About Karin Björkegren Jones

http://www.karinbjorkegrenjones.se/

Posts by Karin Björkegren Jones:

your body is tired but your mind is not

När jag var i Indien för lite mer än ett år sedan, så sa den unga massösen med de varma och starka händerna: your body is tired, but your mind is not. Igår hos akupunktören fick jag höra detsamma, fast med andra ord.
Med ett enda ord skulle man kunna sammanfatta det för obalans. Så är det nog.
Min kropp är trött. Och det är väl inte konstigt. Efter alla sjukt jobbiga cancerbehandlingar som vi människor som genomgår cancer ofta får ta oss igenom. Och så biverkningarna på det. Ja, kroppen är trött och det kommer säkert ta tid att komma tillbaka. Hitta den där balansen igen.
Jag går på den ena behandlingen efter den andra. Tar verkligen signalerna på allvar. Kroppen är trött. Men mitt huvud är piggt.
Och sånt kan ju också lura en.
Och säkert sånt som lurar de flesta människor att köra på som om det inte fanns någon morgondag. Kanske är det därför så många blir utbrända?
För att vi inte lyssnar på kroppen.
Men jag har blivit så mycket bättre på att ta det lugnt.
Idag tänkte jag vila innan min knipworkshop på Atmajyoti. Vila och ta det lugnt. Gå en promenad i höstsolen med Pino. Dricka en grön drink. Njuta av stillhet.
PÅ kontoret har vi en övervåning. Där har jag ställt en säng. Så ibland när jag suttit för länge framför datorn. Huvudet och hjärnan gått lite för mycket i spinn, ja, då masar jag mig upp på ovanvåningen och lägger mig en stund. Powernappar. Tupplurar eller Tantar som vi bestämde att det skulle heta.
Att lyssna på din kropp. Känna efter kan mycket möjligt vara det bästa du kan ge dig själv. För vem sjuttsingen tackar dig när du står där helt utsliten?

_MG_9458

Den här bilden tog Anneli Hildonen på mig, en vinterdag för lite mer än tre år sedan. Jag var helt slutkörd i kroppen efter alla behandlingar, som då inte vara klar. Vad jag inte då visste var att jag skulle få både hjärtsvikt och lymfödem. Att vila är att leva kanske borde bli ett nytt mantra?

mammon

mammon

Dessa tider. I morse vaknade jag och kände bara Jag vill inte drivas av mammon. Jag vill inte ha en massa utgifter som gör att jag måste jobba jobba jobba. Och sedan vara skiträdd för att försvara det jag äger. Jag är högst delaktig till att världen ser ut som den gör. Mitt ha-behov. Och jag vill inte. Kan ni känna så?

Jag är en sån som ”tror2 på tecken. Så läste jag Astrobloggen och tydligen är det en alldeles särskild dag på torsdag. Den uppmanar till att städa bort, bort våra psykiska sopor och överflöd, men också rent fysiskt. Vad behöver jag? Behöver jag allt det där jag tror att jag behöver?
Jag vill downsiza, för allt det andra känns så vulgärt.

För plötsligt ser man saker som blir helt absurda, som att en sångerska betalade en halv miljon för en bröllopsklänning för att se ut som en 40 årig prinsessa. Och så en riktig prinsessa som vi ”försörjer”, genom våra skattepengar och som mest verkar vara intresserad av vilken väska som är ny på Gucci. Kontrasterna.

jobbar på mina NEJ

ae4f21234c351c76306f8f56d965a014 Hur lätt är de inte att bli indragen i andras drama? Och ofta kanske upptäcka att man själv hade egentligen inget alls med det att göra. Man bara drogs in, användes som en slasktratt. En soppåse som den där vännen, bekantingen, familjemedlemmen, chefen, arbetsgivaren, kafebiträdet, eller vem det nu är man möter som vill avlasta sin ångest, oro eller irritation och använder dig som sitt verktyg. Stoppskylt.

Jag har så lätt att ta åt mig. Vilja fixa det. Känner ofta skuld över att inte räcka till och alldeles för ofta blir det på bekostnad av mig själv. Fastna där, ungefär som att man stod i tjockaste lera upp till knäna. Jag jobbar så med mina JA och med mina NEJ. Idag upptäckte jag till exempel att jag jobbar 14 dagar på raken. Jag säger JA per automatik. Mitt problem är inte JA-et, utan just att säga nej. Att lita på att med ett nej kommer kanske nåt annat. Kanske till och med något ännu skojsigare. Att vara frilansare har sina fördelar men också en del nackdelar. Nu blir det ändring på det. Från och med om 14 dagar, så måste jag ha MINST en ledig dag i veckan.

För precis som man behöver savasana efter yogapass, så behöver du vila efter ett jobbpass.

Det är ju bara det att så mycket som jag gör är så kul, så himla kul.

 

 

sånt som gör en glad

http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/11780715/800/normal/26981bee48295/24s34-yoga2-438.jpg

ganska ofta tröttnar jag på media, och vilka som får utrymme och plats. Jag la ju in Nina Åkestams fenomenala text om ingen vinner på sexualiserad reklam. Det gäller säkert detsamma när vi dag efter dag och år efter år matas av bilder av unga och vita människor. Som att de är norm. Men vad är norm? Jag har inget emot att det är unga i media, verkligen inte. Men vi som blir äldre, alla blir ju det förr eller senare förhoppningsvis, behöver också förebilder. För ni missade väl inte Optimisterna, se dokumentären. 

Se den.

http://www.nyttigt.eu/wp-content/uploads/2011/12/%C3%85ldras-med-v%C3%A4rdighet.jpghttp://www.nyttigt.eu/wp-content/uploads/2012/06/Kvinnlig-bodybuilder.jpg

Jag hoppas att jag har en stark kropp, flexibel och smidig när jag är 70 år. Att jag har ork och kraft och lust. För jag tror allt hänger ihop. Så om jag får ge ett råd till någon som är yngre, så är det att hitta någon träningsform, eller flera. Gå på danskurser, lär dig yoga, lyft lite tyngder, börja jogga. Gör det lagom och glöm inte den superviktiga vilan. Återhämtningen och ät bra mat. ta hand om dig själv.  Låter ju snusförnuftigt, jag vet. I morse läste jag det här i Aftonbladet sånt som gör en glad

För Åhlens har fattat grejen. Om det nu är så att vi blir äldre, lever längre, så måste man ju också rikta annonser och göra reklam som även den köpstarka äldre generationen gillar. För Åhlensreklamen fick mig att vilja snöra på mig springskorna. Eller vad tror du?