balans

IMG_0809

vad är hönan och vad är ägget?

Ja, vad är hönan och vad är ägget?
Fick ett sms med texten ”Har du sett vad Agnes Wold har skrivit på twitter?” Jag gick direkt in och kollade.

IMG_0809

Är inte ute på twitter så ofta. Tycker faktiskt att twitter är ganska trist. Tänker att det är många ”svartellervittmänskor” där. Personer som gillar punchlines. När jag läser såna där tvärsäkra påstående som man kan läsa på twitter kan jag undra om det är lätt eller svårt att vara så där tvärsäker? Jag tror ju att det finns en massa gråzoner emellan och att det mesta går att se från olika håll och vinklar. Och ju äldre jag blir, ju mindre tvärsäker blir jag. Men en sak jag lärt mig. Jag ger inte bort makten att jag är expert på mig. För det kan nämligen ingen annan påstå sig vara. Inte ens om de har vit rock. Det har cancern och alla behandlingar lärt mig.

Men överläkare Agnes Wold påminner mig om den där tvärsäkra hjärtläkaren på KS som efter en kvart sa till mig: ”Nu tar du de här medicinerna punkt slut.”
Han hade inte tid eller lust att prata med en patient som var där för en biverkning. En patient som gått igenom alla jävliga och tuffa cancerbehandlingar som uppenbart inte ville behandlas mer.
Jag fick hjärtsvikt av cellgifterna och herceptinbehandlingen. (och apropå forskning, varför ger man i Sverige 17 herceptinbehandlingar, medan man i Finland anser att SJU räcker, just för att risken med hjärtsvikt är så stor).

Är svenskar och finländare olika? Eller ser forskningen olika ut i de här närliggande länderna?

Hjärtläkaren vägrade prata med mig om alternativa behandlingar eller ens prata om de möjliga biverkningarna på hjärtmedicinen han tyckte jag skulle äta. Ni som följer mig vet att jag struntade i att ta medicinen. Istället läkte jag min hjärtsvikt med Q10. Ja, Agnes Wold ibland är kosttillskott mycket bra, det finns till och med en undersökning gällande hjärtsvikt och Q10. Men den kom ut ett par år efter jag läkt hjärtat med Q10. För att hjälpa kroppen gick jag också på hypnosterapi och akupunktur.
Och jag läkte hjärtat.

IMG_0803

Det var den här intervjun i Dn som Agnes Wold gick i taket för. AGNES WOLD på twitter angående intervjun med mig i LÄS HÄR

Om man går in och läser Agnes Wold så skriver hon saker som att dn sprider skrämselpropaganda och myter.Hon passar också på att skriva saker som: ”Detta är den stora gåtan, hur många välutbildade människor som luras av kvacksalvare i Sverige. Framförallt kvinnor.” eller ”det är tur att jag inte är diktator för då kan det hända att jag förbjudit alla ”hälso”tidningar”

Men jag förundras över Agnes tvärsäkra svar på att det är en myt att stress kan utarma immunförsvaret. Eller om det kan finnas en koppling, som jag säger att jag inte vet om det finns. Men ändå om det finns en koppling mellan stress och cancer. Är inte det intressant att titta på det som forskare?

Antalet svenskar som blir sjuka av stress har nått nya katastrofnivåer. På sex år dubblerades antalet sjukskrivna – från 28.000 till 70.000. För de arbetande i kommunerna i Västra Götaland är läget värst, här finns flera av de värst drabbade i landet. Och Alingsås toppar statistiken. LÄS HÄR

Jag föddes in i stress. Ni kan läsa om det i min bok Ett stressfritt liv Efter att jag blev frisk från cancer upptäckte jag att jag hade hypotyreos. Underskott av sköldkörtelhormon. Det visade sig att jag haft det hela tiden sa läkarna. Även under cancerbehandlingarna, men inte sagt något till mig.

SKÖLDKÖRTELN STYR DITT LIV

”Att många kvinnor som lider av premenstruella symtom som PMS och PMDS vittnar om ökade problem vid hård stress kan ha sin förklaring i förändrad stresskänslighet – som i sin tur kan ha sin grund i rubbad kortisolutsöndring. Att kortisolproduktionen hänger ihop med hypotalamus, regionen i mellanhjärnan som i sin tur påverkar hypofysen, innebär att stress även har samband med andra hormonella tillstånd som till exempel sjukdomar i sköldkörteln.
– Svår stress kan i vissa fall bidra till störd sköldkörtelproduktion, antingen för mycket eller för lite sköldkörtelhormon, säger Angelica Lindén Hirschberg.” Läs artikeln här: STRESS KAN bidra till minskad fertilitet

Okej. Stress och sköldkörtelproblematik verkar hänga samman och för en tid sedan läste jag detta
NYA RÖN STÖDJER KOPPLING MELLAN BRÖSTCANCER OCH SKÖLDKÖRTELHORMON

Vad är hönan och vad är ägget?

LÄS gärna det här: STRESSHORMON KOPPLAS TILL BRÖSTCANCER

_MG_9069

mjuka kläder, mysrysare och tid för samtal

Idag skiner solen härute. Det har varit omväxlande väder kan man säga. Sol, regn, elavbrott, blixtar och dunder och hagel, från och till. Men det har också varit lite härligt. Jag har haft tid att ligga i sängen och lyssna på sommarens bästa lyssning DE DÖDAS RÖSTER. Ladda ner! Lyssna! Kändes lite som att jag förflyttades till de där somrarna när jag växte upp och det visades mysrysare på tv. Älskar mysrysare, särskilt på sommaren.

_MG_9069_MG_9443_MG_9420

Sommaren är också en tid jag bara vill gå runt i sköna kläder. Mjuka kläder. Inget får sitta åt. Strama någonstans. Bekvämt OCH praktiskt. Så då fattar ni. Jag går runt i mina fina kläder från SANTANI, som du hittar HÄR Ni vet bästa Petra Westerlund som jag faktiskt lärde känna förra året och som delar samma öde som jag. För mig var mötet med Petra viktigt. Petra fick bröstcancer i 30 årsåldern och genomgick precis samma behandling. Idag mår hon bra. Idag bor hon på Mallorca och driver sitt eget klädmärke. Shes living her dream, helt enkelt. Du kan läsa om henne i Malin Berghagens fina bok som är en hyllning till Mallorca: MALLORCA I MITT HJÄRTA Ni anar inte vad det hjälpt mig, att släppa taget om oro, om att tänka att mina val varit bra, att varje steg är en riktning åt rätt håll och att ibland helt ordlös förstå att någon förstår vad jag går/gått igenom. Någon som gått igenom samma helvete och överlevt. Det är viktigt. Ju mer jag tänker på det. Det är viktigt att vi pratar om saker. Berättar om allt det där som skaver, gör ont, inte känns bra. Att få dela det med någon som förstår. Som varit där. För att kunna släppa, för att kunna gå vidare och för att det faktiskt är okej att då och då inte leva livet på topp. Kanske för att man ska lära sig att se när det faktiskt är på topp. De små förändringarna. Att mirakel sker. Det är så lätt att slukas av det som händer i världen, av ondska och fiendeskap och orättvisa. Jag menar inte att man ska gå runt med skygglappar för ögonen, men man behöver också få pausa från det där som är så svårt att förstå. Fånga upp sig själv. Ibland kan jag känna mig som indianhövdingen som flög långt för ett viktigt möte, och som satte sig ner på flygplatsen för att vänta in sin själ. Det sägs att han satt där i två veckor efter den långa flygresan. I dagens samhälle känns det inte som att man ens behöver flyga rent fysiskt för att då och då behöva sätta sig ner och vänta in sin själ. Det är väl därför jag älskar yogan, för att yoga ”tvingar” mig att stanna upp, vänta in. Yoga har gett mig ett större tålamod, även om det ofta krackelerar eftersom min person verkar ha ett ivrigare blod, som flyter snabbt och stressigt i mina vener.

12243247_10153723374916823_7770357178053092217_n

IMG_7380
Bildtext: Den här bilden tog Anneli på mig och Petra i mars när vi var inne i Santanyi, som är en liten stad/by ni måste besöka om ni är på Mallis och som har en så härlig marknad.

Jag har tyckt om Mallorca sen första gången jag var där. Jag, Cissi och Cia och alla våra barn (6 stycken) hyrde två lägenheter i två veckor i en finca i Puigpunyent, strax utanför Palma för nästan 20 år sedan. Fincan ägdes av en föredetta chef till Cissi och den var fullständigt underbar. Vi hade så skoj. Det var som ett kollo och vi mammor var kolloledare. Vi var alla singlar och jag måste säga att det var ett så bra sätt att resa med sina barn. Vi hjälptes åt. Barnen var glada. Mammorna var glada. Sedan dess har jag återvänt till Mallis både på semester och på jobb. För det är nåt särskilt med ljuset på Mallorca, det säger i alla fall världens bästa kollega och fotografen till typ alla mina böcker, Anneli Hildonen.

I morse såg jag på facebook att Petras kommande nya kollektionen fotats med yogalärarna Malin Berghagen och Sam Aziz på Mallis. Ser fram emot att se bilderna på dem. Ser fram emot kollektionen.

Och i oktober återvänder jag till Mallis och har en resa med tidningen Hälsa. HÄR hittar du info. Hoppas vi ses. Hasta la vista

yoga & ayurveda

IMG_5507

Följ med mig till Kerala för både Hathayoga & ayurvedabehandlingar.
Är man intresserad av ayurveda och vill hitta en paus i livet och utforska både ayurveda och yoga med mig så är det här en perfekt komboresa. 1, jag älskar yoga, 2, jag älskar ayurveda och jag lovar er att ge er mina tips. Hälsoråd och skönhetsråd. Det här blir en härlig resa. Vi kommer att utföra hathayoga och den här yogaresan passar också dig som inte har några kunskaper, men gärna vill lära dig yoga. Själv tänker jag åka till ayurvedahotellet en vecka tidigare och lägga mig i deras händer, så att jag när ni kommer boosta er med energi och kraft. Kerala var dessutom mitt allra första möte med Indien. Denna gröna och vackra provins. Light India som många kallar Kerala. Kanske blir du lika kär i Indien som jag är. Kanske blir du också en Indienfarare. Jag är så gärna din guide. Följ med på den här resan som anordnas av Tidningen Vi och Lotus Travel I priset ingår och som ni får innan resan, min senaste bok Yoga fysisk och själslig detox, som kom ut i början av det här året.HÄR HITTAR DU INFO OCH BOKAR

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

Den här resan passar alla. Även du som är nybörjare. Till skillnad från min ashtangayogaresa till Goa, där är det bra om du testat ashtangayoga före, så att du vet om du gillar formen. Men det blir också en mycket mycket härlig resa. Jag hoppas vi ses.

_MG_4431

_MG_9069

mitt hjärta

Igår var jag på Thoraxkliniken för att undersöka mitt hjärta. Våren 2013 visade det sig att jag hade hjärtsvikt, som är en ganska vanlig biverkning när man genomgår cancerbehandlingar. Och alldeles särskilt om man får Herceptin. Vilket jag fick. Jag skulle ha tagit 17 intravenösa behandlingar. Tydligen tar man bara sju i Finland, vad jag hört, men jag skulle ta 17. Jag kommer ihåg hur jag mådde efter varje omgång. Jag blev trött och flåsig och vid ett tillfälle föll jag bara ihop. Jag skulle cykla en liten snutt men ramlade med cykeln ner i ett dike. Jag orkade nästan ingenting. Så obehagligt.

Ibland när jag tänker på vad en kropp utsätts för. Vad min kropp utsatts för så kan jag faktiskt börja gråta. När man är mitt uppe i behandlingarna gör man liksom det man måste. Man orkar och kan inte tänka på något annat. Det är liksom nu som minnena kommer tillbaka. Och det finns stunder när jag tänker på hur det kändes. Hur jag mådde. Och jag kan ömma så för min kropp att den orkade. Att jag orkade. Att alla fantastiska människor, barn och vuxna ens orkar igenom såna här cancerbehandlingar det är helt otroligt. En del får jag så jävla oturligt tillbaka cancern och tvingas genomgå fler än en behandling.
Att göra läkarundersökningar är en sån där stund när man liksom slungas tillbaka i tiden.
Igår kollade jag hjärtat.
Mitt hjärta var nere på 30 procent i mars 2013. Normalt ligger hjärtat mellan 55-65 procent sa han som undersökte mig igår. 2013 träffade jag en läkare, ni kan ju den här historien. Men då träffade jag en läkare som skrev ut en massa mediciner som jag bestämde mig för att inte ta då de skulle kunnat ge mig både sämre hjärta, njursvikt och några andra trista biverkningar. Istället började jag med Q10 från Greatlife: GÅ IN HÄR och skriv in YOGAVITA i kampanjrutan, så får du 10 procent på ditt första köp. Jag gick till hypnosterapeuten och psykoterapeuten Ingen Lundmark som du hittar HÄR och så svingade jag kettlebells, satt långa stunder i min infraröda bastu från Luxway som du hittar info om HÄR
I augusti hade mitt hjärta gått tillbaka till 50 procent.
Men fortfarande lite under. Men på väg.
Nu visade det sig att hjärtat var 56 procent.
Jippie.
Så det ligger alltså inom ramen av normalt.
Man kan alltså läka sig med alternativmedicin.Jag längtar till den dagen man tillåter komplementär medicin på sjukhusen. För att få bättre resultat. För att patienterna inte ska behöva leva med livslång medicinering av mediciner som ger andra biverkningar som man måste äta medicin emot.

Tack ni som mejlat mig och undrat hur det gått med mitt hjärta. Jag är tacksam om glad att mitt hjärta funkar som det ska. Att det pumpar bra. För jag vill fortsätta att fylla det med kraft och energi och en massa kärlek. Nu känns det lite som att jag kan pusta ut och ta itu med de andra organen i min kropp som tjorvar. Men hjärtat, själva motorn i kroppen. Ja, det funkar som det ska. Tack för det.

Nu ser jag fram emot mina två skrivarveckor i Aten som börjar på måndag. Sedan tar jag flyget till Mallorca 23 maj för att möta fantastiska Petra. Min bc-syster och vår kurs Hathayoga & yogapyssel som du hittar info om HÄR Tror det möjligtvis finns en plats kvar.

IMG_7380

Petra är ju personen bakom Santani som du hittar HÄR. De fina fina yogakläderna och kläderna man bär mellan yogapassen. Och mest hela tiden faktiskt.

_MG_4107_MG_4266_MG_4364_MG_4532

13001258_10153990597026136_4263204660750045079_n

Yoga för livet

En fantastisk yogalärare Julie Martin la upp det här på facebook och jag blev så inspirerad.

Julie är också inspirerande. Jag träffade henne första gången på Yogaretreatet Purple Valley i Goa för en massa år sedan. Då var Julie också ashtangi och vi var båda på Sharaths (Patahbi Jois, ashtangayogansgrundares, barnbarn) retreat i Goa. Numera reser Julie världen runt och är en enormt uppskattad yogaflow-lärare. HÄR kan du hitta videos med Julie och också hitta perioder när hon undervisar i Goa

Men titta på den här kvinnan.
13001258_10153990597026136_4263204660750045079_n

Jag blev så inspirerad. Det är ju liksom ingen ide att ha yngre tjejer som förebilder om man är snart 52. Däremot kan jag så klart inspireras av unga tjejer. Men om jag vill läsa om livsfilosofi, tankar om hudvård, om att åldras. Ja, lite mer om livet och kriser kan jag känna trygghet i att läsa råd och tips från någon som är äldre än jag. Daphne är världens äldsta fotomodell. Här hittar du Daphne Selfes hemsida
Visst blir man inspirerad?

Igår blev jag så glad när en fb-vän la upp den här bilden på min sida med texten:
Har markerat lite bra grejer! ? blev nästan varje sida ?
Jättebra bok som jag har rek många
?
13043790_10153702378147872_7744037937071249560_n

Blir sååå glad om jag kan inspirera. Ibland tänker jag på titeln av min bok Yoga för livet. Sedan den kom ut 2010 har jag verkligen ordagrant yogat för livet.
Om du vill bli inspirerad av mig, kom på mina workshops. Då finns det också möjlighet att ställa frågor.
22-24/4 Har jag yoga workshop på Sans och balans i Viken, Skåne HÄR hittar du info och anmäler dig Du kan gå en helgkurs, 2 dagar nybörjarkurs, eller en enstaka kurs.
29 april har jag en Knipworkshop på Atmajyoti i Sthlm HÄR hittar du info och anmäler dig

Yogaboostresan i maj som går till Kreta med Alexandra Pascalidou den är fullbokad. Men kolla min hemsida i höst finns flera härliga yogaresor. Och du har väl inte missat den här? Med mig och Petra som är grundare av SANTANIstore. Ni vet där fera av mina fina yogakläder kommer ifrån

12523863_10154025339801823_6679622941801902245_n

Hathayoga & yogapyssel på Mallorca 25-28/5 HÄR hittar du info och anmäler dig

Jag hoppas vi ses

IMG_55751

kapad hjärna

En vecka kvar.
Lyft inget. Bär inget. Träna inte på tre veckor sa doktorn. Det är svårt för det är min högerarm som opererats. Jag gör det mesta med den armen, eftersom jag är högerhänt. Det sker på ren reflex och sånt är svårt att lära om. Men nu är det bara en vecka kvar och förhoppningsvis kan jag återgå till att använda armen någorlunda som förr. Jag längtar.
Men det är som att jag glömmer bort det där med att jag inte får bära tungt. Jag går till affären för att köpa hundbajspåsar och kommer därifrån med två tunga matkassar. Sån är jag. Jag är så impulsstyrd.
Plötsligt behöver jag en massa saker, så mycket att när jag kommer hem upptäcker att jag inte köpt det jag gick dit för. Jag glömde hundbajspåsarna. Och det jobbiga i situationen är att jag nu glömt det varenda gång jag handlar den senaste veckan…
Vad har hänt med min hjärna?
Förr kunde jag hålla så mycket i i huvudet. Jag kom ihåg alla människors namn. Det gör jag verkligen inte längre. Ibland när jag ska presentera två vänner för varandra har jag glömt bort vad någon av dem heter. Inte bästa vänner, men ändå människor som man kan förvänta sig att jag ska komma ihåg namnet på.
Jag glömde bort koden till mitt Visakort när jag var i Indien. Vilket så klart orsakade en del problem. Jag kan räkna upp det ena efter det andra som glöms bort, som inte borde glömmas bort. Jag vet att mycket handlar om stress, att det är boven till de här minnesluckorna. Men också känns det som att man fyllt hjärnan med för mycket intryck, minnen, onödigt vetande. Lite som att hjärnan är uppfylld och snart väller allt över. Tänk om man kunde sanera lite där inne. Få bort det där onödiga vetandet som tar plats. En massa tankar och känslor som flyttat in i hjärnan och som inte betalar hyra. Som att de kapat min hjärna. Jag har liksom osorterat låtit de ta plats i hjärnan. I min minnesbank.

Men jag kommer fortfarande ihåg mitt telefonnummer från när jag bodde i Norrviken mellan jag var fyra och tolv år 7543481. Är det onödigt vetande? Varför glömmer man vissa saker, men håller benhårt kvar vid just detta onödigt vetande?

Men allt är relativt. Så tänker jag på hur det hade varit om jag inte hade hittat yogan. Om jag inte börjat med andningsövningar. Hur hade det varit då?

9789113070261_200_yoga-for-livet-for-kvinnor-40-plus_haftad

2010 kom YOGA FÖR LIVET ut på Norstedts och den kom också ut i nyutgåva förra året. Så fantastiskt härligt när böcker fortsätter att leva vidare.

När Yoga för livet skulle plåtas åkte vi till Mallorca. För det är nåt med ljuset. Omslaget plåtades en väldigt tidig morgon i Porto Soller. Jag älskar Mallorca efter att vi för en massa år sedan åkte tre mammor och alla våra barn och hyrde två lägenheter i en finca i Puigpunyent. Vi var där i tre veckor och solade och badade och åkte på utflykt. Sedan dess har jag varit där många gånger både som turist, men också på jobb.

IMG_5876

Om bara en vecka reser jag och Anneli för att plåta min nästa bok som förväntas komma ut i december i år. Jag hoppas ni kommer att tycka om den. Vi ska bo hos Petra, som jag har en yogakurs ihop med i maj, du har väl inte missat? HÄR hittar du info och anmäler dig

IMG_55751

Nu yoga och pranayama.

_MG_0115

stark också i stormen

_MG_0115moonsunbilder199

Från en dag till en annan kan livet förändras. Ta en ny riktning. Hur förbereder man sig för det? Hälsa och träning, ju äldre man blir, handlar mindre om snygga muskler och ett perfekt utseende, utan mer om att hålla hela vägen. Motståndskraftig. Stark också i stormen.

Jag är så fascinerad av kroppen. Jag borde blivit läkare. Kroppen och hur den funkar. Jag ska inte säga att det är ett mysterium, men det är stort. Fantastiskt stort. Att varje liten del av oss har en betydelse. Att allt finns där av en anledning. Typ allt från kindtanden, till mjälten, till levern, ryggraden. Till lymfsystem och tarmen.
Tarmen har ju fått uppgradering på senaste tiden och allt fler börjar uppmärksamma och tänka efter hur de äter, vad de äter och att tarmen faktiskt kan ha ett samband men än det ena, än det andra.
Lite som att hur tarmen mår, berättar mycket om hur du mår.
Förr sa man att blindtarmen var obetydlig. När jag var väldigt ung och åkte in på sjukhuset för att jag hade så ont i magen, ja, då passade de på att ta blindtarmen. Även fast den inte var inflammerad. De gjorde det i förebyggande syfte. Och fortfarande än idag tror många av oss att blindtarmen är en rest från förr, något som inte är viktigt.
Men LÄS HÄR
Ibland undrar jag om man inte är en försökskanin.
Vad menas med att ta saker i förebyggande syfte?
Hur tänker man där.
varför tar man nåt som inte är angripet av ex cancer eller ens är inflammerat.
Jag tänker på alla mina svårigheter att bryta ner saker. Och att varje gång en läkare skrivit ut antibiotika tex så borde han/hon också förklarat vikten av att jag måste äta probiotika eftersom jag inte har en blindtarm.
Jag har alltid känt. Och det är här vi kommer till det som är det flummiga. Jag har alltid känt att jag har svårt att bryta ner mediciner. Jag tar helst inte ens smärtstillande. Många har tyckt att jag är larvig (även läkare), men idag förstår jag.
Det är därför jag gång på gång uppmuntrar er läsare om att känna efter. Om att se er själva som experter. Att ifrågasätta. Att våga ställa frågor. Att våga vara obekväm.
Kroppen är en helhet.
Allt hänger ihop.
Ingrepp skapar på något sätt obalans i kroppen. Och efter ett ingrepp behöver vi hjälp att komma tillbaka till balans igen. Men det är faktiskt ganska absurt. När de tog mitt högra bröst fick jag ligga en natt på sjukhus. Det var vad som erbjöds. Men jag tjatade till mig två dagar extra. Nu när jag opererades i armen fick jag gå hem nästa dag kl tio. Då hade jag varit sövd i nästan fem timmar.
Rehabilitering och hjälp att komma tillbaka till balans igen. Den är ringa. Och man måste tjata och tjata, skrika och hojta för att bli hörd. Och för att få hjälp.

Jag har numera lymfödem i min ena arm. Men efter alla behandlingar känns det som att hela kroppen fortfarande. Ja, det tar tid att läka. Men det känns som att kroppen gråter stilla. Den fylls med vatten. Jag har gått upp i vikt. Jag har fått celluliter.
Det är nåt som inte stämmer. Men jag vet inte vad. Alla värden är bra säger dem. Men jag känner ju.
Jag läser och kollar vidare. Försöker ta reda på så mycket jag kan.

Därför blir jag så glad när min favorit Patrick Wahlberg. Han är en av ägarna till Greatlife som jag också samarbetar (eftersom de är sååå bra, bäst helt enkelt) med börjat blogga igen. Ibland tänker jag att Patrick säkert är trött på alla mina frågor. Nu senast det jag frågade om lymfsystemet, och mitt lymfödem. Om det finns nåt bra kosttillskott för att stärka det. Ja, jag är så tacksam då skriver han om det i sin blogg: LYMFSTÄDA. Hurra.

Och så klart gick jag in HÄR OCH KLICKADE HEM BRAIGA KOSTTILLSKOTT Om du går in via den här länken, så får du tio procent på ditt första köp om du också skriver YOGAVITA i kampanjrutan.
Jag köpte det han tipsade om för mig så klart, men så passade jag på att fylla på med annat som var slut i mitt egna lilla naturapotek.

Och som en händelse har mitt bolag Mrs Jones producerat några filmer till Medi som säljer kompressionsstrumpor bland annat. Här hittar du info om dem och informationsfilmerna.

FullSizeRender

exakt när är det man släpper ängsligheten?

Nu har jag varit sjukskriven i en vecka. Får inte bära, inte träna. Det är inte lätt. Märker att mitt humör åker upp och ner, ganska mycket ner. Jag blir låg av att inte träna. Jag gör min pranayama på morgonen och så promenerar jag både utomhus och på ett löpband. Inte mycket, men lite. Hur känner ni för det här med träningen/praktiserandet av yoga, eller vilken form ni väljer. För mig handlar det om att hålla tankesnurret lugnt. Att rikta min energi till en sak och inte hundra. Att landa. Jag är säker på att jag hade blivit galen om jag inte hittat yogan.

PIX-FJJX7V

När jag började blogga, ja, det är ju några år sedan nu. Men efter ett tag flyttades min blogg till yourlife och jag bloggade där i ett år under deras flagg. Det var nog då jag döpte bloggen till Yoga, mat och meningen med livet. Jag har alltid varit intresserad av meningen med livet. Det har också varit en fråga jag som jag frågat äldre människor om i intervjuer eller bara samtal. När jag var liten var jag väldigt fascinerad av gamla och hade också flera äldre kompisar. ”Det är du fortfarande” påminde min kompis Cissi mig om häromdagen. Och det är sant. Jag är intresserad av äldre människor och deras visdom. Gamla gör mig lugn. Jag tycker om att prata med gamla människor. Höra deras historier. Ja, ni vet ju att jag adopterade en farfar när jag var fem år, för att min biologiska farfar inte levde längre. Jag gick ofta hem till min låtsasfarfar och pratade om allt möjligt. Just äldre som kommit förbi det osäkra åren. De ängsliga åren. Just de har alltid fascinerat mig. Ni vet när man kommit så där långt upp i åldern att man struntar högaktningsfullt i olika måsten och regler som på många sätt håller nere människor. Man säger vad man känner och tycker, utan att för den saken göra människor illa, utan för att man inte orkar gå runt och ha den där spärren påkopplad. Ni vet den där rösten som säger: Får jag, kan jag, bör jag säga det här. Passar det sig. Jag kommer ihåg hur jag hållit igen i min ungdom. Och känt mig överkörd av än den ena, än den andra. Tänker på skolgången, hela universitetstiden. Eller Stockholms filmskola som jag gick, alltså killarna som gick där som på ett alldeles särskilt sätt manövrerade ut tjejerna. Film är ju grupparbete och jag hamnade i en grupp och vi skulle så klart ha de roller som man har i en filminspelning. Killarna ville vara regissör, manusförfattare. Ja, de mer tjusiga yrkena. Det ville ju jag också, men på nåt märkligt sätt så manövrerades min önskan bort. Jag var så trött på hur de höll på så jag väntade ut och tog det som blev över. Det blev b-foto. Men även fast det var min roll så var killarna i gruppen där och skulle kontrollera. De tyckte alltid att de visste bättre. Så fruktansvärt tröttsamt. Då fanns det inget ord för det här. Nu finns det.
Mansplaining som lite kortfattat går ut på att en man, oftast på ett nedlåtande sätt (och gärna oombett) förklarar något för en kvinna, utan att ta hänsyn till att hon vet minst lika mycket som han om ämnet han. Läs den här krönikan Den är så bra.

kultur_aldre

Nu finns det inget ord för det här bebissnackandet med äldre människor som vi numera ofta ser på tv. För ibland kan jag häpna lite över sättet många pratar med äldre. Lite som att man glömmer bort att de levt ett helt liv, med allt vad de innebär. Och det vet vi ju, det är fan inte lätt att leva. Äldre sitter på så mycket kunskap. För om man tänker att våra liv är som kartor. Efter ett antal år, oftast har man typ fyllt i alla fall 40, innan man börjar titta på den där kartan i ett sorts studiesyfte. Man ser vad som funkade. Man börjar lägga ihop ett och ett. Man ser mönster som återkommer. Inte alltid de trevligaste eller vackraste mönstren. Ibland tänker jag att jag är som ett lapptäcke. Vissa rutor är så vackra. Det kan vara en ruta med ett tyg som man liksom hade önskat det fanns en större bit av. Men nu fanns bara den här rutan. Så några rutor som gått sönder. Tråden har liksom släppt. Man har tråcklat slarvigt. Glada rutor och lite mer sorgesamma rutor. Arga rutor och eftertänksamma rutor. Erfarenhetsrutor och upprepningsrutor.
Så tänker jag på all den erfarenhet som de här människorna har och att de så ofta skrattas, skämtas bort bort. Och visst ska man få skratta och skämta med äldre. Det är inte det jag menar.

Vi föds rena och utan fördomar. Så går åren och läger på lager av fördomar och erfarenheter läggs på oss. Jag inbillar mig att livet handlar om att skala bort de där lagren för att man ska återfå den där blicken. Barnets blick på livet. När händer det? För exakt när är det man släpper ängsligheten av vad andra människor ska tycka eller tänka om en. Sånt skulle jag vilja prata med äldre om. Med de som inte fastnat i bitterhet. När kommer man till den där punkten när man sorterar ut vad som är viktigt i livet. När kliver man över tröskeln och släpper måsten och krav och istället njuter av att blogga som hundraåring. Förstår ni vad jag menar? Ni har väl inte undgått Dagny, eller Bojan som är 104 år och som började blogga som hundraåring. Tänk hon har levt i över hundra år. Här ger hon mansplainern Aschberg svar på tal Dagny 104 i Skavlan

FullSizeRender

Ja, kanske är mina tankar något osorterade idag. Men så får det vara. Det är också okej. Men jag tänkte återuppta det här med Meningen med livet. Så mejla mig på yogavita@telia.com och skriv era tankar. Skicka gärna bilder också. Här finns lite frågor som ni kan fnula på.

Namn:
Ålder:
Yrke:
Civilstånd/Familj:
Bor:
Vad är meningen med livet?
Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?
Vilken är din livsfilosofi?
Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?