obalans

IMG_0809

vad är hönan och vad är ägget?

Ja, vad är hönan och vad är ägget?
Fick ett sms med texten ”Har du sett vad Agnes Wold har skrivit på twitter?” Jag gick direkt in och kollade.

IMG_0809

Är inte ute på twitter så ofta. Tycker faktiskt att twitter är ganska trist. Tänker att det är många ”svartellervittmänskor” där. Personer som gillar punchlines. När jag läser såna där tvärsäkra påstående som man kan läsa på twitter kan jag undra om det är lätt eller svårt att vara så där tvärsäker? Jag tror ju att det finns en massa gråzoner emellan och att det mesta går att se från olika håll och vinklar. Och ju äldre jag blir, ju mindre tvärsäker blir jag. Men en sak jag lärt mig. Jag ger inte bort makten att jag är expert på mig. För det kan nämligen ingen annan påstå sig vara. Inte ens om de har vit rock. Det har cancern och alla behandlingar lärt mig.

Men överläkare Agnes Wold påminner mig om den där tvärsäkra hjärtläkaren på KS som efter en kvart sa till mig: ”Nu tar du de här medicinerna punkt slut.”
Han hade inte tid eller lust att prata med en patient som var där för en biverkning. En patient som gått igenom alla jävliga och tuffa cancerbehandlingar som uppenbart inte ville behandlas mer.
Jag fick hjärtsvikt av cellgifterna och herceptinbehandlingen. (och apropå forskning, varför ger man i Sverige 17 herceptinbehandlingar, medan man i Finland anser att SJU räcker, just för att risken med hjärtsvikt är så stor).

Är svenskar och finländare olika? Eller ser forskningen olika ut i de här närliggande länderna?

Hjärtläkaren vägrade prata med mig om alternativa behandlingar eller ens prata om de möjliga biverkningarna på hjärtmedicinen han tyckte jag skulle äta. Ni som följer mig vet att jag struntade i att ta medicinen. Istället läkte jag min hjärtsvikt med Q10. Ja, Agnes Wold ibland är kosttillskott mycket bra, det finns till och med en undersökning gällande hjärtsvikt och Q10. Men den kom ut ett par år efter jag läkt hjärtat med Q10. För att hjälpa kroppen gick jag också på hypnosterapi och akupunktur.
Och jag läkte hjärtat.

IMG_0803

Det var den här intervjun i Dn som Agnes Wold gick i taket för. AGNES WOLD på twitter angående intervjun med mig i LÄS HÄR

Om man går in och läser Agnes Wold så skriver hon saker som att dn sprider skrämselpropaganda och myter.Hon passar också på att skriva saker som: ”Detta är den stora gåtan, hur många välutbildade människor som luras av kvacksalvare i Sverige. Framförallt kvinnor.” eller ”det är tur att jag inte är diktator för då kan det hända att jag förbjudit alla ”hälso”tidningar”

Men jag förundras över Agnes tvärsäkra svar på att det är en myt att stress kan utarma immunförsvaret. Eller om det kan finnas en koppling, som jag säger att jag inte vet om det finns. Men ändå om det finns en koppling mellan stress och cancer. Är inte det intressant att titta på det som forskare?

Antalet svenskar som blir sjuka av stress har nått nya katastrofnivåer. På sex år dubblerades antalet sjukskrivna – från 28.000 till 70.000. För de arbetande i kommunerna i Västra Götaland är läget värst, här finns flera av de värst drabbade i landet. Och Alingsås toppar statistiken. LÄS HÄR

Jag föddes in i stress. Ni kan läsa om det i min bok Ett stressfritt liv Efter att jag blev frisk från cancer upptäckte jag att jag hade hypotyreos. Underskott av sköldkörtelhormon. Det visade sig att jag haft det hela tiden sa läkarna. Även under cancerbehandlingarna, men inte sagt något till mig.

SKÖLDKÖRTELN STYR DITT LIV

”Att många kvinnor som lider av premenstruella symtom som PMS och PMDS vittnar om ökade problem vid hård stress kan ha sin förklaring i förändrad stresskänslighet – som i sin tur kan ha sin grund i rubbad kortisolutsöndring. Att kortisolproduktionen hänger ihop med hypotalamus, regionen i mellanhjärnan som i sin tur påverkar hypofysen, innebär att stress även har samband med andra hormonella tillstånd som till exempel sjukdomar i sköldkörteln.
– Svår stress kan i vissa fall bidra till störd sköldkörtelproduktion, antingen för mycket eller för lite sköldkörtelhormon, säger Angelica Lindén Hirschberg.” Läs artikeln här: STRESS KAN bidra till minskad fertilitet

Okej. Stress och sköldkörtelproblematik verkar hänga samman och för en tid sedan läste jag detta
NYA RÖN STÖDJER KOPPLING MELLAN BRÖSTCANCER OCH SKÖLDKÖRTELHORMON

Vad är hönan och vad är ägget?

LÄS gärna det här: STRESSHORMON KOPPLAS TILL BRÖSTCANCER

_MG_9069

mitt hjärta

Igår var jag på Thoraxkliniken för att undersöka mitt hjärta. Våren 2013 visade det sig att jag hade hjärtsvikt, som är en ganska vanlig biverkning när man genomgår cancerbehandlingar. Och alldeles särskilt om man får Herceptin. Vilket jag fick. Jag skulle ha tagit 17 intravenösa behandlingar. Tydligen tar man bara sju i Finland, vad jag hört, men jag skulle ta 17. Jag kommer ihåg hur jag mådde efter varje omgång. Jag blev trött och flåsig och vid ett tillfälle föll jag bara ihop. Jag skulle cykla en liten snutt men ramlade med cykeln ner i ett dike. Jag orkade nästan ingenting. Så obehagligt.

Ibland när jag tänker på vad en kropp utsätts för. Vad min kropp utsatts för så kan jag faktiskt börja gråta. När man är mitt uppe i behandlingarna gör man liksom det man måste. Man orkar och kan inte tänka på något annat. Det är liksom nu som minnena kommer tillbaka. Och det finns stunder när jag tänker på hur det kändes. Hur jag mådde. Och jag kan ömma så för min kropp att den orkade. Att jag orkade. Att alla fantastiska människor, barn och vuxna ens orkar igenom såna här cancerbehandlingar det är helt otroligt. En del får jag så jävla oturligt tillbaka cancern och tvingas genomgå fler än en behandling.
Att göra läkarundersökningar är en sån där stund när man liksom slungas tillbaka i tiden.
Igår kollade jag hjärtat.
Mitt hjärta var nere på 30 procent i mars 2013. Normalt ligger hjärtat mellan 55-65 procent sa han som undersökte mig igår. 2013 träffade jag en läkare, ni kan ju den här historien. Men då träffade jag en läkare som skrev ut en massa mediciner som jag bestämde mig för att inte ta då de skulle kunnat ge mig både sämre hjärta, njursvikt och några andra trista biverkningar. Istället började jag med Q10 från Greatlife: GÅ IN HÄR och skriv in YOGAVITA i kampanjrutan, så får du 10 procent på ditt första köp. Jag gick till hypnosterapeuten och psykoterapeuten Ingen Lundmark som du hittar HÄR och så svingade jag kettlebells, satt långa stunder i min infraröda bastu från Luxway som du hittar info om HÄR
I augusti hade mitt hjärta gått tillbaka till 50 procent.
Men fortfarande lite under. Men på väg.
Nu visade det sig att hjärtat var 56 procent.
Jippie.
Så det ligger alltså inom ramen av normalt.
Man kan alltså läka sig med alternativmedicin.Jag längtar till den dagen man tillåter komplementär medicin på sjukhusen. För att få bättre resultat. För att patienterna inte ska behöva leva med livslång medicinering av mediciner som ger andra biverkningar som man måste äta medicin emot.

Tack ni som mejlat mig och undrat hur det gått med mitt hjärta. Jag är tacksam om glad att mitt hjärta funkar som det ska. Att det pumpar bra. För jag vill fortsätta att fylla det med kraft och energi och en massa kärlek. Nu känns det lite som att jag kan pusta ut och ta itu med de andra organen i min kropp som tjorvar. Men hjärtat, själva motorn i kroppen. Ja, det funkar som det ska. Tack för det.

Nu ser jag fram emot mina två skrivarveckor i Aten som börjar på måndag. Sedan tar jag flyget till Mallorca 23 maj för att möta fantastiska Petra. Min bc-syster och vår kurs Hathayoga & yogapyssel som du hittar info om HÄR Tror det möjligtvis finns en plats kvar.

IMG_7380

Petra är ju personen bakom Santani som du hittar HÄR. De fina fina yogakläderna och kläderna man bär mellan yogapassen. Och mest hela tiden faktiskt.

_MG_4107_MG_4266_MG_4364_MG_4532

sympati eller empati

Bra beskrivning av skillnaden mellan sympati och empati. När man är låg. När man är ledsen. När man är riden av ångesten då är det inte en människas sympati man vill ha, utan empatin.

I mig finns fortfarande de där stunderna kvar, så typiskt att man spar de negativa stunderna. Jo, jo jag har de bra och härliga och fina minnen kvar – också. Men stunder som till exempel när jag satt mitt emot någon jag trodde var empatisk, mitt uppe i mina cellgiftsbehandlingar och berättade om min rädsla för att ta bort bröstet. Och hen sa men om du fick välja mellan det och ett ben/arm så väljer du väl bröstet. Det var inte empati. Det var definitivt nåt annat. Jag har tänkt på det ganska mycket sedan jag fick lymfödem i min arm och den på många sätt faktiskt blev utsatt, nedsatt.
Men jag har också tänkt på alla dessa tjejer som fått tillbaka cancern. Och en av mina bc-systrar som bara för några dagar sedan opererade bort en arm. Gode gud låt henne nu få många friska år.

Varje gång jag hör om någon som får återfall tappar jag mig ett tag. Jag blir ledsen för deras skull. För deras nära och kära och rädslan i dem. Men jag blir också själv rädd. Rädd för att jag själv ska få återfall. Så blir jag rädd för att jag blir rädd. Jag tänker att den där rädslan skapar stress och ångest i min kropp och inget av det är bra för cellerna. Fy, fan jag blir stressad av att jag är stressad typ. Jag märker det på mina drömmar. Det är ganska svarta stundvis. Jag märker det på min arm som svullnar av oro. Som gör ont när jag inte sovit bra på natten. Moment 22.

Vänd tanken Karin, tänker jag då. Tänk positivt. Sätt på en bra låt och dansa lite. Skratt hjälper mot rädsla. Skratta det där cancermonstret rakt upp i ansiktet.

Så snälla, tänk på det nästa gång du träffar en människa som överlevt en cancersjukdom, för hon tänker på återfall ganska ofta. Hon kanske inte vädrar det varje dag. Hon kanske inte tar upp det med dig. Men hon tänker på det. Den oron finns i henne, alltid.
Och då är det inte så empatiskt att säga: Min moster gick bort i bröstcancer.
För jag vet inte vad jag ska göra med den informationen.
Jag förstår att du gör det för att du kanske inte vet vad du ska säga, eller för att du vill dela med dig, lite som att du förstår vad jag varit med om genom att dela med dig nåt som varit svårt för dig med mig. Att du vill bonda med mig genom att säga så.
Men vi delar inte den upplevelsen såvida du inte själv haft cancer. Jag har förlorat flera vänner i cancer den senaste tiden. Det är smärtsamt. Det är sorg. Men jag har en annan erfarenhet också utöver en sorg, jag har haft cancer själv. Och även om jag skrattar, och även om jag verkar starkare än starkast, så kan jag vara så liten där i natten. Då när jag måste sortera upp en massa känslor och hålla den lilla Karins hand nä hon är rädd för att få återfall. För det är en annan känsla att bära på cancern själv. För så är det, ingen kan förstå hur det är att ha cancer förrän man själv är där.