About Karin Björkegren Jones

http://www.karinbjorkegrenjones.se/

Posts by Karin Björkegren Jones:

god jul

IMG_6575

Jag loggar ut. Tar lite paus. Jag har landat på landet. Min personlighet behöver landet. Behöver tystnaden. Skogen. Den gamla skogen som är minst 70 år. De höga träden. De längsta av våra bröder som indianerna kallar dem.
För att inte gå in i väggen. Utmanar jag väggen. Jag utmanar lugn och ro. Jag välkomnar långrandiga dagar. Vi ses efter helgerna. God jul och gott nytt år. Njut av kärlek och gröt. Njut av tristess och långpromenader. Njut av tända ljus och kortspelskvällar. För det ska jag göra.

En dag hann jag… Näe, men jag ville bara lägga upp det här:

textida_main2

Igår hamnade äntligen resan som jag tipsat om på Facebook. För fyra år sedan satt jag och Alexandra Pascalidou och planerade en boostresa till Grekland. Min cancersjukdom kom emellan och Alexandra reste med Malin Berghagen. Nog var jag lite avis, men jag såg fram emot att bli frisk och att jag en dag skulle få åka med Alexandra till Grekland. Nu äntligen blir vår resa av. Ska bli så spännande och kul. Dels för att jag tycker att Alexandra är en alldeles särskilt fenomenal och fantastisk person som jag lärde känna 1995 då vi jobbade ihop på Ungdom mot rasism. Kom med, kom med. P.s jag tror att det kan bli lite förändringar i schemat. Jag har gärna yoga innan frukost.

För mer info och för bokning läs här

IMG_6576

Härute finns inga gatulyktor. Inget som lyser upp. Vid sex är det kolsvart här ute. Men månen går mot full. Varje gång jag kommer ut hit, får jag ro i kroppen. Det händer något. Lugn och ro. Samla kraft. Hitta hem.

God jul kära läsare.
God jul och gott nytt år.

0

ANNONS:

älskar larv

IMG_6546

Ibland tycker faktiskt jag själv att jag är ganska skoj.
Som när jag kom på hur vi skulle göra sol- och månhälsningen i nya boken. Att få klä på sig en kroppsstrumpa, en gul för solen och en blå för månen. Och att jag sedan fick larva mig framför kameran, ungefär som att det var improvisationsteater.

En gång i tiden, när jag bodde i Rom hade jag en en agent. De ville ju mest att jag skulle ta av mig kläderna. Men det ville inte jag. Så då återstod att jag blev plåtad i olika fotoromanzi, typ såna här:
nello-appodia-e-paola-pitti-nei-fotoromanzi-lancio-marina-n-113-1971-179394
Det var alltså fotade kärleksnoveller. Jag fick oftast spela sekreterare som var småkär i chefen som så klart var förälskad i en primadonna. Jag överspelade alltid.
Ray brukar säga att jag borde spela buskisteater, haha. Å, jag som älskar Eva Rydberg och som barn satt jag nästan som förhäxad framför Nils Poppe-filmerna.

FullSooizeRendjjer

Solen
IMG_6548

Månen
IMG_6547

Här hittar du boken

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

0

komsi, komsi

Tack vad ni är gulliga. Tack för allt stöd.

Bara därför kan jag berätta om en härlig helg på Mallis. Som Santani Petra anordnar
Kom med. Passar alla, även nybörjare. Det blir hathayoga, pranayama och japameditation och framförallt det blir Yogapyssel. Älskar att pyssla och Petra är en pysselprinsessa. Jag vet att ni kommer att älska det. Ta med en väninna, ta in på ett närliggande hotell. Njut av en majhelg på Mallorca. På den vackra och lugna del av Mallorca. Jag har varit massor på Mallis, men jag har blivit kär i den här delen av Mallis. Kanske för att de liknar Gotland. Kanske för att den är så lugn. Kanske för naturområdet som finns runt knuten där Petra bor. Där man kan ströva runt och se solen gå ner, så där så att varje sten och olivträd blir guldlysande. Och kanske för den helt underbara marknaden i den närliggande lilla stan Santaniy. Eller hur den nu stavas? Komsi, komsi. Önska det här som julklapp. Ge bort det som julklapp. P.s Maxantal är 15, så skynda, skynda.

IMG_5348

Min Bc-syster som jag lärde känna i höstas och som jag tycker så mycket om. Petra som också säljer de allra härligaste yogakläder. Kläder man bara vill leva i. Och som jag vet nu snart kommer att lägga ut sin nya kollektion. Du hittar hennes webshop här

Och här kan du se mig i några av hennes helt underbara och supersköna plagg. IMG_5379IMG_5385FullSizeRender66FullSizeRenkkderFullSizeRender3FullSizeRende77r

Och kolla in den här knasiga yogaserien. Liiite kul faktiskt. Yogaserie

0

jag fortsätter le

_MG_3526-1

Jag har varit i media sedan jag var 22 år. Då började jag jobba på SVT och programmet Bullen, efter det jobbade jag i redaktioner för flera tv-program. Ungefär samtidigt skrev jag min första artikel för Aftonbladet Söndag. Jag har jobbat nära människor som blivit kända över en natt typ. Jag har sett hur uppmärksamhet kan förändra människor. Ibland inte till det bättre. Och jag har också sett hur min egen värld förändrats i och med att en och annan känt igen mig på gatan, på tåget, bussen. Ja, ni fattar. Ofta är det ju väldigt härligt. När någon kommer fram till en och säger något snällt. Men jag har också råkat ut för när det är mindre härligt.
Utan att gå in på allt för många detaljer, man vill ju inte väcka den björn som sover. Men jag ska berätta något som gjorde mig så ledsen.

När jag precis ”frisknat” till efter alla cancerbehandlingar så kunde jag börja jobba med yoga igen. Som jag längtat. Jag hade ju som ni vet inte sett om mitt hus. Jag hade världens sämsta sjukpeng, jag hade inte råd att vara sjukskriven. Så jag behövde och ville verkligen jobba.
Jag la upp om några yogaretreat jag tänkte ha.
Ganska snart hörde Kammarkollegiet av sig och krävde att jag skulle lägga in mer än 100 000 kronor i en deposition, som säkerhet för resenärerna. Självklart är det en bra sak, men de pengarna hade ju inte jag och jag frågade hur andra gjorde när de arrangerade resor och retreat. Jag fick reda på vilka regler som gäller och efter det anordnar inte jag några retreat. För man måste helt enkelt lägga in den säkerheten till Kammarkollegiet och det gäller alla.
Så numera får andra helt enkelt bjuda in mig. Hotell och resebolag, som så klart har den tryggheten för sina köpare.
Självklart gör det att jag tjänar mindre, men jag gör rätt enligt lagen. Vilket är viktigt.
Men nu är det så att någon människa så fort jag lägger upp om något retreat eller resa (som alltså någon annan arrangerar) anmäler mig till Kammarkollegiet anonymt. Och jag får gå igenom samma procedur, som tar tid och som alltid gör mig lite ledsen. För det som känns, det är ju att veta att någon därute gång efter gång ringer in och försöker sätta dit mig.
Och det är liksom baksidan av bli lite känd, att ta plats. Att det retar någon, upprör.

Men så här är alltså reglerna. Du kan inte som yogalärare arrangera yogaresor/yogaretreat där du erbjuder yoga, logi och mat. Alla poster måste vara separata. Du kan ta betalt för yogan. Någon annan får ta betalt för maten och en tredje för login. Ja, ni förstår. Det blir ju lite bökigt för då måste den som bokar resan också sätta in pengar på tre poster. Och också betala sin flygbiljett.
Så vida arrangören inte alltså redan betalat in till Kammarkollegiet en säkerhet. Den säkerheten är för resenären, så att om något händer. Om resan eller retreatet inte blir av, för att låt säga yogaläraren blir sjuk, något händer som gör att yogaresan inte kan bli av, så betalas avgiften tillbaka till resenären.

Så du, eller ni som anmäler mig. Jag vet sedan länge om reglerna och jag följer dem.
Om shanti, shanti, shanti

Jag andas in kärlek och jag andas ut allt jag inte vill ha i livet.
In kärlek, ut allt det dumma.
In kärlek, ut allt det dumma på repeat…

Ps ett lite julklappstis min bok Yoga för livet

9789113070261_200_yoga-for-livet-for-kvinnor-40-plus_haftad

Den här lilla pärlan från 2010, ges nu ut igen i ett så kallat smartformat. Vet ni vad jag älskar att mina böcker fortsätter att leva vidare. Att Norstedts, i det här fallet både gett ut Yoga för kvinnor som kom förra året och nu Yoga för livet i nyutgåvor.

yoga-for-kvinnor

Och missa inte det här jättebra julerbjudandet på min härliga bok YogaeroticaJag tycker så mycket om den här boken. Om du skriver in rabattkoden: karinsjulklapp vid utcheckningen i Luxshoppen så får du 20 procent rabatt på boken.

yoga_erotica_cover

Och hörrni, nu går det att boka min senaste bok Yoga – fysisk och själslig detox

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

0

Fajt mot lymfödem

_MG_8478

50 procent av alla kvinnor som opererar bort lymfkörtlar i armhålan vid en bröstcanceroperation och strålas riskerar att få lymfödem. Och ändå, trots att siffran är så hög så får man så lite information. Självklart är det olika, beroende på vilken läkare man har, vilken omvårdnad man får. Jag är så ledsen och rent ut sagt BESVIKEN på att den pyttelilla information jag fick. Att den snarare gjorde att jag inte förstod. Dessutom hade jag fullt upp med alla behandlingar och att försöka må bra efter allt som hänt.
Därför borde det vara en självklarhet att alla som gör en canceroperation i områden som kan ge lymfödem får sina armar och ben mätta.
För om man man mätt till exempel mina armar INNAN (och sedan efter för att hålla kolla) operation hade man kanske märkt att jag redan innan operation och strålning hade ett något mer nedsatt lymfsystem i just det utsatta området. Vilket är viktigt också för mina förutsättningar. Då hade man kunnat förbereda mig OCH jobbat mot ett ödem.
Och man hade också märkt om man fortsatt att mäta armarna efter alla behandlingar, att armen fylldes på sakta men säkert. Det är nämligen precis så det sker. Man märker inget, eftersom den där vätskan liksom rinner på sakta, för att plötsligt en dag vara så stor att inga tröjor passar.

Jag åkte ju in akut, eftersom jag trodde att jag fått en blodpropp i handen. Min hand hade svullnat upp så att man inte såg några ådror på handen och armen var jämntjock.
Och på akuten och senare vårdcentralen, ja, inte var det någon som sa orden; det kan vara lymfödem. Snarare var det, hur kunde du tro att du fått blodpropp. Lite som att jag var en bimbo.
Men DET är ju det som är det mest pinsamma i hela historien, att läkare och vårdpersonal är så dåligt insatta i ett system som är så viktigt. Men så eftersatt. Gå in och googla på lymfsystemet. Det mesta handlar ju om celluliter, som att man är fåfäng när man vill få igång flödet och kroppsvätskorna i kroppen.

Men jag har tilltro, för för några månader sedan klassades plötsligt Lymfsystemet som en kroppsdel. Och det lär bli förändring. Jag hoppas det, för mig och för alla andra som lider av sitt lymfödem.
Alla får inte lymfödem, men de som får de mår ofta dåligt av det. Det är en ständig påminnelse om vad man varit med om. En arm, ett ben som är svullet. Som väger lite mer. Som gör att man får ont i nacken och axlarna, eftersom det inte är balans mellan höger och vänster sida.

Jag tycker det är helt jävla otroligt att det här med lymfödem liksom viftas bort i cancervården. Att så många faktiskt lider och att så många inte får hjälp. Och ska man få hjälp måste man skrika högt. Ringa runt själv och hitta lymfterapeuter som vet hur man masserar ett lymfödem. Bland annat. Men framförallt, om man satt in åtgärder tidigare hade kanske färre lidit. Då hade man kanske kunnat ha ödemet under kontroll, det vill säga det hade inte behövt svullna upp så stort.

Så mitt råd är till dig som ska opereras. Kräv att bli mätt innan i båda armarna. Kräv att de mäter regelbundet efter operation och strålning. Och om du är i riskzonen, begär kompression från början. Och den ska vara utmätt av lymfexpert. Märker du att det svullnar upp. Det finns hjälp att få, be att få en lista på ställen som utför just lymfflödesmassage. Att du så snabbt som möjligt får kontakt med en bra lymfterapeut.

När jag fick min ödemdiagnos i våras så googlade jag runt som en toka. Jag hittade Håkan Brorson i Lund som fettsuger ödemarmar och ben. Problemet där är att man efteråt måste ha kompression 24/7. Men om man svullnat upp jättemycket, så är det ett alternativt. För den här vätskan som hela tiden rinner till. Faran med den är att den omvandlas till fett. Det är därför man hela tiden ska massera försiktigt, på ett speciellt sätt för att det inte ska stelna och bli hårt.

Men jag googlade fram DET HÄR och såg till att få träffa henne. Den enda i Sverige som gör den här formen av kirurgi. Den passar inte alla, men jag är glad och tacksam att jag nu har möjlighet och att operationsdag är satt. 25 februari opereras jag. Jag frågade henne om jag kan göra något för att operationen ska bli så bra som möjligt. Och hennes svar var: ”När det gäller förberedelser inför operation så är både träning och lymfmassage bra för att undvika att armen svullnar mera. Ju mindre svullnad, desto lättare att hitta lymfvägar som kan kopplas till små vener”

Så nu kommer dagarna fram till operation handla om att ta hand om mitt ödem. Och hur gör man det?
Man tänker på maten. Man skippar halv- och helfabrikat. Inget socker, mjöl och mjölkprodukter. Bort med alkohol. Mycket grönt. Ja, som jag ju redan äter, så klart.
Man ser till att få mycket lymfmassage och gör egen behandling.
Jag tränar lagom.
man djupandas. Bra andning är bra för lymfssystemet
Sover.
Inte stressar, för stress gör att armen svullnar.

Hm, har jag glömt nåt? Jo, ni underbara fantastiska tjejer (och killar) som läser det här. Lova mig en sak. Nöj er aldrig med mindre. Finns det hjälp att få, se då till att ni får den hjälp NI behöver. Begär second opinion. Googla på er sjukdom. Ta reda på mer, för en sak som jag lärt mig under de här åren jag varit i händerna på sjukvården det är:
Det är bra att vara förberedd.
Det är bra att ha läst på lite.
Det är bra att våga titta på olika alternativ.
Det är bra att våga ifrågasätta.
Läkare är inte gudar. De är ofta bra på sitt område, men ganska kassa på att se helheten. Du måste själv strida för din helhet.
Glöm aldrig att du är expert på dig, DET kan ingen ta ifrån dig. Och ju fler vi blir som säger ifrån, som förväntar oss bästa vården. Desto lättare blir det för de som kommer efter oss. Det är det som får mig att orka, att kämpa. Jag tänker alltid på att det finns någon eller några som följer med mig i kölvattnet när jag strider.

Och jag är så glad och tacksam för alla fina mejl jag får, från kämpande tjejer därute. Igår fick jag ett mejl som fick mig att gråta:
” Jag är 36 år och fick i augusti veta att jag drabbats av en elakartad snabbväxande bc. Jag genomgår nu samma cytostatikabehandling som du gjorde. Fick min 7:e kur igår (idegran). Förra veckan mellan besöken på Radiumhemmet gick vi till en bokhandel och din bok bara fastnade framför mina ögonen. Har nu läst den varje kväll, är så innerligt glad över att du delat med dig. Att du har satt ord på känslor som jag dagligen tampas med, försöker förstå och leva med.
Jag känner mig inte lika ensam längre med tankarna, vet att vi är många systrar som tänker lika.
Dina beskrivningar av operationen och strålningen, kost, yoga och rehab och också gett mig lärdomar och tankar för framtiden. Du är en idol för mig.
Innerligt tack.”

Tack för att ni läser. Tack för att ni kämpar. Tillsammans kan vi bekämpa den här sjukdomen.

Så här ska jag äta hela julen.9789155261498_200_21-dagar-till-ett-lattare-och-friskare-liv21 dagar till ett lättare friskare liv

1

miss India

_MG_4443

den där längtan till Indien. Till fipflops på fötterna till precis allt, festklänning, vardagsklädsel, yogautstyrsel och pyjamas. I Indien behövs ingen annan sko. Fladdriga kläder är bäst. Det ska inte spänna någonstans.

_MG_4459

Igår kom den där längtan tillbaks. Jag har ju bara varit hemma i ett par veckor, knappt. Men jag har så svårt med alla tröjor. Allt man måste sätta på sig för att inte frysa, och ändå gör man det. För man går in i bussen och t-banan och blir lite för varm, sen ut i kylan igen.
Blä, står inte ut.

Vi är banne mig hjältar vi här i norr. Men jag älskar ljuset. Jag älskar att solen skiner. Äter d-vitamin och googlar på flygresor.

9789155262563_200_yoga-fysisk-och-sjalslig-detox

Ps Nu kan du förhandsboka Yoga – fysisk och själslig detox Förväntad leverans under vecka 53.

_MG_4435

0

vem vill vara en kopia

Man vill inte vara en kopia, man vill vara orginalet. Även om orginalet är kantstött. Alla kan skina, alla kan vara en stjärna. Tänk om alla kunde förstå det. Det är ju det som är grejen. Det unika. Man kan önska sig saker. Känna avund. Kanske till och med tycka att det är orättvist, men vem vill vara en kopia.

För ett par dagar sedan fick jag Maria Booxs nyhetsbrev och tänk hon citerade min favoritsutra:

Patanjali kapitel 1 vers 33:
maitrikarunamuditopeksanam
sukhadukhapunyavisayanam
bhavanatacittaprasadanam

“I vårt dagliga liv möter vi människor som är lyckligare än vi själva och människor som är mindre lyckliga. Några skapar beundransvärda saker och andra mest problem. Vad som än brukar vara vår vanliga attityd gentemot dessa människor och deras handlingar, kan vi glädjas med andra som är lyckligare än oss själva och känna medkänsla med de som är olyckliga, uppskatta de som skapar beundransvärda saker och förhålla oss lugna och fokuserade inför andras negativitet kommer vi vila i en sällsam förnöjsamhet.” – Tolkning Maria Boox.

Älskar den här sutran. Och ser fram emot nyårsyoga med Maria Boox Kom med du med !

Jag har råkat ut för en ”stalker”. En som försöker verka som jag. Utan att gå in i någon beskrivning som gör att någon kan tolka ut vem, så försöker jag andas bort min irritation över att någon plankar mig. Andas ut irritation och jag andas in kärlek. Kärlek.
Jag är alltid orginalet av mig. Vill man vara en kopia, varsegod och God jul.

_MG_3520

0

starstrucked

Jag blir inte så ofta starstrucked. Men jag blir det av människor som Svetlana. Igår var hon på middag hos mina föräldrar och just igår kändes det trist att jag inte talar ryska. Men så här ser i alla fall en vuxen kvinna som träffar en idol ut.

IMG_6504

IMG_6507

IMG_6506

IMG_6505

IMG_6512

0

vem vill vara en tråkmåns

För en massa år sedan skrev jag boken Från flicka till kvinna. Det är en lättläst bok som handlar om vad som händer i kropp och knopp när man går från just flicka till kvinna. Inför den boken hade jag samtal i ett halvår med en tjejgrupp i en innerstadsskola, som då hade en hel del bekymmer.
Vi pratade om allt möjligt. Det gällde att liksom lyssna in tjejerna som var 13-14 år. Ur det byggdes också boken. Och flera av tjejernas citat finns med. Några av dem som jag kommer ihåg var just det här med att de så ofta blev kallade hora. Och att de liksom vant sig. Inte orkade bry sig. För att svaret på om man brydde sig var: jag bara skojade. Och vem vill vara en tråkmåns som inte förstår skoj?

DEN HÄR FILMEN beskriver det så bra.

För ibland undrar jag om den största faran är att ha blivit född till tjej. Låt det inte fortsätta vara en fara.

265077

proggförfattare

det är så mycket det här med att vara kvinna. Att ha fötts med ett hål och inte en snopp. I mitt fall har aldrig mitt utseende varit till min fördel, när det handlat om att bli tagen på allvar. Jag hatade skoltiden. Hade flera korkade lärare som ansåg mig vara en blond bimbo. Och även om jag nu är en blond bimbo, så har också ”vi” rätt att bli tagna på allvar. Behandlade schysst.
Det är inte HUR man säger något, utan vad man säger som är det viktiga.

Jag kallade den här bilden för proggförfattare.

0

jag är Hulken

IMG_5600

Tack för all snällhet. Tack.
Oj, igår. Jag fick vänta nästan en timme på att komma in till kirurgen. Fast tiden var avtalad. Det här är nytt. I Sverige har man bara gjort den här formen av supramikrokirurgi sedan 2011.
De sprutade in ett fluorescerande grönt ämne på två ställen i min hand. Sedan släckte de ner i rummet och lös på underarmen med en röd lampa för att se vart det där gröna tog vägen. Jag hade tur. Det visade sig att jag hade några få lymfbanor som man kan använda. Så jag fick klartecken för operation. Står nu på väntlista och eftersom kön är lång vet man inte när den blir.
Så även om jag är så glad, så är det också lite frustrerande. Hur ska jag kunna planera nåt? Det är nämligen tre veckors sjukskrivning efter en sån här operation och inte läge att använda armen, i alla fall inte som yogalärare.
Det här är livet efter cancern.
Att ta hand om biverkningarna. Jag har fått så många mejl från tjejer som också känner frustration, ledsenhet, sorg och trötthet över situationen. Jag förstår att ni som inte varit med om det vi ”tjötar” om upplever det som att vi just tjatar. ”Gå vidare”, kanske ni tycker.
Men att leva med biverkningar av läkemedel eller operation är frustrerande. Det är liksom hela tiden en påminnelse om att man varit med om något man helst vill gå vidare ifrån. Därför känns den här operationen viktig, och läskig på samma gång. I den bästa av världar kan den ta bort svullnaden i underarmen och göra att det inte blir lika påtagligt. Jag kanske inte ens en kommer att behöva ha kompressionsstrumpa. Men vad vet jag. En operation är en operation. Det kan i sig ge andra biverkningar.
De här besluten jag tar är ”livsavgörande”. Men jag fattar också att jag nu blir del av en dokumentation. Om den här operationen lyckas. Kanske det här blir en form av kirurgi som kan hjälpa kvinnor och män som drabbats av lymfödem i hela Sverige.
Låt det vara så.
Idag är armen svullen och handen grön.
Jag har ju alltid sagt att jag gilla grönt. Man skulle kunna säga att min knytnäve har lite Hulken över sig. Jag ÄR Hulken. En grön fighter.
Puss och tack för att ni är så gulliga mot mig. Ni anar nog inte hur viktiga ni är.

IMG_5603

1