Börjar morgonen med att läsa nyheter, hittar en artikel som för mig vidare till ANNA STARBRINKS BLOGG För er som inte vet så är Anna Starbrink sedan 2010 landstingsråd och gruppledare för Liberalerna från 2014 i Stockholms läns landsting. Om man följt henne ett tag så förstår man också att den här människan gillar inte alternativmedicin.
”Alternativmedicin river upp starka känslor. När Stockholms läns landsting meddelande att vi inte tänkte förlänga ett avtal med antroposofiska Vidarkliniken därför att vi inte anser att de lever upp till kraven blev det startskottet på en intensiv debatt. En mailbombningskampanj startade och en medial granskning och diskussion tog fart. Ur mitt perspektiv har min uppfattning – att vård ska ges med evidens – stärkts under den här perioden”
Så avslutar Anna Starbrink sitt inlägg i sin blogg.
Innan jag fick cancer 2012 tänkte jag väl inte så mycket på vården, eller hur det kan vara för en person som är helt hänvisad och i händerna på just den. Att det inte finns några alternativ som man alltså kan få på högkostnadskortet. Att man är ”tvungen” att göra som läkaren säger som att ta den medicin som hen skriver ut och göra de ingrepp som just den läkaren föreskriver. För vad finns för alternativ? Är det vårdval? För mig fanns inga alternativ när onkolog, kirurg och sköterskan satt framför mig och chockade in mig i vårdplanen för mig. Det fanns en underton i det de sa, att om jag inte gjorde som de sa skulle jag dö. Så kan man alltså göra/säga om man jobbar på ett sjukhus. Man kan chocka patienten. Jag ville inte dö. Jag hade heller inte ekonomi att ta mig till en alternativklinik i Tyskland. Jag trodde att jag måste göra som vården sa annars skulle jag dö.
Att jag sedan fick en massa biverkningar på grund av alla cancerbehandlingar. Biverkningar som jag med hjälp av alternativvård (med många många tusenlappar som jag själv betalt) läkt eftersom sjukvården inte är bra på att städa upp sina egna misstag = biverkningar. Ja, det räknas tydligen inte. För när jag gjort alla cancerbehandlingar så tog vården sin hand från mig och lämnade mig med hjärtsvikt (som jag läkte alternativt) och lymfödem som jag försöker läka alternativt eftersom jag inte tycker att lymfterapin som erbjuds inom sjukvården hjälper.
Men jag kan inte annat än tänka har vi inte tydligt sett och läst om mutade läkare LÄS HÄR. Läkare som skriver ut stora doser morfin (1500 tabletter) till patienter som senare tar sitt liv, ultragyn som opererat kvinnor i onödan LÄS HÄR Det här är bara den senaste veckans nyheter. Om man börjar luska i felmedicineringar, feldiagnosticeringar och felaktiga ingrepp som resulterat i att patienten avlidit, får men för livet etc ja, då blir väl listan väldigt lång.
Om man i ett land som Sverige har nåt som heter vårdval, så tänker jag att man som patient måste få välja. Om jag vill blanda traditionell sjukvård med alternativ ska jag ha möjlighet till det.
Ni vet att jag utbildat mig till lymfmassör. När man går utbildningen på Axelsons tar man emot klienter. En kvinna jag behandlade hade lymfödem i båda sina ben. Hon berättade att hon opererats för gynekologisk cancer. De hade tagit bort livmoder och äggstockar. Det resulterade i lymfödem som biverkning. Men det var bara det att det visade sig att de gjort fel. Hon hade inte cancer.
Hon gjorde som sjukvården sa. Hon opererades och här är hon nu med ett lymfödem. En biverkning på en cancerbehandling som hon alltså inte hade behövt. Och precis där tog sjukvården handen från henne. Vad hände med vård ska ges som evidens, tänker jag.
Fy fan för bakåtsträvare som Anna Starbrink.
