Så här skrev Jonas Gardell i en statusuppdatering på facebook för ett par dagar sedan:
Märker att många blir provocerade av att jag nämner Gud i en statusuppdatering. Sug på den här då:
Jag tror att vi är av Gud skapade, av Gud älskade, av Gud önskade, av Gud upprätthållna och av Gud välsignade. Att vem vi än är, vad vi än gör är vi aldrig helt och hållet övergivna, aldrig helt och hållet ensamma. För Gud är med oss.
Fattar faktiskt inte. Blir folk provocerade av det? Blir du provocerad av det?
Jag är inte religiös i den benämningen att jag tror på någon religion. Men jag har en förkärlek för kyrkor, tempel, mosker. Religiösa platser. Jag fascineras av att vi har den där önskan om att hitta rätt. Jag tror på en Gud men jag tror också att vi alla bär Gud inom oss. Att vi alla faktiskt är Gud, om vi tillåter oss. Men som vi går vilse ifrån. För att vi låter Mammon styra, rädslor styra. Om man lite snabbt ska summera vad yoga är, så är det just det tänker jag.
Jag yogar för att skala bort alla lager, alla fördomar omedvetna och medvetna för att komma djupare och närmre kärnan i mig själv. För att inte agera eller reagera utifrån mina rädslor och förutfattade meningar. Utan att vara ren i både kropp och själ. Och kanske någon gång i livet börja agera och känna den där pyttelilla droppen, som vi alla har. Som några kanske låst in, stuvat in och motat in alldeles för långt in i sig själv. Det man så lätt kan gå vilse ifrån. Den där lilla biten av Gud som finns i oss alla. Drömmer om att aldrig ha några värderande glasögon på mig. Aldrig värdera andra människor. Drömmer om att vara fri i både kroppen och själen.
Men det är svårt. Varje morgon gör jag mina andningsövningar. Sjunger mitt mantra om beskydd. Snart har väl de där hundra dagarna gått och jag kan byta mantra. Jag gör min yoga. Min yoga som jag anpassar efter hur vädret i mig är. Vad jag behöver. Jag lyssnar mer och mer på mig själv. För att en dag förhoppningsvis hitta ro. Hitta lugnet.
HÄR kan du läsa om min nya bok som jag tillägnar min kropp. Längtar efter att hålla boken i handen. Och hoppas att ni kommer läsa den och gilla den.
Den här boken tillägnas min kropp, min ständiga följeslagare i livet. Min starka, levnadsglada och vackra kropp. Jag lovar att lyssna mer på dig. Tack för att du så tålmodigt hållit fast vid yogan. Tack för alla gånger vi ställt oss på yogamattan. Tack för alla tårar som fällts när någon yogaställning öppnat upp och frigjort en känsla, något i kroppen som var inlåst men som ville ut. Tack för allt du är och för att du bär mig. Jag lovar att älska dig även när du strejkar.
Ps följ mig på instagram där heter jag karinbjones