Författarnamn: Karin Björkegren Jones

ingen vanlig dag

I dag. Idag är dagen jag åkte hem tidigare från Goa för. Idag är undersökningsdagen för om jag kan göra supra mikro kirurgi för att få bort mitt lymfödem.

Jag är så nervös. Det här. Den här stunden har liksom färgat mycket i mitt liv. Jag är liksom både förväntansfull och orolig. Orolig för att jag kanske inte funkar som patient, dvs att min arm är för skadad att de inte kommer hitta några ställen att leda lymfan till. Men också, om jag får göra operationen att den i ett senare skede kommer att visa att jag valde fel. Blä för beslut.

Jag orkar snart inte med alla beslut jag tvingas ta. Den här cancerresan. Det tar så på mina krafter. Att alltid vara vaksam, uppmärksam. Känna in. Känna av. Ta beslut.
Allt jag vill är att sitta på en vacker ö och skriva böcker.

Drömmen om den smärtfria kroppen. En kropp utan skador av olika biverkningar. Jag har börjat svullna igen. Hela kroppen. Märker att trots allt jag gör, trots att jag tar hand om mig själv, så fylls kroppen med vätska. Organen är trötta jag fattar det. Gud vad jag skulle vilja samla alla de bästa, alla och öppna ett hälsohem för cancerdrabbade.

Eller jag vet inte riktigt vad jag vill. Just nu är det lite som det är i mitt huvud. Nu ska jag yoga, sen ska jag ta mig till sjukhuset om några timmar.

För ett par dagar sedan, när jag var på min lymfödembehandling gick jag förbi den här bilen. Vem är den här Benson? Rosa kokboken II står det på bilen. Så då var det bil nr ett jag såg utanför Bok och bilblioteksmässan i Göteborg förra året. Ni vet vad jag tycker och tänker om Cancerfonden. Och för mig infinner sig bara känslan, det finns alltid någon som vinner, som tjänar pengar, blir rik på att vi får cancer. Alltid någon. Den här bilen ger inte mig hopp om bättre vård, bättre förutsättningar för oss som blir sjuka. Det är att stort rosa hån. Jag blir snarare ledsen och tycker att det är ganska ruttet. Vad tycker ni? LÄS GÄRNA DET HÄR

FullSizeRkkender

yoga erotiskt i jul

yoga_erotica_cover

Vilken möjlighet ni får här. En av mina finaste, vackraste och kanske faktiskt härligaste böcker får ni nu ett så bra erbjudande på.
Nämligen min bok Yogaerotica
Ge bort den som julklapp till någon du tycker om. Eller ge den till dig själv.
Denna vackra bokpärla är värd att ligga på ditt sängbord, soffbord.
Jag tycker så mycket om den här boken. Om du skriver in rabattkoden: karinsjulklapp vid utcheckningen i Luxshoppen så får du 20 procent rabatt på boken.
Härligt erbjudande va?!

yoga_erotica_7

images

yoga_erotica_1

kanske var det google som räddade livet på mig

Vilken respons på förra inlägget. Herregud på en timme var mina oljor slut. Och folk står på väntelista. Väldigt kul. Återkommer om nästa möjlighet.

FullSizeRender56

Det här med jetlag. Vaknar supertidigt och kan knappt hålla upp ögonen på kvällen. Den här veckan blir tuff. Jättetuff. Många grejer. Flera olika möten. Både bra och jobbiga grejer.
Just nu är jag ganska låg jobbmässigt. Men det blir väl bra vad det lider. Men Master Jee sa ju att mitt liv ska bli First class, så jag måste våga lita på att det här bara är övergående stormar. Måste.

Fattar inte riktigt hur jag ska få ihop veckan, dock. Dessutom ska jag göra den där undersökningen för att se om supramikrokirurgi i armen är något för mig. Samtidigt som jag så klart vill operera min arm, blir jag lite orolig. Alla ingrepp är riskfyllda. Men jag behöver ju inte ta ut oron i förväg. Först ska jag ju få reda på om operation ens är möjlig på mig.

Men samtidigt kan jag känna sån ilska, eller frustration kanske jag ska säga mot exempelvis Cancerfonden eller alla föreningar som jobbar med bröstcancer. Att vi får så lte information om alla biverkningar som man efter en bc måste kämpa med. Att man inte pratar om just dem. Att vi har överlevt är något vi ska vara så tacksamma för, fast biverkningarna som ont, lymfödem, hjärtsvikt, ja, allt man kan få som hela tiden håller oss kvar vid vad som hänt oss. Som gör det svårt för oss att gå vidare. Vi har kanske problem med vätskefyllda kroppar, med fantomsmärtor, med ångest och oro, med förhållanden som är bräckliga för att C kom in i våra liv och möblerade om. Vi kanske har fått svårt att springa, eller gå fort på grund av hjärtsvikt. Tappat sexlusten på grund av medicineringen. Ja, inget blev sig likt igen och alla runt omkring förstår inte känslan vi bär runt på.
Borde hon inte sluta vara ledsen.
Nu har hon väl sörjt klart. Eller släpp det där med cancer nu.
Ja, faktiskt finns det där. Jag har hört människor tala ut om en kompis en kollega som de tycker ”fastnat” alldeles för mycket i sjukdomen. Att hon blivit bitter och inte alls lika glad som jag verkar.
Vet ni, man blir bitter av den här sjukdomen. Man kan bli jättejättebitter. Och ledsen och sorgsen. Man kan också vara oerhört glad.
Man har helt enkelt dubbla känslor.
Varför kan vi inte bara få ha det?

Lymfödem är en stor risk för alla som drabbas av bröstcancer eller gyncancer. All information jag fått har jag fått googla mig till. Att det finns hjälp att få har jag också fått googla fram. Har skrivit hundratals mejl till människor om råd, eller vart jag ska vända mig. Väldigt lite har jag hittat på de informationssidor som finns ute.

Sedan jag gick ut med att jag har lymfödem så har jag fått så många mejl av tjejer som har problem. Som inte får hjälp. Som inte har någon att prata med. Och som lägger stort hopp på att jag ska guida rätt i den här djungeln av olika beslut man tvingas ta när man genomgår en svår sjukdom. Ibland är det lite tufft.
Jag blir ledsen. Jag vet också att de här föreningar tycker att jag är en jobbig jävel. Att jag får för mycket utrymme. Att jag inte håller med dem. Att jag ifrågasätter. Jag bjuds aldrig in i det sk föreningslivet. Men jag är tex av åsikten att jag inte tycker att en ordförande ska sitta mer än fyra år på en plats. Att det blir mossigt med alla dessa tanter och gubbar i olika styrelser. Vi behöver mer ungt blod som tycker att sexlust efter bröstcancer är en rättighet till exempel.Eller människor som tänker ungt.

Men det är journalisten i mig, hon kan inte sluta undra. Hon kan inte sluta fråga. Hon kan inte nöja sig med mindre.
Men att vara en sån som ifrågasätter är tufft. Jag tjänar inte ett enda öre på det. Men jag lever efter principen att alla kommer till kassan. Att allt blir bra till slut. För det måste bli så.

Varför har inte patientföreningarna drivit frågor som:
Att mäta alla utsatta armar och ben INNAN operation. Och sedan regelbundet efteråt, för att just upptäcka något i tid och särskilt där oddsen att man får ödem är extra hög.
Driva frågor och krav om att vi ska få hjälp, som lymfmassage på problemområdet. Om att lymfmassage faktiskt hjälper.
Forska mer om kost och terapiformer som kan hjälpa oss.
Direkt vid operationen, operera in en lymfnod. Berätta att den möjligheten finns.

Finns tusen och en saker som man kunde jobba för.

Google måste vara världens bästa verktyg. Tack gode gud för internet. Kanske var det Google som räddade livet på mig? G som i gemenskap har bytts ut, nu är det G som i Google = gemsnkap, information, möjligheter, det nya, tips, råd, fakta, historier, möten, likasinnade, kunskap, upptäckter och hjälp

Ps Vill man ”stödja” mig, köp mina böcker. Ge bort mina böcker. Som den HÄR

9789175790343-185x300

guru eller love

Jag får ofta komplimanger för min doft.
Att jag luktar gott. Vilket är superhärligt.
Jag tänker jättemycket på doft. Älskar dofter. Skulle vilja jobba med dofter.
Skulle aldrig köpa en parfym på taxfree, dels tycker jag att parfymer oftast luktar för mycket. Liksom stinker. jag gillar oljor.
Det händer något med oljan mot huden. Och att det doftar olika från person till person.
Jag har dofter för olika saker.
När jag är lärare har jag gärna en doft med vaniljbas. För du vet väl att vanilj får oss att känna värme, som att vi är i mammas famn.
En kvällsdoft när man vill få uppmärksamhet kan vara lite mer stickig, kräva sin plats.
Eller varjedagparfymen.
De som känner mig vet att jag har många olika dofter. Nu fattas mig bara ett sminkbord där jag kan ställa upp alla mina dofter.

FullSizeRendjjer

Nu har tio personer möjlighet att dofta som jag. Jag lät blanda två av mina favoritdofter när jag var i Indien.
Antingen väljer du doften som jag kallar Guru – en blandning av vanilj och patchouli. Eller Love – en mer sötaktig doft som framkallar kärlek, jag lovar.
Jag har fem av vardera.
Du kan beställa genom att skicka mig ett mejl: yogavita@telia.com, när du fått ett ja från mig. Kan du sätta in 400 kr på bg 5459-1201, glöm inte att skriva ditt namn. Mejla mig gärna kopia på insättningen och din adress, så skickar jag flaskan, det ingår i priset.

även fast kroppen börjat korva sig

12342695_10153762720246823_5580074193052335278_n

Hon säger att hon känner sig hemma här. Hon bär kortare klänningar än hon gör hemma. Även fast kroppen börjat korva sig. Hon svettas av värmen men ändå njuter hon av det varma säger hon. Hon älskar den ljumma kvällen och lamporna som hänger i träden. Hon älskar att allt slocknar när solen går ner och att det vaknar upp vid soluppgång.
När hon hittar nåt hon gillar håller hon kvar vid det. Hon är trofast och lojal. Som med yogan fast hennes kroppen då och då sagt nej. Hon fortsätter yoga, fast på sitt sätt. Eller det där kaffedrickandet fast alla säger att det inte är bra. En, två koppar. Hon säger att det behåller hennes kärlek till Italien kvar. Ett varjedagminne. Hon gör som hon vill. Att ha fyllt femtio är att gå in i no bullshit time säger Amelia Adamo.
JA, det är så härligt.
Hon bär alltid en längtan. En längtan efter Italien. En längtan till Indien. Till Mallorca. Till Björkö. Till huset på puckeln, till Döbelnsgatan. Till landet hon fötts i.
Hemma är där de hon älskar finns säger hon. Ändå måste hon följa längtan som ibland tar henne bort.
Vad längtar du efter?

jag lever min bok nu

bild[2]

Just nu lever jag min bok. Alltså den som kommer ut i januari. Yoga – fysisk och själslig detox
Precis så här, som det här fantastiska uppslaget i nya boken, precis så är det just nu. Jag är i färgerna. I oljuden. I dofterna. I värmen. Svetten som rinner mellan skulderbladen. I mötena. I skratten. I de snälla leendena som möter upp mitt. I yogan. I farten, när jag svishar fram på min scooter.
Nu har jag några skälvande timmar framför mig, tills jag ska ta mig till flygplatsen och för att åka hem via Doha. Både vill och vill inte resa hem.
Varför har man alltid dessa dubbla känslor?
Men om man har sitt hemma på fler platser, så blir det svårt att lämna.
Man lämnar liksom alltid nåt.
Men det fina är ju att man kan komma tillbaka.
Och jag trivs verkligen i Indien.

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

min nya fruktstund

Känns lite märkligt att ligga nedbäddad (eh, nu överdriver jag, för inte är man särskilt nedbäddad i ett supervarmt land) de sista dagarna, de som skulle vara mina semesterdagar efter Yogaretreatet och de skulle jag tillbringa hos Karolina i Asagao. Åker hem natten mellan fredag och lördag. Skulle ha stannat längre, men en undersökning på Karolinska kom emellan.
Men… så här är livet. Inget går att förutse.
Jag skrotar runt i hennes hus. Och var jag än sätter eller lägger mig kommer hennes söta katt och lägger sig tillrätta.

IMG_6301

Just nu är det lite som det är i mitt liv. Kanske är det en femtioårskris. Kanske är det sviterna efter att ha varit under cancerbehandlingar och kanske är det ledsenheten över att jag fortfarande bär på sviterna efter alla behandlingar. Som att man aldrig blir fri.
Men vad är att vara fri?
Vad är det för mig?

IMG_6182

När jag var hos Master Jee, så sa han en massa härliga saker. Han sa att jag skulle leva tills jag var minst 88 år. Och han sa gång på gång No problem, om typ det mesta. Kanske för att han såg att jag är typen som oroar mig på insidan. Han sa att jag var en romantisk person, en snäll människa. En människa som inte kan hata. Att det inte finns hat i mitt hjärta. Det var fint. Mycket fint.

Han sa också att mitt liv skulle vara ”First class”.
Han sa så klart en massa andra saker som innefattar andra människor också, men de vill jag behålla för mig själv. Bara bra dock. Härliga saker för framtiden. Sånt jag inte ska gå runt och oroa mig för.

Men en sak som han sa var att på onsdagar ska jag bara äta frukt och dricka mjölk. Enligt Karolina ger Master Jee så kallade Remedies = botemedel till personer som verkar ha problem med merkurius. Onsdag heter på italienska Mercoledi, kanske är det därför onsdagen är den utvalda dagen för remedies. Master Jee sa att jag skulle ge det här två månader för min arm och att skulle lösa sig.
Jag tror ju på affirmationer. Jag tror på att tro. Vi kan inte se allt nu, nu NU. Ibland måste vi ha en backspegel och se vad som skett. Hur det gick.
När man är mitt uppe i turbolens, så är det just kaos. Och man vet kanske inte hur man ska göra. Man är rädd för att ta ett steg, eftersom man tänker att just det steget kommer att vara så betydelsefullt. För sen. För framtiden.
Men du måste ta steget, för just det steget är kanske avgörande för allt det där som ska komma.
Jag har många såna steg att ta.
Många.
Därför tror jag att jag nu blev sjuk. För att det kan storma på insidan. För att ingen människa bara är det man ser. Att vi har vår insida. Att vi bär vår oro.
Men jag gör min pranayama, i morse gick det lättare. Tror att min ”cold” håller på att släppa. Jag sjunger mina mantran. Håller min mala, räknar pärla för pärla.
Men idag är det onsdag. Det är en frukt och mjölkdag.

Ni måste klicka på den här länken. NI MÅSTE!!! Det är ett smakprov på min nya bok och också väldigt mycket Indien

ljuset kommer från Norr och det är en kvinna som bär det

Igår var sista yogan för retreatet. Varje morgon har vi dragit ett Inspirationskort. Det har känts väldigt högtidligt, som att vi delar ett öde, en möjlighet – ett mål.

”Vilken är min uppgift på den här planeten? När jag ställer mig frågan om hur jag kan bidra till mänsklighetens utveckling får jag kraft att lyfta mig ovanför min vardag.”

Det var också retreatets sista kort. Jag tror vi alla kände att vi nu har kraft att när vi landar i Sverige kanske göra lite skillnad. För skillnad börjar alltid i oss själva.

Och alldeles särskilt i de tider som är nu. När även vi i väst drabbas, så måste vi alla börja fråga oss. Vad kan jag göra? Läste min kompis Katrins storycoachen instagram:
”At the Peace conference in Canada 2209, when Dalai Lama said: ”The world will be saved by the western woman”, it was a call to action for women throughout the West. Light is the new black is a response to that call. It guides these women to come back home to who they are at soul level, and embrace their uniqueness so they can light up the world in a way that only they can. Gone are the days of following someone elses well-trodden path” Den här boken, Light is the new Black av Rebecca Campell, som Katrin citerar vill jag gärna läsa.

Men jag tänker att det är det vi gjort den här veckan. Vi har genom yogan, inte bara den fysiska snirklat oss in i oss själva. Liksom gett oss tid att landa till ackompanjemang av de kraftfulla vågorna. Varje morgon har vi ställt våra flipflops vid shalan och andats djupare än vi kanske gjort tidigare.

IMG_6227

Hela gulliga gruppen. Nu sprids vi till Karlskoga, Höganäs, Stockholm, Ingarö, till olika delar i Sverige. Vi har fått nya vänner.

IMG_6233

Hur glad blev jag inte när jag under en bild på mig hittade den här texten hos yogaforreal

Härliga @karinbjones Vad det har varit fantastiskt att möta dig, yoga med dig och hänga med dig i Indien. En dröm som gick i uppfyllelse! Tack för att du skingrar mystiken kring yoga och gör den tydlig och tillgänglig för alla – utan att för den sakens skull göra avkall på djupet och kraften i den. Det där som behövs för att kunna slå rot och stå stark och stadig i sig själv och för att kunna växa och blomma som människa. Tack för att du sett oss och gett så mycket till oss under de här dagarna. Från hela mitt hjärta; tack, tack, tack. [pray] [two_hearts] #yogamedkarin #retreat #goa

12277371_525060184315839_691957773_n

Tack och glöm nu inte. Ljuset kommer från norr och det är en kvinna som bär det och en sak som är säker i natt var det femton ljusbärande kvinnor som lämnade Goa.

so much magnificence

Om det fanns ett soundtrack till det här yogaretreatet så är det den här låten.
Så Maria, Annette, Åsa, Anneli, Britta, Emma, Carina, Hanna, Anneli, Tinni, Cissi, Stina, Eva, Susanne, Viveka den här sången är till er. Som tack för att jag fick spendera nio dagar på den här fantastiska platsen PÅ havet med just er.
Tack.
Tack för den fantastiska sjalen. Den ska jag svepa in mig i, den blir som e enda lång omfamning. En varm kram. Tack
och tack för de fina orden.

Tack ni fantastiska yoginis, there is so much magnificence out there. Go grab it.

HeartFriday

Fast jag sitter här i Indien, så översköljs jag av Black friday reklamen. Kanske för att den är så ful. Fruktansvärt ful. Den tar sån plats. Och så märkligt, visst har den funnits förut? Visst är det inte ett nytt påfund? Men varför känns den just nu extra allt? Handla handla. En del företag kan ge upp till 30 procents rabatt om man shoppar denna fredag läser jag… Om nu företagen har den möjligheten varför inte skänka upp till 30 procent till de som verkligen behöver?
Varför kan vi inte helt enkelt bara starta en HeartFriday? Ett stort bultande hjärta. Företagen skänker upp till 30 procent. Som en Rosabandetkampanj, fast för alla de som behöver hjälp?
Så kan man precis som Cancerfonden lista vilka som skänkt mest, så att de företagen kan känna sig lite speciella.

Här har min dotter som jobbar aktivt på alla sätt hon kan, vilket gör mitt mammahjärta så stolt. Jag är så stolt över min empatiska och politiskt aktiva humanistiska dotter. För herregud Ingen människa är illegal. Här har min dotter listat bra grupper, föreningar och organisationer som du och jag kan skänka lite pengar. Och när jag kommer hem från Indien ska jag engagera mig. För vad är det man säger, alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

* Ingen Människa Är Illegal – livsviktig organisation som står upp för de mest utsatta. Bli kontaktperson till en papperslös, skänk pengar, hyr/låna ut ditt hem eller delar av det eller fråga hur du kan bidra på andra sätt. Finns bland annat i Stockholm och Göteborg. Deras hemsida: Ingen människa är illegal

* Ensamkommandes Förbund – finns på flera orter i Sverige, bland annat i Malmö och Stockholm. Behövs allt från läxhjälp, språkundervisning (främst svenska och engelska), fotbollstränare, faddrar, månadsgivare och mycket mer. Bästa med EF är att allt är möjligt så länge en vill bidra och skapa feta verksamheter! Hemsida: Ensamkommandes förbund

* Röda Korsets Ungdomsförbund – finns i nästan hela Sverige! Du kan tex gå med i en kompisgrupp på ett asylboenden där ni gör roliga aktiviteter en gång i veckan eller gå med i barnverksamhet som finns på transitboenden, i utsatta områden och på jourhotell. Du kan stå med oss på Posthusplatsen vid Malmö C. Du kan sitta i jourhavande kompis som är en chattjour för barn och unga. Du kan servera frukost på skolor till barn som kanske inte får frukost hemma. Du kan bli spelledare för rollspelet På Flykt som sprider information och vad flykt är för något på skolor runt om i Sverige. Finns egentligen hur mycket som helst att göra – kolla in Rkuf

* Asylgruppen – finns i bland annat Malmö och Lund och motsvarar Ingen Människa Är Illegal. Arbetar för och med papperslösa där du kan bidra ekonomiskt, som kontaktperson, med spetskunskap osv. Asylgruppen i Malmös hemsida: asylgruppen i Malmö

* Kontrapunkt – har bedrivit övernattningsboende, serverat mat, tolkar, bidragit med juridisk rådgivning i månader men framförallt bidragit med värme, trygghet och stöd när myndigheter inte ställt. De behöver hjälp med allt från tvättning till juridisk rådgivning om asylprocessen. Hemsida: Kontrapunkt Malmö

* RFSL Newcomers – en mötesplats för HBTQ-flyktingar, -migranter och andra som är nya i Sverige. De har olika lokala grupper, här är Stockholms hemsida: Rfsl Newcomers

* Röda Korset – har massa olika verksamheter men vill framförallt tipsa om de som besöker migrationsverkets förvar – där du blir satt i väntan på deportation (och alla vet ju, du förvarar saker – inte människor. Alltså en superviktig verksamhet som finns på plats i en enorm utsatthet). Här hittar du mer info: Röda korset

* Refugees Welcome Sverige – de gör allt möjligt! Du kan hjälpa till med att stå i garderob, städa och sortera, dela ut mat, tolka, ge stöd, skänka pengar osv. Kolla in deras Facebook för mer info: Refugees welcome Sverige

* Ungdom Mot Rasism – arbetar framförallt med politisk påverkan och utbildning. Läs mer här: Ungdom mot rasism

* Tamam – skapar meningsfull fritid för barn och unga genom aktiviteter, läxhjälp, mötesplatser osv. Läs mer här: Tamam

* Rädda Barnens Ungdomsförbund – jättefin och fantastisk ungdomsorganisation för dig under 25 år. Arbetar framförallt utefter Barnkonventionen och du kan bidra på massa olika sätt. Kolla in Rädda barnens ungdomsförbund

* Föreningen HEM – arbetar för och med hemlösa EU-migranter. Hemsida: http://foreningenhem.se/

* Flyktinggruppernas Riksråd (FARR) – här kan du framförallt lära dig sjukt mycket, men du kan också bidra som medlem. Flyktinggruppernas Riksråd

* Nyanländas Röster – här kan du boka föreläsare för att lära mer men också bidra som medlem eller genom att handla i deras webshop. Nyanländas röster

* Asylstafetten – har gått från Malmö till Stockholm, från Malmö till Visby och Almedalsveckan och nu sist från Malmö till förvaret i Åstorp. Se till att gå med nästa år! Asylstafetten

* Sveriges Ensamkommandes Förening – skapades ur ”Prata med oss, inte om oss”. Genomför bland annat aktiviteter och skapar trygga rum för ensamkommande. Läs mer här: Sveriges ensamkommandes förening

Sen finns det så många lokala kämpar som du kan visa din solidaritet med – de uppdaterar också ofta om behov.