Författarnamn: Karin Björkegren Jones

remember, remember, remember my name : Medi

_MG_4546

Det allra bästa med kompressionstrumporna från Medi det är ju självklart sortimentet. Att det finns så mycket att välja mellan. Älskar de här knallrosa strumpbyxorna med öppen tå som fick mig att känna mig som danstjej i filmen Fame. Kommer nog alltid att älska Fame-modet och flashdance-modet. För varför ska stödstrumpor och kompressionstrumpor se ut som vårdmaterial? Det finns ju dagar man vill ha mer färg. Det finns dagar man vill skina och ta plats. Egentligen borde ju alla dagar vara såna dagar för oss tjejer, eller hur? Men det finns ju nåt i famelåten som stämmer in på oss som vägrar ge upp. Jag inte fått lymfödem diagnosticerat i mina ben, men om ni läser min senaste bok om lymfsystemet ”Omstart för en starkare, renare och friskare kropp”, Semic förlag, ja då får ni veta att jag har stopp i kroppen som skapar dålig lymfcirkulation främst i mitt högerben. Jag tänker se till att mitt lymfsystem får sprutt på sig men till dess hjälper jag det med bra kompressionstrumpbyxor. Och det tycker jag att alla kvinnor borde ha, för de flesta har ett ganska trögt lymfsystem.

Glöm inte att du får 20 procent på hela medis sortiment på hemsidan. Skriv KARIN i kampanjrutan innan du betalar så får du rabatten. Bra Va?! Här På bilden har jag strumpbyxan Medi Eleganze i färgen magenta.HÄR HITTAR DU STRUMPORNA PÅ BILDEN

”I’m gonna make it to heaven
Light up the sky like a flame, fame
I’m gonna live forever
Baby, remember my name
Remember, remember, remember, remember
Remember, remember, remember my name: MEDI

Det här är ett samarbete med Medi

livet gör som det vill

PÅ bilden hjälper jag min kompis och yogaläraren Carin Jönsson inför fotograferingen av Knip för bättre hälsa, sommaren 2012. Jag hade inte råd att vara sjukskriven för att min sjukpeng var så låg. Men samtidigt så var det jobbet och att få vara med i ett sammanhang, vara delaktig det som höll mig uppe.

IMG_6747

Min kropp har strejkat de senaste dagarna. Har känt mig trött, typ håglös, utan lust, lite ledsen. Jag ska inte radda upp alla känslor, men alla har varit där.
Så kom jag på. Idag.
Om en liten stund ska jag göra ultraljud på mitt vänsterbröst. Kroppen minns. Kroppen förbereder sig. Går in i flightmode. Så tänker jag på de här bilderna. På den vänstra har jag cancer. Mitt högerbröst är svullet och varmt. Men jag ler och poserar för omslaget till Knip för bättre hälsa. Tio dagar efter den fotograferingen fick jag diagnosen inflammatorisk och hormonell bröstcancer. Till höger är jag under behandling två månader senare. På ett ögonblick kan mattan ryckas undan. Kan man ens förbereda sig på det?

Så skrev jag i morse på Instagram och nu är jag precis hemkommen från undersökningen.

Men det här med att kroppen minns. Så intressant. För några veckor sedan tog vi omslaget till Nya Knipboken, sex år efter att jag tog det förra omslaget och det ett par veckor senare vitsar sig att jag har cancer. Någonstans i mitt inre har jag nog oroat mig. Även fast jag inte känner samma sak som i juni 2012.

Jag tog mig till undersökningen som i trans. Kroppen mindes stegen. Radiumhemmet som tornar upp sig. Kön till inskrivningen. Den tysta väntan i väntrummet. Jag går in i undersökningsrummet. Sköterskan pratar massor. Jag som är tyst men svarar på alla tilltal. Hur jag så snabbt kan slå på den där iskalla, fokuserade och livrädda personen. Jag klär av mig på det där vana sättet. Vi som är vana att bli undersökta. Vi vet hur det känns när man lägger sig i vårdens händer. Jag har skrivit om det så många gånger. Att jag minns alla händer hur de tagit i mig under cancerbehandlingarna. Att det också har varit den svåraste uppgiften att göra min kropp privat igen. Men jag kommer så snabbt tillbaka till patienten Karin. Jag förstår att ni kanske inte förstår vad jag menar, men det är nåt som händer och jag vet inte om jag tycker om det. Alltså känslan. Någon sorts vanmakt. Att jag är i beroendeställning. Att jag är utsatt. Och det gör mig rädd.

Jag fick tillbaka känslan när min pappa fick stroke. När han låg där på sjukhuset och var fånge i sin egen kropp eftersom hans vänstra sida blev förlamad. Jag gick sönder varje gång jag besökte honom. Kom hem till Ray och bara grät som en bebis. I somras dog han efter att ha vårdtas i tio månader på sjukhus. Vi bär på så mycket sorg och oro för oss själva och för det som de vi älskar utsätts för. Jag vet på allvar inte om jag kan hantera mer sorg, mer uppförsbackar. Jag sitter här och bara pyser. Tårar som rinner av lättnad, men också återhållen sorg. Jag orkar inte motgångar. Jag vill bara njuta nu. Skörda. Men främst vila.

2018 måste få vara mitt år, för 2017 var ett riktigt skitår på så många sätt.
Nu bestämmer vi det.

Får ligga på britsen i undersökningsrummet en stund och vänta. Sköterskan oroar sig för att jag fryser. Ganska gulligt.
Jag säger att det är ingen fara.
Så kommer han in. Läkaren han som ser ut som Ceasar Milan.
Vi har träffats förut säger han.
Och jag blir så där glad. För han var en av dem med snälla händer som undersökte mig när jag precis opererat bort mitt höger bröst.Han som lugnade mig och sög ut en massa blod ur en knöl som jag hittat i mitt vänsterbröst.

Han undersöker mig och frågar om jag ändrat kosten.
Ja, jag äter antiinflammatorisk kost. Så ofta jag kan säger jag.
– Då får du gå på indiska restauranger, där äter man vegetarisk mat.
Jag åker ofta till Indien, svarar jag.
– Vart åker du då?
Oftast till Goa.
Jag är från Goa, säger han då, från Panjim.

Det visar sig att han är gift med en svenska sedan 47 år men är ursprungligen från Goa. Vill bara krama om honom när han säger att allt är fint med mig. Tar taxi hem i solskenet för att snabba mig hem till Pino som är ensam hemma. På väg hem hamnar vi i kö utanför sjukhuset, en buss och en personbil har krockat. En person ligger på marken. Allt blir så uppenbart.
Vad vet vi om nåt. Från en dag till en annan kan livet förändras.

Image-1

TACK

Hej kära följare av mig i sociala medier, Instagram, facebook och här på bloggen.
Jag älskar att ni läser.
Tack för alla era mejl. Era meddelanden.
Att ni gillar det jag tipsar om.
Att ni läser om sånt jag brinner för.
Men.
Om jag skulle ägna min tid till att svara på alla privata frågor jag får om mat, om var man ska gå en yogalärarutbildning, vilken yogamatta osv jag skulle inte göra annat än att svara.
det tar enormt mycket tid.
Jag är en person som tycker det är oerhört jobbigt att inte ge alla den uppmärksamheten.
Men jag kan inte. Jag har inte råd att svara på allt.
Hoppas ni förstår.
Så snälla googla själva på resor i utlandet. Eller gör som jag när har en fråga. Lägg ut en efterlysning eller tips emottages på din Facebooksida. Då kan den person som vill och har tid svara.
Jag kommer att skriva om sånt jag tror på. Sånt jag provat. Läs mina böcker där hittar ni mina tankar.

Och träffar ni mig på yogaretreat, workshops etc så kommer jag att ge er den tiden.
Men jag har inte möjlighet att svara på frågor vart ni ska resa och yoga, eller om det finns en yogastudio i Belgrad eller vart ni vill åka. Eller vilken mat just du ska äta.

Jag försöker att svara på alla mejl jag får från er med sjukdomar. Unga tjejer som skriver. Jag läser allt men måste sålla.

Och jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt att bli besvarad på frågor när jag var sjuk.

Tack

time will tell

det här med råd. Ibland känns det som att man dagligen utsätts för det. Folks välvilja, eller är det det? När jag var under cancerbehandlingar fick jag så många råd. Det var otroligt svårt att värja sig. Allt blev som påhopp. Jag var inte redo för att få råd utan att själv ha frågat efter dem.
Förstår ni skillnaden?
Därför ger jag inte råd, men vem som helst är fri att följa det jag gjort. Min väg till att må bättre, till att läka den här stackars kroppen. Men obs, jag är expert på mig och du är expert på dig. Ge aldrig bort den makten. Inte till någon. Men våga ifrågasätt också din läkare.
Men ändå råden jag fick sådde frön, eller en del råd. Andra kändes märkliga.
Min läkare tyckte jag kunde fira med ett glas vin under cellgifterna. Det tyckte jag var ett konstigt råd. Jag ville verkligen inte tillföra min kropp mer gifter.
Nån annan hörde av sig dagen efter att jag opererat bort mitt högerbröst och 17 lymfnoder, att jag skulle åka till Tyskland och Arcadiakliniken. Hm, jag bara jag har inte de pengarna. Jag var tvungen att förlita mig på den svenska sjukvården. Den som efter en operation till exempel serverar vitt bröd, mjölkprodukter och annat som vi idag vet inte är det mest hälsosamma, särskilt när man haft inflammatoriska cancer…
Sånt kan jag tycka är så märkligt.
Jag har googlat.
Jag har testat så mycket saker.
Jag har pratat med ayurvedaläkare.
TCM-läkare.
Experter.
Jag har ändrat kost.
Jag har fortsatt med yogan och jag har utbildat mig till lymfmassör och går regelbundet på olika kurser för att lära mig mer. På söndag ska jag gå Marianne Ahnströms kurs om progesteron.
Det finns mer att lära. Det är så man går framåt.
Och saker som läkare, forskare och vetenskapsmän har hävdat har ändrats efter tid.
Hälsoråden som de gett har verkligen förändrats.

Jag är uppväxt i en familj där ifrågasättandet och att våga välja sin egen väg nog alltid varit vårt främsta riktmärke.
Min mamma är kemist, fysik- och mattelärare. Hennes pappa var psykiatriker som ifrågasatte antibiotika på 60talet. Min mamma fnös åt Lättaprodukterna när de kom ut. Nej, mat skulle lagas från grunden med bra ingredienser.
Min pappa publicerade sin första bok som 17åring och hann ha religiösa grubblerier och översätta flera nobelpristagare och skriva flera egna böcker. Han blev också doktor i moderna språk på Uppsala universitet och fick Pusjkinordern av Putin innan han dog. Min farfar som var bondson från Gotland doktorerade i latin och tog över jobbet som lektor efter den lärare som behandlat honom illa på grund av att han var bondson. Vi tar uppenbart revansch. Vi ifrågasätter och struntar högaktningsfullt i vad andra ska tycka och tänka. Ibland behöver jag påminna mig om varför jag driver mina frågor. För ibland blir det extra tufft, tröttsamt och så jävla motsträvigt.

Om man inte har en läkarhatt får man aldrig råda någon att sluta med mediciner. Men om människan själv vill sluta med sina mediciner? Trots påtryckningar av läkarvården?
Att vilja ha alternativ och känna att läkarna inte ger det?
Var hamnar vi då?
Är det okej då?

Jag får så många mejl från tjejer som vill sluta med antihormoner efter cancerbehandlingarna för att biverkningarna är så jobbiga. Men jag råder aldrig någon att sluta med sin medicin. Det är ett beslut man måste ta själv, men att jag själv inte tog dem får jag inte säga det?

Tv4 tyckte tydligen inte att det var intressant att veta att jag använde yogaandning under cancerbehandlingarna så jag slapp ta medicinen mot illamående och som jag förmodligen hade varit tvungen att ta ännu ett läkemedel för att slippa biverkningarna av den första. Istället andades jag långa och djupa andetag. Jag andades mig igenom illamående, ångest och oro. Men det ville inte Tv4 att jag skulle säga, för då kanske folk slutar med sina mediciner var deras svar.

När jag fick hjärtsvikt av alla cancerbehandlingar och hjärtläkaren efter en kvart med mig, det var vårt första och enda möte sa; Nu tar du medicinen jag skrivit ut, punkt slut. Jag bad om alternativ, om andra sätt att läka min hjärtsvikt eftersom jag var rädd för biverkningar på de mediciner han skrivit ut.
Jag gjorde inte som han sa. Jag följde en alternativ väg. Jag tog Q10 istället för medicinerna som kunnat ge mig biverkningar som njursvikt, lägre blodtryck och sämre hjärta. Några år senare kom. studien, som hjärtläkaren uppenbart inte visste nåt om att Q10 kan bota hjärtsvikt. Och obs, det är biverkningsfritt.

Men hallå?! Om det finns alternativ som vissa människor vill testa varför kan man inte tipsa om det? Om det inte är livsfara.

Jag vill inte äta medicin hela mitt liv.
Jag vill inte bara bota symptom. Jag vill bota och läka hela min kropp. Så jag slipper symptomen.
Jag vill se till helhet av kroppen.

Till exempel.
Jag har hypotyreos. Min sköldkörtel producerar för lite sköldkörtelhormon.
Min tanke är inte i första hand bli av med symptomen, utan snarare varför. Varför funkar inte min sköldkörtel. Jag ser på min kropp som en bil. Där alla delar måste funka annars startar inte bilen.
Vad kan jag själv göra.
Är det jodbrist?
Stressar jag för mycket?
Vad kan jag göra för att hjälpa min kropp att läka.
Jag vill inte få medicin utskriven som jag måste äta i resten av mitt liv.
Jag vill inte det.
För att jag vet att jag alltid får biverkningar av medicinen.
Och jag tänker att läkare har fått göra så mycket med mig och vars efterskalv, biverkningar fortfarande ekar i min kropp.
Som att ta bort min blindtarm i förebyggande syfte.
Alla antibiotikakurer som skrivits ut i onödan, utan att råda mig att ta probiotika pga av att jag inte har nån blindtarm.
Skriva utan antidepressivt fast jag har hypotyreos, utan att ta några tester osv. Den här listan kan göras lång. Men de här läkarna som gjort missar de kan fortsätta i all oändlighet med sina råd. Med att skriva ut mediciner utan att ta tester. Men om någon tipsar om alternativ då är man farlig. Just nu är Sanna Ehdin i skottgluggen. Hon har tagit för mycket plats och skapat sitt eget varumärke som man nu också kan köpa aktier i. Men hon har blivit för stor. För farlig.

Men media älskar alla nykomlingar som skriver om att de ändrat kost på grund av något. Men så länge man är ofarlig, så länge som man inte fått för stor plattform ja då bjuds du in att prata om den alternativa sakerna du gör för att uppnå hälsa. Men om du fortsätter att tycka att det borde erbjudas alternativ till den gängse sjukvården, ja, då är du farlig.
Jag är full av beundran över alla som orkar fortsätta att prata hälsa fast de motarbetas. Fast de utsätts för drev. Men som en kompis en gång skrev till mig.
Har du en gång börjat gå på hälsovägen, så finns ingen väg tillbaka. Men jag vill inte tro konspirationsteorierna. Jag vill inte tro att det finns tunga ekonomiska intressen som gör att hälsomänniskor som tar de större kliven motarbetas.

Så tänker jag på historien. Time Will tell.

så mycket härligt

Ni har väl inte glömt att anmäla er till Yogagames i Göteborg? 28-29 april HÄR ÄR MITT SCHEMA
Det är första gången jag är med. Ska bli jättekul. Min Pussy Power Hour är nästan fullbokad, så snabba på att knipa en plats. På lördag morgonen ska jag ha föreläsningen Yoga för livet, kom och lyssna. Den kommer att handla om att använda yoga som ett redskap när det stormar inuti dig och utanför, eller både och. Det ser jag också fram emot.

Jag har en rabattkod ger dig 300 kr/30 euro i rabatt vid bokning av både lördag och söndag. Du skriver in KARIN i kampanjrutan när du ska betala.

KOM med.

16 mars har jag en knipworkshop på Atmajyoti i Stockholm MER INFO OCH BOKA HÄR

14 april hittar du mig i Piteå. Där håller jag både Knip och lymfworkshop. De blev fulltecknade på direkten.

8-15/5 Marocko. Boka här, en plats kvar

Andra härliga grejer är en yogahelg i Viken, Skåne 1-3/6 på Sans och balans. Kommer snart upp på min hemsida.
Eller vad sägs om yoga i Italien i oktober. Eller 10 dagar Hathayoga i Indien i november.

Allt kommer snart upp på hemsidan.

sovstrumpa – en ny trend

Det här är ett samarbete med Medi

_MG_4391

Visste du att lymfsystemet jobbar som bäst när du sover? Tänk vad bra om du kanske kan maximera lymfsystemets jobb, hjälpa de där sopgubbarna som jag kallar lymfsystemet när du sover. Alltså att hjälpa dem att göra sitt jobb att putta upp lymfvätskan till de viktiga reningsstationerna som armhålor och ljumskar bland annat. Där du hittar kroppens riktiga krigare = lymfocyterna som bekämpar alla attacker av infektioner och cancerceller som dagligen passerar i vårt system. Du har väl min bok Omstart för en starkare, renare och friskare kropp? Jag är så stolt och glad över den boken som jag också vet har hjälpt så många att förstå vad lymfsystemet är för något och hjälpt både män och kvinnor med lymfproblem.HÄR HITTAR DU MIN BOK OMSTART

När man är i varma läder kan det vara jobbigt att ha kompressionsstrumpor även fast man vet att benen svullnar av värmen. Det känns svettigt och nog längtar man efter solvarm vind mot benen i dessa vintertider? Men vad kan man göra när man är utomlands eller om det skulle slå till att vara en extra varm svensk sommar? Mina tips är så klart att alltid göra egenvård och att passa på att trampa vatten om man är i närheten av havet. Minst en halvtimme. Gör det med en kompis då kan ni ha ett riktigt bra samtal och samtidigt får ni i er jod och tränar. I både Grekland och Indien har läkarna ordinerat mig havsbad för mitt lymfödem. Och vattnet blir en naturlig kompression. Bästa, bästa.

På min senaste resa till Indien då sov jag i de här godingarna och kunde på så sätt hjälpa lymfan/vätskan i benen. Mediven thrombexin är en antitrobosstrumpa. Den är till för att användas under längre perioder av inaktivitet som vid långvarigt stillasittande eller sängliggande, för att förebygga blodproppar. Men jag använder den alltså på natten om jag inte kunnat bära kompression på dagen. Men jag känner flera som använder dem på dagen under jeansen och tycker att de är toppen.

På bilden har jag Mediven Thrombexin som du hittar här. Gå in via länken och du får 20 procent på medis hela sortiment om du skriver in koden KARIN när du betalar. HÄR HITTAR DU STRUMPAN

_MG_4433
Foto Anneli Hildonen

en strumpa för alla

I samarbete med Medi.

Jag kan fortfarande komma ihåg hur strumpbyxan, eller kalasbyxan som vi kallade den när jag var liten hängde i grenen och foten blev som långa svansar. Men man hade inte tid att dra upp strumpbyxan på grund av all lek.
Nu när jag går på kalas vill jag verkligen inte att det ska hänga i grenen. Jag vill att strumpbyxan ska vara skön, typ som en andra hud och den får gärna jobba lite, precis som kompressionsstrumpbyxor också gör. De lyfter vätskan upp från fötter och ben och jag slipper trötta ben efter en danskväll.

Jag ogillar verkligen när strumpbyxor hänger i grenen och har väl typ aldrig känt att min kropp stämmer för strumpbyxor. Hur dumt är inte det!!! Men så kan de flesta strumpföretagen bara erbjuda x-small, small, medium, large och X-large i bästa fall.
Men i Medis strumpbyxesortiment hittar du 14 storlekar. Bara det! Det finns nåt för oss alla och om vi inte hittar vår storlek bland de här 14, så kan man få skräddarsydda strumpor.

På bilden har jag strumpbyxan Sheer and soft i färgen natural. Här hittar du mer info GÅ IN HÄR

Du vet väl att du får 20 procent rabatt om du går in via länken ovan och skriver in KARIN i kampanjrutan när du ska betala.

Stay ups

I samarbete med Medi.

Dags att släppa fördomarna om hur en kompressionsstrumpa kan se ut och kännas! Nej, kompression behöver inte vara stumt, hårt och trist. Som de här braiga strumporna, de gör sitt jobb trots att de är tunnare, det vill säga avlastar benen från lymfvätskan. Du slipper trötta och tunga ben efter en dag med de här på.
Jag är nästan lite kär i Medis stora sortiment. Det finns så mycket att välja emellan – 14 olika storlekar, olika färger och så klart olika tjocklek på kompressionen. För Medi har också sådana här tunna lårstrumpor som också ger kompression. Det finns många tillfällen när man vill ha lårstrumpor, eller stayups som de också kallas. Dels när det är varmt ute. Svalkar skönt under en kjol. Lår strumpor är också toppen när man flyger, så man slipper krångla med strumpbyxor när man behöver gå in på den trånga flygtoaletten. Eller så vill man stå så här i fönstret på Hotell Örnsköld. Det legendariska hotellet där det bland annat sägs att Ingmar Bergman spelat in scener.

Jag har på mig lårstrumpan Mediven elegance i färgen svart och du vet väl att du får 20 procent rabatt om du skriver in koden KARIN i kampanjrutan när du ska betala. KLICKA HÄR så kan du läsa mer om strumpan.

Vi tar det igen. Hur väljer man rätt storlek?
För att en kompressionsstrumpa ska ge så bra effekt som möjligt måste storleken du väljer passa perfekt till dina ben. Undvik därför stöd- och kompressionsstrumpor där din skostorlek bestämmer vilken storlek du ska välja. Dina fötter har nämligen ingenting med dina bens form att göra. Om du istället väljer kompressionsstrumpor vars storlek utgår från dina bens omfångsmått så vet du att kompressionen kommer att vara perfekt anpassad för just dina ben. Det viktigaste måttet är omfångsmåttet runt vristen, eftersom det är där cirkulationen behöver mest hjälp.

omstart för en starkare, renare och friskare kropp

omstart

Jag är så stolt över min senaste bok OMSTART SOM DU HITTAR HÄR; klicka hem och jag är så glad och tacksam för alla fina experter på sina områden som generöst delat med sig av sina råd.

Jag skrev boken eftersom jag upplevde att vi med lymfproblematik inte får/fick den information vi verkligen behöver och vill ha. För att jag tröttnade på att bemötas av de som jobbar med lymfproblem på sjukhus och de lymfrehab som landstinget remitterar till, att flera haft en tråkig inställning till mig när jag kom med mina problem. Att jag bemötts med att jag är typ fåfäng och borde acceptera mitt lymfödem.
Men det här är väldigt viktigt.
Trots att jag överlevt cancer och trots att jag är tacksam för det, så har jag rätt att vara precis lika fåfäng som vem som helst. PUNKT.
1/4 som genomgår bröstcancer får lymfödem. Borde man inte rimligen då ta reda på varför vissa får lymfödem och andra inte? För jag tror att man kan få bort svullnad och när ni hittar det så tror jag att fler kommer att hålla sig friska.
Lymfsystemet är så oerhört viktigt i vår kropp och jag kan på allvar inte fatta varför man inte ägnat lika mycket tid till forskning på det som man gjort på blodkärl och hjärta.
För blodcirkulationen är hjärtat pumpen.
För lymfcirkulationen är det djupa andetaget tillsammans med diafragman och bäckenbottens påkopplande som är själva pumpen.
Men hur mycket tid läggs på att informera kvinnor och män om hur viktigt det är med att veta när pc-muskeln är aktiv och när den är avslappnad?
Och hur mycket tid ägnas i forskning på andetaget, som är vårt bränsle. Eller att informera människor om hur de ska andas rätt och djupt i sina kroppar?
INGEN.
För det finns så mycket som man kan göra själv om man får informationen.
Och det som jag tycker är det allra intressant. Det är att jag inte EN ENDA GÅNG fått någon information om andningen och vikten av koppla på bäckenbotten på någon av de lymfrehab som landstinget betalar för. Är inte det märkligt?
Det är ju det som är pumpen för lymfsystemet.
Man brukar lite skojsigt kalla lymfsystemet för kroppens sopgubbar. Som städar och fixar. Och många vill få bort sina celluliter och kanske är det därför som det anses fåfängt.
Men vi vill ha flöde i vårt lymfsystem. Vi vill inte ha stopp. Vi vill att lymfan ska igenom de viktiga tvättinrättningarna där lymfan filtreras och renas. Varje dag jobbar lymfan med olika attacker som att bryta ner infektioner men också cancerceller som dagligen passerar i lymfan. Vi vill få upp vätskan till de viktiga lymfstationerna, lymfnoderna där de tvättas och bryts ner.
Så att få igång lymfsystemet, ja det kan vara både fåfängt men framförallt för mig är det typ allt. Jag vill aldrig få cancer igen. Därför vill jag att mitt lymfvatten ska flöda lätt igenom hela kroppen.
Att gå på lymfmassage är dyrt.
Jag skulle önska att jag som har problem kunde få det subventionerat av landstinget. Därför är jag för Valfrivård där vi som är patienter kan välja den vård som är bäst för oss. Gå med i den grupp som finns på Facebook som heter just Valfrivård. För tillsammans är vi starka och kan kämpa för rätt vård för den som behöver den och införa komplementär vård, dvs där man kan kombinera klassisk skolmedicin med zonterapi, lymfmassage eller vad just din kropp behöver.

Och du vet väl att jag åker landet runt med min lymfworkshop. Du hittar vart jag åker HÄR på min hemsida Gå in under fliken kurser. Imorgon ska jag till Alingsås och nästa helg hittar du mig i Gävle.

Det finns mycket som vi kan göra själva för att få flöde i lymfsystemet. Därför har jag skrivit boken. Jag får så många mejl från tjejer och det är så kul att så många märker skillnad när de till exempel börjar göra sin egenvård. Eller gör nåt av alla de olika saker/tips och råd som du kan hitta i boken. Kolla bara här på några fina omdömen om boken jag fått:

”Den här boken önskar jag att jag kommit över för 17 år sedan, då mitt – som jag senare skulle förstå var – primära lymfödem började ge sig tillkänna. Omstart ger en fantastiskt initierad och samtidigt lättfattlig introduktion till lymfsystemet, eventuella komplikationer samt såväl förebyggande som vårdande insatser. Här får man konkreta tips och förslag på hur man kan förfina sin egenvård, samt ett gäng goda recept till livs. Vet ni – det funkar också, jag har inlemmat såväl andningsövningar som lymfrensande drycker i min dagliga rutin med följden att *ödemet minskat* i omfång! Och så är den förbaskat snyggt förpackad, in i varenda detalj”

”En perfekt bok för alla oss kvinnor med ödem, innehåller kunskap,tips o pepp när orken o lusten ibland vacklar! Så glad att jag köpte den Karin delar med sig av sina egna erfarenheter o ger inspiration vilket ger en lust att jobba på med lymfan varje dag vilket är ett måste o det funkar!”

”En bok som ger kunskap och hopp när man drabbats av bröstcancer. Men också öppnar ögonen för hur viktigt det är att vårda och ta hand om sig själv när man inte mår bra, oavsett orsak. Detta var precis vad jag behövde.”

”Omstart är en väldigt inspirerande, lättläst bok med massor av bra information om hur man på enkla sätt kan hjälpa sitt lymfsystem må så bra det bara går. För det är ju så att när vårt lymfsystem inte fungerar som det ska blir det lätt stagnationer i kroppen, slaggämnen blir kvar och bildar inflammationer som på sikt ger värk. Detta är det väldigt få som känner till tyvärr. Så, läs denna fina bok och lär dig allt om lymfsystemet. Din kropp kommer tacka dig. Det har min gjort!”

”Omstart är en inspirerande, härlig, snygg och faktaspäckad bok om, vårt ibland bortglömda, lymfsystem. Tips, råd och fakta i en lagom blandning. Vackra och glada bilder! Läs och lär på ett lustfyllt sätt!”

”Väl skriven, bra beskrivning på hur en kan hjälpa sig själv att må bättre!
Kommer att vara en stor hjälp/stöd i mitt jobb som lymfmassör, perfekt att visa kund.”

Dresscode: kompressionstrumpbyxa, Strumpskola del 2

Det här är ett samarbete med Medi

Jag har alltid kompressionsstrumpbyxor när jag flyger. Både på kortare och längre flygresor. Det tycker jag att du som flyger ofta eller ibland också ska ha. Tidigare hade jag bara de där korta stödstrumporna som man kan köpa på apoteket och de hjälpte visserligen till att hålla borta svullnaden i fötter och underben, men istället blev det svullet kring knäna där strumpan slutade. Jag upplevde att låren svullnade också. Så numera hoppar jag kortstrumpor och använder bara strumpbyxa eller stayups.

Nu vet ni ju att jag också använder kompressionsstrumpbyxor hela tiden för att jag tycker det är så bra. Annars hade jag aldrig valt att samarbeta med Medi eftersom jag tycker de är bäst på marknaden vad gäller stöd, och kompression. Bara att det finns 14 storlekar att välja på är helt fantastiskt och om ingen av dessa skulle passa går det att få ett par skräddarsydda.

Svullna ben och fötter är vanligt under längre flygresor. Och det är inte så konstigt vi sitter helt enkelt stilla ibland i många timmar i trånga och obekväma sittställningar, ofta med benen i kors. Dessutom är luften i kabinen väldigt torr och i kombination med kaffe och alkohol, som även det är vätskedrivande. För att inte tala om trycket i flygplanet, allt sammantaget gör att våra fötter och ben svullnar.

Kompressionsstrumpor hjälper dina fötter och ben när du sitter stilla. Trycket från strumpan Lyfter vätskan uppåt i kroppen. Om du också kombinera det med att göra lite fotövningar så motverkar du att du svullnar och hjälper kroppen genom att skapa en fotpump som pumpar vätskan uppåt i kroppen. Så att den inte stannar nere i fötterna och benen. Sist men inte minst är det viktigt att fylla på med vatten. Undvik kaffe, alkohol och annat vätskedrivande och uttorkande.

Mina flygtips:

Ta med egen mat – då slipper du bröd, pasta och sånt som får oss att svullna

En tom flaska som kan fyllas på med vatten

Vätskeersättning – stoppa i en tablett i din flaska när du fyller på med vatten

Öronproppar – så du lättare kan koppla av

Ladda ner – meditationer eller filmer

Kudde och en sjal

Sockor – ta av dig skorna och sätt på dig ett par sockor istället

Sovmask – så att du kan sova fast planet där upplyst

Och PS Glöm inte att röra på dig när du flyger.
Sträck på armarna.
Rulla axlarna.
Upp och gå i gången.
Gör tåhävningar när du står i toalettkön.

Fakta: Jag använder stödstrumpor som går under beteckningen kompressionsstrumpbyxor, för att de faktiskt är bäst. Alla kompressionsstrumpor finns i olika kompressionsklasser. Kompressionsklass 1 kan användas fritt av alla i förebyggande syfte. Även av friska personer, dvs av oss som inte har ödem i benen. Så varför slänga ut pengar på stödstrumpbyxor som det inte finns några medicinska bevis på att det hjälper och som ofta alldeles för lätt går sönder. Hellre satsa på kvalitet på strumpbyxor som har längre liv, vilket också är mer miljövänligt än att du köper flera strumpbyxor som går sönder. Bara min tanke. Kompressionsklass 2 och högre används i princip endast av personer med medicinska problem. Söker man hjälp så får man kompressionsstrumpor i kompressionsklass 2 eller högre av sitt landsting.

På bilden har jag strumpbyxorna Mediven Elegance i färgen månskensblå. HÄR HITTAR DU DOM
Och om du går in via länken får du 20 procent på Medis hela sortiment om du skriver in KARIN i kampanjrutan.

Lite rolig kuriosa: DÄRFÖR FISER VI MER NÄR VI FLYGER

Foto Anneli Hildonen