aldrig ge upp

tacksamhet & förnöjsamhet

10498185_748113121952307_5857110176047758689_o

Igår när det regnade snö och det plötsligt blev så där kallt igen, ja då kom längtan efter strandliv. Så i morse hittade jag det här bildreportaget i Expressen med bilder på fantastiska stränder runt om i världen. Jag skulle gärna gå en promenad på den här stranden och låta mina fötter sjunka ner i den rosa stranden.

Jag är så sjukt tacksam att jag ens kan tänka att det kan bli möjligt. Att jag har den möjligheten. Att jag har ett pass. Att jag kan stoppa undan pengar, kanske strunta i vinterskor den här säsongen eller nåt annat för att faktiskt få komma iväg till en sån där strand. Som någon av de här: Världens mest färgstarka badstränder

Igår var jag trött, men jag gick ändå till gymet. Gick en kvart på löpbandet. Jag kan tycka att det är skönt. Att bara gå. Just nu är det lite mycket och stressigt i mitt liv. Så mycket jag måste ha gjort innan operationen, eftersom jag inte vet hur jag kommer må.

Gymets löpband vetter mot Konsums baksida. Då såg jag tre romska kvinnor komma med pappkassar. Någon hade öppnat på baksidan, där Konsum slänger sina sopor. Kvinnorna fyllde sina kassar. Och i mitt huvud som bilder snurrar fort, korsklippte jag mellan bilder på kvinnor som fyndar på Schutermans (affär med utvalda märkeskläder och skor) och de här kvinnorna som stod ute i kylan och försökte samla ihop bra saker, bland soporna. Jag vet att mina tankar att de inte hjälper någon. Och jag är inte ute efter att någon ska tycka att jag är finare eller bättre med mina tankar. Men de här kvinnornas förutsättningar. Det blir ju också så sjukt, men de hjälper mig att känna mig tacksam över allt jag har. Att mina drömmar kan få vara så stora, att jag kan drömma om rosa stränder och barfotaliv. de hjälper mig att få perspektiv. Att känna förnöjsamhet över mitt liv över vad jag själv uppnått. Men jag är så medveten om att jag hade förutsättningarna från födseln.
Världen är så orättvis.

Stöd RÖDA KORSET

0

ANNONS:

sköna söndag

Jag har börjat med lite nya vanor på morgonen.
Dels dricker jag en shot med 1 msk olivolja blandat med en citron. Så dricker jag ett eller till och med två stora glas vatten för att skölja igenom kroppen.
Men så har jag börjat med det här DAILY TUMERIC

162

Göm inte att ni får 10 procent på ert första köp på Greatlife om du går in HÄR och skriver in YOGAVITA i kampanjrutan.

Ofta när jag är i Indien och träffar en ayurvedisk läkare, så säger de att jag borde ta en tsk honung på morgonen. Jag vet inte om det gäller alla, eller bara mig. Men, Enligt ayurvedan så blandar man ayurvediska mediciner i just lite honung. Så nu gör jag det med min Daily Tumeric.

Men det är skillnad på honung och honung. Inom ayurvedan värmer man till exempel inte honung. Så en tesked honung i teet är enligt ayurvedan big no, no. Eftersom man anser att alla näringsämnen förstörs när den upphettas före tillagning. Kolla upp om honungen är upphettad innan.

För kanske är det precis som med olika former av oljor, samma med honung att det alltid är kallpressat som gäller. Om man nu ska äta vegetabilisk olja överhuvudtaget. Trenden verkar ju just nu vara att man skippa också vegetabiliska oljor. Jag försöker att dra ner på det. Försöker använda kokosolja eller ghee istället. Men det blir den där matskeden med olivolja på morgonen, men obs obs. Viktigt att olivoljan är ekologisk och kallpressad, jungfruolja.
Någon som känner till de här rönen om vegetabilisk olja?

Har fått så många frågor angående kläderna från SANTANISTORE Särskilt den fina gråa huvjackan jag har på mig.

_MG_4532

Det verkar som att den utgår. Men den kommer under våren i vitt, superfin och den finns i svart. Då kan man kombinera den med den fantastiska jumpsuiten som kommer i svart. Jumpsuiten finns kvar i grått.

_MG_4517

_MG_4525

_MG_4364

_MG_4228
_MG_4266

Till våren kommer också de här tajtsen.

Ha en fin söndag. Själv tänkte jag ta en långpromenad med Pino.

0

ANNONS:

krishantering och levertips

Hur man ska förhålla sig till människor i kris. Som sörjer, är sjuka och eller kanske drabbats av något svårt och tungt. Det är inte lätt alla gånger. Man vet inte hur man ska göra. Vad man ska säga. Ibland säger man ingenting för man är så rädd för att det ska bli fel. Jag fattar verkligen och jag drabbas också ofta av tunghäfta. Men jag tänkte så klart mycket på det när jag var under cancerbehandling. Hur människor hanterade att jag var sjuk. De kunde säga ett par ord som satte hela min värld i gungning. Gjorde mig ledsen. Jag fattar ju nu att det var säkert inte meningen att vara elaka, eller såra men det landade så fel hos mig. Dessutom är man så extrem skör och känslig när man är under behandling.
Ni måste läsa det här. Det är så bra, precis precis så här är det. Silk ring theory För vi behöver lära oss hur vi ska vara och prata med människor i kris. Och det ska och kan inte vara den som är i kris, den personens uppgift att rädda, lindra, stötta och trösta. Men tyvärr var det så det var i bland. Men den här artikeln sa det så bra. Så läs den.

Längtar efter våren. Längtar efter värme. De senaste dagarna har jag inte mått hundra. Jag vaknar med lite lätt huvudvärk. Känns som att jag är täppt fats det inte går att snyta ut något snor. Har också mörka ringar under ögonen. Går för tillfället på behandlingar mot att jag börjat vätska i kroppen. Jag väger mig ju aldrig. Har ingen våg. Så jag vet inte om jag gått upp i vikt. Jag brukar liksom mäta kroppen i huruvida den känns fast eller inte. Och just nu känns den mer vattnig. Jag är som en hök på vad som händer i kroppen, efter att jag fick bröstcancer sommaren 2012. LarsOlof på Aaa-kliniken pratar om levern och cirkulationen i kroppen. Jag herregud, den här sjukdomen som vi är många som haft och har, det är så mycket med rehabiliteringen. Ibland känns det som att hela mitt liv går ut på att ta hand om biverkningarna. Det är ju lite tröttsamt. Någon som känner igen sig? Just nu längtar jag mest efter att åka till något riktigt bra hälsohem. Snälla ni tipsa mig. Det kan vara allt från Ayurveda till rawfood. Men det måste vara lite härligt också. Finnas möjlighet till behandlingar.

_V1A8408

_V1A8492

Eftersom LarsOlof säger att det kan handla om levern (och njurarna) så har jag de senaste dagarna börjat dricka en liten shot på 1 matsked extra fin olivolja blandat med en citron. Sedan dricker jag flera glas vatten.

0

vad tycker ni?

Jag vet inte vad jag tycker om den här reklamfilmen.Det känns som att de skojar om en massa fördomar som andra och vi själva kanske har om människor som är modell större. ”Who says that Plus Size cant” heter kampanjen. Penningtons är ett shoppinghus för Plus Size tjejer och en kompis skickade mig den här filmen. Vad tycker ni? För vem är det som säger att pluse size inte kan yoga, inte har balansen eller vad det nu är?
Jag förstår att många kan tycka det är jobbigt att gå på yoga om man är stor, både i kroppsstorlek som i längd. Jag har under åren som jag bloggat fått många mejl om just det. Flera som berättar att de hellre yogar hemma framför datorn eller tvn, men att de kan sakna det som händer i ett rum fullt med yogisar som andas och yogar i sin takt. I början, eller innan jag fick cancer fick jag också mejl från några som undrade om jag verkligen yogade så mycket som jag gjorde, eftersom jag inte var så där smal som man ska vara när man yogar. Eller snarare så smal man ska vara om man visar upp sig. Hm, det här är svåra grejer.
Jag har skrivit många gånger om att yogan gav mig snällare glasögon när jag tittar på mig själv. Att det händer något när man rör på sig, sträcker och tänjer. Att det inte finns några speglar i rummet och att man mer känner i kroppen hur det känns att yoga. Och att det kickar igång något i en. En sorts jag gillar min kropp precis som den är för att den är så stark, böjlig och fantastisk. Och så är det. Så händer något i jämförelsen med andra. Med bilden som visas upp.
Min blick gentemot mig själv som var snällare förr, har i perioder inte varit så snäll sedan jag mer visade upp mig på bild. Det händer något när man blir mer offentlig och jag måste tyvärr säga att det finns en del i det som jag inte gillar. Det är svårt att hålla ”jag duger inte” borta från tankegångarna. När hela världen verkar handla om att gå ner i vikt, banta och se ut som man är 15, fast man är 52.
Jag är snart 52 år och jag duger. Jag har inte fötts med smalgener. Jag är inte naturligt smal. Jag har aldrig bantat, men alltid hållit igång med någon form av träning. Men ändå, får jag inte den där seniga, muskliga kroppen. Det här är jag och jag gillar mig själv, men jag kan ändå ha de där tråkiga och dömande glasögonen när jag tittar på mig själv. Är inte mina armar för tjocka? Har inte mina ben börjat bli stabbiga? Vad tänker folk när de ser min lymfödemarm? Jag skäms för min ärriga kropp. Avsaknaden av mitt bröst. Och jag blir också så arg på mig själv när jag tänker så. Och då förvandlas det till skamkänslor.
Jag vill inte skämmas. Jag tänker inte skämmas. Jag vill inte vara med i den här hetsen. Och nu när jag skriver det, så tänker jag att det försvinner.
För när man outar skamkänslor så brukar det ofta visa sig att en massa andra går runt och tänker och känner samma.
Jag har gått runt och burit på alldeles för mycket skamkänslor sedan jag var liten.
Jag har varken lust eller tid att lägga på några nya skamkänslor nu när jag är vuxen och visare.
Så det så.
Puts väck.
För länge sedan plåtade vi en tjej med en så kallad perfekt kropp, superfit och fin, men hon vill inte visa magen för hon hade något litet bråck. Helt osynligt för oss. Men något som hon skämdes för.
Jag kommer ihåg hur jag tänkte. Hur kan hon vara så sträng mot sig själv, när hon är fullständigt outstanding.
Jag har genom åren haft många vänner och bekanta som ständigt bantar. Som ständigt tänker på hur tjocka eller smala de är. Och att det ligger någon sorts värdering i det smala. Att vara smal och vältränad. Det är krav. Ens egna krav och någonstans ett krav som man tror att andra sätter/ställer på en. Och någon sorts skam att inte leva upp till förväntningar.
Jag vet inte hur det är med er. Men jag tänker att skam är den svåraste nöten att knäcka. Och vilken skamkänsla vi går runt och bär på vet bara vi själva.
Så kanske är det så att vi behöver fler filmer som ruskar om vårt snäva sätt att se på hälsa och träning och utövarna av en träningsform.

Och kanske dags med en sorts motreaktion mot allt det här hälsosamma som jag också är en del av att förmedla. Nu tycker ju inte jag att man ska börja äta ohälsosamt, så det skippar vi. Men ju mer jag tänker på det Lata människor är kloka människor.
För det finns en stress kring det här med att träna. Det kanske är vila vi behöver mer.
Vila från intryck. Vila från dataskärmen. Vila från krav. Vila från träning.
Vila från prestation.
Ja, jag vet inte. Vad tycker ni?
Idag hittar ni mig på Formexmässan i Santani-montern A 25:10. Jag signerar böcker. Anneli som fotograferat alla mina böcker kommer också att vara där. KOM!

0

bästa appen

Igår åt jag middag på Indian garden (gud vilken bra restaurang) med en av mina tonårskompisar, Ludde. Egentligen heter hon Inger Lundmark. Jag har skrivit om henne förut. Glömde ta en bild. Vi hade så mycket att prata om. Men hittade den här bilden på nätet. Ludde har hjälpt mig massor under min rehabilitering.

inger_lundmark-201323091919

Ludde är dramapedagog, psykoterapeut, familjeterapeut och hypnosterapeut. Hon är fantastisk.
Det finns många bra appar. Men få appar gjorda av personer med Luddes gedigna kunskap. När mitt liv snurrar på, när jag är för mycket uppe i huvudet så lyssnar jag på hennes olika hypnosband som jag har i telefonen. Hon har hjälpt mig med min stress, oro och rädsla för en massa saker. Hon har hjälpt mig med min scenskräck. Bland annat. Hon är fenomenal. Ludde är dessutom teaterutbildad och bra sångröst, vilket gör att man lugnt kan luta sig tillbaka och lyssna. Hennes hypnosband är som en saga där man själv är huvudpersonen. Vem vill inte känna att ens liv är en saga?

Nu finns hennes app att ladda ner: HYPNOS&HÄLSA

Nu har jag laddat ner flera stycken, så jag har ett hypnosbibliotek. Och det är så bra, för du kan lyssna när du flyger, åker tåg. Har en längre resa framför dig. Eller när du behöver ta paus, har svårt att koppla av eller koppla ned. Jag rekommenderar Inger Lundmark varmt.

Det är så härligt att jag på den här sidan får tipsa om allt jag tycket är bra och härligt och fantastiskt.

screen322x572

0

hur ska jag göra?

IMG_6747

Det är tre månader mellan de här bilderna. Den glossiga bilden när jag har hår togs i samband med omslagsfotograferingen till boken Knip för bättre hälsa Det var i juni 2012. Precis efter den plåtningen, dagen innan midsommarafton samma år skulle jag få beskedet om att jag hade inflammatorisk bröstcancer i mitt högra bröst. Bilden till höger är tagen i augusti, i samband med att Petri Räisanen kom och gästade min yogastudio i Båstad. Tänk vad mycket som kan hända på kort tid? Hur ens liv kan förändras och då menar jag så klart inte bara utseendemässigt. Utan hur ett besked kan störta om ens liv och hur lång tid det kan ta att komma tillbaka. Hur lång en sorgeperiod är. Man kanske inte ens kan komma tillbaka? Jag tror inte det. Förhoppningsvis blir allt bättre, förhoppningsvis hittar man ett nytt stråk. Ett nytt sätt.
Och så är det mycket i mitt liv har blivit bättre. Men verkligen inte allt.

Jag har ett problem, jag skulle vilja ha hjälp med. Vet inte hur jag ska tänka. Upptäcker att det här mer och mer tar över mina tankar. Jag orkar inte oroa mig. Vill inte. Vill bara att någon ska säga vad jag ska göra OCH samtidigt lita på att det blir superbra. Jag vill lägga mitt öde i någon annans händer, precis som jag kände när jag var mitt uppe i cancerbehandlingen. Då när jag la mig i vårdens händer. Men det funkar ju inte så. Jag vet det. Ingen annan kan hjälpa mig med svåra beslut. Ingen annan kan egentligen råda mig. Men ni kan hjälpa mig med information. Så tänker jag. Även om en stor del av mig vill bli en bebis, ni vet som blir ompysslad på ett kärleksfullt sätt.

Förra året skulle jag ha ha rekonstruerat mitt bröst, men jag avbokade. Jag oroade mig så för operationen, om något skulle gå fel.
Om någon månad ska jag få göra supramikrokirurgi för att hjälpa mitt lymfödem. Jag har ju inte riktigt förstått hur det går till men typ, de ska på något sätt leda ett par lymfkärl till blodkärl. Så att det kan tömma sig där så det inte blir stockning i min underarm.
Men så blir jag plötsligt så osäker.
Nu är jag så rädd för komplikationer. Så rädd för biverkningar. Jag har så svårt att vara glad och se fram emot den här operationen.
Vad ska jag göra?
En del av mig och jag vet att det här låter hur konstigt som helst, men en del tror att jag skulle kunna få bort lymfödemet på alternativ väg. Men det är så jävla dyrt.
Jag är redan uppe i summor som jag tagit ur min egen ficka som på något sätt känns ovärdiga. Pengar som jag egentligen skulle velat lägga på andra saker. Som att bygga en bokhylla. Fixa därhemma.
Det är stundvis tröttsamt att en sån stor del av min energi går åt till att må bra, inte ha ont, inte svullna upp i armen, inte må dåligt av sviterna efter cancerbehandlingarna.
Därför känns en operation bra, enkel då slipper jag lägga det lilla extra jag har på alla dessa behandlingar. Men så kommer oron.

Blä för cancer.
Blä för alla jävla biverkningar.
Blä, blä, blä.

0

en dag på jobbet

Igår omvandlades Lilla huset på Puckeln till en fotostudio. Dels fotograferade vi Maria Boox för ett hemligt projekt.

FullSizeRende99r

Maria har jag känt sedan jag typ började med Ashtangayoga. Maria grundade Yogashala i Stockholm och ganska snart efter att jag börjat med ashtangayoga tog jag en privatlektion för henne. Jag ville veta mer. Jag kände ju hur bra det var för mig. Jag frågade Maria om hon inte kunde bli min mentor och under många år var hon det. Så här fint skriver Maria i förordet i i min bok Yoga – fysisk och själslig detox:

” Mitt första möte med Karin var för cirka 15 år sedan, när hon tillsammans med en väninna kom till mig för en privatlektion i yoga. Karins ivrighet och glädje präglade lektionen, som fylldes av hennes skratt och naturliga fallenhet för yogan. Att hon sedan på ett självklart sätt uttryckte: ”Jag vill bli yogalärare, hur gör man?”, bidrog säkert till att hon kom att bli en del av mitt liv både i yogashalan, träningssalen, och privat. Karin blev en nära vän, samtidigt som hon var en dedike- rad elev och en uppskattad lärare på Yogashala Stockholm – en kombination som ibland kan vara utmanande. Vi delade många olika roller. Vi delade glädje och skratt. Sorg och tårar. Det var en fantastisk tid, men eftersom Karin är en person i ständig utveckling – hon står aldrig still – kom vi sedan att gå skilda vägar. På avstånd följde jag Karins utveckling som yogalärare och författare till flera berikande böcker. Jag läste många av hennes artiklar och hennes sanna och modiga blogg. Yogan och vägen dit porträtterade hon på ett rättframt sätt. Skepnaderna och nyanserna var många. Karins mod att våga uttrycka det hon står för är beundransvärt.
Karin är för mig en människa som gör intryck och avtryck var hon än är. Hennes sanna glädje och generositet gentemot de människor hon möter är en gåva att ta del av. Hon stöttar och uppmuntrar dem och det hon tror på med stor entusiasm. Karins fight mot cancern och hennes outtröttliga kamp för den enskilda individens rätt att bli korrekt bemött och få det stöd som behövs har hjälpt så många.
Patanjali, yogans fader, skriver i Yogasutra 1:14: ”Först när en korrekt metod har utövats under en längre tid utan avbrott samt med glädje och hängivenhet har den en möjlighet att lyckas.” Den versen är så mycket Karin för mig. Att sträva efter att leva ett yogiskt liv med glädje och stabilitet.”

Nu kommer den här vackra kvinnan med den varmaste utstrålningen vara med i ett än så länge hemligt projekt.

FullSizeRend89er

När Maria var klar passade vi också på att plåta högen med kläder. En hel hög med superfina nya och sköna yogakläder från Santa Ni

IMG_6733

Och JA, igår var en sån där snöig och kall dag som vi, jag och Anneli korkade upp en flaska bubbel och flamsade de sista timmarna på jobbet. Jag är så glad över det här fina lilla huset på Hornsgatspuckeln. Så glad och tacksam.

0

varning för solhälsningen

_MG_5343

Om jag lägger extra krut i morgonens solhälsning kanske hon visar sig. Kan inte ni också göra det? Som en enda stor gruppönskan för en piggare dag. För visst blir dagarna ljusare för varje dag nu? Visst går vi mot ljusare och mer lättsamma dagar?
Här får du några bilder på solhälsning A som du hittar (lite skojsigare visat) i min senaste bok Yoga fysisk och själslig detox

solhälsning

Tyckte faktiskt att vi var riktigt skojsiga när vi kom på iden om en kroppsstrumpa. En gul för solen och en blå för månen.

Men jag måste varna dig, solhälsningarna är ofta inkörsporten till tyngre yoga…

_MG_5314

Bild 1, Utthita tadasana
På inandning sträck upp armarna ovanför huvudet, men tänk på att sänka axlarna. Inga axlar uppe vid öronen. Känn att du sträcker dig uppåt mot taket för att sträcka ut i ryggen, utan att svanka. Följ händerna med blicken. För samman händerna ovanför huvudet.

_MG_5301

Bild 2, Uttanasana
På utandning; fäll överkroppen framåt, låt böjet komma från höften. Om du når placera handflatorna vid fötterna, annars så nära du kan. Slappna av i nacken och tryck nästippen mot benen. Om du inte når ner med händerna till golvet, böj knäna och luta bröstkorgen mot låren. Och låt det bli en strävan att på sikt kunna sträcka i benen.

_MG_5310

Bild 3, Andas in, öppna upp i bröstet, dra axlarna bakåt. Tänk dig att du sträcker ut ryggraden från svanskotan ända ut till huvudet. Kom ner med händerna så långt det går.

_MG_5304

Bild 4, Chaturanga Dandasana
Andas ut, tryck ner handflatorna mot golvet. Lyft fötterna från golvet genom ett litet hopp bakåt, placera fötterna höftbrett och sänk ner kroppen på en armhävning. Håll in armbågarna så nära kroppen som möjligt i armhävningen och kom ner som en planka. Man kan göra armhävningen på knäna. Ge det tid och bygg upp styrka i armar och bål.

_MG_5307

Bild 5, Urdhva Mukha Svanasana
Andas in och kom upp i den uppåtgående hunden, genom att skjuta kroppen framåt på armarna och genom att pressa ner handflatorna i golvet. Rulla över på tårna, låt ovansidan av foten vara i golvet. Sträck ut armarna, öppna upp i bröstkorgen och försök att böja ryggen bakåt i en båge, utan att tappa magstödet. Dra axlarna bakåt och nedåt.

_MG_5308

Bild 6, Adho Mukha Svanasana
Andas ut och kom till nedåtgående hunden – här stannar du i fem andetag (eller kortare om du vill få upp energin). Pressa ner handflatorna och spreta med fingrarna. Händerna är placerade skulderbrett och fötterna höftbrett. Försök få ner hälarna mot golvet på sikt. Försök att förlänga utrymmet mellan axel och öra och tänk dig att du förlänger ryggraden utan att svanka. Sug in naveln mot ryggraden.

_MG_5303

Bild 7, På inandning pressa ner handflatorna i golvet och hoppa eller kliv fram med fötterna mot händerna och sträck i ryggen. På sikt hoppar man sedan fram till raka ben.

_MG_5301

Bild 8, Uttanasana
Andas ut och fäll överkroppen fram, kom så nära benen med näsan som möjligt, samtidigt som du slappnar av i nacken.

_MG_5314

Bild 9, Andas in, lyft huvudet, genom att sträcka upp i nacken och armarna och låt handflatorna mötas ovanför huvudet. På utandning ta ner armarna och kom tillbaka till ursprungspositionen tadasana

_MG_5297

.

0

dålig journalistik

Morgon. Läser att June Carlsson är död i sviterna av bröstcancer. Det är sorgligt att läsa och sorgligt att hon sista veckan också låg i koma. Jag beklagar sorgen. Och June, jag hoppas du tycker det är okej att jag använder orden om dig som ett exempel.
För orden i texten om June, i morgonens Expressen stannar kvar ”död i sviterna av bröstcancer”.
Det där är viktigt. För det är viktigt hur media skriver, talar om. För vad är det vi dör av?
Är det av cancern?
Eller är det av sviterna?
Av biverkningarna.
Hur många löpsedlar har jag inte hittills läst. Hon dog av cancer. Cancer tog hans liv. Hans kamp mot cancern. Han kämpade mot cancern ända in i det sista.
Det är med den här typen av information som varenda cancerfond jobbar. För att skrämma oss. Bara ordet är skrämmande. För cancer betyder död. Vi vet att cancer dödar, eller? Media hjälper till att förmedla den rädslan. Understödjer. Är det inte dags att ni kollar fakta snart, media?
Och se till att få siffrorna rätt.
Slentrianskriv inte.
Rätt ska vara rätt.
Hur många dör i cancer och hur många dör i sviterna av cancerbehandlingarna.
Vi kan väl börja där. För jag tror att vi måste börja ifrågasätta också den enda hjälp vi får från sjukvården om vi upptäcker cancer.
De enda alternativ som finns.
Och ja, jag är tacksam för att det finns hjälp. Men hade jag någon chans att välja annorlunda? Och man måste kunna ifrågasätta den hjälpen. De enda alternativ som finns.
Jag säger det igen ifrågasätta, för först då kanske man kan hitta nya alternativ. Nya vägar.
Och väljer man annat måste man plocka ur egen ficka.
Men är det av cancern vi dör, eller av sviterna av behandlingarna?
Gör er läxa, skriv rätt, för annars är det vad vi kallar för skrämselpropaganda. Och då kan man ju undra vems ärende ni går? För jag skulle önska att vi var tillsammans mot cancer.
För ord är viktiga. Det vet varenda journalist.
Eller borde veta…

2

fuck that

Feel your body say; Fuck that

Haha, ibland känns det så skönt, nästan befriande att hitta såna här klipp på youtube. Typ när huvudet går i spinn. När du tänker för mycket. Att bara då få säga, tyst för sig själv Fuck that.

För hur mycket jag än älskar yoga, meditationer och pranayama. Så är jag också så fruktansvärt trött på självutnämnda gurus. Snälla, snälla sätt inte mig på en piedestal. Tro inte att jag är en fantastisk människa, helt igenom god. Lägg inte den bördan på mig. Jag har som alla andra problem med en massa saker. Jag har inte svar på allt.
Men jag älskar att ni läser. Älskar att ni gillar mina tankar.
Älskar att ni blir engagerade.
Älskar att ni kommenterar.
Att ni delar med er av era historier.
Det gör mig varm och glad.
och stolt.
Men lova mig, precis som jag skrev att vi måste våga ifrågasätta. Jag har inte alla svar. Tro inte det. Du är din egen expert. Du är expert på dig. Låt ingen annan säga något annat.

Men framförallt min väg behöver verkligen inte vara er väg.
Jag tror inte att yoga, meditation och pranayama är vägen för alla.
Så då har jag sagt det.
Men… det skulle vara kul att se om, jag säger om alla människor i världen började yoga. Tror ni det skulle ske en förändring?
Vad tror ni skulle ske?

IMG_6556

Den här bilden hittade jag på facebook, förlåt förlåt har glömt vem som la upp den. Den är så fruktansvärt kul. Hoppas du som la upp den tycker det är okej att jag använder den. För är det inte väldans skoj med en kurs i hur du blir en guru?

0