About admin

Posts by admin:

ni är ägda

Har retat upp mig på en krönika av Cissi Wallin Här kan du läsa den

Jag UNNAR mig att dricka gröna juicer. Jag UNNAR mig ett hälsosamt liv. Folk som känner mig vet att jag älskar mat och att jag blir sur om jag äter något som inte är gott. Jag älskar god mat. Och jag VET vad bra mat är. Jag är bortskämd sedan barnsben av att äta lagad mat från grunden och med bra råvaror. Dessutom har jag levt i många år i Italien och italienare vet vad som är bra mat. Jag vågar säga att de flesta svenskar inte vet det. De flesta svenskar nöjer sig med halvfabrikat och helfabrikat och jag vet, man har inte alltid tid att laga mat från grunden. Man har småbarn och man har ett stressigt jobb. Men italienare är bra på mat. Det italienska köket är nog det bästa i världen.
Upptäcker här hur jag förklarar och förklarar.
Men jag är så trött på att alltid behöva svara upp mot ett helt etablissemang som gång på gång säger att vi hälsomänniskor inte unnar oss. Att vi späker oss. Att vi är överdrivna. Att vi är fanatiker, att vi tvingar på våra barn en livsstil som inte är bra. Att barn minsann inte mår dåligt av lite socker hit eller dit.
Jag har sån lust att säga Sköt dig själv och skit i andra så nu gör jag det. Det är ni som är ägda. Ni som inte ifrågasätter var maten kommer ifrån. Ni som styrs av Mcdonalds och Fazer och Nestle och allt vad de stora livmsedelsjättarna heter. Ni pratar om bra mat och kostvanor som Livsmedelsverket stiftat. Men var tror ni Livsmedelsverket får sina råd ifrån?
Jo, EU. och var tror ni de råden kommer ifrån? För stämmer det här, så är ni ägda
Smaka på den istället.
Här kan du också läsa i Svd

Ni borde fassiken vara glada för att det finns människor som aktivt ifrågasätter hur mat produceras och de råd och rön som livsmedelsverket och andra prånglar på oss i tid och otid. Människor som inte tycker att maten i skolorna och på dagis håller måttet, så att din unge förhoppningsvis får växa upp med bra och näringsrik mat i skolan.  Människor som inte vill att sina barn ska äta mat med tillsatser och E-ämnen och allt vad det nu är. Det gynnar bara dig hela den här så kallade hälsotrenden.

Här sitter jag och UNNAR mig en rossojuice från Kallpressen  efter att ha blivit plåtad en hel dag för ett tidningsjobb. den här juicen är gjord på äpple, fänkål. morot, selleri, citron, rödbeta och Himalayasalt. Och vet ni den är så sjukt god OCH ger energi. Precis vad jag behöver.

ingen vinner på sexualiserad reklam

Så väldigt bra av Nina Åkestam
Här kan du gilla hennes fb-sida

God morgon Stockholm, får det vara lite meningslös sexism till kaffet?

Varje gång jag kritiserar den här typen av reklam (som just nu sitter i
tunnelbanan) brukar jag få frågor av typen ”men vaddå, får man inte
visa upp underkläder i reklam eller?”. Och svaret är jo, det får man.
Sverige har ingen lagstiftning mot underklädesreklam. Företag får göra
precis som de vill. Däremot får jag också tycka
vad jag vill, och jag tycker att den här typen av reklam är onödig,
ansvarslös och fel. Jag vill inte förbjuda den, men jag vill förklara,
miljoner gånger om det så behövs, varför människor som jobbar med reklam
bör undvika den här typen av bilder.

Det inte underkläderna
eller nakenheten i sig som är problemet. Det finns tusentals sätt av ta
en bild, och det leder till tusentals olika saker. Problemet med den här
typen av reklam är alltså inte VAD den visar, utan HUR den visar det.
Kvinnornas kroppar, poser och ansiktsuttryck gör att de är
sexualiserade. Och nej, det är inget fel på sex eller sexig, men
sexualiserad är något annat. Det är när personen på en bild inte ses som
en person, utan som ett verktyg som finns till för andra. Bilderna är
också objektifierande (exempelvis genom att de visar liknande bilder av
olika kvinnor på rad, och därmed gör dem till saker snarare än
människor) och stereotypa (eftersom de visar en enda typ av kropp och
uttryck).

Okej, men vad är då problemet med det? Om du är
vuxen man: antagligen inget särskilt. Forskning visar att män som ser
stereotypa kvinnobilder i reklam går vidare med sina liv ungefär som
vanligt. Unga män brukar få en tillfällig dip i självförtroendet och
känna sig missnöjda med sina kroppar. Är du kvinna, däremot, är risken
stor att din hjärna helt omedvetet gör något som kallas
stereotypaktivering: du blir påmind om att du är kvinna, och att som
kvinna förväntas du vara smal, snygg och sexig. Det är idealet. Och även
om du själv egentligen inte håller med om det, riskerar du att reducera
dig själv till en stereotyp. Du blir helt enkelt påmind om vad du, som
kvinna, borde vara bra och dålig på, och börjar agera därefter. Studier
har visat att stereotypaktivering leder till att kvinnor tillfälligt
blir sämre på matte och mindre sugna på ledarskap efter att ha sett
stereotyp reklam. De får också sämre självförtroende, vilket gör att man
blir mindre benägen att köpa något från varumärket som gör reklamen som
får en att må dåligt. Kvinnor som får se det här på vägen till skolan
eller jobbet blir alltså sämre på det de gör OCH mindre sugna på att
köpa underkläder. Alla förlorar.

Alltså: alla får göra som de vill. Men vad man får och vad som är smart är två helt olika saker.

*** Ni som har frågat om referenser till studier, här är ett urval***

Davies, Paul G., et al. ”Consuming images: How television commercials
that elicit stereotype threat can restrain women academically and
professionally.” Personality and Social Psychology Bulletin 28.12
(2002): 1615-1628.

Davies, Paul G., Steven J. Spencer, and
Claude M. Steele. ”Clearing the air: identity safety moderates the
effects of stereotype threat on women’s leadership aspirations.” Journal
of personality and social psychology 88.2 (2005): 276.

Davies,
Paul G., and Steven J. Spencer. The Gender-Gap Artifact: Women’s
Underperformance in Quantitative Domains Through the Lens of Stereotype
Threat. Cambridge University Press, 2005.

Fredrickson, Barbara L., and Tomi‐Ann Roberts. ”Objectification theory.” Psychology of women quarterly 21.2 (1997): 173-206.

Richins, Marsha L. ”Social comparison and the idealized images of advertising.” Journal of consumer research (1991): 71-83.

Och forskning om mansbilder i reklam (tyvärr inte lika vanligt):

Martin, Mary C., and James W. Gentry. ”The role of esteem-relevance and
perceived control in determining the effects of physically attractive
models in advertising on female and male adolescents.” European Advances
in Consumer Research 3 (1997): 82-89.

Rohlinger, Deana A.
”Eroticizing men: Cultural influences on advertising and male
objectification.” Sex roles 46.3-4 (2002): 61-74.

jag läkte

Jag märker att jag drabbas av tiden. Vår tid just nu. Av det som händer runt omkring oss. Om flyktingbåtar, om rasismen som ökar och där det plötsligt blivit rumsrent att säga saker som tidigare inte vädrades, eller yppades, folk som använder n-ordet som någon sorts rättighet. Om att vakna mitt i natten med oro och ångest i hela kroppen, för att det är vad som händer. Ren reflex när jasplan övar krigsföring ovanför Stockholm. Å, då har jag aldrig varit med om krig. Jag är skonad, men jag är så medveten om att det är vardagsmat för så många. Så många som lever i krig eller i sviterna av ett krig. Vad kan jag göra, denna fråga som liksom växer sig större. Ja, vad kan jag göra?
Jag tänker på min oro. Den där inre oron som finns i mig och funnits sedan jag var liten flicka. Rastlösheten, det snabba.
Nerven i mig. Det som både är bra och ibland dåligt. Det finns alltid två sidor av samma mynt. Så mycket tid jag lagt och lägger på att utforska mitt inre. Leta reda på och hitta rätt.
Så någon som sa att ångest inte finns bland naturfolk.
Och ångest som nästan verkar vara vår tids sjukdom, i alla fall om man tittar på konsumtionen av medicin som just dövar ångest.
Varför får vi ångest? Om det nu är så att ångest inte finns bland naturfolken. Vad gör de som vi förlorat?
Tänker på en kompis, Linda Västriks film De dansande andarnas skog. Hon levde med pygmeer i Kongo. Där finns en scen med en kvinna som förlorat sitt fjärde  (?) barn vid födseln. Och hennes direkta sorg. I dagar, tror veckor, kanske till och med längre tog hon ut sorgen. Ledsenheten. Hon grät som ett barn. Låg på marken. Gick in i djungeln och låg där och skrek. Hennes by höll hela tiden uppsikt på henne. De tröstade inte, utan fanns där. Tills en dag någon sa till henne, nu är det klart. Och då var det det.
Tänk att få gråta klart. Utan att tröstas. Utan att få gråta så där mycket att man tömt bägaren. Men hur vi tröstar, torkar tårarna på någon som gråter. Eller kanske framförallt på ett barn, för det är ju redan där vi lär oss sättet att sörja. Gråt lite, bli tröstad, torka tårarna och var som vanligt igen.
Sorg ska fort gå över, lika fort som vi anser att en sjukdom ska går över, en förkylning. En dag, en enda dag har vi råd och tid att vara hemma från jobbet om vi blir sjuka. Men vi behöver längre tid att läkas. Vad hände med den där veckan man alltid var hemma när man var sjuk när man var liten. Vad hände med att vara feberfri?
Det är många som säger till mig att jag tagit det här med bröstcancern rätt. Att de har flera vänner som blivit sjuka och som blivit, ja vad ska jag säga bittra, deprimerade. Personlighetsförändrade.
Återigen, vi ska komma över en dom, en dödssjukdom. Ett trauma snabbt. Vara tillbaka som om inget hänt. Och vi känner också så klart förväntan, nu ska vi vara färdigläkta. Nu ska allt vara över. Nu är nytt. Jag har varit två gånger på Vidarkliniken. Jag läkte stora bitar av mig själv där. Det var fullständigt nödvändigt. För mig betydde Vidarkliniken enormt mycket i min cancerrehabilitering. Tyvärr
finns det en risk att den möjligheten försvinner. Skriv gärna på för att
möjliggöra för oss som vill ha möjlighet att använda oss också av
komplementär medicin för att läkas. Skriv under här

När livet drabbar mig. När allt går för fort, då längtar jag till Vidarkliniken. Till att få det där lugnet i min kropp. Lugnet som sprider sig. Den här bilden togs på Vidarkliniken, andra gången jag var där. Jag tror nästan det är en av de vackraste bilderna på mig. Jag ser lugnet. Tack Vidarkliniken ni läkte mig och det glömmer jag aldrig.

sunday mood

Om man vill sockerdetoxa. Äta mera grönt. Eller ät helt enkelt enligt principen Clean eating. Då måste jag säga att min bok 21 dagar till ett friskare och lättare liv är ett mycket bra köp. (KÖP HÄR)

21 dagar till ett lättare och friskare liv (inbunden)

Du kommer inte att ångra dig när du börjar vandra dina första steg mot ett grönare liv. Det är mycket möjligt att mitt grönare liv är min allra bästa investering. Jag brukar ju säga att yoga är det. Hm, kanske båda.

Efter min långa pranayama och japamediation i morse. Yogade jag och sen blev det frukost på 2 avokado, kokosolja, lite mandemjölk, en tsk gurkmeja och så fantastiska underbara Reds från Greatlife

Resveratrol Red

Du vet ju att du får 10 procent rabatt på ditt första köp på Greatlife om du skriver in YOGAVITA i kampanjrutan