behöver jag säga…

10391428_10153150983441823_9196010788543054667_n Bildtext: Hittar den här gamla bilden från 2000 från en artikel i tidningen Voice som jag var chefredaktör för. Det står: ”Vid 36 års ålder har Karin fått ihop den snälla flickan med den arga.” Nä, det stämmer inte jag är nog mer arg nu, arg över orättvisor och annat jävelskap.

Vården är inte rättvis.
Inte jämlik, fassiken vad tröttsamt det är att behöva tjöta om det.
Låt oss bara stanna en stund vid till exempel SKÖLDKÖRTELN läs här och vad den lilla rackaren kan ställa till det i kroppen.

Över 400 000 svenskar är diagnostiserade med en rubbning i sköldkörteln. Sköldkörteln är en körtel som sitter under struphuvudet på framsidan av halsen. Förenklat kan man säga att sköldkörteln sätter takten på ämnesomsättningen i kroppen, och det är viktigt att den fungerar för att man ska må bra.

Alltså du läste rätt över 400 000 svenskar är diagnosticerade. Så tänker man mörkertalet, dvs alla som ännu inte fått en diagnos. Som kanske går till läkaren och klagar på trötthet och ledsenhet och läkaren vips trollar fram receptblocket och skriver ut SSRI-preparat och vet ni problemen blir värre… Hur många är de? SAKER ATT UNDVIKA OM MAN HAR HYPOTYREOS

Behövde jag säga att det är främst kvinnor som misshandlas så i vården?
Behövde jag det, eller förstod ni direkt att det var mestadels kvinnor som lider av detta problem som liksom viftas bort?
Förmodligen inte. Jag tror vi är så vana att inte bli tagna på allvar. Att vi liksom redan innan besöket hos läkaren antingen ger upp, eller bestämmer oss för att stånga pannan blodig för att bli tagen på allvar. Båda lika jobbiga och ledsamma och framförallt ORÄTTVISA.
Jag är trött på orättvisa.

Det har visat sig att jag är en av dem kvinnorna som har underproduktion i sköldkörteln. Jag orkar inte dra hela historien, inte nu. Sen kanske.
Just nu väntar jag fortfarande på att alla mina prov från WERLABS gå in här och läs som jag tog igår ska bli klara. Och att en läkare ska svara på mina testresultat. Jag hoppas så klart att mina prover ska vara finfina och visa på att sköldkörteln mår bättre. Jag försöker läka alternativt alltså utan att behöva medicinera. Jag är så rädd för biverkningar och det har alla syntetiskt framställda läkemedel. Därför behöver vi också alternativ.

I våras när jag gjorde mitt första werlabstest, och det visade på hypotyreos. Då gick jag med i olika grupper på facebook där man just ”pratar” sköldkörtelproblem.
Behöver jag säga att det är mest kvinnor där?
Behövde jag det?
Kvinnor som inte blir tagna på allvar för sina problem. Kvinnor som inte vet var de ska vända sig?
Kvinnor som mår så inihelskotta dåligt, men som liksom tvingar sig själva till att fortsätta tuffa på, fast allt, precis allt känns förjävligt. Många som lider av svårigheter att sova. Som vaknar på nätterna, oron i kroppen, allt sånt där som läkaren liksom viftar bort och antingen säger att de ska äta SSRI-preparat eller så den gamla vanliga slagdängan: ”Det är klimakteriet”.

Jävlar i mig vad jag är trött på att kvinnoproblem liksom mestadels viftas bort. Att kvinnor inte ska tas på allvar. Att våran smärta, trötthet, deppighet inte värderas lika högt som om det vore en mans.
Att vi har en växande skara kvinnor (och män) som lider av antingen underfunktion eller överproduktion i sköldkörteln är ett problem. Men varför pratar vi så lite om det? Och vart ska vi vända oss?

Problemet är också att det finns bara ett preparat som skrivs ut för oss som har underproduktionLEVAXIN. Det finns andra preparat på marknaden men det skrivs inte ut. Jag läser på facebook om tjejer som vill få alternativen som beställs från Usa utskrivna. Men läkaren vägrar. Själv vill jag bara ha biverkningsfria mediciner, så jag försöker att läka mig själv alternativt och hujademej vad det kostar.

LÄS HÄR VAD MIA LUNDIN SKRIVER om hypotyreos.

Så nu behöver jag er hjälp. Jag tycker ni är ganska dåliga på att dela med er. Jag har ställt frågan förr, inte om sköldkörtelproblem, men om jag slänger ut en fråga så svarar ni inte. Jag vill ha tips och kunskap och skitbra råd. Vi måste dela med oss av goda erfarenheter och om vi träffat läkare som tar en på allvar. Hur ska det annars bli en förändring? Var ska människor vända sig om man får problem med ex sköldkörteln?
Känner ni till någon enhet?
Nåt sköldkörtelcenter?
Vad sjuttsingen som helst.

För det är ju ofta det, det hänger på. Att man hittar rätt med sina problem. Att man träffar någon som lyssnar och som kan hjälpa en. Och när jag läser på facebook verkar de flesta fortfarande leta efter en läkare som tar deras problem (läs diagnos) på allvar.

Och JA, jag kommer att berätta mer om mina werlabsprover, så fort jag fått alla svaren.

Puss och kamp

14581364_529741453887245_3033290801899065956_n