagen den 26 maj

09.00-10.30 HathaYOGA

11.00 BRUNCH

12.00-14.00 KNIPWORKSHOP 14.00 Smoothie

15.00-17.00 YOGAPYSSEL. Vi gör vår egen mala/halsband (radband) med vackra pärlor/
ädelstenar som vi sedan kommer att meditera med. Kvällen är för egna aktiviteter.

Fredagen den 27 maj

9.00-10.30 HathaYOGA

10.30 GRÖN DRINK

Tid för egen vandring eller sol & bad och lunch

15.00-17.00 PRANAYAMA & JapaMeditation med din ”mala” du lär dig hur du
använder ditt fina mala du nyss gjort.

17.30 MIDDAG

Lördagen den 28 maj

Avslutningsyoga 8.30-10.00

10.00 Smothie

Därefter kan du om du vill besöka den fantastiska marknaden i Santanyi som
är en av dom bästa på hela ön.

I kursen ingår yoga, ditt mala halsband (500,-), Karins knipbok (150,-) ett härligt linne från Santa Ni/ekologisk trikå (399,-) samt ett presentcheck du kan använda i Santa Nis webshop när du kommer hem (200,-) och all mat o dryck enligt ovan. Din flygresa och ditt boende
bokar du själv. Tänk på att flygbiljetter oftast är billigast så tidigt som möjligt, och dyrare ju närmare avgång man kommer.

Vill du bo i byn Cala Llombards finns hotellet Casa de la Vida
där rummen kostar ca 40-50/euro natten.

Vill du bo i någon av dom andra närliggande byarna som Ses Salines, Cala Figuera, Cala Santanyi, Santanyi mm har du lite större utval på hotell. Länkar till hotell vi rekommenderar hittar du längst ner. Enklast att komma till Cala Llombards är att hyra bil, vill du inte hyra bil och ha gångavstånd till yogan bokar du in dig på Hotellet i byn Cala Llombards: Casa de la Vida. Till och från flygplatsen kan du boka shuttle eller ta en taxi. Väljer du att hyra bil är detta enklast att göra direkt på flygplatsen.

Kom med, kom själv, eller ta med en kompis, syster, mamma eller och dotter. Vi ses

Kom med till Kreta i maj 29/5-5/6

För 24 år sedan var jag på Korfu. Det är enda gången jag varit i Grekland. Men nu i maj blir det mycket Grekland för min del. Dels har jag fått ett två veckors stipendie från Författarförbundet. Jag får bo i Ariane Wahlgrens hus i Aten ett par veckor i maj. Det ska bli så kul och spännande. Ge mig gärna tips. Vad får jag inte missa?

Men också är det kul då jag och min väninna Alexandra ska ha ett yoga, boot och powerretreat.
Vad sägs om en veckas bootcamp på Kreta i slutet av maj och början av juni. Förutom att hotellet erbjuder en hel del träning så får du yoga med mig (två gånger om dagen) och bli härligt peppad av Alexandra Pascalidou.

För vad är väl härligare än att tjuvstarta sommaren med sol och bad. Men också med att komma i form. Det här är den ultimata träningsresan. Och så den grekiska maten på det, ekologiskt odlad. fri från tillsatser och skit. Inga halv eller helfabrikat. Jag längtar efter att äta grekiska oliver och fetaost i väntan på maten. För grekisk mat är så god. Och du vet väl att på ön Ikarias bor de äldsta människorna. Ser fram emot föreläsningar av Alexandra när hon berättar om sitt andra hemland.
Och jag ser fram emot att slänga mig i det där turkosblå havet och känna mig som Meryl Streep i Mama mia. Följ med mig och Alexandra, jag lovar det blir en toppenvecka.

elounda-bay-palace-35378585-1413967377-ImageGalleryLightbox

(PS schemat är lite missvisande, det kommer ett nytt efter alla helger. Jag har gärna ledd ashtangayoga varje morgon och någon form av yogaaktivitet på eftermiddagen, kvällen som Pranayama, lugn yoga, yogaprat, meditation)

här hittar du bilder på det härliga hotellet

För vem? Alla kan vara med. Nybörjare och proffs. Fritidsmotionärer och sprinterstjärnor. Det här är en resa för dig som är beredd att träna lite hårdare och utmana dina rädslor genom att stå i bryggor och på huvudet. En resa för dig som vill äta nyttigt, njuta av sol och bad och öppna upp för nya vänner och visioner. Var? På femstjärniga Elounda på Kreta bor du lyxigt omgärdad av en vacker trädgård och två fina sandstränder. Detta är en storslagen anläggning i vacker Medelhavsarkitektur där spa, skönhetssalong och gourmetrestaurang finns inom räckhåll.

Här kan du läsa mer och boka

Här kommer några omdömen från ett yogaretreat i november förra året:

Vill börja med att tacka dig för vår underbara tid i Goa.
Jag hade två underbara veckor:) Känner att jag som ny yogautövare fick med mig så mkt.
Med små rättningar av dig att hitta rätt i övningarna upplevde jag att WOW, jag kan!
Hoppas jag får möjlighet att yoga för dig igen.

Vaknar klockan 06:00, smyger ner till strandrestaurangen – laddar med frukt och te för möta upp 14 fantastiska tjejer i den stämningsfulla shalan. Fokuserad på min matta – med blicken riktad mot horisonten – guidas jag av bästa Karin. Andas, fokuserar och utvecklas. Låter kroppen bestämma samtidigt som jag lyssnar på signaler, inifrån och ut. Hoppas på fler möjligheter till liknande möten och upplevelser, för att välbefinnande och kärlek.

Som den periodare jag var när det kommer till yoga så var denna yogaretreat i Little Palm Grove med Karin Björkegren Jones bland det bästa jag varit med om som träningsresa. Det är en lyx att få fokusera varje dag och få en proffsig och handfast ledning av Karin. Med skräckblandad förtjusning tog jag mig an mysorepractice och kunde i slutat av vår retreat känna att jag hittat en ny nivå på min yoga och lust att fortsätta mer kontinuerligt.Att vi också fick bo i ett litet paradis i Goa förstärkte upplevelsen ytterligare. /Britta

DE TIO FÖRSTA SOM BOKAR FÅR MIN NYA BOK Yoga – fysisk och själslig detox

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

en yogalärares lycka

IMG_6164

Bildtext: Min egen träning består alltid av en stunds pranayama, där jag börjar med det här. Lejonets position.

En yogalärares lycka måste väl ändå vara att man lyckats förmedla yogan och kanske sått ett litet frö, ett yogafrö, till att det är den dagliga yogapracticen som är och gör hela skillnaden.
Inte vad man gör.
Inte hur man gör, utan att man gör.
Något litet varje dag. Ett par andetag på mattan. Några solhälsningar eller fler. Kanske några fler ställningar för att tänja, stretcha och väcka kroppen.
Att faktiskt börja känna efter vad kroppen längtar efter. Hur känns kroppen idag? Är den trött. Har jag ont. Är jag stressad. Bär jag på för mycket sorg. Behöver jag lugnas eller väckas?
Att börja känna efter. Det är ett så stort steg på vägen. Ett så viktigt steg.

IMG_6175

Idag är egentligen en ledig dag för retreatets deltagare. Efter att jag gjort min egen morgonpractice i min lilla hydda, sätter jag mig en stund utanför för att njuta av mitt kokosvatten och gröna drink. Å vad ser jag?
Inne i vår shala är det full aktivitet. Eleverna har vaknat tidigt på sin lediga dag och nu gör de mysorepractice på egen hand, fast tillsammans ?❤️
ÅÅÅÅÅ, ni gulliga, gulliga yogisar ni är så fina.