About Karin Björkegren Jones

http://www.karinbjorkegrenjones.se/

Posts by Karin Björkegren Jones:

alla andra är så dumma, typ

ofta får man höra grejer som ”inte särskilt yogiskt gjort” eller liknande. Många yogautövare slänger sig med det uttrycket när det yogaskvallras om en annan yogautövare. Efter nästan 20 år i Stockholms yogavärld har jag både hört och sett en hel del grejer kan jag lova. Saker som inte skulle platsa under titeln Yogiskt gjort. Och alldeles säkert har folk sagt så bakom min rygg om jag gjort fel, betett eller sagt nåt som inte anses yogiskt. Jag är ju människa. Människor gör fel. Och ibland gör man saker som är bra för en själv, men som är mindre bra för andra. Uppfattas som taskigt fast allt man i sin egen värld var att säga nej, välja bort eller vad det nu skulle kunna vara. Att vara människa är svårt bara det i sig, varför skulle det vara enklare och mindre konfliktfritt för att man utövar yoga? Fast jo, mitt liv har faktiskt blivit lättare på grund av yogan. Jag säger ofta att jag hade blivit galen om jag inte haft yogan. Jag är en impulsstyrd människa. Det skapar ofta problem. Mest i mitt inre med de snabba tankarna som far runt. Min inre oro som snurrar. Med yogan kan jag stilla mig. Min snabbhet och mina impulser blir något långsammare. Det blir så väldigt tydligt när jag inte får eller kan yoga. Då mår jag psykiskt dåligt. Skulle vilja sätta elektroder på min hjärna och se vad som händer därinne när jag yoga, när jag gör pranayama och när jag sjunger med min mala.

Hoppas ni kan se det här klippet:

De har tittat på en människas tårar och hur olika det kan vara beroende på vad man gråter för.

Men tillbaka till det här med yogiskt. För det första är det inte särskilt yogiskt att värdera och döma andra. Så om någon hör mig säga det, om någon hör mig värdera en annan människas tillkortakommande genom att lite snusförnumstigt slänga ur mig; Hen är inte särskilt yogisk. Stoppa mig. Säg till mig.

Så i morse läser jag det här arg yogaentusiast tvingade flyg att vända

den här 72åriga yogautövaren tappade uppenbart förståndet, inte ens yogastunden kunde hjälpa honom.

Att bara göra yoga räcker inte för att man ska bli en schysst människa. Det räcker inte att yoga en till två timmar på en yogamatta. Läste nånstans att yoga förstärker det du redan är. Är du girig, blir du mer girig. Är du egocentrisk, blir du mer egocentrisk. Men det här betyder också de bra sidorna som är du snäll blir du snällare. Är du lugn, blir du lugnare. Alla människor har bra och dåliga sidor. En del bär tyngre ryggsäckar än andra. Några människor är känsligare än andra. Vissa går fram som ångvältar i jämförelse med de som är mer försiktiga.

Alla. Det handlar om att lära sig hantera båda sidorna i sig själv. Tricket är väl bara att lära sig förstå det i sig själv och inte bara skylla allt på alla andra. Ta ansvar. Svårt, det är ju så mycket enklare att säga att det är andras fel, att andra är dumma. Eller vad säger ni?

1

ANNONS:

på gamla dar

Igår kväll var jag och min kompis Cissi på en kurs i Röda korskunskap. Alltså det var så intressant. Röda korset som är ett vad ska man säga opartisk och neutralt organ, som inte tar ställning i några frågor utan som har som huvuduppgift att hjälpa och stötta den som behöver hjälp mest har i historien gjort så mycket. Förutom alla viktiga saker som ledde till Genevekonventionerna och som gett oss regler för hur man ska bete sig i krig. Inte för att jag tycker att krig är okej, men de här reglerna eller konventionerna är ett skydd. Men vad jag inte visste var att Röda korset varit föregångare till så mycket bra, som vi idag tar som självklart. Som att se till att det finns ambulansflyg i Norrland, fri tandläkarvård för barn under 19 år, hemsamariten – en hjälp för gamla och behövande i hemmet och behandlingscenter för krigsskadade och torterade bland annat.

12928426_10154061500966823_902030905937691545_n

Det kändes som att jag var tillbaka i skolbänken och jag fick tillbaka den där känslan av att man kan förändra och att man behövs. Nu gäller det bara att hitta en verksamhet som passar oss, eller så finns det möjlighet att hitta på nåt nytt. Se vad och vilka behov som finns. Att den här tiden vi lever i har kanske andra behov. Min fantastiska dotter har i många år jobbat för Röda korset och deras ungdomsförbund och hon var också med att starta ett dagskollo för ensamkommande ungdomar. Så bra ide. Jag är så stolt över henne och varje gång jag hör folk klaga över dagens ungdom så tänker jag på henne och hennes kompisar som kämpar för människors lika värde.

Man är aldrig för gammal för att lära sig saker och det gjorde mig också så glad och väldigt gråtmild när vi alla presenterade oss för varandra. Det var så fint att höra den ena pensionären efter den andra berätta varför de var där. Men där fanns också unga och föredetta flyktingar som vill hjälpa och stötta andra som nu är i samma situation som de en gång varit. En blandad kompott. När vi gick därifrån var jag och Cissi som när vi var 22 och 23 år och tyckte vi var viktigast i världen. Då när vi jobbade på barn och ungdomsprogrammet Bullen som gick på Svt. Då när vi också trodde att vi kunde förändra världen. Det var där vi lärde känna varandra. Men skillnaden är att här finns verkligen inget bästföredatum. På Röda korset behövs alla åldrar från ung till gammal och nu vet i alla fall jag vad jag kan göra när jag blir pensionär. Här hittar du info, kan anmäla dig eller bara bli givare, allt behövs: Red cross
För vi kan förändra världen. Man kan göra skillnad. Det är ingen naiv tanke. Det är så det är, men man måste börja nånstans tänker jag. Så skönt att få fatt om den känslan – igen.

0

inspiration

Ni vet när man känner att man är på gång att bli sjuk. Så kändes det hela veckan på Mallorca. Men glad att vi lyckades plåta allt till boken. Det var också en ganska kylig vecka och jag hade så klart helt fel kläder med mig. Bara sommarkläder och flipflops. Fattar inte hur jag tänkte? På flyget hem kände jag att det var så där kittlig i halsen, ni vet när man måste harkla sig hela tiden. Så i söndags bröt det ut och nu ligger jag här och känner mig febrig och hostig och med snuva. Inte hur jag hade tänkt mig den här veckan…
Men inget blir som man tänkt sig.

Men min förkylning är inget att gnälla över. Förra veckan fick jag reda på om två tjejer som liksom jag fick bröstcancer och som nu fått tillbaka sjukdomen med stort C. Fan i helvete vad det är orättvist. Det gör mig också rädd. Varför hittar vi inget botemedel? Hur kan det komma sig att fast det skänks så många miljoner varje år till cancerforskningen så ändå blir vi inte friska. Ändå slår sjukdomen till och kommer tillbaka och då verkar den dessutom komma tillbaka tuffare och hårdare än första gången?

Så nu ligger jag här och försöker stilla tankarna i huvudet. Om att jag har ett dåligt immunförsvar. Att jag borde inte bli sjuk. Samtidigt som jag vill skicka kärlek och hopp och styrka till de här fantastiska tjejerna som blivit sjuka igen.

Gjorde den här på Mallis. Tycker faktiskt att den är ganska bra. La ut den på instagram och någon frågade vad stod det på lappen som var bortriven. Jo, det stod INSPIRATION.

IMG_7439

0

alla kommer till kassan

FullSize7Render

Vilken magisk fullmåne. Hittade den här bilden på Spiritual Gangsters instagramkonto.Ni följer väl mig där? karinbjones heter jag och där är jag ganska flitig.

Min kompis Cia myntade för en massa år sedan uttrycket Alla kommer till kassan. För så är det verkligen. Det man gör mot andra (och sig själv) kommer alltid tillbaka, både det goda och det dumma. Ibland gör man ju illa människor omedvetet, det gör så ont att upptäcka det. Ont att förstå att man inte förstod, men allt kommer tillbaka förhoppningsvis. Kanske kan man och får möjlighet att rätta till det, om man vill och om man får möjlighet.
Ibland får man tänka att tid kan hjälpa en. Att tiden jobbar för en och inte emot en.
Att tid kanske läker alla sår.
Men när man vet att man blivit utsatt för nåt taskigt av andra då tycker i alla fall jag det är så skönt att tänka just det, att hon/han kommer till kassan förr eller senare. Karma.

Det är så bra det ”säget”. Kanske har det uttrycket äntligen fått toner och blivit en sång.

”Är född med trubbel i mitt blod
Gör sånt jag inte borde
Kan aldrig bara stå bredvid
Jag saknar tålamodet
Och jag kommer aldrig längre
När jag tänkte vad jag gjorde
Och jag kommer aldrig längre
När jag tänkte vad jag gjorde…”

0

hylla häxan

När jag var liten flicka älskade jag att gå påskkärring. På den tiden bodde jag i Norrviken, som ligger straxt utanför Stockholm. Då var det världens minsta och lugnaste lilla förort och bestod bara av villor och radhus. Där fanns en fiskaffär och ett litet bageri med den godaste toscatårtan. Och en polisstation. Där fanns också en livsmedelsaffär och han som ägde den jobbade alltid i butiken. Norrviken var lite som barna i Bullerbyn och vi barn lekte utomhus och hittade på bus mest hela tiden. Båda mina föräldrar jobbade inne i stan och kom inte hem före klockan fem, halv sex på dagarna och mina syskon kunde skriva upp på krita om det var nåt som behövde köpas. Det blev nog mycket ravioli på burk och läsk. Butiken var alldeles lagom stor och låg på Idrottsvägen. Dit brukade jag och Åsa gå för att ”påska”. Vi målade teckningar som vi gav bort. Ibland tog vi med oss Åsas lillasyster Jenny för att spä på gullighetsfaktorn. Ja, vi var inte dumma. Vet inte vem som kom på idén, men en sak är säker det var för att försäkra oss om att få godis. Det var som att man ständigt gick runt med en längtan efter socker på tungan. Det här var långt före Halloween. Vi hade till och med hört ryktas att det var Marabouchefen som bodde i en mexitegelvilla uppe på åsen. Men han/hon var aldrig hemma när vi knackade på och när vi kikade in genom fönstret kunde vi se ett fat med godis.
En påsk fick jag med mig Torbjörn, min kusin boende på Gotland att påska med mig. Jag tvingade (jag tror han tyckte att det var lite pinsamt) med mig honom till den pyttelilla affären i Hamra, som förövrigt fick en låt gjord till sig, kommer ni ihåg Snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor? Jag kan inte minnas att vi fick nåt. De tackade för våra teckningar och framförallt jag gick lite moloket därifrån. Det var liksom inte riktigt så man gjorde i den lilla byn, inte då. Men helt utskämda vart vi väl inte. Torbjörn bor fortfarande kvar på sudret.

Mitt sockerbehov har tack gode gud stillats och framförallt har allt fler förstått hur farligt sockret är i hälsosynpunkt. I Storbritannien har man infört sockerskatt. Det är coolt och vår hälsominister SVARAR SÅ HÄR Måste väl vara det mest slingriga svar man kan tänka sig. Man lägger in meningar som jag välkomnar debatten, följa utvecklingen, så kasta lite skit på tidigare regering och att de lagt allt ansvar på individen och så ord som helhetsgrepp och så vet man att där händer inget. OM. Jag säger om, OM inte vi vanliga, eller kanske framförallt viktiga nyckelpersoner som forskare, vetenskapsmän, läkare och kända personer. Tänk om vi hade en Jamie Oliver i Sverige. Som tog sig an sjukhusmat, vågade kritisera lite mer. Då kanske det kunde bli lite fart.Kanske en liten påskkärring som sopar ”hela skiten” med sin kvast? Någon som känner sig manad?

Jag och Anneli är fortfarande på Mallis. Vi jobbar på. Å vad jag ser fram emot att se resultatet. Boken kommer ut i december förhoppningsvis på Norstedts. Tänk vad många böcker vi gjort ihop och att vi hittat vårt sätt att jobba.

IMG_7401

Nu har jag druckit mina olika morgondrinkar, mitt kaffe ”No coffee, no prana” som Sharath sa på en konferens för ett par år sedan. Nu börjar yogan, men först pranayama.
Och sen ska jag hylla häxan i alla kvinnokön, eller definierar sig som kvinnor/häxor jag träffar.

0

magiska mallis

Den här ön är magisk. Det är nåt med färgerna, den brandgula jorden. Stenmurarna och de krokiga olivträden. Just den här delen av ön är nästintill orörd. Naturen runt Cala Llombards är vild och havets vågor är kraftigare, mer krävande och vinden så klart starkare. Det är liksom extra allt här.
Om jag skulle bosätta mig här skulle jag välja den här delen.
Tänk ett lagom litet hus med en liten trädgård nära havet.
Vore inte det nåt?

IMG_6455IMG_6458IMG_6451IMG_6447IMG_6456-1

Ps Det finns ett par platser kvar på min och Petras Hathayoga & yogapyssel på Mallis, här hittar du mer info och anmäler dig 25-28/5. Det blir härligt. Kanske blir du lika förälskad i den här delen av ön.

IMG_6461

Bildtext: Du ser Flipflops kan användas i alla väder…

0

vi hade i alla fall inte tur med vädret

Jag är på Mallis med Anneli och vi plåtar för nya boken som kommer ut i december i år. Vädret är ganska lynnigt, så vi får liksom stå på vänt och kasta oss ut för att ta en och annan bild åt gången. Men under tiden som vi väntar på bra fotoväder så instagrammar vi. Följ mig på Instagram karinbjones Så får ni en del avklädda soliga bilder och andra lite mer mulna.

IMG_7339

IMG_7325

IMG_7323

Och varje resa jag gör inbegriper en stund av min oro över att jag ska bli sjuk. Jag har snart druckit varje (som jag varit i) lands variant på drick sprit och bli av med förkylningssymptom. På den här baren i den lilla byn där vi bor. Jag där föreslog hon hett svart te med konjak. Klart man testar. Jag tror på sprit och inte medicin skulle kunna sammanfatta min inställning. Ta det nu inte ordagrant…

IMG_7340

Håll nu tummarna för oss, att det blir mer soliga bilder, och bara ben och att vi slipper frysa så väldans på kvällarna.

IMG_7314

0

spirande ideer

För femton år sedan försökte jag och min kompis Lena oss på yogamarknaden. Vi hade företaget SpiraSthlm. Vår första produkt var yogaväskor. Jag yogade och tyckte att allt var så fult. Det fanns inga fina yogakläder, inga fina yogaväskor. Yogamattorna var fula och framför allt tunga. Jag ville ha mer flärd i yogan. Så Lena sydde egna, lite ”exklusiva” yogaväskor som såldes både på Mrs H i Stockholm och på Designtorget. Jag tog med till olika yogastudios och gav bort yogaväskor till nyckelpersoner inom yogan. Men det var för tidigt. Vi skickade väskor till såna vi tyckte skulle passa som mottagare. Som Mikael Bindefelt, men han trodde det var väskor för såna där underlag man sitter på när man är ute i naturen… Han hade inte fattat yogahajpen.
Och en extrasnygg väska skickade vi till Paolo Roberto eftersom vi hört att han börjat yoga.
Så där höll vi på.
Ambassadörskap.

Väskorna var med i Elle och flera tidningar, men det fanns ingen marknad. Inte då.

I vårt utskick skrev vi så här:

Spira låter insidan blomma

Allt fler yogar och efter ett tag vill man köpa sin egen matta att yoga på. Den måste bäras i något. Men det utbud som finns av väskor för yogamattor är ringa. Men det har Spira ändrat på.
Spiras första kollektion; yogaväskor är unik.
Ingen väska är den andra lik.
Varje väska från Spira är speciell. En del väskor har till exempel kamouflagemönstrad utsida, men med en ljuvligare eller snällare insida, blommig kanske. Eller så är utsidan av konjaksfärgad sammet, med ett smalrandigt inre. Förutom att väskorna är unika i sina tygkombinationer, smyckas de också av berlocker och sammetsband

Väska 02.jpg, 75 dpi

medaljongväska. 50dpi,jpg

grön kammoväska

En sak jag lärt mig, men aldrig lärt mig att förvalta. Det är aldrig lönsamt att vara före sin tid. Men å andra sidan, inget är någonsin försent. En bra ide är alltid en bra ide också förhoppningsvis i längden.

Har ni sett det här instagramkontot JESSRONAGROOMING Dogs never goes out style…

0

njut mer och behaga mindre

IMG_0913 Foto: Walter Hirsch

Så här skrev jag på mitt instagram karinbjones

TBT intervju i Vecko revyn (1995) inför min debut som programledare. Jag och Paolo Roberto höll i talkshowen Menhallå på tv4. Jag är 31 år, mamma till en fyraårig dotter. Jag var alldeles för mycket duktig flicka. Jag behagade samtidigt som jag hatade att inte bli tagen på allvar. 21 år senare försöker jag få ihop alla delar. Jag skulle inte ha oroat mig så mycket. Till alla unga tjejer därute. Oroa er inte så mycket, njut mer och behaga mindre.

21 år senare. En annan jeansskjorta, ett annat bord och med en bit alg från misosoppan jag precis druckit mellan tänderna.

FullSizeRender

Äsch, det var ett försök att ta en likadan bild, men känslan nu är mer, synd det blev ju ändå en ganska bra bild, jag postar den… Är det att för att man bryr sig mindre. Man har fokus någon annanstans. Eller är det för att man inte orkar ta om bilden, den blev ju okej i övrigt?

Tack alla gulliga för alla era underbara kommentarer. En stannade extra kvar: Det här med att visa sin sårbarhet är verkligen starkt. men också en provokation för många människor. Jag hoppas din styrka tar dig till den plats du önskar.

Människor som visar sig sårbara har aldrig gjort mig rädd. Jag är nog mer rädd för människor som håller fasad. Människor som tror att sårbarhet är detsamma som svaghet. Jag har varit så rädd för att inte passa in. En stor del av min ungdom gick åt till att härma andra. Se ut och vara som andra. Nu vill jag bara vara jag med alla fel och brister men också alla braiga egenskaper allt i en enda röra. Och om det är att vara svag, att visa sig sårbar och säga Jag behöver jobb, ja, då får de väl tycka det.

Vi får se vad min ”annons” leder till, förhoppningsvis till något som är mer regelbundet. Om inte så har jag slängt upp önskningen dit upp och kanske kanske slår en eller två, eller flera av mina drömmar in.

KOM och yoga med mig i Uppsala 10/4, anmäl dig HÄR

Och jag kommer till Viken, Skåne

KOM och yoga med mig i Viken 22-24/4, anmäl dig HÄR

0

vi är alla sårbara

Igår la jag ut det här på min facebook och instagram. HÄR är mitt instagramkonto karinbjones:

_MG_8305

Det här är en jobbsökarannons. Modern kvinna utan pms, jag är ju i min bästa ålder nämligen menopausen också benämnd klimakteriet. Att jag är stark vet vi. Jag och min kropp har kämpat hårt genom cancer och alla dess biverkningar. Jag har visserligen lymfödem men den där tjockarmen kan lätt kläs med en snygg sleeve från @lymphedivas . Jag kan också lätt sminkas upp, le på beställning. Jag är snabb och har skrivit tolv eller tretton böcker. Jag började på tv som 23åring och har gjort det mesta från research, redaktör, programledning reporter till producent. Jag har också jobbat som pressansvarig på ungdom mot rasism och som chefredaktör på en tidning med liten budget. Jag skulle kunna göra glasögonreklam, skriva manus. Jag kan hjälpa dig att Komma fram i media. Skriva reportage. Intervjua människor. Jag är en fena på casting. Jag har koll på det mesta. Alltså jag har så många strängar på min lyra. Men jag upplever att jag fastnat. Jag är inte bara yoga. Har du nåt jobb till mig? heltid, deltid, 30procent, en dag i veckan, bara det är återkommande mejla mig karin.bjorkegren@telia.com

Jag fick så många reaktioner. Flera som mejlat mig privat och sagt att jag är modig. Att de skulle vilja våga göra samma sak och att de känner igen sig. Jag vet inte hur modig jag är. Jag har väl ingen skam i kroppen? Allvarligt talat tror jag den försvann fullständigt med cancern. Skam är ingen bra känsla, inget bra tillstånd. Min fulla övertygelse är att vi måste prata om det som skaver. Gör ont. Det som behöver ändras på. Hur sjutton ska vi annars kunna göra en förändring? Ni kanske tänker men Karin som är så lyckad, hon som gett ut så många böcker, dvder och anlitas än hit och dit. Och så är det ju också. Jag känner mig lyckad. Jag har gjort en massa roliga spännande saker. Jag har följt mitt hjärta, men det har inte gjort min plånbok fet. Jag har varit frilansare i hela mitt liv, förutom en period då jag var fast anställd och hade en enormt bra lön. Sedan dess har jag frilansat på olika projekt. Men tyvärr har jag lagt mycket energi på sånt som inte generar lön. Med hjälp av den här annonsen tänker jag att det kanske kan ändras ? HÄR är mitt cv

Hur tänker ni om det här att visa sin sårbarhet? Om att säga jag behöver hjälp?

0