no bullshit time

alla andra är så dumma, typ

ofta får man höra grejer som ”inte särskilt yogiskt gjort” eller liknande. Många yogautövare slänger sig med det uttrycket när det yogaskvallras om en annan yogautövare. Efter nästan 20 år i Stockholms yogavärld har jag både hört och sett en hel del grejer kan jag lova. Saker som inte skulle platsa under titeln Yogiskt gjort. Och alldeles säkert har folk sagt så bakom min rygg om jag gjort fel, betett eller sagt nåt som inte anses yogiskt. Jag är ju människa. Människor gör fel. Och ibland gör man saker som är bra för en själv, men som är mindre bra för andra. Uppfattas som taskigt fast allt man i sin egen värld var att säga nej, välja bort eller vad det nu skulle kunna vara. Att vara människa är svårt bara det i sig, varför skulle det vara enklare och mindre konfliktfritt för att man utövar yoga? Fast jo, mitt liv har faktiskt blivit lättare på grund av yogan. Jag säger ofta att jag hade blivit galen om jag inte haft yogan. Jag är en impulsstyrd människa. Det skapar ofta problem. Mest i mitt inre med de snabba tankarna som far runt. Min inre oro som snurrar. Med yogan kan jag stilla mig. Min snabbhet och mina impulser blir något långsammare. Det blir så väldigt tydligt när jag inte får eller kan yoga. Då mår jag psykiskt dåligt. Skulle vilja sätta elektroder på min hjärna och se vad som händer därinne när jag yoga, när jag gör pranayama och när jag sjunger med min mala.

Hoppas ni kan se det här klippet:

De har tittat på en människas tårar och hur olika det kan vara beroende på vad man gråter för.

Men tillbaka till det här med yogiskt. För det första är det inte särskilt yogiskt att värdera och döma andra. Så om någon hör mig säga det, om någon hör mig värdera en annan människas tillkortakommande genom att lite snusförnumstigt slänga ur mig; Hen är inte särskilt yogisk. Stoppa mig. Säg till mig.

Så i morse läser jag det här arg yogaentusiast tvingade flyg att vända

den här 72åriga yogautövaren tappade uppenbart förståndet, inte ens yogastunden kunde hjälpa honom.

Att bara göra yoga räcker inte för att man ska bli en schysst människa. Det räcker inte att yoga en till två timmar på en yogamatta. Läste nånstans att yoga förstärker det du redan är. Är du girig, blir du mer girig. Är du egocentrisk, blir du mer egocentrisk. Men det här betyder också de bra sidorna som är du snäll blir du snällare. Är du lugn, blir du lugnare. Alla människor har bra och dåliga sidor. En del bär tyngre ryggsäckar än andra. Några människor är känsligare än andra. Vissa går fram som ångvältar i jämförelse med de som är mer försiktiga.

Alla. Det handlar om att lära sig hantera båda sidorna i sig själv. Tricket är väl bara att lära sig förstå det i sig själv och inte bara skylla allt på alla andra. Ta ansvar. Svårt, det är ju så mycket enklare att säga att det är andras fel, att andra är dumma. Eller vad säger ni?

även fast kroppen börjat korva sig

12342695_10153762720246823_5580074193052335278_n

Hon säger att hon känner sig hemma här. Hon bär kortare klänningar än hon gör hemma. Även fast kroppen börjat korva sig. Hon svettas av värmen men ändå njuter hon av det varma säger hon. Hon älskar den ljumma kvällen och lamporna som hänger i träden. Hon älskar att allt slocknar när solen går ner och att det vaknar upp vid soluppgång.
När hon hittar nåt hon gillar håller hon kvar vid det. Hon är trofast och lojal. Som med yogan fast hennes kroppen då och då sagt nej. Hon fortsätter yoga, fast på sitt sätt. Eller det där kaffedrickandet fast alla säger att det inte är bra. En, två koppar. Hon säger att det behåller hennes kärlek till Italien kvar. Ett varjedagminne. Hon gör som hon vill. Att ha fyllt femtio är att gå in i no bullshit time säger Amelia Adamo.
JA, det är så härligt.
Hon bär alltid en längtan. En längtan efter Italien. En längtan till Indien. Till Mallorca. Till Björkö. Till huset på puckeln, till Döbelnsgatan. Till landet hon fötts i.
Hemma är där de hon älskar finns säger hon. Ändå måste hon följa längtan som ibland tar henne bort.
Vad längtar du efter?