cancerbehandling

krishantering och levertips

Hur man ska förhålla sig till människor i kris. Som sörjer, är sjuka och eller kanske drabbats av något svårt och tungt. Det är inte lätt alla gånger. Man vet inte hur man ska göra. Vad man ska säga. Ibland säger man ingenting för man är så rädd för att det ska bli fel. Jag fattar verkligen och jag drabbas också ofta av tunghäfta. Men jag tänkte så klart mycket på det när jag var under cancerbehandling. Hur människor hanterade att jag var sjuk. De kunde säga ett par ord som satte hela min värld i gungning. Gjorde mig ledsen. Jag fattar ju nu att det var säkert inte meningen att vara elaka, eller såra men det landade så fel hos mig. Dessutom är man så extrem skör och känslig när man är under behandling.
Ni måste läsa det här. Det är så bra, precis precis så här är det. Silk ring theory För vi behöver lära oss hur vi ska vara och prata med människor i kris. Och det ska och kan inte vara den som är i kris, den personens uppgift att rädda, lindra, stötta och trösta. Men tyvärr var det så det var i bland. Men den här artikeln sa det så bra. Så läs den.

Längtar efter våren. Längtar efter värme. De senaste dagarna har jag inte mått hundra. Jag vaknar med lite lätt huvudvärk. Känns som att jag är täppt fats det inte går att snyta ut något snor. Har också mörka ringar under ögonen. Går för tillfället på behandlingar mot att jag börjat vätska i kroppen. Jag väger mig ju aldrig. Har ingen våg. Så jag vet inte om jag gått upp i vikt. Jag brukar liksom mäta kroppen i huruvida den känns fast eller inte. Och just nu känns den mer vattnig. Jag är som en hök på vad som händer i kroppen, efter att jag fick bröstcancer sommaren 2012. LarsOlof på Aaa-kliniken pratar om levern och cirkulationen i kroppen. Jag herregud, den här sjukdomen som vi är många som haft och har, det är så mycket med rehabiliteringen. Ibland känns det som att hela mitt liv går ut på att ta hand om biverkningarna. Det är ju lite tröttsamt. Någon som känner igen sig? Just nu längtar jag mest efter att åka till något riktigt bra hälsohem. Snälla ni tipsa mig. Det kan vara allt från Ayurveda till rawfood. Men det måste vara lite härligt också. Finnas möjlighet till behandlingar.

_V1A8408

_V1A8492

Eftersom LarsOlof säger att det kan handla om levern (och njurarna) så har jag de senaste dagarna börjat dricka en liten shot på 1 matsked extra fin olivolja blandat med en citron. Sedan dricker jag flera glas vatten.

0

ANNONS:

vill du ha ett greatlife?

Nu ”vågar” allt fler hävda att vi behöver kosttillskott. Men så klart fortfarande är det en och annan som säger: behövs verkligen det? Kosten borde vara tillräcklig.
Ja, så borde det vara, men den ena undersökningen efter den andra verkar ju visa att vi har brist på typ det mesta. Men även om man är vego så kan man behöva tillskott. För det är ju inte som förr i tiden. Grönsaker och frukter besprutas. Maten vi köper har olika tillsatser. Nu läste jag om grädde light, med någon märklig tillsats som är giftig. Hur får de hålla på?
Vad gör Livsmedelsverket?
Att köpa eko, är alltid en bra början. Men jag är i min fullaste tro att vi ändå behöver komplettera. Hjälpa kroppen att ta upp vitaminer, mineraler, antioxidanter och andra nyttiga godsaker för kroppen. För att må bättre.
Hippocrates som sägs vara grundaren av vår tids mediciner sa: mat är medicin och medicin är mat.
Ibland känns det tyvärr som om just läkemedelsbranschen frångått det alldeles.
Men en sak är också viktig, vi stressar för mycket. På något sätt utarmar vi oss själva med vår tids stress. Våra krav på oss själva. Oron vi bär på. Att vi sover för lite. Det handlar ju om att hitta en balans, och det är inte alldeles enkelt. Jag har jättesvårt med det. Det är min ständiga kamp. Ja skulle önska att jag vore mer lättsam i mitt huvud. Men så tacksam för att jag hittade yogan, annars undrar jag vad som hänt…

Jag lärde känna Patrick Wahlberg, en av grundarna till GREATLIFE när jag höll på att återhämta mig efter alla cancerbehandlingar. Det var bland annat han som tipsade mig om Q10 för min hjärtsvikt, som jag då hade. Jag har fullt förtroende för honom. Läs hans bok PXP – ditt bästa jag som du hittar på hans Greatlife sida. Jag håller på att läsa den för tillfället. Rekommenderar den varmt. Varför? Jo, för att jag litar på Patrick.

Så här skriver han på sin sida:
BEHÖVS KOSTTILLSKOTT
HUR VET JAG OM ETT TILLSKOTT ÄR BRA ELLER INTE?

innate_header

Jag får många ”erbjudanden” om att samarbeta. Förmodligen skulle jag bli rik om jag gjorde reklam, men jag kan inte tipsa om något som jag inte tror på. För mig är det oerhört viktigt. Jag får många mejl och frågor om hur jag tänker, om hur jag äter. Varför jag gör som jag gör. Jag känner ett ansvar att bara tipsa om sånt jag tror på. Jag samarbetar med Greatlife sedan ett par år tillbaka och om du går in via länken HÄR KÖPER DU DINA KOSTTILLSKOTT så får du 10 procent på ditt första köp om du skriver YOGAVITA i kampanjrutan också, glöm inte det för rabatten.

De kosttillskott jag köper är ekologiska från 100 procent wholefood, utan artificiella eller syntetiska tillsatser, dessutom är deras produkter fria från soja, gluten, mjölkprodukter, majs och vete och kan därför ätas av vegetarianer.
Bara det bästa är gott nog för dig. Det är så du måste tänka med allt du stoppar i dig in din kropp. Som ju är din motor. Så just därför är det bra att de kosttillskott du väljer är av hög kvalitet. Innate response är ledande på marknaden.

Så här har jag ätit och äter kosttillskott:

Under cellgiftsbehandlingen åt jag förutom Probiotika, Blutsaft, kokosolja. När det var dags för operation och jag var färdigbehandlad med cytostatika då kunde jag börja äta zink och magnesium också.
Nu äter jag:
Probiotika – för magen, tarmarna, matsmältningen
B-vitamin
Magnesium – på kvällen
E-vitamin & Selen
D-vitamin
One daily – de där lilla extra
Omega
Q10 – för hjärtat
Zink
Iscador – som är sprutor jag tar var tredje dag för immunförsvaret. Skrivs ut av en antroposofisk läkare
Hoppas jag inte glömt något viktigt nu.

Jag försöker få in minst en kallpressad grön juice varje dag.

_MG_4525

Jag samarbetar också med Santanistore. Här får du en liten sneakpeak på bilderna som Anneli tog på mig förra veckan. Jag vet ju att hon egentligen vill fixa lite med bilderna innan jag lägger upp dem. Ställa dem och retuschera vissa grejer, men jag vill bara visa. Jag älskar Santanikläderna. Och Petra som gör dem är en förjusande människa. På Onsdag hittar du mig i hennes, eller Santanimontern på mässan. Kom förbi och säg hej.

Och kom med på vår härliga yogakurs med yogapyssel på Mallorca i maj HÄR HITTAR DU DEN OCH BOKAR Kom med.

0

hur ska jag göra?

IMG_6747

Det är tre månader mellan de här bilderna. Den glossiga bilden när jag har hår togs i samband med omslagsfotograferingen till boken Knip för bättre hälsa Det var i juni 2012. Precis efter den plåtningen, dagen innan midsommarafton samma år skulle jag få beskedet om att jag hade inflammatorisk bröstcancer i mitt högra bröst. Bilden till höger är tagen i augusti, i samband med att Petri Räisanen kom och gästade min yogastudio i Båstad. Tänk vad mycket som kan hända på kort tid? Hur ens liv kan förändras och då menar jag så klart inte bara utseendemässigt. Utan hur ett besked kan störta om ens liv och hur lång tid det kan ta att komma tillbaka. Hur lång en sorgeperiod är. Man kanske inte ens kan komma tillbaka? Jag tror inte det. Förhoppningsvis blir allt bättre, förhoppningsvis hittar man ett nytt stråk. Ett nytt sätt.
Och så är det mycket i mitt liv har blivit bättre. Men verkligen inte allt.

Jag har ett problem, jag skulle vilja ha hjälp med. Vet inte hur jag ska tänka. Upptäcker att det här mer och mer tar över mina tankar. Jag orkar inte oroa mig. Vill inte. Vill bara att någon ska säga vad jag ska göra OCH samtidigt lita på att det blir superbra. Jag vill lägga mitt öde i någon annans händer, precis som jag kände när jag var mitt uppe i cancerbehandlingen. Då när jag la mig i vårdens händer. Men det funkar ju inte så. Jag vet det. Ingen annan kan hjälpa mig med svåra beslut. Ingen annan kan egentligen råda mig. Men ni kan hjälpa mig med information. Så tänker jag. Även om en stor del av mig vill bli en bebis, ni vet som blir ompysslad på ett kärleksfullt sätt.

Förra året skulle jag ha ha rekonstruerat mitt bröst, men jag avbokade. Jag oroade mig så för operationen, om något skulle gå fel.
Om någon månad ska jag få göra supramikrokirurgi för att hjälpa mitt lymfödem. Jag har ju inte riktigt förstått hur det går till men typ, de ska på något sätt leda ett par lymfkärl till blodkärl. Så att det kan tömma sig där så det inte blir stockning i min underarm.
Men så blir jag plötsligt så osäker.
Nu är jag så rädd för komplikationer. Så rädd för biverkningar. Jag har så svårt att vara glad och se fram emot den här operationen.
Vad ska jag göra?
En del av mig och jag vet att det här låter hur konstigt som helst, men en del tror att jag skulle kunna få bort lymfödemet på alternativ väg. Men det är så jävla dyrt.
Jag är redan uppe i summor som jag tagit ur min egen ficka som på något sätt känns ovärdiga. Pengar som jag egentligen skulle velat lägga på andra saker. Som att bygga en bokhylla. Fixa därhemma.
Det är stundvis tröttsamt att en sån stor del av min energi går åt till att må bra, inte ha ont, inte svullna upp i armen, inte må dåligt av sviterna efter cancerbehandlingarna.
Därför känns en operation bra, enkel då slipper jag lägga det lilla extra jag har på alla dessa behandlingar. Men så kommer oron.

Blä för cancer.
Blä för alla jävla biverkningar.
Blä, blä, blä.

1

allt handlar om immunförsvaret

LÄS DET HÄR

immunförsvaret är så viktigt. Du hittar immunförsvaret i tarmen och i ditt lymfsystem. Äntligen börjar saker och ting hända. Sån här forskning älskar jag.

Nu är det väl ändå dags att Iscador som för något år sedan klassades som ett läkemedel av Läkemedelsverket blir subventionerat för oss som haft och har cancer. För jag VET att det höjde mitt immunförsvar. Jag VET att det gjorde min rehabilitering bättre, gjorde mig starkare. Jag VET att det höjde min kroppstemperatur avsevärt. Och det är viktigt för immunförsvaret.

FullSizeRender

0

dålig journalistik

Morgon. Läser att June Carlsson är död i sviterna av bröstcancer. Det är sorgligt att läsa och sorgligt att hon sista veckan också låg i koma. Jag beklagar sorgen. Och June, jag hoppas du tycker det är okej att jag använder orden om dig som ett exempel.
För orden i texten om June, i morgonens Expressen stannar kvar ”död i sviterna av bröstcancer”.
Det där är viktigt. För det är viktigt hur media skriver, talar om. För vad är det vi dör av?
Är det av cancern?
Eller är det av sviterna?
Av biverkningarna.
Hur många löpsedlar har jag inte hittills läst. Hon dog av cancer. Cancer tog hans liv. Hans kamp mot cancern. Han kämpade mot cancern ända in i det sista.
Det är med den här typen av information som varenda cancerfond jobbar. För att skrämma oss. Bara ordet är skrämmande. För cancer betyder död. Vi vet att cancer dödar, eller? Media hjälper till att förmedla den rädslan. Understödjer. Är det inte dags att ni kollar fakta snart, media?
Och se till att få siffrorna rätt.
Slentrianskriv inte.
Rätt ska vara rätt.
Hur många dör i cancer och hur många dör i sviterna av cancerbehandlingarna.
Vi kan väl börja där. För jag tror att vi måste börja ifrågasätta också den enda hjälp vi får från sjukvården om vi upptäcker cancer.
De enda alternativ som finns.
Och ja, jag är tacksam för att det finns hjälp. Men hade jag någon chans att välja annorlunda? Och man måste kunna ifrågasätta den hjälpen. De enda alternativ som finns.
Jag säger det igen ifrågasätta, för först då kanske man kan hitta nya alternativ. Nya vägar.
Och väljer man annat måste man plocka ur egen ficka.
Men är det av cancern vi dör, eller av sviterna av behandlingarna?
Gör er läxa, skriv rätt, för annars är det vad vi kallar för skrämselpropaganda. Och då kan man ju undra vems ärende ni går? För jag skulle önska att vi var tillsammans mot cancer.
För ord är viktiga. Det vet varenda journalist.
Eller borde veta…

3