Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Det som är obekvämt tystas ner, eller snarare negligeras.
Det gör mig orolig.

Jag vet inte vad det gör med dig.

Så här trött och kärlekstörstande efter en hel plåtningsdag var Pino. Och om han är trött, ja, vad var inte hela gänget när vi tog oss hem igår. Men fy, fabian vad bra det blir. Så kul. Älskar att jobba i team. Älskar att göra böcker. När jag var femton år jobbade jag två veckor en jul på Wahlström och Widstrand, på den tiden det låg i ett stort hus på Tystagatan. Per Gedin, som är en legendarisk förläggare är vän till familjen. Jag älskade det stora huset. Böckerna i travar. Att en och annan författare kom förbi för att lämna manus, eller förhandla om något. Det luktade kultur och tyngd och jag älskade att ta mig dit. Mitt jobb var ju inget särskilt, jag jobbade med deras bokklubb och ni vet såna där insända små lappar om att man ville vara medlem. Det var tiden innan datorn. Det var det det fysiska jobbets tid. Klippa, klistra och anteckna. Men då, drömde jag om att en dag få jobba på ett förlag. Haha, jag vill det fortfarande. tror jag skulle bli en superbra talangjägare, hitta begåvningar och framförallt sätta ihop bra arbetsteam.

Som till exempel den här tjejen. Cissi Davidsson som driver Curly foods. En av de tjejerna som varit längst i den här vego/raw/veganhajpen. Långt innan det var en hajp. Ni har väl sett hennes yogamat
Den gavs ut för ett par år sedan. Jag är så glad att Cissi nu gör maten i min nästa bok. För jag kan lova er att det blir toppengott. Och det hon håller fram på bilden, det kommer inte i någon bok. Det var teamets frukost igår. Bara en sån sak. hur härligt är det inte att jobba hårt, men hela tiden veta att när det är paus, då vankas det supergod mat.

 Världens bästa team, Cissi som lagar maten, Anneli Hildonen som fotograferar och Moa Edlund som ska göra formgivningen på boken. Och det blir en yogabok, med ganska mycket mat. Ja, ni vet Yoga, mat och meningen med livet.

Only in America… bara där gödslar man med komplimanger och vet ni vad jag älskar det.

”Karin Björkegren Jones is a breast cancer survivor, rockstar yoga instructor and a Lymphediva”

Haha, jag kan alltså numera titulerar mig rockstar yoga instructor. Love it.

Jag har fått frågor angående postgången. Ja, strumporna är dyra. Men jag använder mina och varvar med de jag får från landstinget. För att det finns dagar när man vill känna sig fin, cool. Man vill matcha strumpan med kläderna man har på sig. Man vill ta plats. Visa upp snarare än att dölja. Nu är läget att jag har en tjockarm. En arm som svullnar. Det är förjävligt. Men det blir inte bättre om jag döljer. Aldrig huka rygg är min devis.  Jag ska kolla med Lymphediva om de kan använda nåt annat, eftersom det kostar mellan 3-400 kr bara i postgång. Väntar på svar. Har även kollat om era beställningar kanske kan g via deras agent här i Sverige.

Jag är så tacksam för att mina böcker får uppmärksamhet. Men uj, vad
nervös jag är innan jag ska vara med i ett program. Kommer man någonsin
att vänja sig. Någon smart sa, att nervositeten är ett sätt att
fokusera. Så svaret är väl nej. Hoppas bara inte någon kände sig
avskräckt, för att ni köper mina böcker är min framtida pension…

Men jag måste nog ändå säga att jag tycker att jag är finast osminkad.
Igår var jag på Paradiset och fick med mig en massa härliga varuprover
från ett superhärligt hudvårdsmärke, som jag nu är så nyfiken på.
Så efter att ha varit tv-sminkad i flera timmar var det så skönt att
sminka av sig, och få smörja in sig med de allra finaste produkter.

Men jag är så ledsen över mitt lymfödem, stress, oro, ledsenhet, för
lite sömn, dåligt väder, varmt väder, bråk och sånt som gör livet
tristare visar sig i armen. Den sväller upp och handen dunkar. Det
krånglar och spänner och det gör mig ledsen. Men eftersom jag är av
åsikten att man kan vända något negativt till något bra, så klär jag min
arm kompressionsstrumpor som är som smycken. Som den här strumpan som
heter Flora och som du hittar här: Lymphedivas 

Thank you for making my life a little happier. Och som en händelse, har
jag möjlighet att ge alla er som hamnat i samma tråkiga sits som jag.
Med en arm som fått lymfödem. Ni får 10 procent på ert köp, så The code for 10% off is yogavita

Att lära sig yoga på ett yogaretreat är ett bra sätt att få in den där känslan för yoga, som sedan håller sig kvar och gör att man ser till att ge plats för yogan i sitt liv.

I höst kommer jag att ha två yogaretreat. Två kortare på tre dagar vardera på Mallorca. Ett längre tio dagarsretreat i Goa, Indien. Det passar dig med ringa, eller ingen kunskap och dig som yogat ett tag. Jag utgår från ashtangayoga. Den yogaform jag älskar. Den form som följt mig genom alla cancerbehandlingar. Genom sorger, skilsmässa, ledsenhet. Men som skapat en inre styrka i mig. Jag vill dela med mig av det redskapet. Om att yoga i ur och skur, i nöd och lust. För  vi behöver det. Vi behöver yoga. Jag vågar säga att DU behöver yoga. För vi vet inte vad livet för med sig och jag VET att yoga är ett så bra verktyg, redskap att ha med sig när det stormar. Både inom dig och utanför dig.
Att ha yogan har hjälpt mig och hjälper mig när jag får svårigheter. Och jag önskar så att lära ut det, ge dig det verktyget. Det som funkat och funkar för mig.

Yoga på Mallorca och här hittar du mer info och anmäler dig. Antingen väljer du tre dagarsretreatet 16-18/9 eller 20-22/9. Det blir intensiva och härliga dagar. Jag ser så fram emot att ha yoga på den vackraste av öar. Vi utgår från ashtangayogan som är så pass anpassningsbar att den passar i stort sätt alla. Vi ska yogaandas och varva fysisk träning med avslappning och vila. Efter den här helgen hoppas jag ni känner er boostade att vilja fortsätta ha yogan i livet. Och att ni tar med er värmen och lite av Mallorcas sol hem. För att stå pall för en svensk vinter. Jag ser fram emot samtal vid lunch och middagsbordet. Jag är så glad och tacksam att Petra som har den här studion på Mallorca bjudit ner mig och att hon arrangerar den här kursen. Mejla Petra Westerlund  på santani@mail.com  om du har frågor gällande retreaten. Jag hoppas vi ses.

 

I november är jag inbjuden för att hålla i ett lite längre yogaretreat i Goa. Det var här på denna strand jag höll mitt första yogaretreat för nästan tio år sedan.

Kom och lev hippieliv med mig. Ta med dig yogamattan, en svalkande skjorta, bikinin och ett par flipflops. Mer behövs inte. Här vill jag vaccinera er med yoga under tio dagar, så att ni står stadiga för vad livet kan föra med sig. Snabba på, platserna går åt. Här har jag blivit inbjuden av svenska Eva som driver ett så härligt hotell direkt på stranden. Här hittar du info och anmäler dig

Jag hoppas vi ses.

Och vill du lära dig knipa, så hittar du mina knipråd gratis här

Och en viktig sak. Att inte gråta över spilld mjölk. Att inte hänga upp sig, vara ledsen för de som inte kom på partyt typ, utan njuta av de som finns där.  Det som verkligen betyder något.

den här bilden är från i mars, när jag och Anneli var i Goa. Anneli skickade den till mig igår med en så gullig text. Men jag tycker hon har fångat mig. Om ni vill veta, det här är jag typ.

Den här helgen har det hänt så mycket, samtidigt som det gått långsamt. Varit väldigt lugnt. För jag behöver det. Det började i fredags med vår bröllopsdag. Och igår var min femtioförsta födelsedag. Idag när jag vaknade är jag alltså just 51.
Jag har påbörjat andra halvan av mitt liv. För JA, jag tänker på bli hundra år. Låt alla människor leva hundra friska år, det är ju vad jag sjunger varje dag på sanskrit, må så ske.

Och som någon skrev igår: Karin du är född på en lyckodag ,8/8 är en lyckodag enligt kineserna.
Tack, för de orden.Jag ska vaccinera mig med det. Våga tro på att jag har en lyckostjärna som ser över mig, men det ger mig också ett ansvar. För om jag har en lyckostjärna som vakar över mig, måste jag ge lite av det till de som inte fötts med just det. För vi är alla en del av det stora hela, vi hänger alla ihop och är förbundna i det stora energifältet. Vi är alla en del. Hur jag är mot dig, ger ringar på vattnet. Att vara en schysst människa och att någon, kanske några ser det, det är lycka för mig.

Ibland får jag sån lust att bara skita i att träna. Men jag gör det
ju för att må bra och för att orka och för att jag på riktigt tror att
yogan hjälpte mig att ta mig igenom alla cancerbehandlingar. Men jag
börjar bli trött på alla träningsböcker. Alla quickfix.
Det är det långa loppet vi behöver veta hur vi ska ta oss igenom.
Hur lever man ett liv på bästa sätt?
Är det att superträna?
Är det att banta?
En sak som jag lärt mig.
Det är bra att träna.
Men lagom.
Men vad vi alla måste lära oss är ordet lagom.
Balans.
Balans mellan vila, kostintag och träning.
Balans.
Om man tränar för mycket så tar man också av kroppens reserver. Man blir mer infektionskänslig. Man får sämre immunförsvar.
Vi behöver lära oss balans.
Vi
behöver lära oss att lyssna på kroppen, på vad den verkligen behöver.
Det kanske inte är en mara jag behöver. Det kanske inte är blodsmak i munnen.
Varför
kan inte bara lagom bli en trend.
Något som är åtråvärt.
Varför?

Läste ett meddelande från honom på nätet:
”My wife got sick. She was constantly nervous because of problems at work, personal life, her failures and children. She lost 30 pounds and weighted about 90 pounds. She got very skinny and was constantly crying. She was not a happy woman. She had suffered from continuing headaches, heartpain and jammed nerves in her back ribs. She did not sleep well, falling asleep only in the mornings and got tired very quickly during the day. Our relationship was on the verge of a breakup. Her beauty was leaving her somewhere, she had bags under her eyes, she was poking her head, and stopped taking care of herself. She refused to shoot the films and rejected any role. I lost hope and thought that we’ll get seperated soon… But then i decided to act. After all I’ve got the MOST beautiful woman on earth. She is the idol of more than half of men and women on earth, and I was the one allowed to fall asleep next to her and to hug her. I began to shower her with flowers, kisses and compliments. I surprised and pleased her every minute. I gave her a lot of gifts and lived just for her. I spoke in public only about her. I incorporated all themes in her direction. I praised her in front of her own and our mutual friends. You won’t believe it, but she blossomed. She became better. She gained weight, was no longer nervous and loved me even more than ever. I had no clue that she CAN love that much. And then I realized one thing: The woman is the reflection of her man. If you love her to the point of madness, she will become it” Brad Pitt

Strunta nu i att det kan låta lite som att en kvinna är inget om det inte finns en man som stöttar. Och att bara en man kan få henne att blomma. Men jag tänker att om man kanske oavsett om man är en av de vackraste kvinnorna, eller männen och man inte impregnerats av kärlek. Självkänsla från start. från start, läs här om hur man stärker ett barns självkänsla. 
Så måste man kanske ha bekräftelsen av en partner. Och tänk vad kärleksfull och härlig man känner sig när man på djupet känner sig älskad och omtyckt. Det är typ aldrig försent för att få en lycklig barndom och det är banne mig lättare om man får lite hjälp på vägen. Eller vad tänker ni?
 
 

Just nu skriver jag om yoga på mitt instagramkonto, som du hittar här Jag heter karinbjones där. Och du hittar yogaställningar under #yogamedkarin