Författarnamn: Karin Björkegren Jones

yogahelg i Skåne

YOGAHELG I SKÅNE här anmäler du dig och bokar

Helgen 1-3/9 håller jag workshop på fantastiska Sans och balans i Viken. Som jag tycker om den delen av Sverige. Skåne. Sommaren stannar liksom längre där och vintern blir aldrig lika hård som i Stockholm. Det är väl det där blåsandet som kan bli jobbigt. Men Viken. Ligger vid havet. Det ska bli otroligt härligt att komma dit. Den här gången ska till och med Pino följa med och andas lite skåneluft. Det kan han behöva.
Det finns några platser kvar.

För den som vill kan man ju se till att gå hela helgen. Ja, så det blir en riktig yogahelg.
Men du kan också välja ut workshops att gå och yogaklass. Den helgen håller jag en Knipworkshop och en workshop om lymfsystemet. I båda workshopen ingår mina böcker i ämnet och jag signerar gärna.

Så här ser schemat ut:

Fredag 1 sept
Kl. 17.30 – 19.30 Ledd klass Ashtangayoga

Lördag 2 sept
Kl. 07.30 – 09.30 Ashtangayogan Mysore (För dig som gjort ashtangayogan ett tag)

Kl. 10.00 – 12.00 Workshop om lymfsystemet. Min bok Omstart för en starkare, renare och friskare kropp ingår.

Kl. 13.30 – 15.00 Ashtangayoga Nybörjare

Söndag 3 sept
Kl. 08.00 – 10.00 Ashtangayoga Mysore (se tidigare)

Kl. 10.30 – 12.30 Knipworkshop. Karins bok Knip för bättre hälsa ingår

Kl. 13.30 – 15.00 Ashtangayoga Nybörjare

Så Lördag och söndag 13.30 – 15.00 är det nybörjarkurs i Ashtangayoga.
För dig som gjort ashtangayoga tidigare kan du gå fredag, lördag och söndag.
Välj till Knipworkshop och workshop om lymfsystemet. Ja, du kan bara gå på dem om du vill.

Jag hoppas vi ses.

_MG_2667

BH-vett och tuttmassage

481985_10151162402991823_1024400318_n

Det här inlägget ska handla om bröst. Jag var en riktig tuttfia. När jag var ung använde man inte behå. Man använde sportbehå. Eller så gjorde man så här som mitt 22åriga jag ovan, knöt ihop tshirten så det blev en tuttkasse. Kommer inte riktigt ihåg när BHn kom in i mitt liv. När det blev viktigt, typ döasviktigt att ha en tajt, upplyftande behå och hur viktigt det var för oss med stora bröst att ha bygelbh. För annars kulle vi få hängbröst. Men det fanns en tid bortom det.

Har ni sett det här? Ta Ta Towel Jag skrev om denna innovativa uppfinning för ett par veckor sedan på Instagram. Egentligen helt genialisk för er som har två bröst. För BHn behöver utvecklas så att den faktiskt passar kvinnokroppen och vi behöver lära oss lite BH-vett. För jag tror faktiskt inte att behå är det bästa för kroppen. Jag vet hur jävla skitjobbigt det är med stora bröst och att man vill ha behå. Man tänker att man behöver behå för att slippa få ont i ryggen. Jag vet. Jag hade stora bröst en gång i tiden. Numera har jag ett bröst och det har ju förändrats och kan väl numera räknas som halvstort. Detta för dem som inte vet att jag 2012 drabbades av bröstcancer och fick ta bort mitt högra bröst. Nu är det inte meningen att jag ska babbla om just mina bröst. Utan kanske mer babbla om mina erfarenheter, mina tankegångar vad gäller bröst. Men vill bara poängtera att jag vet att man vill ha behå när brösten är stora. Jag vet också hur jag kunde klämma ihop mina bröst för att göra dem mindre i en för liten behå. Blä för att jag ens kom på tanken att förminska mig själv.

Så här kommer nu mina tankar om behåar. Helt enkelt lite BH-vett. Och så lite tuttmassage på det. Och som ni vet det finns alltid andra åsikter, synpunkter och även olika så kallad vetenskap om detta ämne. Det är också därför jag gång efter annan ber dig att känna efter vad som känns bäst för dig. Våga lita på dig själv.

BH-vett
Om behån sitter för hårt att det blir märken. Om det liksom väller över kanten är behån för liten. Och det kan handla om att banden, både upp till axeln men också runt bröstkorgen är för smala. Bästa typen är nog egentligen en vad ska man säga stadig sportbehå. Det ska alltså inte vara några märken på kroppen när du tar av dig BHn.
Bygel är också rätt omtvistat. Men enligt fengshui, kinesiska läkekonsten (egentligen var ju den bekväma Mao-kostymen en fantastisk uppfinning för kvinnor om man tänker brösthälsa) så drar metaller energi till sig. Då blir BHn som en ugn. Men vad är det du bakar därinne? Hur många gånger har du inte tagit av dig BHn och känt att brösten är varmare än resten av kroppen? Kanske till och med svettiga? Kläder ska vara lösa och lediga helt enkelt. Många får dessutom märken av sin bygel, att den sticker in i armhålan.

18 åriga Julians mamma drabbades av bröstcancer och fick ta bort båda sina bröst. Upplevelsen fick Julian att upptäcka en BH som förhoppningsvis i framtiden kan alarmera tumörer och cancer i tid.
Den är designad för kvinnor som på grund a sina gener ligger i riskzonen att utveckla bröstcancer. Tillsammans med tre vänner byggde han prototypen, som har sensorer som kartlägger ytan av brösten, samt mäter konsistens, färg och temperatur. Bh:n ihop med en app hjälper användaren att hålla koll på eventuella förändringar, och bh:n behöver bara användas en timme i veckan.

– När det är en tumör i bröstet finns det mer blod, mer värme, så det är förändringar i både temperatur och textur. Om appen ser ett fortsatt förändrat mönster kommer den att rekommendera att du går till doktorn, förklarar Julian för den mexikanska tidningen El Universal. LäsHÄR om BHn som kan upptäcka cancer

Materialen som behåar görs i alstrar också värme, så jag tänker att det finns väldans mycket att titta på som BH-tillverkare och jag hoppas verkligen de gör det. Eller så är det du som läser?! Utvecklar smarta och ofarliga bröstkassar som kan hålla upp våra bröst. Men, vill tillägga att det här med att man bär BH för att brösten inte ska bli hängiga är tydligen en myt. LÄS HÄR

Någon som läst den här boken?HÄR hittar du boken Dress to Kill: The Link between Breast cancer and Bras Det är en gammal bok, men eloge till alla som vågar ifrågasätta sånt som vi bara låter passera och som kanske är direkt ohälsosamt för oss kvinnor.

omstart

I min senaste bok OMSTART FÖR EN STARKARE, RENARE OCH FRISKARE KROPP Jag säger bara du måste köpa den. Den handlar om lymfsystemet och hur vidunderligt viktigt det är. Där skriver jag bland annat att du ska massera brösten och slänga behån. För tänk dig själv. Om några av de stora viktiga lymfstationerna är armhålorna, där har vi många lymfknutor. Bara området hals, nacke har 200 lymfknutor. Lymfan ska gå uppåt och tömma sig vid nyckelbenen. Lymfsystemet behöver flöda fritt i kroppen. Lymfsystemet är liksom din konstanta inre städhjälp som hjälper dig att hålla dig frisk. Om du har en för tajt behå som ger märken så känns det för mig rätt självklart att det stoppar upp lymfsystemet. Lymfan får svårt att ta sig up till hålen vid nyckelbenen där de tömmer sig ut i blodet.

_MG_1921

Just nu går jag i tankarna att slänga min behå. Att skita i att använda den. Lite som jag faktiskt struntar i att använda komressionsstrumpa till mitt lymfödem i armen. Fast vi här i Sverige uppmanas att använda kompression och också får det subventionerat av landstinget. (Jag använder kompression när jag flyger eller om jag märker att armen svullnat på grund av om jag till exempel mår dåligt psykiskt.) I somras struntade jag i att ha inlägget( som vi också får subventionerat av landstinget) i min bikini och det var så härligt att slippa ha den där tyngden när jag badade. Men det är inte enkelt. Jag har accepterat min kropp. Jag har accepterat att jag har bara ett bröst. Frågan är ju bara om omgivningen gjort det?

En dag är jag så cool att jag gör det, slänger behån, skiter i inlägget. Tills dess masserar, masserar jag mina bröst och ärret där bröstet en gång satt. Jag gör min egenvård och hjälper lymfsystemet att göra sitt jobb. Och jag skriver såna här inlägg för att få er läsare att också börja.

För när brudarna slängde och brände bHn på 60talet, så var det nog en av de mer smartare sakerna men varför slutade vi? Varför tillät vi oss bli så indoktrinerade att bröst ska skylas, tryckas ihop som en korsett typ. Ibland när mina tankar är som svartast tänker jag att kvinnokroppen är nån form av experiment, en kassako, en försökskanin bara titta på:läkemedelsindustrin (P-piller, östrogen och yadayada som kvinnor uppmanas att äta)
modeindustrin (med kläder som trycker ihop och som lurar oss att konsumera mer och mer), skönhetsindustrin(som kränger det ena hormonstörande medlet efter det andra) osv osv i all oändlighet och att vi kvinnor också på allvar tror på det. Vi tror på allt som går in under det som kallas vetenskap. Men vad är vetenskap. Vem är beställaren. Vad är intentionen för den här studien, den här vetenskapen. Så inihelskotta viktiga frågor att ställa sig. Varför säger vi inte helt enkelt stopp?

Har du förresten läst den här krönikan? HÄR Hur jag nu får den att hänga ihop med det här inlägget. Jag vet inte, vet du?

Kom

Utmaning.
Upprop.
Uppmaning.
Eller ta det som du vill.
Men yogisar.
Visa era yogiska hjärtan. Jag vet att ni är många. Just nu är det väldans många som yogar för olika yogagurus i stan.
Ni andra som inte gillar yoga, ni kan också ta det som en uppmaning.
Men i yogan har vi ett säg att vi alla hänger ihop. Att vara en god människa. Ta nu bort blicken från naveln en stund och rikta blicken utåt, till Medis.
Ta er till Medborgarplatsen. Sväng förbi. Hasa förbi.
Ta med era gamla yogamattor (eller nya). Ta med filtar. Vatten. Gå in och läs vad Ung i Sverige (du hittar dem på facebook) behöver.
Ta med mat.
Tänker att restauranger i närheten, kan ni inte bjucka på lite mat?
Gym i närheten låt demonstranterna komma in och duscha och använda toaletterna.
Stötta den mest yogiska demonstration jag sett. Ungdomar som bara sitter still, som tyst demonstrerar för att slippa deporteras. Barn och ungdomar som är rädda.
Sätt dig bredvid, fråga och prata. Du kommer att höra historier som får ditt hjärta att svämma över.
Det hade kunnat vara du.
Det hade kunnat vara ditt barn.
Jag hade svårt att hålla inne tårarna igår. Jag såg bara unga killar och tjejer som försöker se äldre ut med sina kläder och balla frisyrer. Unga killar och tjejer.
Hur kan man inte se det?
Att det är BARN.
Att skicka tillbaka BARN och UNGDOMAR till Afghanistan är så inhumant att jag skäms.
Jag skäms för att det är på väg att tillåtas. Jag skäms för att i skrivande stund Mikael Ribbenvik inte ens bemödat sig att ta sig till vare sig mynttorget eller till Medborgarplatsen. Trots att nazisterna slängde bengaler och skadade några demonstranter. Han svarar inte ens på pressens frågor.
Men hur kan man skicka människor till Ett land som svenskar varnas för att besöka, men alltså så ska barn, ungdomar och unga afghaner utvisas till ett land i krig?
Jag förstår inte. Vill inte förstå. Kan inte förstå. Kommer inte förstå.
Men främst gå dit, visa att ni bryr er. Att det inte är okej.

_MG_8898

uppmaning

Utmaning.
Upprop.
Uppmaning.
Eller ta det som du vill.
Men yogisar.
Visa era yogiska hjärtan. Jag vet att ni är många. Just nu är det väldans många som yogar för olika yogagurus i stan.
Ni andra som inte gillar yoga, ni kan också ta det som en uppmaning.
Men i yogan har vi ett säg att vi alla hänger ihop. Att vara en god människa. Ta nu bort blicken från naveln en stund och rikta blicken utåt, till Medis.
Ta er till Medborgarplatsen. Sväng förbi. Hasa förbi.
Ta med era gamla yogamattor (eller nya). Ta med filtar. Vatten. Gå in och läs vad Ung i Sverige (du hittar dem på facebook) behöver.
Ta med mat.
Tänker att restauranger i närheten, kan ni inte bjucka på lite mat?
Gym i närheten låt demonstranterna komma in och duscha och använda toaletterna.
Stötta den mest yogiska demonstration jag sett. Ungdomar som bara sitter still, som tyst demonstrerar för att slippa deporteras. Barn och ungdomar som är rädda.
Sätt dig bredvid, fråga och prata. Du kommer att höra historier som får ditt hjärta att svämma över.
Det hade kunnat vara du.
Det hade kunnat vara ditt barn.
Jag hade svårt att hålla inne tårarna igår. Jag såg bara unga killar och tjejer som försöker se äldre ut med sina kläder och balla frisyrer. Unga killar och tjejer.
Hur kan man inte se det?
Att det är BARN.
Att skicka tillbaka BARN och UNGDOMAR till Afghanistan är så inhumant att jag skäms.
Jag skäms för att det är på väg att tillåtas. Jag skäms för att i skrivande stund Mikael Ribbenvik inte ens bemödat sig att ta sig till vare sig mynttorget eller till Medborgarplatsen. Trots att nazisterna slängde bengaler och skadade några demonstranter. Han svarar inte ens på pressens frågor.
Men hur kan man skicka människor till Ett land som svenskar varnas för att besöka, men alltså så ska barn, ungdomar och unga afghaner utvisas till ett land i krig?
Jag förstår inte. Vill inte förstå. Kan inte förstå. Kommer inte förstå.
Men främst gå dit, visa att ni bryr er. Att det inte är okej.

_MG_8898

ni skulle göra mig glad

Godmorgon kära läsare, jag skulle vilja be er om en sak. Tror aldrig att jag gjort det förut, men har sett att andra gjort det. Skulle ni kunna tänka er att skriva ett omdöme/kundrecension om min nya bok, eller mina gamla också för den delen på Bokus eller Adlibris? Jag skulle bli så himla glad. Lite som när man är ute och reser och det lilla pensionatet ber en att skriva ett omdöme på den där sajten. Så klart har jag glömt av namnet på vilken sajt det är, men ett omdöme kan så klart göra en stor skillnad. Att bli spridd, att få press, alltså att bli intervjuad gör en så stor skillnad för en skribent. Men att läsarna delar sin upplevelse, uppskattar och tipsar om ens böcker är så viktigt. Så roligt. Vi vill ju nå ut, det är ju därför man skriver. Så Tack gulliga snälla ni som redan gjort det och tack alla ni som tänker. Tack.

HÄR HITTAR DU MINA BÖCKER PÅ BOKUS
HÄR HITTAR DU MINA BÖCKER PÅ ADLIBRIS

HÄR kan du provläsa Omstart

omstart

WOHO, Bibliotekstjänst har skrivit om boken det gjorde mig glad. Tack.

Recension
Karin Björkegren Jones är journalist, yogalärare och utbildad lymfmassör. Hon har tidigare skrivit flera böcker inom hälsa och yoga. 2012 fick Björkegren Jones en cancerdiagnos med lymfödem som följd. Hon vägrade tro att lymfödemet var kroniskt och har i stället gjort allt för att boosta sitt lymfsystem. Med boken vill hon visa att det finns olika sätt att läka ett trögt lymfsystem – med bättre ämnesomsättning och immunförsvar och mindre vätskefylld kropp som följd. Inspirerande och lättillgängligt med svar och handfasta råd om vad som kan göras för att få sitt lymfsystem – som ibland kallas för det bortglömda systemet – att fungera. Författaren lyfter fram olika exempel på alternativmedicin och alternativ vård. Här får läsaren också lära sig om bland annat andning, egenmassage och yoga. Boken avslutas med recept på antiinflammatorisk och näringsrik kost. Boken har trevlig formgivning och är välfylld av vackra och rogivande bilder.

min höst och kanske lite din också

Godmorgon, känns som att jag försöker njuta de sista dagarna här på landet. Det är så mycket som ligger framför mig. Att allvaret börjar nästa vecka. Hm, allvaret och allvaret. Men ni fattar det där med att ta itu med saker och ting. Min pappa ska begravas. Tänk hur saker och ting kan förändras från en dag till en annan. Att man aldrig är förberedd på att människor går bort. Att döden faktiskt finns närvarande. Att sorg får ta tid och att jag måste lära mig att vara i nuet. Att vara här och nu. Det är vad jag försökt att göra här på landet, där egentligen inte så mycket händer. Vi har planterat rosor, målat några stolpar men allra mest har jag gått långa promenader och suttit i min Irbastu. Men med allvaret menar jag också att tänka framåt när det gäller jobbet. Den här hösten blir det mycket resande för mig och för dig… om du har lust.

31/8
Vi börjar med en knipworkshop på fantastiska yogastudion Atmajyoti i Stockholm 31/8 Ta med en väninna, din syster, mamma eller kom själv. Att stärka sin bäckenbotten handlar inte bara om slippa inkontinens. Med en stärkt bäckenbotten följer en massa härliga biverkningar som bättre sexliv, intensivare orgasmer, plattare mage, stoltare hållning, mindre ont i ryggen, tajtare slida osv osv. Ni fattar finns så mycket bra med att rikta lite uppmärksamhet till vår fantastiska kroppsdel underlivet. För mer info och anmälan BOKA HÄR

1-3/9
Vad sägs om en helg i Skåne? Älskade Skåne och fantastiska Viken. 1-3/9 YOGA OCH WORKSHOP PÅ SANS OCH BALANS I VIKEN Här kan du välja att yoga med mig, det blir både mysoreträning och nybörjarkurs i ashtangayoga. Men om du vill kan du välja att bara gå på mina workshops, en knipworkshop (där min knipbok kan ingå) och en workshop om lymfsystemet där min senaste bok Omstart för en starkare, renare och friskare kropp INGÅR

img_7402

9-16/9
Du vet väl att du kan åka med mig och tidningen Hälsa till Mallorca 9-16/9. Det blir en favorit i repris. Jag var med förra året och det var verkligen en toppenresa. Bra ledning i form av tidningen Hälsas charmiga chefredaktör Maria Torshall och så reseledaren Ulla som kan allt om Mallorca. Vi kommer att göra Hathayoga, som alla kan vara med på, meditation, andningsövningar, bäckenbottenträning och jag kommer att lära er allt jag kan om lymfsystemet. Det blir en riktig omstart-resa. Och hotellet ligger ordagrant på havet, så det blir mycket badande. Ni vet väl min filosofi 40 minuters havsbad om dagen ordinerar gärna grekiska läkare. Men havet läker, så jag ser fram emot att trampa vatten och gör det gärna med dig. Dessutom är det otroligt härligt att varje kväll se solen glupskt slukas av havet. LängtarHÄR HITTAR DU INFO OCH ANMÄLER/BOKAR DIG

21/9
Håller jag en workshop om lymfsystemet på Mias yogastudio i Sundbyberg. För mer info och fler datum för workshop För mer INFO om kommande workshops, anmälan KLICKA HÄR

8/10
Då kommer jag till yogastudion WinwinYoga i Uppsala och håller workshop om lymfsystemet. FÖR MER INFO, ANMÄLA DIG. BOKA HÄR

14-21/10
Då kan du följa med mig till Italien. Det blir min första yogaresa till Italien och det är jag väldans glad över. I min ungdom bodde jag i Italien, i Rom och det finns nåt med Italien som ger mig hemkänsla, att ovanpå det få leda er i hathayoga, andningsövningar, meditationer och lära er allt jag kan och vet om lymfsystemet känns som en ynnest. HÄR hittar du info, anmäler dig och bokar

_mg_1768

29/10-5/11
Jag har blivit inbjuden att ha ett ashtangayogaretreat 29/10-5/11, alltså höstlovsveckan på fantastiska Palmgrove Beach i norra Goa, alltså Indien. Mejla info@palmgrovebeachresort.com för mer info och anmälan. Jag har varit många gånger i Goa och på den här platsen, så jag kan lova dig att du får en oförglömlig vecka.

Workshop på fina YOGAHUSET I STRÄNGNÄS preliminärbokat i mitten av november.

Ni ser jag har att göra…

omstart

Och däremellan tänkte jag försöka mig på att lansera min nya bok OMSTART FÖR EN STARKARE, RENARE OCH FRISKARE KROPP DEN HAR DU VÄL INTE MISSAT????

Och Ps Grattis Karin. Idag är din namnsdag

omstart

Vissa saker orkar man inte skriva om. Vissa saker behöver på nåt sätt redigeras i huvudet. Känslor. Jag har inte orkat prata, knappt ens med mina närmsta vänner. För en vecka sedan dog min pappa och mina känslor har rasat i mig. Fram och tillbaka. In och ut. Men jag är ledsen. så är det. Mitt mindre jag alltså Lilla Karin har också svårt att hantera att livet fortsätter fast nåt så stort hänt. Att inte livet liksom stannar upp. Men det är ju det det gör. Livet fortsätter. Jag badar. Jag skrattar. Jag gråter. Jag tittar på tv. Jag går promenader och pratar om larvigheter. Jag gör allt det där jag gjorde innan. Äsch jag vet inte hur jag ska förklara. Så vi lämnar det tills jag kanske känner att jag vill och kan prata. Men alla dessa omstarter, hur många gör man i sitt liv?

För mitt i allt kommer boken ut. Min fina bok Omstart för en starhare, renare och friskare kropp ut. Som handlar om en kanske mer fysisk omstart. Om att boosta sitt lymfsystem för att få en friskare och starkare kropp. En bok som riktar skärpan på just lymfssystem. Detta system som så få pratar om, så få vet nåt om. Men återigen. När jag drabbas av nåt skriver jag en bok om det. Undra vad nästa ska handla om…

omstart

Här kan du köpa den på: BOKUS

Här kan du köpa den på: ADLIBRIS

nu har vi våra minnen

bildpappa o

Den här bilden.
Den lilla flickan som tittar på sin pappa. Och pappan som tittar på fotografen.
Det här var för ett reportage i tidningen Vi.
Nu har vi våra minnen.
och några blekta fotografier.

mrs jones

jag har ingått ett litet samarbete med klädmärket Santani. Jag har valt ut några plagg som kommer ligga under Mrs Jones tagg. Så himla kul.
Kolla bara vilka fina kläder som ni snart kan köpa.
Jag kommer att ta mig provex på mina workshops framöver, så ni kan klämma, känna och prova och sen lägga in era beställningar. Och ni kommer att få se hur plaggen ser ut eftersom jag kommer att bära dem.

Kolla bara vad mycket fint

_MG_0796

Alltså, den här T-shirten funkar fint som kortkort klänning. Den heter Divine Tunic by the way

_MG_9929

Å vad sägs om den här favoriten? Älskar den här wraptröjan.

_MG_9873

Sandydress kallas den här och den kommer ni se mig vandra runt i, det kan jag lova er…

_MG_0063

Enjoy the moment. Leva nu, nu. NU kan vi kalla den här tröjan

_MG_0605

Här är det den vita fina T-shirten. Och den är toppen med extra långa ärmar. Det blir snyggt när de sticker fram lite längre än jackan, koftans ärm.

i betraktarens ögon

lymfbild

Gång efter annan läser jag om hur arga, ledsna, irriterade osv många blir av en del instagramkonton, eller vad man väljer att visa upp på sociala medier. Och det är lätt att också tro att bara för att nån lagt upp en stämningsfull bild på en nybakad sockerkaka så är också livet så där sockrigt och fluffigt, liksom alltid. Men vet inte varenda människa att livet är upp och ner. Att en eller 37 tjusiga bilder inte betyder att allt är toppelitopp? Eller måste man tala om det? Måste man varva sommarbilder med en deppig snöslaskbild bara för att?
Måste vuxna människor ständigt påminnas om att en bild från ett ögonblick inte rimligen kan sammanfatta en hel dags ögonblick.
Behöver man tala om det?
Jag dealar med en hel del i mitt liv.
Biverkningar.
Svåra och såriga relationer osv.
Jag dealar med att försöka väga upp, klura ut hur mycket jag ska backa,stå upp eller forsa fram.
Med att stå upp med det som är jag och våga säga vad jag känner och tycker och tänker. Jag skriver dealar, för att jag inte alltid tycker det är alldeles enkelt att veta vad som är rätt eller fel. Hur man ska agera. Göra. Säga. Att det ofta kommer ut fel för att jag kanske lagrat, varit rädd för att säga ifrån, för att jag inte vetat hur jag ska säga. För att man är rädd för att såra. Ja, rädd för att göra fel. Att jag så ofta skulle behöva ett kompass som visar vägen för mina 37:or som ömsom klampar, tassar, smyger, dansar, springer eller hasar fram.
Om vad som är viktigast att jag mår bra, än att alla andra ska må bra. För att det inte alltid hänger ihop eller går att förena. För att mitt ögonblick inte är samma med den som jag upplever ögonblicket med. Min sanning är inte sanningen, jo den är min, men den kan se olika ut. Det är ju det som är det svåra, särskilt när man ”jobbar” med sina förväntningar och andras. Ni vet när man gör avkall på sig själv för att man inte vill såra, göra illa någon annan.
Snårigt och svårt.
Men de ledsna stunderna. De mulna dagarna är liksom inte mulna hela dagen. De kommer ofta stötvis. Men betyder det att bilden jag precis la upp där solen sken inte är sann för att det plötsligt dök upp ett moln på himlen?
Våra sociala medier blir på något sätt termometern på våra liv, eller snarare hur betraktaren tänker, tycker och upplever våra liv och man får ofta höra. Ni ser ut att ha en så bra och fin sommar. Och så blir det svårt, nästan oärligt att vara ledsen och besviken på nåt som hänt, för att jag igår la upp en bild där jag hoppade i vattenbrynet med ett leende på läpparna.
Å vad det här är svårt.
Men förstår ni vad jag menar? Hur tänker ni?
Men om jag tex lägger upp en bild på hur glad jag är över att min nya bok kommit och jag är så glad över den, men väljer att inte lägga upp en bild där jag precis snavat över en stubbe.
är jag oärlig då?
Jag retuscherar inte mina bilder. Jag tar inte bort mina ärr, rynkor. Jag har ingen snygghetsapp, som läger ett skimmer över mina bilder. Jag lägger inte bara upp bilder där jag är sminkad och känner mig skitsnygg. Men retuscherar jag mitt liv om jag inte lägger upp bilder när jag gråter, känner mig ledsen, sårad, liten, skör, arg…
Är jag inte sann?
Men bakom varje bild finns en människa.I mitt fall en snart 53 år gammal kvinna vars liv haft många toner. Och vars liv kommer att ha många toner och under dygnets 24 timmar hinner ofta mina känslor. Min sinnesstämning förändras ett antal gånger.
Jag borde göra ett experiment och ta en bild varje halvtimme under ett dygn. Bara för att se ögonblickens skiftningar.
En dag i taget. Et steg i taget.
Andas in. Andas ut.
Nu åker jag tillbaka till landet. Ibland känns det som att det är där jag hör hemma. i Rummen. I det gröna. I det kalla vattnet. På promenaden i skogen.
Nu lägger jag mina förväntningar åt sidan.
Igår grät jag i regnet över saker, relationer som inte blev som jag önskat. Och idag tar jag nya tag. Det här är mitt liv. Mina steg.