About Karin Björkegren Jones

http://www.karinbjorkegrenjones.se/

Posts by Karin Björkegren Jones:

il_570xN.359805529_1c1p

slow är det nya

För några år sedan var ordet yoga ett ord som man kunde lägga till för att göra nåt trendigt, ett modeord. Ett ord som fortfarande är bra om man vill sälja in något. Yogamat, bastuyoga, hotyoga, gravidyoga, mammayoga, yogga – springyoga, surfyoga, supyoga, golfyoga. För att på riktigt befästa vem man är kan man också lägga till yoga i sitt namn. Om någon skulle missa att det är yoga man pysslar med. yogagirl, yogaKarin, yoga…
Det är ju så klart också en lek med ord och något man kan skoja om och med. Men yoga är ju inte riktigt så trendigt längre. Det har blivit en livsstil. Men själva ordet yoga säljer fortfarande. Det startade ju för flera år sedan. Plötsligt översköljdes man av yogastrumpor, yogaprylar, yogasmycken. Sånt man behövde för att kunna yoga. För att vara yoga. Företag använde sig av en yogakille eller yogatjej för att göra reklam för nåt yogigt, som juice, gröt eller vad det nu kunde vara. Yoga sålde. Yoga säljer. De stora företagen startade yogaserier, yogakläder. Jag skriver in ordet yoga på google och får 497 000 000 träffar. Nu vill också alla bli yogalärare. Och varenda yogastudio har någon form av yogalärarutbildning.
Yogakriget, jag överdriver så klart, men frågan om vilken form som är den riktiga yogan, har liksom ebbat ut. Men som en vän väl förankrad i anatomi sa: ”Jag tror att yogan från början var one to one och kanske är det så, i skaderiskavseende också yogan borde läras ut”
Men det är ju ekonomi som styr.
Vad kan en yogaPT tjäna, 500-700 kr i timmen på faktura. Och ofta är ju PTn anställd av någon studio, så hon eller han får ju inte ut hela beloppet.
Men ekonomin har gjort yogaklasserna stora. Störst var väl yogagirl med 900 elever i Uppsala. Men kanske är det mer ett yogaevent?
Jag tycker Yogagirl verkar vara otroligt härlig. Hon har ju slutat med att låta folk ta bilder med henne, så istället står hon efter varje klass och delar ut kramar. One to one.
Jag kommer ihåg när jag började med yoga. Då fanns det många yogapoliser. Som gärna berättade om vad man inte fick göra om man var en yoga. Och fortfarande än idag kan folk klämma ur sig ”det där var väl inte särskilt yogiskt” om de tycker att en människa agerat, typ mänskligt.
För vad är att vara yogisk? Vad är yoga?
Vad tycker ni?

Och när vi babblar om vad yoga är, så kan vi kanske konstatera att yoga är ju inte längre trendigt. Yoga har hittat sin plattform. Men nu när världen brinner och allt snurrar behöver vi ett nytt ord.

Det nya ordet är slow.
Slow eating
Slowjuicer
Slow living
Slow yoga

Att bli långsam. Långsamhetens lov. Vår längtan efter att vara i långsamheten. Jag är dubbel mot det ordet. Jag vet att jag behöver bli långsammare. Jag vet att jag behöver lugna ner tankar. Hitta stråket av slow i hela mig. Men samtidigt, måste vi kanske agera och ta ställning till det som händer i världen och i vårt land. Tänk om allt som sker är ett sätt att passivisera oss?
Ja, herregud man kan ju bli paranoid…
Men jag gillar det här med slow.
Jag älskar att ta det piano.
Jag älskar att vara i mellanrummet. Då när ingenting händer.
Jag tänker marinera mig själv i ordet slow.
Mitt namn är numera SlowKarin.

En gång i min ungdom, barndom kanske jag ska skriva. Hade jag och en kompis en snigelklubb med 250 snigelmedlemmar. Vi namngav varenda en och skrev namnet med nagellack på deras små ryggar. kanske är det snigeln som är det nya. Snigelliv. Och snigel bär ju runt på sitt hem. Och det är många som bär runt, tvingas bära runt sina hem. I dessa dagar. I dessa tider. Så innan du tar det slow, skänk en slant till Röda korset

il_570xN.359805529_1c1p

yoga för livet

IMG_5874

Igår var jag i Askersund under dagen och hade yogakurs och pratade om Yoga för livet.Josefin som brukar jobba i Indien på vintrarna driver Yoga Askersund Hon hade ordnat så fint och det var så kul. Vi var i ett vackert missionshus långt ute på landet.
Jag älskar när det finns mer tid än själva yogan. Älskar att prata om yoga. Om vad yogan gör med en. Hur man kan ta hjälp av yogan. Att jag faktiskt, precis som yogan tror att vi måste gå via kroppen för att typ hitta oss själva. Hitta tillbaka till det vi en gång hade som vi gått vilse ifrån. Jag är alldeles för mycket upp i huvudet. Det snurrar ofta alldeles för fort. Jag oroar mig. Idag är jag inte lika rädd som jag var förr i tiden för de där stunderna när jag dras ned, eller upp. För jag har hittat ett verktyg som hjälper mig, jag behöver yogan för att landa. För att hitta tillbaka in i mig själv. Men jag behöver också den där nerven, det där som driver mig framåt. Det som ger mig jobb. Jag behöver mina toppar och mina dalar, min utmaning är och kommer nog alltid att vara att vila i mellanrummet. För att landa.
Men om man har världens roligaste jobb. Och om man älskar att jobba, ja då är det svårt ibland att säga. Nej, Karin nu tar du en hemmadag och bara tar det lugnt. Men oj vad jag har blivit bättre på det där.

IMG_5869

I morgon skickas den här pärlan till tryck. Här kan du läsa om den och bevaka den
Det blir min tolfte bok (eller trettonde beror på hur man räknar…)Det känns ju helt otroligt att jag gett ut så många böcker. Den kommer ut i januari 2016 och jag är så glad. Tack alla inblandade för att vi rott det här projektet iland. Mest av allt vill jag tacka den här stjärnan.

IMG_5876

Kan det ha varit 2003, eller 2004. Vi blev ihoptussade av tidningen Tara. Jag skulle göra ett yogareportage för den tidningen. Det var början på en lång jobbvänskap. Så många reportage vi gjort. Som journalist har det alltid varit så tryggt att ha med dig på olika jobb. Du har fått oroliga tjejer, fotoovana kvinnor att känna sig trygga framför kameran och när de väl sett resultatet har de också känt sig nöjda. Människor som delat med sig av en historia som senare blivit en intervju i någon veckotidning. Vi har gjort sju eller åtta, beror hur man räknar böcker ihop. 12 yogadvdomslag. Du följde mig också under alla cancerbehandlingar. Du såg mitt ärr på bröstet före någon annan utanför vården. Du har sett mig i alla situationer och du har alltid stått kvar. Herregud just nu känns det som att jag inte kan tacka dig nog, Anneli.

Anneli har plåtat mig så mycket att det är typ larvigt. Anneli kan varenda rynka på mig. Ibland säger hon lite på skoj att jag typ ”anstränger” mig mer när någon annan fotograferar mig. Men Anneli vet också hur jag tycker att fotograferingar ska gå fort. Så man får tid till det andra härliga. Praten, planeringen, gå i affärer. Vi har lärt oss att jobba ihop. Någon frågade om vi bråkade o tjafsade ofta. Nä skulle jag vilja säga. Smidigt. Skojigt. Det är inte ofta vi är på bild ihop. Anneli vill helst inte bli fotograferad. Men här ovan fick jag till en solnedgångsbild. Tack Anneli för ännu en bok ihop. Och för allt skoj vi har. Snart har vi aw på jobbet. Cavan är på kylning.

IMG_5488

Bildtext: Här åker vi nedcabbat på Mallis

Och som av en händelse så kommer Yoga för livet för kvinnor 40plus ut i en nyutgåva i november.

9789113070261_200_yoga-for-livet-for-kvinnor-40-plus_haftad

1280@80

alternativa samhällen

1280@80

Läser det här:
Forskare: Solkräm hotar slå ut korallrev

Solkräm orsakar enorm skada på korallrev världen över och hotar att helt förstöra dem i framtiden, varnar forskare. Det är ämnet oxybenzone, vilket finns i mer än 3 500 solskyddsprodukter, som orsakar stora skador på reven. Oxybenzone förstör korallrevens DNA och stör hormonproduktionen, enligt en studie som publicerats i tidskriften Archives of Environmental Contamination and Toxicology. Effekten blir att korallerna sluter in sig och dör.Ämnet, som även finns i schampo, läppbalsam och mascara, sprider sig i vattnet när insmorda solbadare tar sig ett dopp men också via spillvatten. Uppskattningsvis mellan 6 000 och 14 000 ton solkräm släpps ut i områden med korallrev varje år.

Vårt vatten. Låt oss värna om naturen.

Jag har skrivit det förr. Tror inte på solkräm. Brunhet i sig är ett skydd. Om man är ljushyad är det bra om man solar med förstånd. Jag brukar börja med en kort stund i solen och försiktigt bygga upp ett skydd.

Nyheterna vi får. Bränderna. Världen som brinner. Det skapar sån oro i mig. Det skapar oro i oss alla. Min fascination för samhällen som brutit sig loss och ur ”vårt” sätt att leva är större än någonsin. Järna, Auroville, Christiania (fast om vi skippar knarket). Det är obehagligt att gå runt med de här undergångskänslorna. Vill ha tillbaka känslan av att allt är möjligt. Tankarna och drömmarna från när jag var barn. Solidaritet. Empati. Demokrati. Lagomhet, att skillnaderna mellan människor, dvs ekonomi inte var så olika. Fred. Bort med roffarmentaliteten. Jag tror jag flyttar ut på landet.

Tipsa mig gärna om andra alternativa platser på jorden.

Och BLI MEDLEM i Naturskyddsföreningen.

IMG_2668

för mycket att ta in

Det är för mycket att ta in. För mycket. När jag som vuxen inte ens kan sortera mina egna känslor och tankar om det som händer i Sverige, i världen. När jag inte förstår.
När jag inte fattar.
Hur ska barnen förstå.
Kan man ens förstå.
När man önskar sig en tidsmaskin som man kan åka tillbaka till den där punkten, den där stunden när det togs fel beslut. När var det. Vad hände.

Jag vet bara att jag har för mycket oro i min kropp. Rädsla.

Oro är att bjuda in rädslan samtidigt som man försöker hålla den borta. Jag vet ju det. Men det påverkar. Jag gör mina andningsövningar på morgonen. Jag sjunger mantrat som ska beskydda mig 108 gånger, för att det talet sägs vara magiskt. Jag gör min yoga. Och jag tackar min kropp och lägger in min egna ord, min egen bön om försoning, om kärlek till de jag älskar. Om kraft och styrka.
Men just nu vill jag bara ligga ner. Så nära jorden jag kan.
Vara i naturen.

IMG_2668

IMG_55751

hormoner, yoga och yogapyssel

Igår fick jag hem senaste Mmagasin och kolla vad fint vårt Hormonyogareportage blev. Tack för det. Ibland är det väldigt lätt att göra fina reportage, som det här. Jag och Anneli var på Mallorca hos Petra som också driver SANTANI. HOn har ett helt fantastiskt hus i en by som heter Cala Llombard. Petra designar de här ursköna härliga yogaplaggen. De jag numera helst vill sova, leva och träna i.

IMG_5859

IMG_5860

IMG_55751

HÄR kan ni läsa om ett härlig Hathayoga och yogapysselretreat på Mallorca i maj. Det blir så mysigt och maxantal har vi satt på femton personer. Så först till kvarn är det som gäller.

FullSize88Render

Låt hjärtat vara med

Jag har fått så många mejl och meddelanden efter gårdagens inlägg. Att vara under behandling är en så utsatt situation. Jag är fullständigt medveten om att det är stressigt och att det är ett tufft jobb för all vårdpersonal. Med alla indragningar inom vården. Och trots en stressig situation har jag träffat så många änglar på sjukhusgolvet. Så fantastiska personer som gjorde hela skillnaden. För nog kommer man ihåg empatin, den varma handen, klappen. Jag har hållit flera sjuksköterskor, vårdpersonal överhuvudtaget i handen vid olika undersökningar. Jag vet inte om det tagit längre tid för dem, men det har definitivt gjort det enklare för mig. Men det är sant. Den här stressen och den här inre oron som vi är många som går runt och bär på, den är inte bra. Kan det ens komma nåt bra ur stress? Läste den här artikeln. Stress och utmattning syns i hjärnan Jag säger bara hjälp. Undra hur min hjärna ser ut…

Det finns de som säger att vi går in i hjärtats tidsålder. Jag har aldrig kunnat gå någon annanstans än ditt hjärtat leder mig. Även om mycket analyseras för mycket. På italienska heter hjärtat coure. Courage betyder mod på engelska och kommer från latinets cor. Hjärta och mod hänger ihop. Jag tycker det är en fin tanke.

FullSize88Render

Igår läste jag också den här fantastiska artikeln: Spektakulär studie på hjärtsvikt och kosttillskottet Q10

Jag fick hjärtsvikt av cancerbehandlingarna. Framförallt av herceptinbehandlingarna.Herceptin påverkar hjärtat. Mitt hjärta var nere på 30 procent av sin kapacitet. Jag var trött, orkade ingenting, vilket i sig är förståeligt efter de här tuffa cancerbehandlingarna, vi som drabbats av cancer går igenom. Min kropp band en massa vätska och jag blev andfådd av minsta lilla. Ni som följt mig, vet också att jag blev väldigt tråkigt bemött av en hjärtexpert på KS, som typ krävde att jag skulle ta de två mediciner ha skrev ut för mitt hjärta. Men eftersom jag var där på grund av en biverkning, så tog jag reda på allt om de medicinerna han ordinerat.(du googlar på Fass) Ja, vilka biverkningar de hade. Det var biverkningar som njursvikt, lågt blodtryck (jag som redan har extremt lågt blodtryck) och faktiskt sämre hjärta. Jag blev så rädd och så ledsen. Men bestämde mig för att göra allt för mitt hjärta.

Jag tog hjälp av hypnos av psykoterapueten, hypnosterapeuten och dramapedagogen Inger Lundmark. Varje dag i några månader lyssnade jag sedan på en inspelad guidning där jag gick på en upptäcktsresa inne i min kropp. Jag kände in i märg och ben hur min kropp väcktes till liv, hur vi faktiskt jobbade tillsammans. Det var inte kropp och själ, utan mera kropp med själ.

Jag började med kettlebells och svingade den där tyngden för att pumpa hjärtat och jag började dricka gröna drinkar.

Min vän Patrick Wahlberg tipsade om Q10 från Innateresponse. GREATLIFE
Det tog ett halvår, så var mitt hjärta normalt igen.
Jag köper bara mina kosttillskott från Greatlife och här kan du läsa Varför

Och vet ni, ni får 10 procent på ert första köp på Greatlife om ni går in HÄR och skriver in YOGAVITA i kampanjrutan.

Å vad jag älskar att utvecklingen går framåt.

patientupproret

I morse fick jag den här kommentaren på bloggen:

”Igår blev jag en jobbig patient på strålbehandlingen, tror jag. Har hållit tyst 14 gånger, men igår tog jag bladet från munnen. Gillar inte att INGEN har frågat om biverkningar, ingen har fattat att nya personer (särskilt av motsatt kön) ska hälsa när man har kläder på sig och inte när man ligger naken och utsatt på bordet, etc. Efterlyste mer empati och mindre okänslighet. Varför får man inget att skyla sig med? Vandringen med bar överkropp fram till bordet medan de tittar på känns obehaglig. Ovärdig behandling.”

Först blev jag glad för att jag kanske ingjutit lite hopp, lite extra kraft i någon som vågat säga vad hon känner. Så samtidigt blir jag ledsen, eftersom jag också vet hur jävla utsatt man känner sig. I den där situationen. Innan man själv vant sig vid sin nya kropp, ska man klä av sig inför folk man inte känner. det är en så utsatt situation. Idag kämpar jag med att få tillbaka kärleken till min kropp, som varit så i händerna på andra. Och jag säger det igen. Jag kommer ihåg varenda hand och hur de tog i mig under alla cancerbehandlingar.

_MG_9871

_MG_9921

_MG_9903

_MG_9846

Kanske startar vi det stora patientupproret? Men om vi inte säger hur det känns, eller hur vi vill bli behandlade så kanske man inte fattar. Hurra för alla som orkar ta kampen. Du gör det ju inte bara för dig själv. Du gör det för alla som kommer efter. Så brukar jag tänka när jag ”kräver” något, det blir alltid enklare.

Bilderna är från julen årskiftet 2012-13, då jag strålades varje dag i fem veckor. Vissa dagar dubbelt, eftersom vårdpersonalen skulle ha ledigt. Det är så klart Anneli Hildonen som tagit bilderna

lymfsystemet

våga vara jobbig

lymfsystemet

Jag får många mejl. Tack snälla snälla ni. Men ibland blir det för svårt. Många svåra frågor som jag har just svårt att svara på. Jag kan inte råda och kommer inte råda någon att sluta med någon form av behandling. Det beslutet måste man själv ta. Jag skulle önska, i dessa Cancerfondstider som det ibland känns att oktober månad är. Att man faktiskt forskade mer på antihormoner, vilka bröstcancerdrabbade kvinnor som VERKLIGEN blir hjälpta eller behöver äta de här tabletterna i alla dessa år som man rekommenderas. Oftast fem år men ibland uppmanas kvinnor att äta dem i tio år. Jag får så många mejl om just det. Mejl från kvinnor som vill sluta äta dem för att de mår så dåligt. Antihoromoner för med sig så många jobbiga biverkningar. Blodpropp, artros och ingen sexlust.
Men ingen vill väl ha tillbaka sin cancer, därför vågar inte kvinnor sluta äta dem. Men återigen, man har hittills inte tagit reda på VILKA kvinnor som blir hjälpta. Så en stor grupp kvinnor äter dessa antihormoner i onödan. Det är fullständigt onödigt. Så Cancerfonden, jag utmanar er. Stöd en sån forskning som visar på VILKA kvinnor som blir hjälpta. Hög tid inte sant?
Jag slutade med antihormoner, eller jag åt dem aldrig. Jag vet inte om jag gjort rätt. Och det var ett fullständigt vidrigt beslut att ta. Men jag tog det. Men det var ingen som rådde mig. Jag kan inte och kommer aldrig råda någon att göra som jag.

Här kan du läsa om cancerdoktorn som retar upp

Allt handlar om det egna beslutet, om att välja men också om att ifrågasätta. Om jag kan ingjuta lite mod, lite känsla av att man inte är i händerna på någon, så blir jag glad och stolt. För man får ifrågasätta läkare, etablissemang. Jag säger inte att det är enkelt. Men man får. Om man känner att nåt inte känns bra, kan man det. Jag har alltid varit en jobbig jävel. Jag har alltid haft svårt för auktoriteter. Ej, heller aldrig velat bli en guru eller att någon ska höja mig och sätta mig på en piedestal. Så mitt råd är alltid. Jag är expert på mig och du är expert på dig. Yogan har hjälpt mig massor med det. Yogan har gjort mig lyhörd för mig själv och mina behov.
Jag följer min inre tro. Mitt hjärta. Det är inte alltid bra. Jag gör inte alla rätt. Verkligen inte. Men, jag måste göra det på mitt sätt. Jag vet att jag varit en jobbig patient. Jag har ifrågasatt. Jag har krävt. Våga vara en jobbig patient. Ta reda på så mycket du kan, konkreta saker.
Bara det HÄR i läkartidningen säger mycket. jag har tipsat om den här boken förut.
Ett beslut jag tagit, det är att inte stödja Cancerfonden och det på grund av texten innan. Jag väljer att stödja Naturskyddsföreningen i väntan på en mer alternativ fond. Jag tipsar alltid om Läkare för framtiden. För jag tror att vi behöver både och. Vi behöver akutvården. Vi behöver läkare som vågar tänka utanför sitt eget expertområde. Tänk bara hur styvmoderligt man behandlat lymfsystemet. Lite som att det är en kvinnogrej, att vi inte vill ha celluliter. Men tänk om det är så att celluliter i sig inte är så bra. Att det är stagnation. Inom den kinesiska medicinen men också inom ayurvedan pratar man om flödet. Hur viktigt det är i hela kroppen. Jag hade inte vetat, eller tagit reda på hur viktigt flödet faktiskt är innan jag drabbades av lymfödem. Nu vet jag mer. Och bara för några månader sedan upptäckte man en otroligt viktig sak inom vetenskapen. Inom medicinen. Lymfsystemet är en kroppsdel. Men hallå…
DET har man inom den alternativa medicinen alltid pratat om.
Kroppen är ett sånt fantastiskt maskineri. Alla delar behövs. Alla delar är lika viktiga.

Börja samarbeta någon gång. Men kanske är vi på väg? Årets nobelpris i medicin gick till kinesiska forskaren Youyou Tu. Heja heja.

Sofia_2.tif Bildtext: det här är Patanjali. Han anses som hathayogans grundare. Den här bilden är tagen av Anneli Hildonen och du hittar den i min första yogabok Yoga för kvinnor Som kom ut som nyutgåva förra året.

I morse när jag slog upp min dator hade jag fått det här härliga meddelandet på facebook från en kvinna. Tack för att du berättade. Det gjorde mig så glad.

”Vet du.. jag är en hemma yogare. Har alltid tyckt att det är lite knepigt med rotlåsen. Så tittar jag på en av dina knipvideos idag. Nu spänner jag inte rumpan tjoho nu lyfter och håller jag perineum. Tack”

Här kan du träna knipet med mig

hon har hängt med

ända sedan jag var liten har den här tavlan följt med mig. I alla flyttar. I varje rum jag bott. Jag vet inte vad det är med den här tavlan som jag så mycket tycker om.
Jag vet bara att den hängt med.

SAMSUNG

Tavlan hänger nu på landet. Där vi just nu också är. Vaknade i morse med att frosten låg som ett vitt täcke på marken. Nu börjar den kalla perioden.
Jag har så svårt för att frysa. Skulle hellre sitta lite så här. Smånaken och kolla navelluddet.

p.s det var superhärligt på Hasseludden. Jag klarade det. Jag duschade naken (eh, det gör man ju alltid) på en offentlig plats. Jag låg naken i en av de där varma baden. Ett steg i taget mot att känna mig helt fri i min nya kropp. ds.

FullSizeRende77r

livet efter mensen

IMG_5807

Förra året var jag med i boken Hej klimakteriet. Det är en viktig bok. Den handlar om kvinnans andra pubertet. För det är så det känns. Precis lika lite sedd som man kände sig som pubbetjej, ja, så lite sedd kan man känna sig som klimakterietant. Men något verkar vara på gång. Den där frigörelsen som på nåt sätt kom av sig.

maj_fant

Jag är så glad att jag fick jobba med Maj Fant. Jag jobbade i tre säsonger på Tv4 i redaktionen på tv-programmet med samma namn. Maj var en så karismatisk kvinna. Det där stora leendet. Det smittande skrattet, och det stora djupet i henne och så den där blicken man fick. Hon var genuint intresserad av en. Hon berättade om 60-talet. Om de här kvinnoträffarna i Danmark när kvinnorna tittade in i varandras vaginor med hjälp av spekulum. Om behåar som slängdes om den fria sexualiteten. Om att ta tillbaka makten också via kroppen. Jag var så fascinerad. Jag hade precis fött Mira, bara några år tidigare och skickats hem med en lapp som det stod KNIP på och jag fattade ingenting. Jag tyckte det var så häftigt och härligt att prata med en äldre kvinna om sex, underlivet och livet. Och hennes uppmaning att titta på sig själv i spegeln. Jag kände att Maj ville att vi unga kvinnor skulle må bra. Jag har alltid haft äldre kvinnor än jag själv som förebilder. Maj var definitivt en sådan för mig. Är definitivt en sådan för mig. Hon togs alldeles för tidigt ifrån oss i den här jävla skitsjukdomen ALS.

men hennes kraft. Hennes smittande glädje och hennes klokskap som hon förmedlade med sådan värme den bär jag med mig. Jag tror nämligen vår frigörelse börjar där. Mellan våra ben. Det finns en sån kraft där. En otrolig kraft. Ni som gått min knipworkshop vet hur mycket jag pratar om det. Och jag tror att de flesta också känner det efter den där två timmars workshopen. Därför blir jag extra glad för de här mensbloggarna. För kraften hos yngre tjejer (än jag) som skriver och pratar om vårt kön. Heja Heja. Heja fittan, heja snippan

snippa_omslag_jpg-280x401

Som den här fina boken, som jag måste köpa.Här kan du läsa om den: En snippa om dagen

Och ändå, trots att det är på gång. Så är så många kvinnor lite tagna på sängen vad gäller klimakteriet. Så också jag. Och det är precis som puberteten olika. Så många olika känslor, så många olika ”biverkningar”. Så olika. Och ändå förhållandevis tyst. Kanske ska starta en klimakterieblogg. Jag vet vad den ska heta Livet efter mensen…

OCH HÄR KAN DU ANMÄLA DIG TILL KNIPWORKSHOP I STHLM 19 FEB, KNIP EN PLATS, DE BLIR SNABBT UPPBOKAT

FullSizeRende77r

Fotona på mig är tagna av Anneli Hildonen