About Karin Björkegren Jones

http://www.karinbjorkegrenjones.se/

Posts by Karin Björkegren Jones:

kapad hjärna

En vecka kvar.
Lyft inget. Bär inget. Träna inte på tre veckor sa doktorn. Det är svårt för det är min högerarm som opererats. Jag gör det mesta med den armen, eftersom jag är högerhänt. Det sker på ren reflex och sånt är svårt att lära om. Men nu är det bara en vecka kvar och förhoppningsvis kan jag återgå till att använda armen någorlunda som förr. Jag längtar.
Men det är som att jag glömmer bort det där med att jag inte får bära tungt. Jag går till affären för att köpa hundbajspåsar och kommer därifrån med två tunga matkassar. Sån är jag. Jag är så impulsstyrd.
Plötsligt behöver jag en massa saker, så mycket att när jag kommer hem upptäcker att jag inte köpt det jag gick dit för. Jag glömde hundbajspåsarna. Och det jobbiga i situationen är att jag nu glömt det varenda gång jag handlar den senaste veckan…
Vad har hänt med min hjärna?
Förr kunde jag hålla så mycket i i huvudet. Jag kom ihåg alla människors namn. Det gör jag verkligen inte längre. Ibland när jag ska presentera två vänner för varandra har jag glömt bort vad någon av dem heter. Inte bästa vänner, men ändå människor som man kan förvänta sig att jag ska komma ihåg namnet på.
Jag glömde bort koden till mitt Visakort när jag var i Indien. Vilket så klart orsakade en del problem. Jag kan räkna upp det ena efter det andra som glöms bort, som inte borde glömmas bort. Jag vet att mycket handlar om stress, att det är boven till de här minnesluckorna. Men också känns det som att man fyllt hjärnan med för mycket intryck, minnen, onödigt vetande. Lite som att hjärnan är uppfylld och snart väller allt över. Tänk om man kunde sanera lite där inne. Få bort det där onödiga vetandet som tar plats. En massa tankar och känslor som flyttat in i hjärnan och som inte betalar hyra. Som att de kapat min hjärna. Jag har liksom osorterat låtit de ta plats i hjärnan. I min minnesbank.

Men jag kommer fortfarande ihåg mitt telefonnummer från när jag bodde i Norrviken mellan jag var fyra och tolv år 7543481. Är det onödigt vetande? Varför glömmer man vissa saker, men håller benhårt kvar vid just detta onödigt vetande?

Men allt är relativt. Så tänker jag på hur det hade varit om jag inte hade hittat yogan. Om jag inte börjat med andningsövningar. Hur hade det varit då?

9789113070261_200_yoga-for-livet-for-kvinnor-40-plus_haftad

2010 kom YOGA FÖR LIVET ut på Norstedts och den kom också ut i nyutgåva förra året. Så fantastiskt härligt när böcker fortsätter att leva vidare.

När Yoga för livet skulle plåtas åkte vi till Mallorca. För det är nåt med ljuset. Omslaget plåtades en väldigt tidig morgon i Porto Soller. Jag älskar Mallorca efter att vi för en massa år sedan åkte tre mammor och alla våra barn och hyrde två lägenheter i en finca i Puigpunyent. Vi var där i tre veckor och solade och badade och åkte på utflykt. Sedan dess har jag varit där många gånger både som turist, men också på jobb.

IMG_5876

Om bara en vecka reser jag och Anneli för att plåta min nästa bok som förväntas komma ut i december i år. Jag hoppas ni kommer att tycka om den. Vi ska bo hos Petra, som jag har en yogakurs ihop med i maj, du har väl inte missat? HÄR hittar du info och anmäler dig

IMG_55751

Nu yoga och pranayama.

0

ANNONS:

fri

_MG_9720
_MG_0998

Jag vet inte hur ni känner när ni utsätts för förbud. Men jag får ju inte bära eller träna på tre veckor på grund av operationen. Ibland känns det som att jag håller på att bli galen. Jag gör min pranayama och jag gör grejer som jag får göra. Promenerar på löpband.
Jag längtar till när de här tre veckorna är över och jag får gå upp i brygga, stå på huvudet och träna handstand. Jag längtar efter att använda hela min kropp.
För mig handlar det om frihet.
Samma känsla infinner sig om jag är hänvisad till att äta skitmat. Som typ när jag ska ut och resa. Och man tvingas äta det som flygbolagen eller tågen kan erbjuda.
Ibland hinner jag inte med att göra matsäck, och tänka på vad jag möjligtvis skulle kunna äta. Eller läs hellre vill äta.
Efter mitt första cellgift hamnade jag på infektionsavdelningen på Helsingborgs lasarett eftersom jag var så sjuk och infektionskänslig. Jag ska inte säga att jag var som en intern, men lite faktiskt.
Jag kände mig ofri och inlåst på ett rum.
Jag var också så rädd. Rädd för att dö.
Ibland kommer de där känslorna över mig. Jag är glad att jag har lätt för att gå vidare(det är ju för att jag kan), men ibland kommer som sagt det jag varit med om tillbaka. Minnen.
Men jag är en fri människa. Och jag kanske inte är rik i våra västerländska ögon mätt. Men jag har allt jag behöver. I många människors ögon är jag just det rik och fri. Det är viktigt att påminna sig om det.
För det jag är med om just nu är övergående. Jag klarar mig.
Om ett par veckor är jag fri igen i min kropp. Förhoppningsvis kan operationen jag gjort hjälpa min arm. Avlasta lymfsystemet i min högerarm.
Om en vecka ska jag resa till Mallorca och jag tas emot med öppna armar. Jag behöver bara visa mitt svenska pass.
Jag är fri. Jag kan i stort sätt resa vart jag vill. För att få lite sol på näsan.
Vem äger världen?
Så läser jag det här. Den rikaste procenten äger nästan halva världen

Men fortfarande kvarstår min något barnsliga fråga. Kan man äga världen? så tänker jag på saker jag är rädd för. Jag är rädd för att andra människor tar beslut som jag drabbas av. Jag är rädd för industrier som får för stor makt, som pumpar i människor läkemedel utan att de behöver det. Jag är rädd för människor som bestämmer och gör urkorkade val. Jag är rädd för att drabbas av dem. Jag märker att såna tankar får stort utrymme i mitt huvud när jag inte får yoga. Yoga gör mig fredligare. Kanske lite snällare. Yogan gör mitt liv lättare att leva. Yogan gör mig fri i min egen kropp och det är så skön känsla.

Läste en så bra artikel:
LÄS DET HÄR

Fy, fan för att bli inlåst när allt man vill är att få vara fri.

0

stark också i stormen

_MG_0115moonsunbilder199

Från en dag till en annan kan livet förändras. Ta en ny riktning. Hur förbereder man sig för det? Hälsa och träning, ju äldre man blir, handlar mindre om snygga muskler och ett perfekt utseende, utan mer om att hålla hela vägen. Motståndskraftig. Stark också i stormen.

Jag är så fascinerad av kroppen. Jag borde blivit läkare. Kroppen och hur den funkar. Jag ska inte säga att det är ett mysterium, men det är stort. Fantastiskt stort. Att varje liten del av oss har en betydelse. Att allt finns där av en anledning. Typ allt från kindtanden, till mjälten, till levern, ryggraden. Till lymfsystem och tarmen.
Tarmen har ju fått uppgradering på senaste tiden och allt fler börjar uppmärksamma och tänka efter hur de äter, vad de äter och att tarmen faktiskt kan ha ett samband men än det ena, än det andra.
Lite som att hur tarmen mår, berättar mycket om hur du mår.
Förr sa man att blindtarmen var obetydlig. När jag var väldigt ung och åkte in på sjukhuset för att jag hade så ont i magen, ja, då passade de på att ta blindtarmen. Även fast den inte var inflammerad. De gjorde det i förebyggande syfte. Och fortfarande än idag tror många av oss att blindtarmen är en rest från förr, något som inte är viktigt.
Men LÄS HÄR
Ibland undrar jag om man inte är en försökskanin.
Vad menas med att ta saker i förebyggande syfte?
Hur tänker man där.
varför tar man nåt som inte är angripet av ex cancer eller ens är inflammerat.
Jag tänker på alla mina svårigheter att bryta ner saker. Och att varje gång en läkare skrivit ut antibiotika tex så borde han/hon också förklarat vikten av att jag måste äta probiotika eftersom jag inte har en blindtarm.
Jag har alltid känt. Och det är här vi kommer till det som är det flummiga. Jag har alltid känt att jag har svårt att bryta ner mediciner. Jag tar helst inte ens smärtstillande. Många har tyckt att jag är larvig (även läkare), men idag förstår jag.
Det är därför jag gång på gång uppmuntrar er läsare om att känna efter. Om att se er själva som experter. Att ifrågasätta. Att våga ställa frågor. Att våga vara obekväm.
Kroppen är en helhet.
Allt hänger ihop.
Ingrepp skapar på något sätt obalans i kroppen. Och efter ett ingrepp behöver vi hjälp att komma tillbaka till balans igen. Men det är faktiskt ganska absurt. När de tog mitt högra bröst fick jag ligga en natt på sjukhus. Det var vad som erbjöds. Men jag tjatade till mig två dagar extra. Nu när jag opererades i armen fick jag gå hem nästa dag kl tio. Då hade jag varit sövd i nästan fem timmar.
Rehabilitering och hjälp att komma tillbaka till balans igen. Den är ringa. Och man måste tjata och tjata, skrika och hojta för att bli hörd. Och för att få hjälp.

Jag har numera lymfödem i min ena arm. Men efter alla behandlingar känns det som att hela kroppen fortfarande. Ja, det tar tid att läka. Men det känns som att kroppen gråter stilla. Den fylls med vatten. Jag har gått upp i vikt. Jag har fått celluliter.
Det är nåt som inte stämmer. Men jag vet inte vad. Alla värden är bra säger dem. Men jag känner ju.
Jag läser och kollar vidare. Försöker ta reda på så mycket jag kan.

Därför blir jag så glad när min favorit Patrick Wahlberg. Han är en av ägarna till Greatlife som jag också samarbetar (eftersom de är sååå bra, bäst helt enkelt) med börjat blogga igen. Ibland tänker jag att Patrick säkert är trött på alla mina frågor. Nu senast det jag frågade om lymfsystemet, och mitt lymfödem. Om det finns nåt bra kosttillskott för att stärka det. Ja, jag är så tacksam då skriver han om det i sin blogg: LYMFSTÄDA. Hurra.

Och så klart gick jag in HÄR OCH KLICKADE HEM BRAIGA KOSTTILLSKOTT Om du går in via den här länken, så får du tio procent på ditt första köp om du också skriver YOGAVITA i kampanjrutan.
Jag köpte det han tipsade om för mig så klart, men så passade jag på att fylla på med annat som var slut i mitt egna lilla naturapotek.

Och som en händelse har mitt bolag Mrs Jones producerat några filmer till Medi som säljer kompressionsstrumpor bland annat. Här hittar du info om dem och informationsfilmerna.

0

ibland vinner man andra priser

Happy, happy internationella kvinnodagen. bröstcancer drabbar mestadels kvinnor. Idag ska jag fira att jag är en amason. det kan du också göra även om du inte skurit bort ett bröst. För vi har alla något att fira, att vi överlevt. Gått vidare. Hittat hem. Klarat av nåt. Passa på att fira idag.

Ni vet väl att min blogg blev en bok för snart två år sedan. Jag är så stolt över den. Den handlar ju inte bara om att bröstcancer, utan väldigt mycket om alla tankar som kom under den tiden. Jag skulle önska att landstinget köpte in den och jag hade nog hoppats på att vinna cancerrehab fondens journalistpris. Ja, jag vågar säga det, helt utan skam i kroppen för det hade jag hoppats på. Men det gjorde jag aldrig trots min ständiga kamp för att vi ska behandlas jämställt och rättvist i vården. ;(

9789175790343_200_jag-vill-fan-leva_pocket

Här köper du boken

Men jag vinner andra priser. Kanske de viktigaste priserna. Jag får så många mejl. Så mycket härlig och fantastisk uppskattning av alla er underbara läsare av den här bloggen. Och när jag senast besökte vårdcentralen, så handlade ganska mycket av mötet om bröstcancer. För det visade sig att husläkarens dotter fått bc väldigt ung och det var så uppenbart att även läkare känner sig vilsna och villrådiga inför alla tuffa behandlingar. Våra roller byttes. Plötsligt var jag experten och jag satt och svarade på en läkares frågor. Märkligt och samtidigt det jag säger gång på gång. Det finns inga experter. Vi är våra egna experter och vi måste våga ifrågasätta läkares beslut. Vi måste våga be om mer tid för våra frågor. Vi behöver prata om cancerbehandlingar och dess biverkningar. Om sexlust som försvinner. Om lymfödem och alla känslor som kommer efter en cancerbehandling. Det finns ett behov av att prata om sånt som skaver. Jag tror vi måste för annars går vi under. Det måste få finnas plats i vår värld för att vi går sönder, brakar ihop, tappar hoppet. Och vi som står bredvid. Vi måste våga och också lära oss att vi inte behöver fixa andra människor men vi kan vara empatiska.

Så i morse vaknade jag av det här.KOLLA & KÖP HÄR Underbara fantastiska Saga-Mariah som gjorde formgivningen till min bok har nu också namngett ett par leggings efter mig. För vad sägs om Karin Leggings?

karin-rainbow-g1j-leggings

karin-rainbow-g1j-leggingms

Finns som canvas också kolla:

karin-rainbow-g1j-canvas

Måste genast beställa. Vilket pris va? Kolla nära du ser en mala (radband), bambisar, lotusblommor bland annat. Inför formgivningen så träffades jag och Saga-Mariah och hon intervjuade mig om vad jag tyckte om, var rädd för. Så det är alla detaljer. Så coolt, fint, fantastiskt faktiskt.
Och jag är också så glad för det är Saga-Mariahs första bokomslag och jag visste. Så jag gav inte bokförlaget någon chans. Jag ville att Saga-Mariah skulle göra formgivningen. Och det blev så bra för den här tjejen är en stjärna.

saga-mariah-with-reincarnation_1000

0

jag är solen i mitt liv

Jag vill föra in mer solsken i mitt liv. För även om solen inte skiner. Och även om det är grått och mulet och man räknar dagarna till värmedagar. Så vad kan jag göra?
Jo, jag kan göra mitt liv soligare.
Soligare – roligare.
Jag har inte överlevt en cancersjukdom för att stillasittande sitta och vänta på sommardagar, för att livet alltid är skojsigare på sommaren.
Jag vill ha kul nu.
Jag är solen i mitt liv.

Hittade de här bilderna som kändes så soliga.

. portratt_1_

Året var 2009, tror jag. Så klart är det Anneli Hildonen som tagit bilderna. Eftersom jag gillar återvinning, så här få ni lite vintagebilder. Och lite yogaövningar.

katten
katten2

Katt och kon:
Så gör du: Stå på alla fyra med höftbrett mellan knäna och axelbrett mellan händerna. Andas ut och skjut rygg som en katt, låt huvudet hänga ner mellan armarna. Andas in, sträck och förläng ryggen genom att brösta ut ordentligt samtidigt som du sträcker nacken och försiktigt böjer huvudet bakåt-uppåt. Glöm inte att andas. Låt andetaget leda rörelsen. Upprepa fem till tio gånger tills du känner att du väckt ryggraden.

Bra för: Den här ställningen väcker kroppen och är nyttig för ryggen och korsryggen. När vi åldras försämras matsmältningen och den här ställningen sägs motverka matsmältningsbesvär och avlägsna gaser och giftämnen från tarmarna. Den mjukar också upp i höftpartiet och rörelsens våg ger energi som gör att du ser och känner dig lite piggare. Den ger bra blodgenomströmning i hela bäckenbotten. Vicka gärna lite på höfterna som om du dansar salsa fast du står på alla fyra.

kamel

Kamelen – bygger upp bukmuskulaturen
Så gör du: Andas in och lyft upp i hjärtområdet, andas ut samtidigt som du drar bak armarna och tar tag om hälarna med händerna. Det är viktigt att benen är aktiva och starka. Böj inte i nedre delen av ryggen. Släpp huvudet bakåt och lyft samtidigt i bröstet. Om rörelsen känns för intensiv, gå inte hela vägen ner till fötterna utan placera händerna på höfterna och häng bakåt samtidigt som du andas.
Bra för: Kamelen är en jättebra rörelse för att stärka benen och sträcka ut och öppna upp i bröstet. Ställningen stärker också buk-muskulaturen. Den här rörelsen är bra för andningen och lungorna. Den sätter också i gång blodcirkulationen i hela kroppen, vilket också ger dig ett piggare utseende och huden får en finare lyster.

framfallning

Framåtfällning
En riktigt energiställning. Ställ dig i höftbredd med fötterna och fäll överkroppen framåt. Knäpp händerna bakom ryggen och fäll armarna med riktning ner mot golvet. Det här är en ställning som snabbt ger dig energi. Jag gillar den här ställningen för den blodsätter nacke, axlar, övre delen av ryggen. Ansiktet får sig också en genomströmning.Vi behöver mer uppochner i våra liv. Så här kan du ställa dig en stund varje dag. Bryt det monotona som vi utsätter våra stackars kroppar för när vi sitter timme efter timme framför datorn.

sidstrack

Sidvridning
Jag älskar vridningar. Jag har skrivit det förr. Det här är en snälla vridning. Som samtidigt strechar ut höfböjaren.

portratt_2_

0

exakt när är det man släpper ängsligheten?

Nu har jag varit sjukskriven i en vecka. Får inte bära, inte träna. Det är inte lätt. Märker att mitt humör åker upp och ner, ganska mycket ner. Jag blir låg av att inte träna. Jag gör min pranayama på morgonen och så promenerar jag både utomhus och på ett löpband. Inte mycket, men lite. Hur känner ni för det här med träningen/praktiserandet av yoga, eller vilken form ni väljer. För mig handlar det om att hålla tankesnurret lugnt. Att rikta min energi till en sak och inte hundra. Att landa. Jag är säker på att jag hade blivit galen om jag inte hittat yogan.

PIX-FJJX7V

När jag började blogga, ja, det är ju några år sedan nu. Men efter ett tag flyttades min blogg till yourlife och jag bloggade där i ett år under deras flagg. Det var nog då jag döpte bloggen till Yoga, mat och meningen med livet. Jag har alltid varit intresserad av meningen med livet. Det har också varit en fråga jag som jag frågat äldre människor om i intervjuer eller bara samtal. När jag var liten var jag väldigt fascinerad av gamla och hade också flera äldre kompisar. ”Det är du fortfarande” påminde min kompis Cissi mig om häromdagen. Och det är sant. Jag är intresserad av äldre människor och deras visdom. Gamla gör mig lugn. Jag tycker om att prata med gamla människor. Höra deras historier. Ja, ni vet ju att jag adopterade en farfar när jag var fem år, för att min biologiska farfar inte levde längre. Jag gick ofta hem till min låtsasfarfar och pratade om allt möjligt. Just äldre som kommit förbi det osäkra åren. De ängsliga åren. Just de har alltid fascinerat mig. Ni vet när man kommit så där långt upp i åldern att man struntar högaktningsfullt i olika måsten och regler som på många sätt håller nere människor. Man säger vad man känner och tycker, utan att för den saken göra människor illa, utan för att man inte orkar gå runt och ha den där spärren påkopplad. Ni vet den där rösten som säger: Får jag, kan jag, bör jag säga det här. Passar det sig. Jag kommer ihåg hur jag hållit igen i min ungdom. Och känt mig överkörd av än den ena, än den andra. Tänker på skolgången, hela universitetstiden. Eller Stockholms filmskola som jag gick, alltså killarna som gick där som på ett alldeles särskilt sätt manövrerade ut tjejerna. Film är ju grupparbete och jag hamnade i en grupp och vi skulle så klart ha de roller som man har i en filminspelning. Killarna ville vara regissör, manusförfattare. Ja, de mer tjusiga yrkena. Det ville ju jag också, men på nåt märkligt sätt så manövrerades min önskan bort. Jag var så trött på hur de höll på så jag väntade ut och tog det som blev över. Det blev b-foto. Men även fast det var min roll så var killarna i gruppen där och skulle kontrollera. De tyckte alltid att de visste bättre. Så fruktansvärt tröttsamt. Då fanns det inget ord för det här. Nu finns det.
Mansplaining som lite kortfattat går ut på att en man, oftast på ett nedlåtande sätt (och gärna oombett) förklarar något för en kvinna, utan att ta hänsyn till att hon vet minst lika mycket som han om ämnet han. Läs den här krönikan Den är så bra.

kultur_aldre

Nu finns det inget ord för det här bebissnackandet med äldre människor som vi numera ofta ser på tv. För ibland kan jag häpna lite över sättet många pratar med äldre. Lite som att man glömmer bort att de levt ett helt liv, med allt vad de innebär. Och det vet vi ju, det är fan inte lätt att leva. Äldre sitter på så mycket kunskap. För om man tänker att våra liv är som kartor. Efter ett antal år, oftast har man typ fyllt i alla fall 40, innan man börjar titta på den där kartan i ett sorts studiesyfte. Man ser vad som funkade. Man börjar lägga ihop ett och ett. Man ser mönster som återkommer. Inte alltid de trevligaste eller vackraste mönstren. Ibland tänker jag att jag är som ett lapptäcke. Vissa rutor är så vackra. Det kan vara en ruta med ett tyg som man liksom hade önskat det fanns en större bit av. Men nu fanns bara den här rutan. Så några rutor som gått sönder. Tråden har liksom släppt. Man har tråcklat slarvigt. Glada rutor och lite mer sorgesamma rutor. Arga rutor och eftertänksamma rutor. Erfarenhetsrutor och upprepningsrutor.
Så tänker jag på all den erfarenhet som de här människorna har och att de så ofta skrattas, skämtas bort bort. Och visst ska man få skratta och skämta med äldre. Det är inte det jag menar.

Vi föds rena och utan fördomar. Så går åren och läger på lager av fördomar och erfarenheter läggs på oss. Jag inbillar mig att livet handlar om att skala bort de där lagren för att man ska återfå den där blicken. Barnets blick på livet. När händer det? För exakt när är det man släpper ängsligheten av vad andra människor ska tycka eller tänka om en. Sånt skulle jag vilja prata med äldre om. Med de som inte fastnat i bitterhet. När kommer man till den där punkten när man sorterar ut vad som är viktigt i livet. När kliver man över tröskeln och släpper måsten och krav och istället njuter av att blogga som hundraåring. Förstår ni vad jag menar? Ni har väl inte undgått Dagny, eller Bojan som är 104 år och som började blogga som hundraåring. Tänk hon har levt i över hundra år. Här ger hon mansplainern Aschberg svar på tal Dagny 104 i Skavlan

FullSizeRender

Ja, kanske är mina tankar något osorterade idag. Men så får det vara. Det är också okej. Men jag tänkte återuppta det här med Meningen med livet. Så mejla mig på yogavita@telia.com och skriv era tankar. Skicka gärna bilder också. Här finns lite frågor som ni kan fnula på.

Namn:
Ålder:
Yrke:
Civilstånd/Familj:
Bor:
Vad är meningen med livet?
Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?
Vilken är din livsfilosofi?
Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?

0

det lilla ljus jag har låt det få lysa klart

_MG_2897
Bildtext: jag lyfter mig över det

För ett par dagar sedan skrev jag det här på instagram HÄR: Skitsnack och lögner så väldans trött på det. Särskilt när man upptäcker att man själv är föremål för sånt. I yogan finns en sutra som handlar om att känna glädje för andra människors framgång. Ibland blir jag alldeles paff över den oginhet som finns i yogavärlden. Blä. Men vet ni det biter inte. Vi skojade om det i helgen. Tänk att man kan vara avis på en enbröstad 51åring med lymfödem. Men avundsjuka är ett slags beröm. Det måste på nåt sätt bevisa att man uppnått något eller?

Fick så många svar. Tack verkligen för all uppmuntran och alla snälla saker ni skrev. Tack. Verkade också som många kände igen sig. Att flera av er som följer mig på instagram också varit med om liknande.

Avundsjuka. Svartsjuka. Missunsamhet. Det är svåra grejer. Svårt att prata om. Läste boken Den bloggande patienten och läste om Kristian Gidlund. Av alla hundratusentals snälla och uppskattande kommentarer, mejl och inlägg han fick från människor, så var det två elaka (och helt onödiga) mejl/kommentarer han fått som fortsatte att göra ont. Han sa att han inte kunde förstå hur någon kunde skicka ett sånt mejl till en cancersjuk person. Nej, det är faktiskt fullständigt vidrigt. Men det är precis det, tänk att en människa kan bli så missunsam att den skriver ett mejl till en cancersjuk, med orden sluta tyck synd om dig själv. Men sånt händer och det hände även mig. och där och då när jag var mitt uppe i cellgiftsbehandlingen, det var som att bli skrubbad med grus. Jag var så skör, nästan hudlös. Men det är väl det som skiljer ut blommorna från ogräs? Att sätta sig över andra människors lidande är faktiskt obegripligt. Helt fucking obegripligt.
Det finns ett arabiskt ordspråk: Missunnsamheten förtär sin herre, som rosten förtär järnet. Och lite så är det nog.

Men jag tror ju att missunsamhet och skitsnack oftast sker mellan kvinnor. Att kvinnor är bra på att hålla nere andra kvinnor. Så läser det jag det här Avund ett hinder för kvinnor. Hur tänker ni när ni läser det här? Har ni varit med om liknande? Har ni känt er baktalade och som offer för skitsnack? Hur gjorde ni då? Blev ni ledsna? kroknade ni? Är ni rädda/osäkra för att ta för er av livet, liksom rädda för att hamna utanför gemenskapen? Eller känner ni själva när den där avundsjukan liksom bubblar över inom er? hur gör ni då?

Att gå omkring och känna hat eller bitterhet över någon, är detsamma som att låta det du avskyr bo helt gratis i ditt huvud”

Jag var på en så bra föreläsning av Mia Törnblom. Hon pratade om vikten av att lära sig sätta punkt. Ni vet man ser en snygg tjej, begåvad, smart tjej. Så tänker man just det och det är där och då man ska sätta punkt. För ganska snart därefter börjar man tänka taskiga saker om sig själv (eller letar fel på den där snygga, smarta, begåvade tjejen). Liksom klanka ner på sig själv. Jämföra sig med den där tjejen och då liksom i sitt eget huvud känna Jag duger inte. Grejen är att det kommer alltid finnas snyggare, smartare, mer begåvade människor. Varför försöka sig på att jämföra sig med alla. Det är där man ska sätta punkt.

Vi tänker 65 000 tankar om dagen. Hur man nu mäter ut det? Men någon har gjort det. Det intressanta eller snarare sorgliga är att merparten av de tankarna tyvärr är negativa. Kanske är det därför vi söker lyckan, för vi står liksom inte ut med allt det där negativa tänket som far runt i huvudet? Jag tyckte det där med att sätta punkt var en så bra grej. Om det drar iväg i huvudet, om tankarna blir negativa, så bara PUNKT.

PUNKT.

Ps gå in lite då och då på min hemsida och kolla in mina event KARINS EVENT För det händer lite härliga grejer framöver. För ni har väl inte missat
YOGA & BOOSTRESA till Kreta i maj
HATHAYOGA & PYSSEL på Mallorca en helg i maj
YOGA & AYURVEDA i Indien i november
YOGAHELG i Viken 22-24/4

Du hittar knipworkshops och annat smått och gott också.

Ni har väl inte missat att jag är covergirl på senaste Hälsatidningen? Så glad för det.
hälsa 1

Den kommer också senare ut med ett annat omslag.

hälsa

Nu ska jag berätta en hemlis. Jag får ofta höra det här från tjejer: Jag känner aldrig igen dig på bilder. Du ser så olik ut på bild och i verkligheten. Det ser inte ut som du.
Ja, ni fattar.
Ja, vad svara man på det?
En människa har förhoppningsvis många ansikten. Men det är en sån där typisk kommentar jag ganska ofta får höra. Tidigt förstod jag vad den ganska ofta står för.
Förmodligen är den säkert också helt omedveten. En sorts autopilot där man vill trycka till den där bruden som tar plats i tidning eller media.
Men ingen kommer åt mig via mitt utseende och det handlar inte om att jag tycker att jag är så snygg. Det är mer att mitt utseende är inte laddat för mig. Jag har inte dåligt självförtroende vad gäller hur jag ser ut. Om man vill komma åt mig får man ta till andra vapen. Men mina ömma punkter tänker jag inte berätta.
För jag tänker, om jag får en enda tjej att gå på tå på mina knipworkshops, en enda tjej som sträcker på sig. Bröstar ut sig och fyller ut hela sin kostym. En enda tjej som börjar tänka punkt när tankarna far iväg. En enda tjej som tänker kan hon så kan jag.
För en sak som jag lever efter, det är att alla kan skina. Om jag skiner lite då och då, så är det aldrig på bekostnad av någon annan. Och det är viktiga grejer.
”Det lilla ljus jag har låt det få lysa klart”

1

det är NU du ska boka din resa till Grekland

IMG_7161

Jag följer olika instagramkonton. Många för att inspireras. Några får mig att skratta för att de är så roliga och alltid har en knorr på allt. Några upprör mig. Ett viktigt som jag följer är refugeeswelcome. De synliggör vår omvärld och oss alla på ett väldigt smart sätt. Deras bilder går rätt in. Som idag en skylt med texten fritt översatt Du är i trygghet. To be safe. Jag vill verkligen inte egentligen jämföra min dödskamp som cancerbehandlingar på många sätt är med den jävliga situation som många människor lever i. Men när jag hörde orden från en läkare som sa vi ska göra dig frisk. Jag tror det var den vackraste meningen jag hört i hela mitt liv. Att känna sig trygg. Att få pusta ut. Vi får aldrig bli blasé över andra människors lidande för i slutändan blir det vårt lidande. För det finns inget vi och dom. Det finns bara oss.

En annan viktig röst som jag följer är Alexandra, som också är min vän och som jag känner sedan tiden när vi jobbade ihop på Civildepartementet och kampanjen Ungdom mot rasism. Idag läser jag de här raderna i hennes som vanligt väldigt bra blogginlägg: Jag är faktiskt stum. Ni som sett min SVT-dokumentär ”Vad är det för fel på grekerna?” och läst min bok ”Kaos-ett grekiskt krislexikon” och följt rapporteringen vet att Grekland är ett land i fritt fall sedan sju år tillbaka. Ständigt balanserande på ruinens brant. Nu förutom skuldkris även som epicentrum för flyktingkrisen. En miljon människor har passerat landet bara senaste året. Utarmade, trötta, trasiga barn, gamlingar, gravida, föräldrar. Och fler kommer. Tiotusentals har fastnat i landet med Europas högsta arbetslöshet som tvingat sina egna barn att emigrera. När turisterna från Nordeuropa nu avbokar sina semesterresor till de drabbade öarna Samos, Kos, Lesbos, vars enda inkomstkälla är just turismen visar majoriteten av grekerna en imponerande filantropi, empati och solidaritet. LÄs hela blogginlägget här

Varför avboka. När man kan visa solidaritet? Och ändå få ha semester. Vi kan inte blunda för vad som händer i världen. I vår blir det mycket Grekland för mig. Jag kommer att bo två veckor i Aten. Jag har fått ett stipendie av författarförbundet. Jag får tillbringa två veckor i Ariane Wahlgrens hus. Meningen är att jag ska skriva. Det blir min första gång i Aten. Jag ser så fram emot de här veckorna.

IMG_6632

Dessutom är jag också glad att kunna erbjuda en fantastisk yoga och boostresa med Alexandra Pascalidou till Kreta. I slutet av maj och början av juni. Du har väl inte missat? Det finns ett par platser kvar, så boka. Blir så härligt. och ska bli så fantastiskt skojigt och lärorikt att bli guidad på ön av multibegåvningen Alexandra. Här hittar du info och anmäler dig

Den här veckan ska vi lägga energi på att bygga oss starka både på insidan och utsidan. Kom med.

_MG_2897

0

det får ta den tid det tar

_MG_1621 trend

Det fanns stunder då du inte lyckades. Du gick på den tomma stigen och svävade i luften, vilsen i födelsens och dödens kretslopp och slukad av föreställningarnas värld. Men den vackra stigen är tålmodig, den väntar alltid på dig, den stig som du känner så väl, som är så trogen. Den vet att du kommer tillbaka en dag. Och den kommer att säga: Välkommen tillbaka. Stigen kommer att vara lika frisk och vacker som första gången. Kärlek säger aldrig att detta är sista gången.
Thick Nhat Hanh

Lite så känns det.
Jag sitter här, igen och väntar tålmodigt. Det får ta den tid det tar.
Den tid det måste ta.
Jag sitter här. Och väntar.
Under tiden stiger solen. Går från kall vintersol, till den klara vårsolen.
Tiden går.
Tid passerar.
Jag sitter här och väntar. Andas. Ler och tar ett steg i taget utan jäkt. Bara långsamt som för att hinna med det som ska hända.

Sitter här och väntar.

För visst blir allt bra.

Alla sagor har vackra slut och min saga är verkligen inte slut.

0

livet är upp och livet är ner

Det här med kontraster. Liksom livet. Så har den här veckan verkligen varit. Det har varit upp som en sol och lite ner platt som en pannkaka i sängläge. Men jag har börjat vänja mig vid de här kontrasterna. Blir inte lika rädd längre. Hamnar inte där nere som en skalbagge som har svårt att vända på sig. Hamnar inte där lika länge. Det är ju det som är det härliga med livet att man vet att det går över. Livet består av toppar och dalar. Knepet är väl att lyckas både vila och njuta i dalarna, också.

I onsdags var det pressfrukost för min bok Yoga fysisk och själslig detox. Vi var på Paradiset. Ni vet den fantastiska affären som ligger på Brännkyrkagatan 62-64.
Så glad för över alla som kom trots influensatider.

FullSizekkRender

Maten var fantastiskt god och tillagad av Cissi Davidsson som står för alla smaskiga recept i boken. Cissi är en stjärna på mathimlen. Hon har företaget Curlyfood. Vill du lära dig mer om mat, så har hon fantastiska matkurser. Cissi har en alldeles speciell känsla för smaker. Hon kan verkligen mat.

FullSizellRender

FullSizjjeRender

Det var så många gulliga och underbara som kom. Tack för det. Som Luise från Greenkitchenstories.com och min bästis Cissi Elwin som är chefredaktör för tidningen chef. Och Alexandra Pascalidou som också är journalist och en världsförbättrare. Så modig. Ni vet väl att jag och Alexandra har en riktigt härlig boostresa till Kreta i maj?HÄR ÄR INFO OM HÄRLIGA RESAN och här hittar du Alexandras blogg och så journalisten Annika Jankell som också har podden Jankell & Coard.

img_7329

Och blev också så glad av fina blogg inlägg från Maria Tjärnlund i Tarabloggen: LÄS HÄR

2016-02-24-10.23.13.jpg-1280x718

Och den här fina bloggtexten av Vevve Jäderlund i Yogaworldbloggen. LÄS HÄR

Alla tjejer åkte hem med världens bästa goodiebag.
FullSizeRenderlö

Jag gick tillbaka till kontoret och avslutade några grejer och morgonen efter vet ni. Jag opererade min arm och har legat på sjukhuset. Det var ingen skoj historia.
Så här såg handen ut när jag vaknade.
IMG_7125

Och så här såg jag ut. Alldeles likblek. Det tog tid innan jag vaknade till liv. Jag höll på att svimma flera gånger. Det där gröna som de sprutat in i min hand för att kunna hitta blodkärl och lymfkärl. Ja, det skulle ju ta vägen någonstans. Och det var väldigt märkligt att kissa först knallblått och sedan grönt. Som tur var hade jag med mig en kasse med kallpressade juicer, eget te, kokosvatten så jag kunde göra min egen utrensning.

IMG_7122

Dessutom såg jag till att använda sjukhusets syrgas och den fina andningsmanicken. Det går framåt på sjukhusen.

Nu är operationen klar och nu ska jag bara reparera mig. Håll tummarna för att det blir bättre. Och att det här jag gjort ska kunna hjälpa andra tjejer i samma sits som jag.

IMG_7127

hejdå sängen, hoppas vi aldrig ses igen.

Ha en fin söndag. Nu ska jag göra lite pranayama.

0