Okategoriserade

Jag har varit på kurs i en vecka. En teachertraining i hathayoga med Anthony och Rebecca Benenati från Cityyoga i Los Angeles. Som lärare är det bra att då och då fylla på sin kunskap, få ny inspiration, ja, att få vara elev en stund. Det är bra och enligt mig ett måste, om man ska vara lärare. Precis som jag tycker det är ett måste att ta itu med sina egna inre demoner. Att det är bra att gå i terapi och utforska sitt inre, ta reda på sina bra och dåliga sidor, och jobba med dem – om man nu ska lära ut yoga. Just för att yoga kan få människor att känna en massa saker. Även om man inte är terapeut, måste man nog våga vara där när de gråter. (och gråt är ju inte farligt. Jag har ju skrivit om yogagråt tidigare 😉 )

Det intressanta var att de här lärarna pratade mycket om sånt som jag tycker är viktigt. Att man som lärare är samma i yogasalen som utanför. Att man inte försöker eller låtsas vara någon annan. Att ens röst inte ändras, så man försöker låta gullig på rösten. Om vikten att vara ren och fräsch. Att ens studio ska vara ren och fräsch och lukta gott. Detaljer kanske, men också viktiga.

Men framför allt var de bra på anatomi och jag lärde mig att från och med nu blir det handstand och backbending för hela slanten och mycket mer med mina elever. Vi behöver backbending, bakåtböjningarna eftersom vi i stort sett lever framåtböjda. Vi behöver jämnvikt i kroppen.
Och visst pratade de om att öppna upp i hjärtat. Min gamla stötesten. Ett av mina teman på retreats och workshops. Det är kul. Det är universellt, tanken om ett mjukt och öppet hjärta.

Strax innan jag skulle gå kursen, fick jag ett mejl från min amerikanska kusin Melanie. Hon ville att jag skulle träffa hennes yogalärare från LA. Hon blev mycket glad när hon fick reda på att jag redan hade ”signat” upp för en teachertraing och en workshop med dem. Är det inte konstigt? Det hela började med att Penny, som jobbar på atmajyoti, hamnade i närheten av cityyoga när hon var i Los Angeles förra året. Hon gillade deras klasser och gick en teachertraining där. När Viveka som driver atmajyoti åkte till LA förra året, följde hon med Penny på en klass. Viveka bjöd in Anthony och rebecca till Stockholm, och så visar det sig att min kusin går sex dagar i veckan till deras studio. Ibland är världen så liten. Det kan vara bra att tänka på.

Jag ska skriva om teachertrainingen i hathayoga som jag går när det hela liksom lagt sig. Hon som var dum, hon jag skrev om har ändrat sig. Det är jag glad för. Jag tänkte bubbla och sa vid några tillfällen ifrån. Jag tror hon förstod. Jag hoppas för hennes egen skull. Tack alla för fina hejarop. Jag blev faktiskt ledsen, men så skönt att få feedback!!

Jag ska skriva om kursen som jag går, som är superbra. Men jag vill bara att det ska sjunka in. Så ni får vänta lite.

Till dess kan ni läsa vad aftonbladet skrev för ett par veckor sedan: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6871584.ab

Jag vet inte hur jag ska skriva det här.
Men tänk dig att du går en kurs.
Du går den här kursen, för att du vill lära dig mer.
Du har dessutom betalat dyrt för den här kursen.
PÅ den här kursen går det en person som alltid ska kommentera allt du säger.
Du kan typ inte öppna munnen, utan att hon ska degradera dig, skoja om dig, tycka till om, och försöka trycka till dig.

Hon är så provocerad av dig, att hon inte ägnar det en tanke att det kanske handlar om henne själv. Du känner dig mobbad.

Så tänker du att hon går den här kursen för att bli lärare. Hon är i och för sig redan lärare. Men du har aldrig gått en klass för henne, och kommer efter den här kursen nog heller aldrig vilja gå en klass för henne.

Min fråga är hur kan en lärare vara så oreflekterad över hur hon är som person, att hon försöker hävda sig på någon annans bekostnad.
Är det en bra lärare?
Är det en bra gruppmedlem?

Jepp, det handlar just nu om en situation jag är i. Men jag tar nu till det yogiska knepet – att tänka bubbla. Jag är glad för de redan glada, jag känner empati för de som har det jobbigare och jag tänker bubbla mot de som är dumma. Och så går jag hem till min kärleksfulla man, och tankar mig full av kärlek.

I senaste numret av PS! personlig utveckling & psykologi, kan man läsa om hur yogan förändrade mitt liv. Jag blir så glad att man vill skriva om min bok, Tack!

Yoga för livet : för kvinnor 40 plus av Karin Björkegren Jones (9789113025919) – Smakprov.se

Sitter på flygplatsen i Kristianstad och väntar på att få kliva på flyget tillbaka till Stockholm. Jag har sovit en natt på fantastiska Drakamölles gårds hotell. Vilken lyx, som att vara med i en Edward Persson film. Jag älskar Skåne. Jag älskar typ hela skåne.
Jag samarbetar med ett företag i Malmö som ger kompetensutvecklingskurser för kvinnliga chefer. Jag ska följa de här kvinnorna under ett år och varannan månad, ungefär ha yoga med dem. Jag brinner ju mycket för att kvinnor ska ta för sig mer av livet och framför allt av sig själva.
Känns himla fint och spännnade att få vara med på det här tåget.

jag har ju berättat att jag bytt shala för ett tag. Jag är i shalan hos Natalia och väntar på T. Och det som stämmer. NU vet jag detr. För den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
I morse smög hon in.
Jag blev så himla glad. Det var som om ordningen var återställd. Nu är det precis som det ska vara. Jag är så glad att jag fick träffa vackra, fina underbara T. Det ska bli bra det här. Så mycket goda saker idag.
Solen skiner. T kom och yogade och vi drack kaffe efteråt och allt kändes precis som vanligt.
Tack!

Yoga handlar om kärleken till sig själv

Om man är van att intervjua andra om deras åsikter, tankar och funderingar är det väldigt bra att då och då bli intervjuad själv. Och nu kommer ju snart min andra yogabok, Yoga för livet, så jag får ju svara på lite frågor om yoga 😉

Här kan ni läsa mina tankar om yoga i nystartade yourlife.nu, en tidning på nätet som senare blir en papperstidning. Den känns lovande.
http://yourlife.nu/artiklar/2010/03/19/yoga-handlar-om-karleken-till-sig-sjalv/

Wow, måste jag säga. Polletten har trillat ner.
Jag går på ett backbendingyogacamp just nu, jepp det är precis det det låter som. Alla år jag harvat och harvat för att gå uppochneribrygga, uppochneribrygga och ta hälarna i kapotasana. Hm, det harvandet har med Natalia Paisanos hjälp gett utdelning.
Tack alla ni före som kämpat med mig.
Men det är nåt med Natalia, hon har lyckats få mig att förstå.

Hon har fått mig att hitta tillbaka till glädjen i yogandet igen. Att utmana mig själv, mer och mer – och min 45-åriga kropp vill bara ha mer. Säger den!
Jag har fattat var jag ska jobba, HUR jag ska jobba. Var mina svagheter finns. Tjofs, polletten trillade ner och jag kan utmana mig själv mer.
Så för alla er, som vill öppna upp lite mer i era hjärtan. Hänge er åt backbendingens vackra konst, där era kroppar är det finaste och bästa materialet, gå till Natalia. www.mysore-stockholm.se. Hennes fina lilla studio ligger i hörnan St paulsgatan – Björngårdsgatan.