Okategoriserade

tacksamhet

Ibland stannar man liksom till ett ögonblick, man är med om saker i livet som får en att ändra fokus. Eller så står man bredvid någon nära vän som inte behandlas alltför väl av livet. Man ruskas om och tvingas på något sätt att välja, – gå under eller välj livet.

Jag vet inte vad det är som gör att vissa går under, och andra just väljer att spränga sig upp ur asfalten, som maskrosen på en trafikerad stockholmsgata.
Kanske är det något med tacksamhet. Att känna tacksamhet för det man har oavsett vad som händer eller hänt i ens liv, glädjas över småsaker och inte vara enbart fokuserad på det stora, eller onåbara.

Ungefär som att man inte ska deppa ihop för att alla man bjöd in inte kom på ens fest, istället för att njuta med dom som kom. Jag tänker att också alla ens sorgligheter och svårigheter på något sätt blir medaljer på ens bröst, något man kan bära med stolthet.

Idag är en dag av tacksamhet, varje dag och varje liv som föds och får fortsätta leva är ett mirakel.
Snarts ska vi cykla ner till frikyrkan i byn och handla på deras loppis. Alla pengar går oavkortat till HIV- och aidsdrabbade barn i sex olika länder i Afrika. Jag känner stor tacksamhet för alla de fina människor, som så kärleksfullt kämpar för de svaga och de som behöver hjälp. Tack!

Jag tar en tur förbi frikyrkan varje dag, de har också ett mysigt fik där de serverar nygräddade våfflor. Jag ska ta bilder på kyrkan idag och lägga ut.

Igår köpte jag en broderad tavla med texten :

Var God varje dag, hjärtat har ingen vinter.

Det är fina ord och de tål att tänkas på.

jag vill vara en gypset

Bildtext: Har ni vägarna förbi Båstad, besök cafe Lycklig i Nötte backar. Öppet tisdag till söndag kl 11-17. Kommer att vara öppet året runt.

Läste om en bok som handlar om fenomenet GYpset, dvs att man lever ett sorts blandat liv som gypse och jetset. Man är inte rotad på samma sätt som en heltidanställd. Man tar dagen som den kommer mer, redo för att flytta någon annanstans om andan faller på.
Varför känner jag igen mig? Eller kanske varför vill jag känna igen mig…
Jag har i stort sätt i hela mitt yrkesverksamma liv varit frilansarbetare, det är svårt att leva ett nio till fem liv då. Jag har jobbat när andra är lediga, knappt tagit ut någon semester, men kunnat laborera med min tid på ett helt annat sätt än om jag hade varit anställd. Jag har kunnat gå upp direkt ur sängen, utan att borsta tänderna och sitta hela dagen framör datorn och skrivit iklädd morgonrock. Lyxigt och stressigt på samma gång.
Kanske är det för att jag på något sätt inte känner igen mig, eller kan inruta mig i ett nio till fem liv, som jag lever så här. Jag vet, det låter extremt larvigt. Men med det menar jag inte att jag bara glider runt i någon sorts lyxig tillvaro, nej snarare tvärtom. Till exempel tar jag sällan semester. Nu bor jag i två små hyrda torp i Båstad och jobbar hela sommaren med min lilla shala.
I höst, startar mitt andra jobb, skrivjobbet igen. Det vill säga ingen semester däremellan. Jag lever inte regelrätt, men varje sommar blir jag mer och mer varse att jag vill bo längre perioder här i Båstad. Jag skulle på sikt (en dag blir man kanske lite rik) vilja ha ett litet hus här och en pyttelägenhet i sthlm. Jag vill leva enkelt, så att jag nästan från dag till annan, kan rycka upp mina bopålar och flytta någon annanstans. Helst skulle jag vilja ha en inredd husvagn, då skulle den stå på åsen där min kompis Lena har startat sitt underbara kafe här i Båstad.
Vad det heter?
Jo, det heter Lycklig och det är precis vad man känner sig, när man sitter i hennes trädgård och dricker kaffe. Den här veckan jobbar min dotter Mira där. Det är hennes första sommarjobb.

varför ljuger folk?

”härligt med yoga synd bara att karin inte kan lära sig att stänga av mobilen under passen. aldrig mera att pass med henne, vet inte om hon är kvar hos inbalans men ett hett tips är att undvika hennes klasser! någon mer oengagerad lärare har jag aldrig träffat på!

Det stod om mina yogaklasser i dn idag.

http://www.dn.se/livsstil/livsstilsreportage/yoga-stress-bastad-1.898585

Någon hade bemödat sig med att kommentera artikeln. Se citatet ovan. Jag har uppnått den höga åldern, och har inte behov av att bli älskad av alla, så man kommer inte åt mig på sånt. Om det nu är det man vill.
Men när folk ljuger… Då blir jag riktigt irriterad.
Som om jag skulle låta min telefon vara på under en lektion?
Näe, det har aldrig hänt.
Men visst kanske en och annan tyckt att jag inte varit en bra lärare. Det kan jag inte säga så mycket om. Men skulle aldrig prata i telefon under en lektion. eller låta min telefon ringa och störa eleverna. Det stämmer inte.

Så istället tänker jag att den här personen är någon som är avundsjuk och som tycker att jag får för mycket uppmärksamhet som yogalärare. Skriv det istället, men ljug inte!!!!

det här är lycka för mig

Morgonstund i min fina fina yogastudio Yogavita i Båstad. Solen som sipprar in genom fönstret och som värmer en morgontrött kropp.

Det är lycka för mig att ta min nyinköpta begagnade cykel och cykla tidig, tidig morgon till min studio för att göra min egen yoga. Min alldeles egna yoga, en stund för mig själv i min egen studio. Byn sover fortfarande och jag har lämnat älsklingen sovandes hemma.

Efter mitt egna pass cyklade jag förbi bagaren. Båstad måste ha Sveriges bästa bagare. Här står morgonsrocksklädda människor i kö på morgonen för att handla frallor, danskt rågbröd, kanelbullar och wienerbröd efter ett dopp i havet.

Jag älskar livet här. Har hyrt ett jätte fint ställe. Två små hus, en fin trädgård med utsikt över bukten. I morse sprang en rådjursmamma över trädgården med sina två små bambis. Vi bor som på landet, Fast det är bara fem minuters cykelväg från byn.

Jag är lycklig.

uj uj vad tiden går

Det är något med tiden. Går den inte fortare än vanligt?, eller har jag ovanligt kul? Det går fort när man har roligt heter det ju…
Eller så är jag bara rätt och slätt lite stressad.

Jag hade en heeelt fantastisk vecka på Mallorca. Vad vi fotograferade för boken. Jag hoppas den blir lika fin som förra boken. Då menar jag alltså min nya bok som ska heta Yoga för livet och som beräknas komma ut till våren 2010. Tack Norstedts för att ni tror på mig och ger mig den här chansen att få skriva en bok till i ett ämne som jag brinner så för. TACK!

I morgon bär det av till Båstad och kurstart nästa vecka. Hoppas det blir en bra sommar.
Kom dit vettja!

och om ni inte kan komma dit, häng med till Goa, gå in på länken och läs.

http://www.inshapetravel.se/resmal/indien/indien_karinbjorkegren.asp?menulink=lander

om shanti

Meditera över Ganesha

Nu ska jag åka iväg i en vecka och fotografera lite för min kommande bok, så jag kommer inte gå in och skriva något här på bloggen på ett tag, tror jag…

Så jag tänkte ge er en liten utmaning.

Skaffa en jappa, det vill säga ett radhalsband med 108 pärlor. Finns att köpa på Govindas lilla butik och kanske också på indiska. Jag är inte helt säker på det dock.
Meningen är att du dagligen, under 40 dagar ska sjunga ett mantra för varje pärla. Det är alltså samma mantra man sjunger i 40 dagar. Så kan du sitta i 20 till 30 minuter. Ja, du kan lägga kortare på tid din jappameditation också, men kom ihåg – gå igenom varje pärla på halsbandet.

Allra helst ska du göra det innan din yogaträning, precis när du klivit upp ur sängen. Jappameditationen hjälper dig att ta bort stress, lugnar ner ditt tankesnurr och gör dig redo för en ny dag.
Du sitter i lotusställning och håller din jappa i högerhanden. Helst ska halsbandet vara gömt under en sarong, och det för att behålla kraften i halsbandet.

Här får du ett sanskritmantra som man sjunger till Ganesha. Ganesha: Kallas även Ganpathy, Ganpati, Ganesh och Gajanana och är son till Shiva och Parvati. Enligt legenden fick han sitt elefanthuvud efter en incident då Shiva kom hem efter en lång resa. Shiva kände inte igen sin son som under resan vuxit från barn till ung man. I vrede trodde Shiva att Ganesha var en älskare till Parvati och högg av hans huvud. När Shiva sedan upptäckte sitt misstag skickade han ut sina tjänare för att hämta det första huvud de kunde finna. Detta råkade sitta på en elefant. Det är också anledningen till att Ganesha är den gud som tillbes allra först, Parvati tvingade Shiva att lova att sonen skulle tillbes först av alla gudar. Kanske som en liten kompensation för att få leva med ett elefanthuvud.

Mantrat:

Om gamganaptaye namah
Sjung mantrat om och om igen, så att det blir som en inre meditation. Sedan när 40 dagar gått, så ska du få ett nytt mantra som du kan sjunga.

Bjud in kärleken i ditt liv

Bildtext: Mina broderade svanar.
Det här är galet. Jag försöker leta upp en bild av fotografen Henri Cartier Bresson, en egentligen mycket känd bild. Men nu är den som bortblåst. Den finns inte på nätet längre. Jag har redan suttit en stund framför datorn och letat. Jag får helt enkelt beskriva bilden, för att ni ska förstå historien.

En av min bästa vänner T, är min vardagshäxa. Hon kan som ingen annan ge en olika hemsidor där man kan höra härliga meditationer, eller ge en en bok ”som man bara måste läsa”.

Hur som helst T gick en utbildning i Feng shui.

Där fick hon reda på att om man hängde en kärleksbild i sydvästra hörnet i sitt sovrum, så skulle en relation komma in i bilden. Och vi var båda singlar då.

T valde en bild av Henri CB. En underbar bild. Det är en sjöman som kysser sin kvinna.

Det tog bara någon vecka efter att T hängde upp bilden i sitt sovrum innan hon fullkomligt bombaderades av uppvaktande män. Jag som också var singel och längtade efter att bli kär, tänkte att jag gör samma. Det dröjde ett par timmar innan en gammal dejt, som jag inte ville ha en relation med hörde av sig. Jag blev plötsligt väldigt uppvaktad, men inte av några seriösa.

Jag vet att det här låter konstigt, men det är sant…

Så började jag titta på bilden. Jag hade ju hängt upp fel bild. Den är fantastisk bilden, men det är INTE riktig kärlek. Förmodligen har sjömannen bara grabbat tag i en vacker flicka det första han gjorde när han äntligen kom av båten. En muckarbild. Inte kärlek, ut bara någon sorts euforisk glädje.

Mysigt om det är det man är sugen på. Men det var inte jag, så jag tog ner bilden. Kände att jag inte behövde en massa korta relationer i mitt liv.

Så en dag fick jag av min kompis H en inflyttningspresent. En för hand broderad tavla med två svanar som simmar runt i en sjö. Den kändes arbetad och vi vet ju att svanar står för livslång kärlek. Jag har den i mitt sovrum i sydvästra hörnet – så klart… och två månader efter att jag hängt upp den, hörden HAN av sig. Min stora kärlek från femton år tillbaka. Det kunde inte bli något då, men något gjorde att han hörde av sig efter så många år. Det är ett år sedan nu och vi är fortfarande jätte kära. Vad jag vill ha sagt är, häng en kärleksbild i ditt sovrum. Lita på att kärleken ska komma till dig. Tankens kraft är större än vi tror, du måste bara bjuda in den.

Sorg

Ikväll tänds ett ljus i den indiska lyktan för släkten Jois. Må det skina så klart att de känner värmen som sprider sig.
Idag är det sorg i mitt hjärta och i alla andra ashtangisars hjärtan runt om i världen. Men kanske framför allt hos de som stod honom allra närmast, hans familj. AShtangayogans grundare, Guruji, somnade in vid lunch (svensk tid) idag.
Jag är glad att jag fick chans att möta hans varma ögon, En blick som var både barnslig och vis på samma gång. Och att få behålla det som mitt minne av honom.
Vila i frid

School´s out


På bilden uppifrån från vänster: Åsa, Marie, jag, Bella, Magnus, Helen, Anna, Bodil, Alexander, Nanna och Ellinor.

Så var det klart. Nu är jag alltså certifierad yogalärare enligt yogaalliance. Och gänget ovan, klarade det också. Obs, en viktig person fattas på bilden Zoyla. Och han där i vit t-shirt är alltså Alexander Medin vår lärare, som efter många år i London och asien, nu flyttar hem till Norge.

Idag är jag så trött så trött. Det var ju två mycket intensiva veckor i höstas, sedan var det självstudier i några månader… Ja, jag var lite slarvig med det. Men skickade ändå in några skrivuppgifter. Och så hade vi de här två intensiva veckorna som avslutades igår, efter skrivprov och muntlig examen.

Tänk vad snabbt man vänjer sig vid att vara i en grupp, så där så att man nästan känner sig ensam och övergiven när det är över. Även fast man har ett mysigt liv fyllt med vänner och älsklingen och barn. Vi ”kejtrade” mat från Govinda. Supergott och massor med mat och efterrätt och lassi till ett mycket lågt pris, eftersom det var så mycket mat. Ett tips om man vill ha en billig lite större lunch, men inte bli bankrutt på köpet. Govindas är Hare Krishnas restaurang som ligger ¨på Fridhemsplan, i Stockholm.

Under lunchen gav vi Alexander vår avskedspresent. Vi köpte ett fint litet miniskåp på Raya på Odengatan, som vi fyllde med varsin sutra, för de dagar när Alexander kanske tvivlar på sig själv. Då kan det kanske vara skönt att bli lite ”boostad” av sina elever. För vi har ju alla de där dagarna ibland när vi tvivlar på oss själva, eller bara känner oss lite allmänt smådeppiga eller sorgsna. Jag tror han blev glad.

Sen toppades dagen med ett 60års kalas utan dess like. En av mina bästa väninnor, C, hennes man H fyllde 60 och vi var hembjudna till dem. De var kanske 60-70 gäster, tror jag. De hade hyrt in en kock som vanligtvis jobbar på Paul & Norbert, legendarisk restaurang på strandvägen. Det var så fruktansvärt god mat, och jag passade på att skåla för mig själv också. Så tröttheten är ju inte bara för att jag är gått upp klockan fem varje morgon, utan också lite självförvållad. Men det var det värt. Och mina ganska breda yogafötter, är också trötta idag och har lite skavsår eftersom jag tvingade in dem i mina höga klackeskor.

Förhållningssätt

Bildtext: Yogans sk urfader Patanjali, vakar över mina böcker och läsglasögon – styrka 2, medan morgonsolen värmer honom.
Det har väl inte undgått någon att jag just nu går en utbildning med Alexander Medin, certifierad av Pathabhi Jois på den fina yogashalan på Odenplan, som drivs av Viveka Blom Nygren – Atmajyoti..?

Så nu är tankarna hundra procent JÅGA – yoga.

Jag har så svårt att lära mig uttal på sanskrit dock – och DET är en stor del av kursen. Det är som om min snart 45-åriga hjärna inte räcker till, till att mata in orden och hitta rytmen på uttalandet. Jag känner mig jättedålig, ungefär som när man rabblade glosor i skolan. När det inte fastnade.

Ibland undrar jag över mitt sätt att lära. I höstas fick jag ju reda på att jag knappt hade någon syn på vänster öga. Att jag liksom gått genom livet och bara sett allt på min högra sida. Nu förstår jag ju varför jag alltid börjar gäspa och blir sååå trött när jag öppnar en bok. Det tröttar ju ut det högra ögat, att allt bara hänger på det. Medans det vänstra får larva sig och vila – och vara i en ständig savasana… 😉 (för de oinvigda är det ordet/ställningen för vila efter yogapasset.)

Vi hade ju också MA Jayashree & MA Narasimhan som lärare på kursen i Sanskrit Chanting och Indian Philosophy. De var helt underbara. De undervisar i Mysore, och har haft tusentals av studenter genom åren – och ändå fortsätter de med glimten i ögat att undervisa oss.

De sa något intressant. Den indiska traditionen är ju inlärandet, att lyssna, ta in och uttala om och om igen.

Om och om igen, tills det sitter. repeat, repeat, repeat…

Så har yogans filosofi förts vidare i generationer från guru till elev. Men vi västerlänningar, var inte alls så bra (hon använde så klart inte det ordet. Hon var mycket ödmjukare) på att verkligen lyssna och sen uttala. Att vi på något sätt är fast i ett sätt att lära oss, vi måste se – läsa – för att kunna uttala. Det där är intressant. Vi har liksom tappat den muntliga traditionen. Men vi har haft den, då när vi var lite mer religiösa.

Men jag hänger också upp mig på min röst, jag snubblar på att när jag sjunger låter det falskt. Och det som händer är att jag låter som värsta fulsångaren. Hemskt, hemskt, hemskt. Och jag som egentligen inte bryr mig så där jättemycket om att göra bort mig. Men man vill ju inte sjunga falskt och man vill inte känna sig som ett pucko, som har svårt att lära sig. Vilket dilemma.

Men det var ju inte det, det här inlägget skulle handla om utan:

Patanjalis Yogasutra 1:33.

Maitrikarunamuditopeksanam sukhaduhkhapunyapunyavisayanam bhavanatascittaprasadanam

Utan hur man ska förhålla sig i relationer till andra. Här låter ju SKA lite tråkigt, läs KAN istället. Det handlar om förhållningssättet- som man alltså kan välja, som i slutändan gör det enklare att leva. Att inte hänga upp sig på andra. Utan bara vara i någots sorts friläge – neutralitet. Fast ändå inte riktigt det. För kappvändare är bland det värsta jag vet, folk som inte har en åsikt eller låta mobbing etc bara passera för att de är så rädda för att tycka till, säga ifrån.

Utan, det här är svårt att förklara, för det handlar inte om att man ska bli spak och lam i sitt förhållningssätt, utan kanske kan man se det som riktlinjer att leva efter, som gör livet lite enklare och framför allt mer positivt.

Man ska helt enkelt försöka vara vänlig mot de glada. Inte blir sur och tänka – varför är hon så glad, utan just frånkoppla det från en själv. Att inte jämföra sig, kanske. Att tillåta andra att vara glada och euforiska och inte se det som ett hot mot sig själv.

Känna lycka för de duktiga. Att inte tävla och tänka negativt när andra människor lyckas.

Känna empati för de som tvivlar och känner sig dåliga. Inte tänka, vad har hon att vara ledsen, låg, deprimerad för.

Och för dem som är elaka och som man kanske har svårt med, bör man inta en neutral inställning. Jag brukar tänka bubbla, ibland funkar det. Jag tänker att jag är där i min såpbubbla och de där elaka kommentarerna kommer inte åt mig, eller energitjuven kan inte sno min energi, för jag har mitt tunna osynliga skydd.

De där meningarna, tog jag till mig direkt. De är jätte bra.

Det är sådan ynnest att få gå den här kursen med Alexander, att få grotta/gotta in sig i yogans oändliga filosofi med en person som lagt ner så många år, så mycket möda på att lära sig sanskrit och just förstå. Jag hoppas att han snart skriver en bok på svenska.