Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Gång efter annan läser jag om hur arga, ledsna, irriterade osv många blir av en del instagramkonton, eller vad man väljer att visa upp på sociala medier. Och det är lätt att också tro att bara för att nån lagt upp en stämningsfull bild på en nybakad sockerkaka så är också livet så där sockrigt och fluffigt, liksom alltid. Men vet inte varenda människa att livet är upp och ner. Att en eller 37 tjusiga bilder inte betyder att allt är toppelitopp? Eller måste man tala om det? Måste man varva sommarbilder med en deppig snöslaskbild bara för att?
Måste vuxna människor ständigt påminnas om att en bild från ett ögonblick inte rimligen kan sammanfatta en hel dags ögonblick.
Behöver man tala om det?
Jag dealar med en hel del i mitt liv.
Biverkningar.
Svåra och såriga relationer osv.
Jag dealar med att försöka väga upp, klura ut hur mycket jag ska backa,stå upp eller forsa fram.
Med att stå upp med det som är jag och våga säga vad jag känner och tycker och tänker. Jag skriver dealar, för att jag inte alltid tycker det är alldeles enkelt att veta vad som är rätt eller fel. Hur man ska agera. Göra. Säga. Att det ofta kommer ut fel för att jag kanske lagrat, varit rädd för att säga ifrån, för att jag inte vetat hur jag ska säga. För att man är rädd för att såra. Ja, rädd för att göra fel. Att jag så ofta skulle behöva ett kompass som visar vägen för mina 37:or som ömsom klampar, tassar, smyger, dansar, springer eller hasar fram.
Om vad som är viktigast att jag mår bra, än att alla andra ska må bra. För att det inte alltid hänger ihop eller går att förena. För att mitt ögonblick inte är samma med den som jag upplever ögonblicket med. Min sanning är inte sanningen, jo den är min, men den kan se olika ut. Det är ju det som är det svåra, särskilt när man ”jobbar” med sina förväntningar och andras. Ni vet när man gör avkall på sig själv för att man inte vill såra, göra illa någon annan.
Snårigt och svårt.
Men de ledsna stunderna. De mulna dagarna är liksom inte mulna hela dagen. De kommer ofta stötvis. Men betyder det att bilden jag precis la upp där solen sken inte är sann för att det plötsligt dök upp ett moln på himlen?
Våra sociala medier blir på något sätt termometern på våra liv, eller snarare hur betraktaren tänker, tycker och upplever våra liv och man får ofta höra. Ni ser ut att ha en så bra och fin sommar. Och så blir det svårt, nästan oärligt att vara ledsen och besviken på nåt som hänt, för att jag igår la upp en bild där jag hoppade i vattenbrynet med ett leende på läpparna.
Å vad det här är svårt.
Men förstår ni vad jag menar? Hur tänker ni?
Men om jag tex lägger upp en bild på hur glad jag är över att min nya bok kommit och jag är så glad över den, men väljer att inte lägga upp en bild där jag precis snavat över en stubbe.
är jag oärlig då?
Jag retuscherar inte mina bilder. Jag tar inte bort mina ärr, rynkor. Jag har ingen snygghetsapp, som läger ett skimmer över mina bilder. Jag lägger inte bara upp bilder där jag är sminkad och känner mig skitsnygg. Men retuscherar jag mitt liv om jag inte lägger upp bilder när jag gråter, känner mig ledsen, sårad, liten, skör, arg…
Är jag inte sann?
Men bakom varje bild finns en människa.I mitt fall en snart 53 år gammal kvinna vars liv haft många toner. Och vars liv kommer att ha många toner och under dygnets 24 timmar hinner ofta mina känslor. Min sinnesstämning förändras ett antal gånger.
Jag borde göra ett experiment och ta en bild varje halvtimme under ett dygn. Bara för att se ögonblickens skiftningar.
En dag i taget. Et steg i taget.
Andas in. Andas ut.
Nu åker jag tillbaka till landet. Ibland känns det som att det är där jag hör hemma. i Rummen. I det gröna. I det kalla vattnet. På promenaden i skogen.
Nu lägger jag mina förväntningar åt sidan.
Igår grät jag i regnet över saker, relationer som inte blev som jag önskat. Och idag tar jag nya tag. Det här är mitt liv. Mina steg.

Som jag längtar till när jag får hålla min nästa bok Omstart- för en starkare, renare och friskare kropp i min hand. Och till när DU håller min bok i handen. Vill så gärna höra vad du tycker?! Och självklart vill jag veta om du märker nåt på ditt lymfsystem om du testar nåt av mina förslag från boken.

För en sak som jag är hundra procent säker på det är att lymfsystemet är ett oerhört viktigt system i kroppen. Precis lika viktigt som blodsystemet och det vet vi ju mycket om. För mig är det verkligen skämskudde när jag förstår och förstått att så få inom sjukvården vet nåt om lymfsystemet och att det behandlas så styvmoderligt och framförallt att vi kvinnor med lymfproblematik behandlas så styvmoderligt. INTE OK!

Det är inget lite fåfängt problem som kan viftas bort med; det är din ålder, det är därför du svullnar. Eller. Du är i puberteten, menopausen eller vad sjuttsingen man får höra. En del tjejer blir uppmanade att banta och att ta vätskedrivande vilket bara förvärrar lymfproblemen.

Läste ett intressant inlägg från en tjej med lymfödem i sin arm. Hennes ödem blev bättre när hon ammade sin bebis. Sånt är ju skitintressant att forska på tänker jag. Funkar bebisens mun som en lymfapress, eller är det de goda hormonerna som bildas i kroppen när man ammar som gör att svullnaden går ner?

Intressant tycker jag. Mitt ödem blir bättre av salta havsbad. Det blir inte bättre av varma klorfyllda poolbad som de erbjuder på Sfärens lymfrehab. Den rehabilitering jag fick från landstinget förra året. DET tyckte jag också var otroligt pinsamt, att det som landstinget erbjuder för oss med lymfproblematik är varma klorbad i pool och INGEN andningsgenomgång, fast man vet att lymfsystemets pump är andningen. Precis som hjärtat är blodcirkulationens pump.
Ingen lymfterapeut har gått igenom andning med mig eller deltagarna på de olika rehaben jag varit på och ändå säger de gång på gång hur vikta andningen är. För mig blir det så konstigt eftersom det är de som får anslag från landstinget så att vi kan gå på högkostnadskortet.

Ge oss som har lymfproblem möjlighet att välja den vård som passar oss bäst. Själv har jag lagt ner tusentals (uj orkar inte räkna) kronor på att gå på privata behandlingar hos min favorit Bebe Gransten som driver Lymfsalongen i Bromma. Jag har också utbildat mig till lymfmassör för Bebe. Men allt det där kan ni läsa om i min bok. Där kommer också flera bra alternativa terapeuter till tals. Där har jag samlat information, råd, tips både mina egna och andras, för det är så man hittar kunskap tänker jag. Man samlar in information från människor.

Skulle bara önska att någon verkligen drev våra frågor, typ en bra patientförening så att vi får den bästa vården. Eller att de drev frågan om botbidrag för oss som dras med problematik som måste behandlas kontinuerligt för att inte bli värre. Men tills dess får ni hålla till godo till mina råd om vad man kan göra själv.

Och så glad jag blev när jag upptäckte att boken är Månadens bok KOLLA HÄR

Och by the way. Väldans ego så tillägnar jag boken Omstart till mig själv. Jepp det kan man nämligen också göra… För jag är en lymfdiva.

Den här boken tillägnas mig själv, som en påminnelse om alla omstarter, alla nya val, alla nya steg jag har tagit. Små steg och stora kliv, med en vetskap och envishet om att allt jag gör leder mig framåt och gör mig både starkare och friskare. Tack jag själv, för att jag orkat fajtas, ifrågasätta vetenskap och för att jag vågat testa nya saker. Allt med en enda sak i sikte – att bli frisk och att må bättre. Idag är jag tacksam för att jag lever, och det med en tillit och tilltro till att kroppen är ett mirakel. Den vill läka om vi hjälper den.

Jag har varit en vecka på Sicilien och när jag fick möjlighet att prata italienska igen (efter många år) så kände jag i hela kroppen att jag VERKLIGEN saknat landet. Att jag liksom saknat mig själv i landet. Hur jag blir när jag är där. Och hur mycket jag saknat det. Kan ju låta jättekonstigt. Men för mig är Italien så mycket min barndom och min tonårstid. Det är som om jag formats i Italien.Jag har aldrig känt mig fel där. Och för en person som ofta dras med den känslan, att känna sig fel så är det en oerhörd befrielse.

Vi hyrde bil och åkte runt ganska mycket på ön och så bodde vi två nätter i Palermo och den staden gillade jag verkligen. Men främst. MATEN.
Herregud vilken mat som du kan äta där.
Bästa bästa maten i världen.

Palermo var fullständigt underbart. Det var ruffigt. Så mycket graffiti på väggarna. Bilisterna körde dampigt. Det var Buongiorno Signora. Vin i dricksglas, inga vinglas med fot här inte.. Inte en enda rawfoodrestaurang. Yoga och hälsoliv hade liksom inte hittat dit. Plötsligt står ett band och spelar på piazzan vi passerar. Och i kvarteren vid Vucciari rullas jointarna flitigt. Och NEJ jag gillar inte knark och JA jag gillar hälsoliv. Tanter och gubbar med otränade armar och ben har linnen och shorts. Det är så otvunget.Så oängsligt. Livet extra allt. Vi tutar. Vi kör.

Du följer väl mig på Instagram, jag är mycket flitigare där HÄR HITTAR DU MITT INSTAGRAMKONTO

Men det var ju inte det som det här blogginlägget skulle handla om, utan om kurserna och resorna framöver.

Gå in och kolla på min hemsida för datum HÄR HITTAR DU MINA KOMMANDFE EVENTS OCH RESOR

31/8 på Atmajyoti i Stockholm hittar Knipworkshop HÄR Bokar du

Yogahelg 1-3/9 På Sans & balans i Viken. Du behöver inte gå hela helgen, utan kan välja ut kurs och workshop som känns bra för dig.HÄR bokar du

Fredag 1 sept
Kl. 17.30 – 19.30 Ledd klass Ashtangayoga

Lördag 2 sept
Kl. 07.30 – 09.30 Mysore
Kl. 10.00 – 12.00 Workshop om lymfsystemet. Min bok Omstart ingår. 600 kr
Kl. 13.30 – 15.00 Ashtangayoga Nybörjare

Söndag 3 sept
Kl. 08.00 – 10.00 Mysore
Kl. 10.30 – 12.30 Knipworkshop. Min bok Knip för bättre hälsa ingår 600 kr
Kl. 13.30 – 15.00 Ashtangayoga Nybörjare

OCH hörna missa INTE yogaresan jag gör tillsammans med tidningen Hälsa. Favorit i repris. Vi kommer att göra hathayoga och jag kommer att lära er allt jag kan om lymfsystemet.Det blir en toppenvecka. Hotellet är fantastiskt och ligger precis vid havet. Kanske snarare på havet. Men också nära Palma om man är sugen på att åka in och shoppa. Förra året tog jag med gruppen till min väninna ni Palma. Ni vet Petra som gör de fina yogakläderna Santani. Vem vet ni kanske vill följa med och hälsa på henne. Längtar. Älskar Mallis. (och Italien och Indien… hehe hjärtat rymmer mycket kärlek) ❤️ ? ? ? ? FÖR BOKNING Och mer INFO klicka HÄR

Det här lite information om månaderna augusti och början på september. Vill du veta lite mer vad som händer framöver, gå in på min hemsida

Uj, vad dålig jag är på att blogga… Men de här veckorna, de här dagarna innan den här dagen, alltså idag har varit fullrulledagar. Allt har gått i ett. Det har varit allt från ultraljudsundersökning i en timme av min arm för att se om mitt lymfödem kanske är venöst till möte på banken om min pension och försäkringar etc. Jag har gått en veckas skrivarkurs på Skrivakademien också. En kurs i Att skriva roman och novell. Det var väldigt kul med övningarna som vår lärare gav oss. Det satte igång mig och kanske kanske ger det mig den där skjutsen jag behöver för att komma igång med min dröm.

men vad är det för dag? jo, Idag ska vi åka till Sicilien. Jag ser så fram emot det Det är så länge sedan jag var där. Älskar den ön. Älskar överhuvudtaget södra Italien väldans mycket. Och det ska bli sååå kul att prata italienska. Vi ska bo i en enkel lägenhet i Giradini Naxos, men vi ska hyra bil och bo några nätter i Palermo. DET ska bli så kul.

Förra veckan plåtade min kära kollega Anneli Hildonen mig. Jag har nämligen valt ut lite fina kläder från Santanis nya kollektion och de ska få en egen liten taggning Mrs Jones. Ni får se mer längre fram, men här är ett litet smakprov. Vi kan kalla bilden Karin och pudlarna…

Men det här med att resa. Att jag har den möjligheten. I morse läste jag det här reportaget LÄS HÄR och tårarna rann. Vilket viktigt reportage. Livet är så jävla orättvist. Jag tycker att man ska aldrig glömma det. Själv tar jag mitt pass och åker på charterresa till Sicilien för att jag kan. Men våra resor till den ön kan verkligen se olika ut. DET är orättvist. Vems är världen? Jag är en av de som är privilegierade. Frågan är bara vad jag gör med det? Inte tillräckligt tycker jag själv. Inte tillräckligt. Men jag kan ibland känna mig helt handlingsförlamad. Jag är så imponerad av alla dessa människor som fortsätter att kämpa för människors lika värde. Till en bättre värld. Så då tänker jag att jag vill stödja de unga, de som kommit hit. så jag stödjer Ensamkommandes förbund Det kan du också göra. Gör det. Det är bara att swisha Swish: 1235156211 eller Bankgiro: 364-2261

Sugen på att äta mer grönt? På att äta mer rent = clean eating? Kanske testa en detox? Då har du faktiskt världens bästa chans NU.
Jag har tillsammans med Brillbee gjort en kurs som du hittar :Här är MIN KURS PÅ BRILLBEE Här blir du guidad i 21 dagar. Du får en massa goda, enkla och braiga recept. Du får tips, sånt som kan vara bra att tänka på inför och under en detox. Du får lite yoga, andningsövningar och avslappningsövning. Jag guidar dig genom din 21 dagars detox och jag lovar det kommer att bli lättsammare. Jag håller dig virtuellt i handen och lotsar dig fram och vips så har 21 dagar gått.

Och det allra, allra bästa är att du får 20 procent rabatt på min kurs fram till midsommar. Så gå in via länken och skriv in BALANS i kampanjrutan så får du rabatten. Bra va?

Jag har varit en vecka på Kreta med Alexandra Pascalidou och ett världsahärligt yogagäng. Vi har haft så härligt, så härligt.
Vi har skrattat, gråtit, dansat, yogat, simmat, skålat i raki och njutit av att ”bo” vid havet.
Som jag badat.
Älskar hav. Salta bad. Älskar sol.
Älskar att lära ut yoga. Älskar att se kroppar sträcka ut sig och se deltagarna ta plats i sina egna kroppar. Älskart.

Här får ni lite bilder. Men ni följer mig väl på instagram? Här hittar ni mig på instagram Förlåt min bortavaro här. Jag ska bättra mig

Jag älskar att bada. Jag älskar att sola. Jag älskar snygga behåar och bikinis.
Men den här tiden på året när det är dags att inhandla en bikini så tappar jag lusten. Luften går ur mig.
Bläddrar i kvällstidningarna eller modetidningar och ser den ena fina bikinin efter den andra.
Ja, just det jag glömde säga det. Jag gillar mode också.
I de här tidningar står det Bikinisar för alla kroppar.
Päronformade kroppar.
Modell större kroppar.
Stora bröst
Små bröst.
Ja, oj vad de hittar olika typer av kvinnokroppar att kränga en bikini på.
Men inte min.
Jag har bara ett bröst.
Jag behöver en bikini med en liten ficka så jag kan lägga in mitt bröstinlägg.
Men jag finns inte representerad i någon tidning eller på någon badavdelning.

Jag gick till Nk. De hade EN behå för kvinnor med bröstprotes. Jag gick runt på Åhlens och fingrade på den ena bikinin efter den andra. Tänker att det skulle vara så lätt för baddräktstillverkarna att göra en sån där ficka på bikinisen. För det finns säkert tjejer med små bröst som vill lägga in ett litet inlägg. Men framförallt det skulle göra att jag kunde få ha den där härliga känslan av att kunna välja och vraka. Och att kanske få känna mig fin på stranden.

Nej, nu får jag gå till en behåaffär för oss som opererats. Det är där bland annat där vi hämtar ut våra bröstproteser. Där går jag runt bland så tråkiga tantbehåar modell tyskt postordemode från 90-talet. Jag vill ha en solbikini. Inte en baddräkt eller en bikini med tjocka band och stora byxor. Innan jag opererade bort mitt högerbröst hade jag trekantsbikini.

Blä för att det är så orättvist.