aldrig ge upp

IMG_0809

vad är hönan och vad är ägget?

Ja, vad är hönan och vad är ägget?
Fick ett sms med texten ”Har du sett vad Agnes Wold har skrivit på twitter?” Jag gick direkt in och kollade.

IMG_0809

Är inte ute på twitter så ofta. Tycker faktiskt att twitter är ganska trist. Tänker att det är många ”svartellervittmänskor” där. Personer som gillar punchlines. När jag läser såna där tvärsäkra påstående som man kan läsa på twitter kan jag undra om det är lätt eller svårt att vara så där tvärsäker? Jag tror ju att det finns en massa gråzoner emellan och att det mesta går att se från olika håll och vinklar. Och ju äldre jag blir, ju mindre tvärsäker blir jag. Men en sak jag lärt mig. Jag ger inte bort makten att jag är expert på mig. För det kan nämligen ingen annan påstå sig vara. Inte ens om de har vit rock. Det har cancern och alla behandlingar lärt mig.

Men överläkare Agnes Wold påminner mig om den där tvärsäkra hjärtläkaren på KS som efter en kvart sa till mig: ”Nu tar du de här medicinerna punkt slut.”
Han hade inte tid eller lust att prata med en patient som var där för en biverkning. En patient som gått igenom alla jävliga och tuffa cancerbehandlingar som uppenbart inte ville behandlas mer.
Jag fick hjärtsvikt av cellgifterna och herceptinbehandlingen. (och apropå forskning, varför ger man i Sverige 17 herceptinbehandlingar, medan man i Finland anser att SJU räcker, just för att risken med hjärtsvikt är så stor).

Är svenskar och finländare olika? Eller ser forskningen olika ut i de här närliggande länderna?

Hjärtläkaren vägrade prata med mig om alternativa behandlingar eller ens prata om de möjliga biverkningarna på hjärtmedicinen han tyckte jag skulle äta. Ni som följer mig vet att jag struntade i att ta medicinen. Istället läkte jag min hjärtsvikt med Q10. Ja, Agnes Wold ibland är kosttillskott mycket bra, det finns till och med en undersökning gällande hjärtsvikt och Q10. Men den kom ut ett par år efter jag läkt hjärtat med Q10. För att hjälpa kroppen gick jag också på hypnosterapi och akupunktur.
Och jag läkte hjärtat.

IMG_0803

Det var den här intervjun i Dn som Agnes Wold gick i taket för. AGNES WOLD på twitter angående intervjun med mig i LÄS HÄR

Om man går in och läser Agnes Wold så skriver hon saker som att dn sprider skrämselpropaganda och myter.Hon passar också på att skriva saker som: ”Detta är den stora gåtan, hur många välutbildade människor som luras av kvacksalvare i Sverige. Framförallt kvinnor.” eller ”det är tur att jag inte är diktator för då kan det hända att jag förbjudit alla ”hälso”tidningar”

Men jag förundras över Agnes tvärsäkra svar på att det är en myt att stress kan utarma immunförsvaret. Eller om det kan finnas en koppling, som jag säger att jag inte vet om det finns. Men ändå om det finns en koppling mellan stress och cancer. Är inte det intressant att titta på det som forskare?

Antalet svenskar som blir sjuka av stress har nått nya katastrofnivåer. På sex år dubblerades antalet sjukskrivna – från 28.000 till 70.000. För de arbetande i kommunerna i Västra Götaland är läget värst, här finns flera av de värst drabbade i landet. Och Alingsås toppar statistiken. LÄS HÄR

Jag föddes in i stress. Ni kan läsa om det i min bok Ett stressfritt liv Efter att jag blev frisk från cancer upptäckte jag att jag hade hypotyreos. Underskott av sköldkörtelhormon. Det visade sig att jag haft det hela tiden sa läkarna. Även under cancerbehandlingarna, men inte sagt något till mig.

SKÖLDKÖRTELN STYR DITT LIV

”Att många kvinnor som lider av premenstruella symtom som PMS och PMDS vittnar om ökade problem vid hård stress kan ha sin förklaring i förändrad stresskänslighet – som i sin tur kan ha sin grund i rubbad kortisolutsöndring. Att kortisolproduktionen hänger ihop med hypotalamus, regionen i mellanhjärnan som i sin tur påverkar hypofysen, innebär att stress även har samband med andra hormonella tillstånd som till exempel sjukdomar i sköldkörteln.
– Svår stress kan i vissa fall bidra till störd sköldkörtelproduktion, antingen för mycket eller för lite sköldkörtelhormon, säger Angelica Lindén Hirschberg.” Läs artikeln här: STRESS KAN bidra till minskad fertilitet

Okej. Stress och sköldkörtelproblematik verkar hänga samman och för en tid sedan läste jag detta
NYA RÖN STÖDJER KOPPLING MELLAN BRÖSTCANCER OCH SKÖLDKÖRTELHORMON

Vad är hönan och vad är ägget?

LÄS gärna det här: STRESSHORMON KOPPLAS TILL BRÖSTCANCER

jag vill inte vara rädd

Jag vill inte vara rädd. Jag vill veta mer. Jag vill vara en öppen person. Inte dömande. Därför yogar jag. För att skala ner, ta bort alla lagren av skydd vi lägger på oss själva för varje år vi lever och som vi bara kör på. Jag yogar inte för att kunna bemästra hundra ställningar, utan för att bemästra mina omedvetna fördomar. Rasera alla murar. Jag vill inte ha några glasögon på mig när jag tittar och möter andra människor. Alla människor förtjänar ett schysst bemötande, tills de inte förtjänar det. Om ni förstår vad jag menar.

Idag ville jag höra någon jag tycker om hålla en gudstjänst. Han är en rumänsk präst, vi kallar honom fader. Någon kallar honom pappa. Jag var den enda ljushåriga i församlingen och bara bitvis av predikan hölls på svenska. Men jag blev så fascinerad, så varm i hjärtat av hur gudstjänsten var. Barnen sprang runt. Några sjöng. Ibland avbröt de prästerna. Någon tände ljus. Någon hade bråttom in och kysste ikonerna. Några satt på knä på golvet. Några hade slöja. Någon hade knallröda höga pumps. Män, kvinnor och barn. Gamla. Och så rökelsen och borden som fylldes med bröd, bakelser, kakor. Folk stod upp, satt ner. Några vankade fram och tillbaka. Det hände nåt och allt var okej. Några behövande fick långa välsignelser och man kunde lämna fram namnlistor på personer man vill skulle nämnas under gudstjänsten. Efter en och halv timme var jag tvungen att tassa ut för att kissa. ”Pappa” såg det och ropade mitt gudtjänsten; Karin, du får inte gå förrän jag kramat dig.
Vilken präst gör så?
Jag kände mig generad och viskade; Jag ska bara kissa, jag kommer tillbaka.

Jag tror nog inte på Gud, men jag tror på det goda. Jag tror på det goda hos varje människa. Jag vill vara en god människa. Jag tror på godhet. Jag tror att Jesus fanns och Jesus var vår första och största, och kanske mest kända healer. För det bland annat spikades han upp på korset. Häxor som botat människor brändes på bål. Varför har vi sån rädsla och sånt hat till det alternativa?
Idag är det häxjakt på alla de som inte går i vita rockar eller skriver ut läkemedel men som kanske botar cancerpatienter.

Varför har vi inte möjlighet att själva välja hur vi vill bli botade?

Idag har jag blivit välsignad och varit på en gudstjänst som tog mer än två timmar och nu ska jag åka och hälsa på min riktiga pappa som fick stroke i höstas och nu är förlamad i hela sin vänstra sida. Från dag till en annan förändrades hans liv och numera bor han på ett ålderdomshem och behöver hela tiden vård och hjälp. Min blodspappa.
Men jag tror man kan ha många pappor och mammor i sitt liv. Särskilt vi som inte känt oss älskade som barn, vi söker nog alltid ställföreträdande pappor och mammor. Vi som försöker få ihop bilden av hur en familj ser ut och är. Vi som alltid famlat lite i blindo. Vi som är vuxna nu, men ändå då och då slängs tillbaka till den där känslan av utsatthet och ensamhet vi kände som barn. Vi som tvingades bli vuxna för fort. God Söndag på er alla men allra särskilt till er som fortfarande söker.

del 1 mina provsvar & det här med referenstabeller

index

Jag har lovat er att berätta om mina senaste provsvar från werlabs. Jag ligger innanför ramen av referensberäkningen på det mesta. Skönt. Jag ser att mina järnvärden och d-vitaminet har gått ner. Och de har båda sin förklaring. Mitt JÄRNkosttillskott tog slut och jag har haft lite mycket i mitt liv den senaste och helt enkelt glömt bort att beställa nytt. Och d-vitaminet, ja, vad ska jag säga. Jag trodde att sommar och sol skulle vara nog… Men det är det tydligen inte. Så där är förklaringen att jag slarvat. Nu vet jag att det inte går att slarva.

Så gå genast in HÄR & BESTÄLL för du vet väl att du får 10 procent på ditt första köp om du går in via den här länken till Greatlife, som du också hittar både på min hemsida och min blogg och du skriver in YOGAVITA i kampanjrutan.

Så, vilka kosttillskott försöker jag att äta? Många tänker säkert:
”Gud vad hon är hysterisk”.
”Vad hon överdriver hela den här grejen med att må bra”.
Och det är okej, ni får tycka så. Men ända sedan jag blev sjuk har jag bestämt mig. Jag vill att mina inre organ ska må bra. Jag vill hjälpa kroppen att återställa balansen. Jag vill aldrig mer behöva gå igenom en cancerbehandling. Det är det värsta jag gjort. Och det finns väl inga garantier. Livet för med sig många olika och jobbiga händelser som man måste lära sig att leva med, stå ut med. Mina föräldrar mår inte så bra. Min pappa fick en stroke för snart ett par veckor sedan och ligger fortfarande på intensiven. Han är förlamad i halva kroppen. Det är fruktansvärt. Jag är så ledsen.
Men så här är livet. Vi behöver vara starka för att klara de katastrofer och händelser som livet för med sig.
Men en sak jag ser nu och förstår framförallt nu som anhörig. Det är hur jävla viktigt det är att ha en stark kropp. Och då menar jag inte en kropp som en elitidrottare, utan en kropp som är någorlunda van att träna. Som vet hur man kopplar på sina muskler. Men också hur viktigt det är att tänka på vad man stoppar i sig. det som alltså blir bränslet och näringen i din kropp. Så, Vad tankar du kroppen med? Och hjälper du kroppen och alla dina organ med kosttillskott om det visar sig att du har brister?
Sånt blir ännu mer viktigt i mitt liv.

Så här har ni min lista på vilka kosttillskott jag äter och det är mycket möjligt att jag glömt nåt. Kanske borde göra ett minnestest… Och JA, jag köper mina kosttillskott från greatlife, eftersom jag då vet att de inte är syntetiskt framställda.

D-vitamin
Järn
E-vitamin och selen
B12
Zink
Magnesium
Q10
Omega 3
Bkomplex
K2
One daily
c-vitamin

Sedan en tid tillbaka försöker jag också påminna mig själv om att ta SVENSK DROPPARför välmåendet, för matsmältningen.
Jag tar också Iscador, som jag fått utskrivet från min antroposofläkare och numera tar jag det som droppar. Tidigare tog jag ju sprutor på mig själv. Jag tycker det är så skönt att slippa sprutor.
Men, summa summarum. Jag tänker fortsätta som jag gör. Äta mina kosttillskott, gå på zonterapi & lymfmassage och fortsätta äta homeopatmedicinen. Nu ska jag börja den lite mer tuffa kuren för att stärka min sköldkörtel.
Men jag tänker ta kontakt med en endokrinolog för jag vill lära mig mer. Så nu börjar min resa, den resa jag vet så många andra går igenom. För att ha sköldkörtelproblem verkar vara så vanligt, och ändå så få som vet något. Kul om du delar med dig här.

HÄR ÄR TVÅ SUPERBRA artiklar om sköldkörteln från min guru Patrick Wahlberg som är en av grundarna till Greatlife

ARTIKLAR & FAKTA BESVÄR MED SKÖLDKÖRTELN
SKÖLDKÖRTELN UNDER HÖST & VÅR

Mitt förra werlabsprov lät jag flera personer titta på. En onkolog, en hormonexpert, en näringsmänniska en antroposofisk läkare och sidan på fb som riktar sig till oss som har en underproduktion i sköldkörteln. Och det som var lite snurrigt det var att jag fick så många olika besked. Så många olika råd att det blev lite snurrigt. Men jag väljer att tänka att det är intressant. Att det kan skilja sig så, det betyder också att det finns olika möjligheter att läka sig själv. Att inte stirra sig blind på att det bara finns ett sätt, utan flera olika och att det borde utgå från mig som person. jag kommer att berätta mer hur jag tänker.
Men jag höll fast vid att trots att mitt TSH var relativt högt, så hade det gått ner från när jag var under cancerbehandling. Då var alltså mina värden sämre.
Jag kan börja med att säga att jag vill inte ta levaxin. Du gör som du vill och det här är ingen kritik till dig som väljer att äta levaxin. Men jag vill göra det på ett annat sätt. Jag vill inte bli beroende av syntetiskt framställda mediciner. Jag vill hitta ett annat sätt som är biverkningsfritt, som snarare stärker min kropp på sikt.

Men obs, det här är min resa. Det behöver inte vara din. Du gör som du vill, så ge mig rätten att göra som jag vill. Och det är också det som är problemet med att det finns det här med referensintervaller. Att jag tar ett test som sedan ska analyseras utifrån en referensmodell. En sorts sannolikhetsprincip. Den här referensintervallen är gjort på låt säga 10 000 människor som man valt ut. Där har man då hittat någon sorts normalnivå som gäller för de här 10 000 människorna. Men människor är olika. Och hur var situationen när man tog testerna på den här låt säga ”medelmänniskan”? Det som numera alltså är måttstocken för oss alla. Vi människor reagerar olika på läkemedel och på behandlingar. Jag kanske dippar väldans om mitt järn faller också inom referensramen, medan någon annan blir alldeles nipprig av att ha samma järnvärden som jag. Det är ju det här som är det, låt säga ”tokiga” med att mäta utifrån en referensmall. För att veta hur en patient mår räcker inte bara att ta tester, man måste ta reda på hur människan mår. Hennes bakgrund. Vad har hon/han gått igenom. Genetik. Livet i övrigt. Är hon vego. Äter hon kött. Lever hon livet fort, utsätts för faror. För stress. Äter hon andra mediciner, som kanske ger biverkningar.
Så frågan borde egentligen vara; hur såg referensgruppen ut? Vilka är de? Hur lever de? De som alltså är mallen för de prover jag nu alltså tar.
Förstår ni vad jag menar?
Enkelt beskrivet. I proverna står det att mina sköldkörtelvärden inte är de bästa. De kan alltså vara bättre. Men hur mår jag? Jag känner till exempel att jag mår bra. Att jag är på väg. Jag märker skillnad. Jag tycker till exempel att jag mer och mer kommer loss och ur den här cancermanteln jag gått runt med. Så det viktiga är inte att stirra sig blind på testet, utan att se helheten. Sakta blir det bättre och jag kommer att fortsätta att ta prover, för att hålla koll. För att se resultat av mitt sätt att stärka kroppen.

Så hela grejen att bara ha ett läkemedel som i det här fallet när man har en underproduktion i sköldkörteln är så gammeldags något kan vara. Eftersom alla människor bär på en historia i form av genetik, av vad vi kanske behandlats för. För hur livet är med oss och hur vi lever det. Det nya, eller egentligen det nygamla, men det som vi som patienter borde kräva, höja våra röster för det är Personalized medicine. Läste den här texten från Apotekarsocieteten. Intressant

Så vad kan man göra? Jo, om man tagit ett test så kan man alltså ringa sin husläkare. Man ber husläkaren om att hen ska skriva en remiss till en endokrinolog. Och det har jag förstått är inte enkelt eftersom husläkaren vill ofta hålla kvar en inom primärvården.HÄR kan du läsa
Men det är här man ska stå på sig, eller byta husläkare.
Du har ju svaren i din hand, om du tex tagit ett werlabstest och proverna visar på som i mitt fall en underproduktion.
Vi har ett FRITT VÅRDVALL som alltså berättigar oss att också fritt söka hjälp där vi kan bli hjälpta. och det är därför det är viktigt att vi tipsar varandra om läkare/sjukhus etc som tar oss på allvar, som är experter. Så att vi slipper hamna fel och stånga pannan blodig. Så tipsa mig och alla som följer den här bloggen. Har du träffat en bra endokrinolog som lyssnar på dig. Var kan vi hitta honom/henne?

Så här kommer mina provsvar. Och du kan också göra som jag. Jag samarbetar numera med werlabs, eftersom jag är sjukligt intresserad av kroppen och kanske framförallt av att må bra i min kropp. HÄR ÄR LÄNKEN om du går in här och fyller i KARIN i kampanjrutan så får du 10 procent på valfritt test. Jag tog mitt eget test Wellnesspaketet. Det tycker jag är bra.

Och fortsättning följer…

Blodbristprover Referensintervaller I april 2016
B-Erytrocyter 4,5 3,9-5,2 x10(12)/L 4,4
B-EVF 0,41 0,35-0,46 0,41
B-Hemoglobin 132 117-153 g/L 129
Erc(B)-MCH 29 27-33 pg 30
Erc(B)-MCV 91 82-98 fL 94

Blodsocker
B-HbA1c (IFCC) 36 31-46 32

Hormoner
S-Kortisol 238* Se kommentar nmol/L
S-T3, fritt (ModE) 4,6 3,1-6,8 pmol/L 4,6
S-T4, fritt (ModE) 13 12-22 pmol/L 14
S-TSH (ModE) 4,8 0,3-4,2 mE/L 5,0

Immunförsvar
B-Leukocyter 5,8 3,5-8,8 x10(9)/L 5

Koagulationsförmåga
B-Trombocyter 243 167-387×10(9)/L 193

Mineraler
fS-Zink 11 10-17 mikromol/L
P-Järn 15 9-34 mikromol/L 19
P-Magnesium 0,88 0,70-0,95 mikromol/L 0,85

Vitaminer
P-Homocystein Se kommentar* 5,0-15 mikromol/L 8,6
S-25-OH Vitamin D 109 75-250 nmol/L 84
S-Kobalamin (ModE) 740* 150-650 pmol/L 490

LÄS HÄR VANLIGA FRÅGOR från Sköldkörtelföreningen

och det här: Vad blodprov missar

FullSizeRender

D som i donationer och dinner

I mitten av juni var Bengt Sjöberg i TV4s morgonsoffa. Bengt Sjöberg är miljardären som skänkt två miljoner till cancerforskning. SE reportaget och se hans diplomatiska åsikter om den svenska cancerforskningen/vården. Bland annat säger han att han upplever att det är som två läger i Sverige, den konventionella vården och den alternativa och att det inte är så i andra länder.
Han har ju så klart rätt. Jag kan inte förstå att det ska vara två läger?
Varför har vi inga andra alternativ till vård än den vi har på sjukhusen? Och varför undersöker vi inte och forskar på sånt som inte ger några biverkningar.
Jag kan inte förstår.
Jag vill inte förstå.

Här kan du läsa
SE DET HÄR

Man får ju hoppas att Karolinska inte sjabblar bort de här pengarna som de gjorde med Osher-donationen för en massa år sedan. >LÄS

Jag vet att man inte ska vara negativ i förväg, men jag kan inte hjälpa…

FullSizeRender

Igår var vi hemma hos Anneli och Johan som bor på Väddö. Så mysigt, så gott.

IMG_8684

Älskar när köttätare också lagar/grillar sånt som jag kan äta. Och det dessutom är så gott. Nu tog jag inte bild på efterrätten men vad säger ni om jordgubbar och andra god frukter som de strött basilikasocker på. Alltså, sååå gott. Plötsligt blev basilikan het, från att ha varit nån smålarvig kryddväxt, i alla fall för mig.

IMG_8679

Ja, vid det här laget vet ni ju att Anneli är min bästa kollega. Tack tidningen Tara som sammanförde oss för ett jobb för en massa år sedan.

IMG_8702

Pino tyckte också det var mysigt att träffa Anneli och Johan

IMG_8685

Johan och Tomas, den där grillkokboken. Ja, ni fattar.

Kickis blogg LÄS DET HÄR Sånt man kan tänka på om man har vänner som är sjuka i cancer, eller någon annan sjukdom. Jag är tacksam för den hjälp och det stöd jag fick när jag var under cellgifter. Det är min värsta period i livet, men mina vänner och många av er som följt mig på bloggen. Ni gjorde att jag kunde uthärda. Tack för allt ert stöd. Tack för all er hjälp. Fy fan vad jag hatar cancer.

13631511_10154225309634526_7195186795176977729_n

respekt är väl det minsta man kan få

Jag har haft skojiga dagar i Visby och Almedalen. Jag var ditbjuden för att vara med i en paneldebatt på onsdagen som Vidarstiftelsen anordnade och med tidningen Hälsas chefredaktör Maria Torshall som moderator. HÄR kan du läsa om debatten

13631511_10154225309634526_7195186795176977729_n13631528_10154225310774526_1603133358734260643_n13590326_10154225309384526_4555457479312912792_n13529000_10154225309984526_3039234586605426627_n

Jag har på allvar svårt att förstå varför vi inte har integrativ vård i Sverige. Varför vi inte har möjlighet att välja? Man pratar ju om patientval, men när vi är i sjukvårdens händer så kan vi bara ta emot den hjälp som erbjuds och betala allt det andra ur egen ficka. Jag har aldrig tidigare drivits av en önskan om att tjäna pengar. Pengar har aldrig varit min drivkraft. Jag har aldrig tänkt ”smart” på det sättet utan alltid gjort och arbetat med det som jag tyckt varit kul och sedan hoppats på att det i slutändan sedan ska kunna försörja mig. Men när jag fick cancer och varken var försäkrad eller att jag ens sett om mitt hus så att jag hade en värdig sjukpeng. Jag hade faktiskt inte ens råd att vara sjukskriven när jag gick på cellgifter. Det ändrade min inställning. För det är verkligen när man blir sjuk som man förstår hur mycket lättare det är att vara rik. Då har du råd att väja alternativ medicin och gå på dyrbara behandlingar. Kanske till och med åka till en klinik i Tyskland och bli behandlad med just integrativ medicin.
Så nu för tiden ägnas många tankar åt; Hur blir jag rik? Och gärna snabbt.
Tips emottages tacksamt.

Fick det här mejlet och det gjorde mig så ledsen. Faktiskt upprörd. Läs:

Hej Karin
Jag har följt din blogg med stort intresse ett bra tag nu. Det började med att jag själv insjuknade i cancer 6 månader efter att min lilla son fötts. Jag fick då en av dina böcker av min pappa som hoppades att den skulle ge hopp och inspiration genom alla tuffa behandlingar. Och det gjorde den! Jag har sen dess återupptagit yogan och helt lagt om min kost…för att försöka ta hand om mig själv och läka. Även om jag idag är cancerfri så känner jag att det är en lång väg tills kroppen och själen är läkta. Jag söker precis som du komplement till den \’vanliga\’ cancervården och ville gärna bli remitterad till Vidarkliniken i Järna för rehabilitering. Men när jag tog upp saken med min läkare blev jag tillrättavisad och tillsagd att inte under några omständigheter kunde han gå med på att renittera mig dit. Och han ville inte heller att jag skulle få någon \’alternativ\’ påverkan på min kropp då detta kunde störa återhämtningen typ. Jag blev verkligen helt paff och kände inte att jag orkade ta en fight med min läkare. Men nu efteråt känner jag mig så himla besviken och fråntagen möjligheten till en holistisk läkning. Jag tänkte därför höra om du har några tips på hur man kan gå vidare med detta, dvs andra vägar in? Och vad fick du för gensvar från dina \’vanliga\’ läkare ang vården på Vidarkliniken? Tack för en mycket tänkvärd och inspirerande blogg! Är så tacksam att du tog dig tid att läsa detta bland alla mail du får.
Hoppas du får en fin sommar!
Mvh
L

Svar: Kära L, vad fint att höra att du är cancerfri och att min bok hjälpte dig till inspiration och hopp. Du anar inte vad det värmer mig att läsa. Tack för att du också berättar för mig.
Precis som du skriver så tar det tid att läka efter alla behandlingar, men också efter ett chockbesked om cancer. Den där rädslan som ligger och gnager, oron att det ska komma tillbaka som vi som en gång insjuknat alltid går runt och bär på. Men de känslorna mattas av och jag lovar att skratten mutar in sig och tar mer plats. Men det är just för att kunna läka och få hjälp att hitta de verktygen som man gärna vill komma till Vidarkliniken. Jag läkte verkligen där. Mina möjligheter till behandling där var magiska på så många sätt och jag önskar så att alla fick den möjligheten. Därför blir jag så ledsen att höra att din läkare inte vill remittera dig. Att han sätter sig över din önskan.
Och jag undrar faktiskt om han ens har rätt att neka dig den hjälpen?
Att han tar sig den rätten. Jag blir fly förbannad.
Om jag vore du skulle jag anmäla honom. Jag förstår om du inte orkar eller vill. Men nu är det så att det är läkarna som vi har under vår cancerbehandling som just kan remittera oss. Ett annat sätt är att hitta en annan läkare. Du vet att du har rätt till second opinion. Ge inte upp. Jag har hela tiden tänkt genom alla behandlingar att om jag orkar kämpa för bästa vården, så kommer det att gynna någon annan. Jag skriker och gormar inte bara för mig själv, utan för alla tjejer och killar och gubbar och tanter som kommer att få cancer och drabbas som jag. För att de ska få bra vård. Bästa vården och möjligheter till rehabilitering. Det hjälpte mig att vara konstruktivt arg.
Att faktiskt kräva min rätt.
Att inte bli rädd för vita rockar och tro att de vet bäst.
Jag är expert på mig och du är expert på dig. Du vet bäst. Så bli inte ledsen, utan bli arg och omvandla det till kraft.
Hoppas du förstår vad jag menar.
KOLLA HÄR hur man går tillväga.
Om du inte vill anmäla din läkare, så skulle jag höra av mig till Vidarkliniken och berätta om din läkare som inte vill skicka en remiss. Jag tänker att de måste ha varit med om det här massor av gånger och de har säkert någon tanke hur du kan få en remiss på annat sätt.
Läste precis det här: Tyvärr vill många läkare slippa skriva remisser LÄS HÄR Mycket oroväckande.
Jag är tacksam för min onkolog som lyssnade på mig och tog mina önskemål på allvar. Jag förstår idag, när jag läser ditt mejl att min onkolog kanske var lite ovanlig som vågade låta mig på många sätt läka mig själv med andra saker än det sjukvården erbjöd. Jag ska inte säga att hon uppmuntrade mig till att använda komplementär vård och behandlingar. Eller att hon trodde på min kostomläggning och sånt. Men hon respekterade mig och mina åsikter och tankar.
Respekt är väl ändå det minsta man kan få från en läkare när man genomgått så tuffa cancerbehandlingar som du gjort.

_MG_9069

mitt hjärta

Igår var jag på Thoraxkliniken för att undersöka mitt hjärta. Våren 2013 visade det sig att jag hade hjärtsvikt, som är en ganska vanlig biverkning när man genomgår cancerbehandlingar. Och alldeles särskilt om man får Herceptin. Vilket jag fick. Jag skulle ha tagit 17 intravenösa behandlingar. Tydligen tar man bara sju i Finland, vad jag hört, men jag skulle ta 17. Jag kommer ihåg hur jag mådde efter varje omgång. Jag blev trött och flåsig och vid ett tillfälle föll jag bara ihop. Jag skulle cykla en liten snutt men ramlade med cykeln ner i ett dike. Jag orkade nästan ingenting. Så obehagligt.

Ibland när jag tänker på vad en kropp utsätts för. Vad min kropp utsatts för så kan jag faktiskt börja gråta. När man är mitt uppe i behandlingarna gör man liksom det man måste. Man orkar och kan inte tänka på något annat. Det är liksom nu som minnena kommer tillbaka. Och det finns stunder när jag tänker på hur det kändes. Hur jag mådde. Och jag kan ömma så för min kropp att den orkade. Att jag orkade. Att alla fantastiska människor, barn och vuxna ens orkar igenom såna här cancerbehandlingar det är helt otroligt. En del får jag så jävla oturligt tillbaka cancern och tvingas genomgå fler än en behandling.
Att göra läkarundersökningar är en sån där stund när man liksom slungas tillbaka i tiden.
Igår kollade jag hjärtat.
Mitt hjärta var nere på 30 procent i mars 2013. Normalt ligger hjärtat mellan 55-65 procent sa han som undersökte mig igår. 2013 träffade jag en läkare, ni kan ju den här historien. Men då träffade jag en läkare som skrev ut en massa mediciner som jag bestämde mig för att inte ta då de skulle kunnat ge mig både sämre hjärta, njursvikt och några andra trista biverkningar. Istället började jag med Q10 från Greatlife: GÅ IN HÄR och skriv in YOGAVITA i kampanjrutan, så får du 10 procent på ditt första köp. Jag gick till hypnosterapeuten och psykoterapeuten Ingen Lundmark som du hittar HÄR och så svingade jag kettlebells, satt långa stunder i min infraröda bastu från Luxway som du hittar info om HÄR
I augusti hade mitt hjärta gått tillbaka till 50 procent.
Men fortfarande lite under. Men på väg.
Nu visade det sig att hjärtat var 56 procent.
Jippie.
Så det ligger alltså inom ramen av normalt.
Man kan alltså läka sig med alternativmedicin.Jag längtar till den dagen man tillåter komplementär medicin på sjukhusen. För att få bättre resultat. För att patienterna inte ska behöva leva med livslång medicinering av mediciner som ger andra biverkningar som man måste äta medicin emot.

Tack ni som mejlat mig och undrat hur det gått med mitt hjärta. Jag är tacksam om glad att mitt hjärta funkar som det ska. Att det pumpar bra. För jag vill fortsätta att fylla det med kraft och energi och en massa kärlek. Nu känns det lite som att jag kan pusta ut och ta itu med de andra organen i min kropp som tjorvar. Men hjärtat, själva motorn i kroppen. Ja, det funkar som det ska. Tack för det.

Nu ser jag fram emot mina två skrivarveckor i Aten som börjar på måndag. Sedan tar jag flyget till Mallorca 23 maj för att möta fantastiska Petra. Min bc-syster och vår kurs Hathayoga & yogapyssel som du hittar info om HÄR Tror det möjligtvis finns en plats kvar.

IMG_7380

Petra är ju personen bakom Santani som du hittar HÄR. De fina fina yogakläderna och kläderna man bär mellan yogapassen. Och mest hela tiden faktiskt.

_MG_4107_MG_4266_MG_4364_MG_4532

yogaerotica

godmorgon

På 70 talet, när jag var barn lärde vi oss en massa bra grejer. Vi lärde oss att inte slänga grejer, papper, flaskor och sånt på marken. Flera gånger var man ute med skolan och städade upp efter såna som tyckte det var för långt till papperskorgarna. Håll Sverige rent hette kampanjen. Jag kommer ihåg att vi kände oss viktiga, lite som att vi faktiskt kände att vi kunde göra skillnad. Vi lärde oss att släcka, att inte låta lampor stå och lysa i rum man inte var i. Och vi uppmanades att bada flera i samma badkar, om vi skulle bada. Fy fabian för att vara den som fick hoppa i badet sist. Helst skulle vi bara ta en snabbdusch och då inte varje dag.
Det var samtidigt som gröna vågen kom och många flyttade in i kollektiv eller ut till landet för att lära sig odla. Vad hände med den vågen?
Var det den vågen som senare övergick i new age, då man skulle skrika i kuddar – primalskrik. Sova med kristaller för att rena insidan. Jag kommer ihåg den tiden också. Jag gick på rosenterapi på Hälsans hus i Stockholm. Hade kristaller runt halsen. Spådde i tarotkort och drömde ”sann”drömmar. Jag jobbade på Sunrice som jag tror var Stockholms första vegetariska restaurang. De gav också ut en kokbok och jag undrar om jag inte har den i källaren någonstans.
Jag har fortfarande svårt att slänga nåt på marken och blir så förbannad varje gång man måste hoppa över hundbajs som en korkad hundägare som struntat i att plocka upp.
I morse läser jag i tidningen LÄS HÄR att vi ska inte duscha varje dag. Dels för miljön, att det är faktiskt onödigt att slösa på resurser. Men också för att vår hud mår bättre när vi inte tvättar bort de nyttiga bakterierna som vi går runt och bär på.
Jag köper tvättlappar på Ikea och åhlens och varannan dag tvättar jag mig på de viktiga ställena med min tvättlapp. Så smart tycker jag.
Dessutom skippar jag sedan en tid tillbaka shampo och tvättar håret med balsam. HÄR har Lady Dahmer skrivit utförligt hur hon gör
Jag vill gärna ha tillbaka mitt långa hår, så jag kan ha fläta.

_MG_0115

Den här bilden tog Anneli Hildonen till boken YOGAEROTICA Du har väl inte missat den?

yogaerotica

Vad säger ni om det här? Vad kan vi i väst lära oss av en mångtusenårig filosofi som yoga när det gäller sexualitet och erotik? Ganska mycket visar det sig. Yogaläraren och författaren Karin Björkegren Jones tar dig med på en resa genom yogan och andra orientaliska filosofier. I Yoga Erotica blandar hon egna erfarenheter och resonemang med fakta, intervjuer och träningskapitel, singel- och paryoga, tillits- och avslappningsövningar, och sexiga ställningar inspirerade av Kama Sutra. Yoga Erotica hjälper dig och din partner att bygga upp en mer kärleksfull och sexuellt laddad relation. Boken beskriver också hur du på egen hand kan bygga upp din kroppskännedom och självkänsla med yogan. Yoga Erotica är en vacker och inspirerande yogabok för både nybörjaren och den vana yogautövaren.

_MG_9062

Idag blev det lite av varje i bloggen. Borde hålla en linje. Men allt hänger ju ihop, på nåt sätt. Alla hänger ihop för vi är alla en, typ. Dessutom var det på 70talet som jag tog min första yogalektion i en källarlokal på Bergsundsstrand. LÄraren hette BertYoga Jonsson. Bara en sån sak.
Ha en bra dag.

sympati eller empati

Bra beskrivning av skillnaden mellan sympati och empati. När man är låg. När man är ledsen. När man är riden av ångesten då är det inte en människas sympati man vill ha, utan empatin.

I mig finns fortfarande de där stunderna kvar, så typiskt att man spar de negativa stunderna. Jo, jo jag har de bra och härliga och fina minnen kvar – också. Men stunder som till exempel när jag satt mitt emot någon jag trodde var empatisk, mitt uppe i mina cellgiftsbehandlingar och berättade om min rädsla för att ta bort bröstet. Och hen sa men om du fick välja mellan det och ett ben/arm så väljer du väl bröstet. Det var inte empati. Det var definitivt nåt annat. Jag har tänkt på det ganska mycket sedan jag fick lymfödem i min arm och den på många sätt faktiskt blev utsatt, nedsatt.
Men jag har också tänkt på alla dessa tjejer som fått tillbaka cancern. Och en av mina bc-systrar som bara för några dagar sedan opererade bort en arm. Gode gud låt henne nu få många friska år.

Varje gång jag hör om någon som får återfall tappar jag mig ett tag. Jag blir ledsen för deras skull. För deras nära och kära och rädslan i dem. Men jag blir också själv rädd. Rädd för att jag själv ska få återfall. Så blir jag rädd för att jag blir rädd. Jag tänker att den där rädslan skapar stress och ångest i min kropp och inget av det är bra för cellerna. Fy, fan jag blir stressad av att jag är stressad typ. Jag märker det på mina drömmar. Det är ganska svarta stundvis. Jag märker det på min arm som svullnar av oro. Som gör ont när jag inte sovit bra på natten. Moment 22.

Vänd tanken Karin, tänker jag då. Tänk positivt. Sätt på en bra låt och dansa lite. Skratt hjälper mot rädsla. Skratta det där cancermonstret rakt upp i ansiktet.

Så snälla, tänk på det nästa gång du träffar en människa som överlevt en cancersjukdom, för hon tänker på återfall ganska ofta. Hon kanske inte vädrar det varje dag. Hon kanske inte tar upp det med dig. Men hon tänker på det. Den oron finns i henne, alltid.
Och då är det inte så empatiskt att säga: Min moster gick bort i bröstcancer.
För jag vet inte vad jag ska göra med den informationen.
Jag förstår att du gör det för att du kanske inte vet vad du ska säga, eller för att du vill dela med dig, lite som att du förstår vad jag varit med om genom att dela med dig nåt som varit svårt för dig med mig. Att du vill bonda med mig genom att säga så.
Men vi delar inte den upplevelsen såvida du inte själv haft cancer. Jag har förlorat flera vänner i cancer den senaste tiden. Det är smärtsamt. Det är sorg. Men jag har en annan erfarenhet också utöver en sorg, jag har haft cancer själv. Och även om jag skrattar, och även om jag verkar starkare än starkast, så kan jag vara så liten där i natten. Då när jag måste sortera upp en massa känslor och hålla den lilla Karins hand nä hon är rädd för att få återfall. För det är en annan känsla att bära på cancern själv. För så är det, ingen kan förstå hur det är att ha cancer förrän man själv är där.

FullSizeRender

njut mer och behaga mindre

IMG_0913 Foto: Walter Hirsch

Så här skrev jag på mitt instagram karinbjones

TBT intervju i Vecko revyn (1995) inför min debut som programledare. Jag och Paolo Roberto höll i talkshowen Menhallå på tv4. Jag är 31 år, mamma till en fyraårig dotter. Jag var alldeles för mycket duktig flicka. Jag behagade samtidigt som jag hatade att inte bli tagen på allvar. 21 år senare försöker jag få ihop alla delar. Jag skulle inte ha oroat mig så mycket. Till alla unga tjejer därute. Oroa er inte så mycket, njut mer och behaga mindre.

21 år senare. En annan jeansskjorta, ett annat bord och med en bit alg från misosoppan jag precis druckit mellan tänderna.

FullSizeRender

Äsch, det var ett försök att ta en likadan bild, men känslan nu är mer, synd det blev ju ändå en ganska bra bild, jag postar den… Är det att för att man bryr sig mindre. Man har fokus någon annanstans. Eller är det för att man inte orkar ta om bilden, den blev ju okej i övrigt?

Tack alla gulliga för alla era underbara kommentarer. En stannade extra kvar: Det här med att visa sin sårbarhet är verkligen starkt. men också en provokation för många människor. Jag hoppas din styrka tar dig till den plats du önskar.

Människor som visar sig sårbara har aldrig gjort mig rädd. Jag är nog mer rädd för människor som håller fasad. Människor som tror att sårbarhet är detsamma som svaghet. Jag har varit så rädd för att inte passa in. En stor del av min ungdom gick åt till att härma andra. Se ut och vara som andra. Nu vill jag bara vara jag med alla fel och brister men också alla braiga egenskaper allt i en enda röra. Och om det är att vara svag, att visa sig sårbar och säga Jag behöver jobb, ja, då får de väl tycka det.

Vi får se vad min ”annons” leder till, förhoppningsvis till något som är mer regelbundet. Om inte så har jag slängt upp önskningen dit upp och kanske kanske slår en eller två, eller flera av mina drömmar in.

KOM och yoga med mig i Uppsala 10/4, anmäl dig HÄR

Och jag kommer till Viken, Skåne

KOM och yoga med mig i Viken 22-24/4, anmäl dig HÄR

IMG_55751

kapad hjärna

En vecka kvar.
Lyft inget. Bär inget. Träna inte på tre veckor sa doktorn. Det är svårt för det är min högerarm som opererats. Jag gör det mesta med den armen, eftersom jag är högerhänt. Det sker på ren reflex och sånt är svårt att lära om. Men nu är det bara en vecka kvar och förhoppningsvis kan jag återgå till att använda armen någorlunda som förr. Jag längtar.
Men det är som att jag glömmer bort det där med att jag inte får bära tungt. Jag går till affären för att köpa hundbajspåsar och kommer därifrån med två tunga matkassar. Sån är jag. Jag är så impulsstyrd.
Plötsligt behöver jag en massa saker, så mycket att när jag kommer hem upptäcker att jag inte köpt det jag gick dit för. Jag glömde hundbajspåsarna. Och det jobbiga i situationen är att jag nu glömt det varenda gång jag handlar den senaste veckan…
Vad har hänt med min hjärna?
Förr kunde jag hålla så mycket i i huvudet. Jag kom ihåg alla människors namn. Det gör jag verkligen inte längre. Ibland när jag ska presentera två vänner för varandra har jag glömt bort vad någon av dem heter. Inte bästa vänner, men ändå människor som man kan förvänta sig att jag ska komma ihåg namnet på.
Jag glömde bort koden till mitt Visakort när jag var i Indien. Vilket så klart orsakade en del problem. Jag kan räkna upp det ena efter det andra som glöms bort, som inte borde glömmas bort. Jag vet att mycket handlar om stress, att det är boven till de här minnesluckorna. Men också känns det som att man fyllt hjärnan med för mycket intryck, minnen, onödigt vetande. Lite som att hjärnan är uppfylld och snart väller allt över. Tänk om man kunde sanera lite där inne. Få bort det där onödiga vetandet som tar plats. En massa tankar och känslor som flyttat in i hjärnan och som inte betalar hyra. Som att de kapat min hjärna. Jag har liksom osorterat låtit de ta plats i hjärnan. I min minnesbank.

Men jag kommer fortfarande ihåg mitt telefonnummer från när jag bodde i Norrviken mellan jag var fyra och tolv år 7543481. Är det onödigt vetande? Varför glömmer man vissa saker, men håller benhårt kvar vid just detta onödigt vetande?

Men allt är relativt. Så tänker jag på hur det hade varit om jag inte hade hittat yogan. Om jag inte börjat med andningsövningar. Hur hade det varit då?

9789113070261_200_yoga-for-livet-for-kvinnor-40-plus_haftad

2010 kom YOGA FÖR LIVET ut på Norstedts och den kom också ut i nyutgåva förra året. Så fantastiskt härligt när böcker fortsätter att leva vidare.

När Yoga för livet skulle plåtas åkte vi till Mallorca. För det är nåt med ljuset. Omslaget plåtades en väldigt tidig morgon i Porto Soller. Jag älskar Mallorca efter att vi för en massa år sedan åkte tre mammor och alla våra barn och hyrde två lägenheter i en finca i Puigpunyent. Vi var där i tre veckor och solade och badade och åkte på utflykt. Sedan dess har jag varit där många gånger både som turist, men också på jobb.

IMG_5876

Om bara en vecka reser jag och Anneli för att plåta min nästa bok som förväntas komma ut i december i år. Jag hoppas ni kommer att tycka om den. Vi ska bo hos Petra, som jag har en yogakurs ihop med i maj, du har väl inte missat? HÄR hittar du info och anmäler dig

IMG_55751

Nu yoga och pranayama.